I nov 2006 hade Lena och jag just återkommit från en tur till Seattle i Amerika, där vi hälsat på hos vännen och släktingen Norma som är barnbarn till Hans Andersson

Där fick vi tillfälle att läsa en rik samling Sverige-Amerikabrev som berättade om hur Amerikafebern drabbat några av folket från Busvebacken under första halvan av 1900-talet och så småningom resulterat i en liten koloni av släktingar på den amerikanska västkusten. Breven från hemmavarande släktingar innehöll mycket rapporter om stort och smått som hände med dem och övriga släktingar och bekanta i Kyrkås med omnejd, samt vittnade också om konflikten mellan att utvandra eller stanna kvar. I just det här fallet handlade nog utvandringen mer om ren "feber" än om att försörjningsmöjligheterna här i Kyrkås skulle vara speciellt dåliga. Utresorna skedde visserligen under oroliga tider och depression, men jag kan inte se något som talade för att utsikterna var så mycket bättre i den vägen på andra sidan om Atlanten heller.

I samband med ägarbytet på den kulturmärkta delen av fastigheten "uppe på backen" år 2014 kom det fram ytterligare en stor mängd dokument från A J Hanssons liv och verksamhet, och däribland brevväxling från Amerika mellan 1911 till 1919, där Hans svarar på sin storebror Antes nyfikna frågor om förhållandena i det stora landet och även ger Ante en del instruktioner och förhållningsorder kring skötseln av Hans´ lilla jordbruksfastighet, vilken Ante tagit hand om under tiden för Hans bortavaro.

For the interest of all englishspeaking friends and relatives will I try to do a translation of letters written in swedish and also give some comments beside in AmericaFever.

Jag ska här redovisa några exempel på brev och dagboksanteckningarna men först lite förhistoria.

Amerikafeber

Förhistoria Hans Hansson

Äventyren börjar med Hans Anderssons och Britas son, Hans Hansson, föddes 1861

Ett foto på Hans Hansson, taget vid ett Stockholmsbesök 1891. Här är han 30 år och studerar sannolikt för sin kommande predikantverksamhet inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS).

Han växte liksom sina syskon upp till ganska mogen ålder hemma på Backen och redovisas t ex som hemmavarande son i Hans A:s och Britas hushåll vid folkräkningen år 1890. Vid ett arvsskifte 1887 i samband med att äldste sonen Ante övertog jordbruksfastigheten fick brodern Hans en mindre avstyckad "torplägenhet" om 35 tunnland vid skolan som del av sin arvslott. I samma veva köpte brodern Jonas fastigheten Lungre No 1 av sin ogifte morbror Per Jonsson och äldsta systern Anna var redan gift med en bonde, Per Eriksson med hemmanet som numera kallas Bygdegården i Bringåsen. De två yngsta, Brita Kristina och Lars Petter fick senare genom giftermål omkring sekelskiftet 1900 sin fortsatta försörjning på ett gammalt hemman i Lungre resp. ett nybygge vid Singsjön, Brunflo.

Det såg ut att dröja innan Hans byggde på och tillträdde sitt torp och under en tid på 1890-talet verkade han som s k resepredikant för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen i trakterna kring Undersåker. Först år 1900, 39 år gammal, gifte han sig med 18-åriga Karin Jacobsdotter (f. 1882) från Äggen i Undersåker och paret bosatte sig på torpet. Här föddes så sönerna Josef, 1902 och Martin, 1905.

Familjen åren 1903 och 1907.

År 1911 första resan, Hans ensam

Här står Karin med sönerna Martin och Josef på gården i Bringåsen, troligen sommaren 1912 när Hans ensam var i Amerika.

År 1911 for Hans ensam till Iron River i Michigan, USA, rekognoserade och arbetade i byggsvängen i två år innan han återvände hem i april 1913.

Av de följande breven framgår att Hans vid båda sina resor hade för avsikt att snart återvända till Sverige. Han ställer sin gård i "viloläge" med brodern Ante och ytterligare en extern kraft som förvaltare. Han betraktar sig tydligen också som "upptäcksresande" och korrespondent för den amerikanska samhällsutvecklingen.

I bevväxlingen mellan bröderna Ante och Hans är Ante i något av de första breven (som jag inte funnit) från hemmet i Bringåsen nyfiken på olika förhållande i USA. Hans besvarar detta i närmast följande brev, där han också hänvisar till rapporter som tydligen ganska regelbundet skickats hem till lokaltidningen Jämtlandsposten. Ante hade även som närmaste granne och även som äldre bror och ansvar för en mängd kommunala angelägenheter tagit över ett ansvar för den hemmavarande familjens och gårdens skötsel under denna period och även den följande perioden som precis omfattade tiden för första världskriget. Detta avhandlas i den följande brevväxlingen som fortfarande endast visar breven som sändes hemåt från Amerika.

År 1912 Hans ensam i Michigan

602 Iron River, Misch. U.S.A. ½ 1912.

Käre bror! Nåd och frid! Jag har nog suddat som ej förr skrifvit till dig. Söker dock en fattig ursäkt i, att jag tänkt det en del af eller ur de många bref jag skickat hem, skulle gifva ock dig en del underrättelser. Jag tänker ock att de bref jag sänt till Jämtlandsposten äro observerade och nu äfven det i jan. detta år. Emellertid skall jag nu godtgöra en del af det försummade. Hvad jag skrifver om Amerika är ej i syfte hvarken för eller mot emigrationen, ty den synes mig vara personens individens ensak att afgöra, utan endast för att skildra saken sådan ”den stiger fram”. Om också andra komma med en motsatt åsikt, få de ha den, ty det ligger ej i min uppgift att strida med dem och söka vederlägga dem.

Då du nu anhåller om uttalanden af mig skall jag säga litet, som dock måste bli mera i klump, emedan utrymmet ej medger att skildra allt som sig borde. För med anledning af ditt bref om Sverges mossar, så tror jag de ha god framtid, och har tänkt att äfven det lilla jag har söder om Gillersjön skall vara kvar. Det samma gäller ock skogarna. De måste ovilkorligen bli dyrare än.

Men en annan åsikt har jag om Amerika än den som uttalas i medsända tidningsurklippet. Att farmer kunna utsugas här är väl lika möjligt, som t. ex. bolags vanhäfd af hemman i Sverge. Och sedan flyttar man till en ny trakt och sköflar där. De finnas annars än här, som endast skörda och göra annars litet och intet. De tycka sig lefva därmed. Minsta besväret med gödseln var mången gång stjälpa den i närmaste grop eller ock helt enkelt bränna den på stället. Ingen farmare är heller här så dum att han går och betalar så galet, som bönderna vid Östersund. Vill han ha gödsel, kan han förbida senvintern och då kan det i stället gifvas honom 25 cent lasset för han tar den. Gödselbehofvet är ej heller så stort. Man kan få se de präktigaste hafre och äfven höskördar på ogödslad mark. I allmänhet kan man ej gödsla för hafre emedan den då lägger sig och ruttnar.

För min del anser jag att svartmålningen om Amerikas framtida skördar aldrig bli en verklighet. Det fattas bara att man här inför ett riktigt skötande af jorden, så skall man få se på annat. Och månne icke farming är det ljusaste framtida Amerika? Så tänker jag. Det är väl så som i Sverge. Den ene ser allt i mörker, den andre ser mera optimistiskt. Onödigt kan väl vara att peka på de oerhörda tillgångar af kol, järnmalm och andra metaller som finnas. Sådant kan naturligtvis, hur mycket det än är, i en aflägsen framtid utsina.

Det kan vara andra faror än det vidrörda, som hotar landet. Kommer in en för stor del af ”svartingar, slödder och dåligt arbetsfolk kan snart sagt allt lätt fördärfvas. Där anser jag vara en fara ej så liten. Men vi få komma ihåg att regeringen redan börjat inse detta och tar visst snart sina mått och steg i god riktning. För lösa arbetare, okunniga i något handtverk, synes mig ”Staterna” i allmänhet ej ha att erbjuda någon storslagen daglön. Arbetsbrist har man ock i Sverge, fast i mindre skala. En kastvedhuggare skulle jag ej vilja tillråda hellre jobba i sitt yrke här än i Sverge, ty lönn, som hugges till ved är otroligt hård att såga och tung sedan. Timret af den är naturligtvis ock tungt att handskas med. I många fall äro arbetena tyngre, farligare och svårare än i Sverge, men ej alltid. Man får ej tro att alla arbeten gå med hisklig fart i detta land. Det är allt olika härmed.

Har man med bra med pengar till Amerika, kan det hjälpa en bra i fart. I alla fall röner man i början rätt svåra hinder genom okunnighet i språket. Men det går öfver. Den personliga erfarenheten af Amerika är olika. Kan ock bero mycket på en själf. En gammal gubbe , som varit från familjen i Sverge 17 år sade sig tänkt resa hem. Han fick ej pengar öfver här. En gång fick han en likvid på nära 200 dollar, tänkte resa, men skulle först gå in på salon (krog) och där stannade pengarna och gubbens resa också. Superiet är ock här ett stort fördärf, och illdåden hafva oftast sammanhäng därmed.

Här finnes, som annorstädes i världen mycket godt och mycket dåligt folk. I arbete äro de mycket hyggliga. Undantag därifrån äro få. Karaktären synes bli något annorlunda här. ”Hjälp dig sjelf” är normen. Därför blandar man sig ganska litet i andras affärer. Det politiska vrövlet som är så allmänt i Sverge, kan man här få helt hvila ifrån. Man vet det är icke på politiken, utan på arbetet man skall lefva. Kanhända de röra på sig lite vid presidentvalet. Och i tidningarna är det i det närmaste alldeles tyst. Alltid har man i allmänhet god arbetsfred. Sträjk kan ju inträffa stundom, men politiken är det lungt med. För min del kan jag säga som många: ”Amerika är all right, och Sverge är all right”.

Klimatet har en kraftig verkan på min person. Enbart min glupska aptit kan bevisa nog därom.

Många förträffliga svenska vänner har jag ock, trifves godt och hoppas det bästa. Snart kommer svågern i Washington hit och då blir än bättre, tänker jag.

Kallt var det i januari ända till 46 farenheit = vid pass 43 celsius. Det gick bra ändå. Man är inne vid köld. Januari varit kallare än i mannaminne. Fint var på förjul. I dag varit nästan blidt, så nu torde vända sig och i mars vänta vi den nu 8 tums djupa snön vara gången. Annars ha de senaste årens vintrar varit mycket blida med mindre snö än fordom, då Michigans skogar stodo i sin glansperiod.

Må nu sluta, ty jag kan ändå inte komma med ett uttömmande bref om detta land. Du kan förstå det är mycket intressant i en amerikaresa, så blott litet däraf kan meddelas pr bref.

Hälsa mor och alla på Backen! Jag skall väl skrifva till mor framdeles.

• Bror Hans

P.S. Det är godt rum ännu i Förenta Staterna för emigranter. Kom ihåg att geografien säger det har en längd af nära 3,000 mil mellan hafven i öster och väster, och i norr och söder mäter vid pass 1,500 mil. Börjar det bli fullt af folk, stänges nog hamnarna för invandring.

Här har Hans blandat ihop svenska och engelska mil

602 Iron River, Mich. U.S.A. 29 sept. 1912

Kära bror!

Som jag förstår att du ofta far in till Östersund, tar jag mig friheten att sända dig 50 dollars, som jag vill du insätter på ”Upp och afskrifning” i Jämtlands Folkbank för fru Karin Hansson i Bringåsen, så kan hon se´n lyfta det när hon vill.

Jag torde ej bli värst länge borta härefter, men bestämmer ej om resan förr än efter presidentvalet den 5 nov.

Vi ha ännu bra mycket ogjort på de fem hus, vi nu en tid sysslat med. Intet särskilt nytt är att anteckna om ej det att i vissa stater fallit rätt mycket snö, såsom i Minnesota t. ex. Annars har det varit en jämförelsevis rätt kylig sommar och regnigt ovanligt. De sista dagarna har det känts lite af vinterns närhet ock några snöstjärnor har ock fallit.

En mycket stor byggnadsverksamhet har drifvits här i sommar och torde fortfara till vinterkölden kommer.

Många hälsningar till mor och din familj! fr. bror Hans.

602 Iron River, Mich. 14 nov. 1912

Kära bror!

Som det ju nu är tiden inne för betalande af skatter i Jämtland, sänder jag i dag till dig en postanvisning å 20 dollars. Af den summan får du taga hvad belöper på min afgift, och hvad öfver blifver lämnar du åt min fru Karin.

I sommar ha arbetstillfällena och betalning för arbetet icke varit illa här i landet, tvärtom. Såsom brukar ske, lär det nog bli mindre däraf när kölden kommer. Hittils har väderleken varit mycket lämplig, blid och ingen snö ha vi här.

Om det nyligen timade presidentskiftet blir till välsignelse kommer att bero på om nya partiet, som nu makten hafver, vågar att företaga några fördärfliga reformer, eller låter det i hufvudsak gå efter föregående system. Amerikanerna ta saken lugnt, och bida tiden an. Ty de äro ett lugnt arbetande folk, som vill vara i arbetsro och gärna lägga politiken åsido.

• Hälsningar från bror Hans.

År 1914 andra resan, hela familjen till Iron River, Michigan

Hela familjen åkte i juni år 1914, strax före första världskrigets utbrott, tillbaka, en resa som målande beskrivs i följande sammanställning av Karin Hanssons dagboksanteckningar. Därefter följer ett utdrag om Avresan ur en liten bok som Hans skrivit om sina erfarenheter från Amerikaresorna, "I Amerika vid världskriget - Kulturbilder och reflexioner av H.Hansson" utgiven 1930.

Målet för den första emigrationen var en plats som heter Iron River i Michigan state, strax söder om den västligaste av de stora sjöarna. Även i den här vändan arbetar Hans som byggmästare på mindre husbyggen. Efter något år arrenderar familjen även ett välordnat och produktivt jordbruk. Platsen där beskrivs lite närmare i Karins brev till Undersåker 1918 nedan.

Bara några veckor före avresan till Amerika befann sig Karin i Stockholm på ett längre sjukhusbesök då hon skrev följande brev adresserat till sonen Josef. Jag tror att Stina, som hjälpte till, var grannen Nils Anderssons dotter, gift med Per Karlsa, känd organist som kom från Skjör.

• Stockholm 14 April 1914

Min kära älskade Josef!

Frid genom Jesus! Tusen tack för båda dina brev. Det som du skref den 5 april har jag först i dag erhållit. Det blef returnerat från hotellet till Sofiah. på torsdag i förra veckan sedan skrev Sofiah. felaktig adress och nu i dag då jag var dit och blev omlagd så fick jag äntligen upplysning om att jag skulle söka breven i Postkontoret Linneg. 9-11 Reklamationsbyrån och mycket riktigt där fans dom, ett från Er och ett från Olga Andersson.

Jag tror Ni bli snälla medan mamma är borta. Tack skall du ha för du talar om så mycket för mig. Men du säger ingenting om hur det skall gå nu när ej Stina är hos Er. Det vill jag naturligtvis höra. Stackars barn som vänta mamma varje dag. Ni får sluta upp med att vänta nu ty jag blir nog borta minst en månad till då kan Ni börja vänta.

Du vill höra litet från Stockh. I dag läste jag å Sofiah. på väggen där, att kungen sovit 10 timmar i natt temperatur 37 Puls 59 tillfrisknandet fortskrider. Widare såg jag nu då jag var efter breven, en blomrabatt med vita och gula blommor i april månad. I går plockade barnen här blåsippor ute på Saltsjöbaden. På Nordiska museet har jag sett mycket märkvärdigt. Gubbar och gummor från olika landskap fullt klädda och i naturlig storlek. Men roligt nog så hade de alla samma ansiktsform och min, de voro nog gutna i samma form. På livrustkammaren såg jag Gustaf Andra Adolfs häst, uppstoppad och alldeles naturlig, så sågs även där de skjortor och strumpor som den store hjältekonungen bar då han föll. De äro alldeles nerblodade. Å Nationalmuseet har jag sett konstverk av stora konstnärer. Bilder uthuggna i marmor Carl XIV Johan sittande på sin häst, Gustaf II Adolf, Gustaf III m.m. En moder som ger di åt sitt lilla barn och mycket mer, allt i vit marmor.

Jag vill bra gärna se slottet också men ännu måste jag vara försiktig. Jag är dock rätt bra nu. Har i dag stickat litet på min strumpa.

Nu skall du vara riktigt förståndig och snäll. Bed pappa att han hjälper er så Ni får tvätta hela kroppen. Då Ni smutsat ner de kalsonger som äro i pappas låda, så kan du gå upp i skrubben och ta de randiga bomullsbyxorna som Ni då använder.

Se till så pappa ger er bra med mat. Ät havregrynsgröt om ej annat. Det få vi här varje morgon.

Tack för den berättelse du sände mig den var mycket god. Hälsa Martin att han skall få brev nästa gång. I Martins brev sänder jag en rolig gubbe.

Se efter katten och killingarna. Ni må göra litet ost så Ni får till något messmör.

Hälsa Stina och alla grannarna samt Farmor. Adjö med dig nu

Från din älskande

• Mamma

Resebeskrivning

Pingstdagen 1914 avreste undertecknad med make och barn till Amerika. Kl 3 e.m. lämnade vi det kära hemmet i Kyrkås där vi arbetat och glatts, hoppats och trott i 14 år i med- och motgång. Steg så på tåget i Östersund kl. 6.30 e.m. och anlände till Stockholm kl. 8 f.m. Där fick vi två timmar på oss att bese staden.

10.20 f.m. lämnade vi Stockholm och fingo då se något av det sköna Sverige. Södermanland och Östergötland voro mycket vackra. Präktiga jordbruk, stiligt byggt. I Småland blev det sämre. Naturen där liknade i någon mån Jemtland. Små dåliga stugor och sten på sten. I Skåne var det annorlunda. Stora fält i yppig grönska med leende gårdar här och där och en hel massa väderkvarnar.

Till Malmö anlände vi kl. 9.30 e.m., besökte där Cunardliniens kontor och blev visade till dess hotell. Där var snyggt och trevligt. Vår vistelse i Malmö räckte blott till kl. 2 den 2 Juni. Å Båten medföljde ett sällskap boyscouts som spelade flera låtar å horn. Resan från Malmö till Köpenhamn varade blott några timmar i härligt väder. Så sågo vi fosterjorden för sista gången.

I Köpenhamn blevo vi mycket väl mottagna. Goda bäddar och god mat och vänliga människor. Vi voro ute där och besågo staden. Kungens slott var härjat av eldsvåda för några år sedan och stod nu under restauration. Mitt framför slottet stod en bildstod av Fredrik VII. Köpenhamn verkade svart och smutsigt.

Så tillbringade vi natten i Köpenhamn och följde med tåg genom Danmark den 3 juni med början kl. 10 fm. Detta land är idel slättland med mycket väl skötta jordbruk, som denna tid på året prunkade i yppig grönska. Vad boningshusen beträffar voro de av primitiv beskaffenhet. Ett och annat tegelhus sågo vi dock, annars voro uthusen mycket eländiga och belagda med halmtak. Hvad som mest tilldrog sig uppmärksamheten var de välskötta trädgårdarna.

Endast här och där skymtade en kyrka. Danskarna tycks ej vara mycket religiösa av sig. Danmark synes vara idel jordbruksland med tegar skilda genom lövträdsplanteringar. Intressant var det då tåget gick in på färjan och vi tåg passerade Stora och Lilla Bält.

Till Esbjerg anlände vi 4.22 e.m. Där synades vi i ögon och händer av en doktor och så fick vi spatsera in på båten. Som vi hela tiden från Malmö till Newyork åkte andra klass så hade vi det kungligt. Det första vi gjorde på båten var att spisa en fin middag bestående av buljong med sparris, kalvstek med legymer och potatis samt vaniljkräm. Så fort vi spisat var det att krypa till kojs på grund av sjögång. Vi undgingo dock sjösjukan den gången.

Den 4 juni på kvällen anlände vi till England, Harwich. Vi stannade å båten över natten och lämnade båten den 5 juni kl. 7 f.m. Där förtullades våra varor. Vi gingo fria genom tullen. Så började en 10 timmars resa genom det sköna England. Här fingo vi dock nöja oss med 3:dje klass, emedan i England ej finns annat än 1:sta och 3:dje klass. I alla fall hade vi stoppade soffor och gott rum. Men o, hur de körde!

England är mycket före Sverige i jordbruksväg. De hade redan skördat grönfodret och alla sädesslag stod i sitt flor. Rågen hade skjutit ax. Här användes även lövhäckar i stället för stängsel. Detta ger åt landet ett mycket vackert utseende. Så har landet ett mycket omfattande kanalsystem. Vid varje liten gård flöt en liten kanals vatten fram. Nästan alla slags buskar buro blommor. Med bostäderna var det sämre. Visserligen voro husen i allmänhet av tegel med tegel- eller skiffertak, men även sämre och med halmtak. Både de stora och små husen voro rökiga samt föga inbjudande. En riktig ladugård såg vi ej å hela sträckan genom England. Troligen ha de kreaturen ute hela året om. Gång efter annan foro vi genom fabrikssamhällen, som liknade städer, men o så rökigt och otrevligt. Än åkte vi över en järnväg, än inunder. England är verkligen rikt på järnväg.

Till Liverpool anlände vi på aftonen den 5 juni. Vi hämtades i droska och åkte till hotellet där vi anvisades rum och bjöds på mat. Där eldade de med kol i öppen spis. Vi spelade pianino och sjöng, åt och drack samt sov gott under natten fast rummet var otrevligt, mörkt, unket och svart. Överallt skulle de ha drickspengar. Liverpool är en ovanligt smutsig stad. Vi sågo människor förskräckligt trasiga och smutsiga. Mödrar som knappast skylde sin kropp, med barn vid bröstet inlindade i en trasa. I Liverpool besökte vi Svenska sjömanskyrkan, där pastor Petri predikade. Vi sjöngo först Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara osv., så n:o 4 i Sionstoner efter predikan: Herren signe du och råde.

På morgonen den 6 juni var vår vistelse i Liverpool slut och kl. 2 e.m. åkte vi i droska ner till kajen och gingo ombord å Mauretania. Båten behövde hela aftonen för att komma ut ut hamnen, men när det bar iväg så gick det med en hastighet av 4½ mil i timmen. Aftonen och natten var skön men på söndagen blåste en frisk bris och vi måste hålla oss i säng hela dagen, utom far som besökte gudstjänsten å 1:sta klassens salong. På Måndagen var det härligaste väder man kan tänka sig. Vi tillbringade hela dagen på översta däck.

Livet ombord är mycket omväxlande. Orkestern musicerar två gånger om dagen. Vi spisar tre gånger samt dricker buljong med biskvi kl. 11 f.m. Te 4 e.m. hytten är fin med elektriskt ljus och alla bekvämligheter, oklanderligt vita filtar och ombyte på handdukar var dag. Bordet är dukat med vita dukar och servetter samt prytt med friska rosor var dag. Maten var förstklassig. Badrum finns för den som vill ta sig ett bad.

På tisdag hade vi något blåst på morgon, så en del blevo sjuka igen, men vi hade glädjen må bra. På måndag var vi uppe på däck och iakttog solnedgången. På Onsdag var även gott väder, men med något blåst. Jag kände mig olustig hela dagen. Far och barnen mådde bra.

Ombord hade vi ett ungt par från Belgien som ej fått gifta sig i sitt eget land emedan hon var för ung enligt deras lag. De försökte gifta sig i Liverpool, men de tyckte det det blev för dyrt. De resa dock som gifta i samma hytt, så det skall bli intressant att se om de få landstiga i Amerika. Det är nämligen mycket strängt i sådana fall.

Livet ombord går lustigt till. Här är sport av alla slag, skämt och glam. Onsdag afton var konsert anordnad i stora matsalen till förmån för fattiga barn i Liverpool och Newyork. Torsdag hade vi även vackert väder.

Fredag morgon den 12 juni kl. 5.30 voro vi framme i Newyork. Härliga grönskande stränder. Ett stort kyrktorn reser sin spira mot skyn och på en liten holme i havet tronar Frihetsstatyn. Nu sitta vi i dockan och vänta på att få våra saker förtullade. Här är ett myllrande liv. Vi få vänta till kl. 5.40 e.m. innan vi få lämna Newyork. Gå då till Chicago, byta tåg där. Från hamnen åkte vi i droska till Svenska Lutherska emigranthemmet där vi spisa middag som kostar en daler för 4 personer. O, vad här är varmt, 25-30 grader. Skjutsen från dockan och till Emigranthemmet kostade 1,50 daler.

Vi lämnade Newyork kl. 6 e.m. på fredag afton. Så fort vi lämnade centralen voro vi plötsligt ute på landet. Vi sågo vetefält och majsfält. Yppig vegetation även här. Amerika är nog bättre än mången tror. Under vår resa från Newyork till Chicago sågo vi många vackra hem och välskötta jordbruk. Vår uppmärksamhet fästes vid de stora fruktträdgårdarna vid de små hemmen, samt vattenturbiner som de använda att driva upp vatten i en stor cistern och sedan tryckes det därifrån in i kök och uthus. Vattenbehållarna voro byggda i rund form högt ovan jorden. Roligt var att se hästar, kor och får vada i gräset som gick dem till knäna, jag tycker de skulle äta ihjäl sig. Husen äro byggda av tegel i allmänhet, men även dåliga brädhus finnas. I Canada var det nog sämst. Vi bytte tåg i en stad som hette Detroit.

Kl 10 e.m. den 13 juni anlände vi till Chicago. Borde nämna att å tåget hade vi gott rum, men tågresan är bra mycket tröttsammare än båt. När man åkt ett dygn å tåg så är man glad att få stanna och vila sig. Då vi anlände till Chicago åkte vi i omnibuss till Nordvästerns station där vi komma att stiga på tåget som för oss till Iron River. En neger tog emot oss. Han var mycket snygg och artig. Förde oss in i stationshuset, som badade i ljus och var det stiligaste jag sett hittills. Jag kan ej beskriva nöjaktigt hur det såg ut, men det var byggt av marmor, invärtes mycket högt i taket och väldigt imponerande. Kostar ock 20 miljoner daler. Där fick kvinnor och barn vila över natten om de så ville, gratis. Männen fingo vila i stora väntsalar med gungstolar och divaner, mycket rent, snyggt och inbjudande. Som vi måste vänta till aftonen den 14:de så måste vi gå till hotell. Fick ett snyggt rum med två stora bäddar. På morron badade vi i badrummet strax bredvid vårt rum. Mat köpte vi i samma hus för skäligt pris. Chicago är mycket trevligare än jag kunnat föreställa mig.

På aftonen den 14:de juni lämnade vi Chicago 9.50 e.m. Vi åkte en lång sträcka genom staden. Den är vackert upplyst. Flera planteringar skymtade förbi med vackra gräsmattor. Natten blev lång emedan vi fingo sitta hela natten. Landet uppåt Michigan är ej så yppigt som längre ner åt landet.

På morgonen den 15 klockan 10.45 f.m. voro vi framme i Iron River. Farmar Eriksson var emot oss till stationen och vi fick åka upp till hans farm där vi blevo väl mottagna och förplägades med mat och kaffe. Här är något likt Undersåker. Backar och dalar. En liten sjö ligger strax intill. Yppiga lövträd prunka i sin fägring och gräset växer alldeles vilt på odlad mark. Hos farmaren bodde vi första dagarna, sedan har vi hyrt oss en våning på två rum och kök strax intill. Värden är svensk.

Detta vare nu i korta drag något av vad jag uppfattat under vår resa till Amerika. Vill då till sist tillägga att här är samma himmel, samma Gud och Far som hemma. Solen skiner lika klart och skymmes av moln ibland alldeles som i Sverige.

• Karin H.

Avresan.

Nere vid kajen väntades Mauretanias snara avgång. Cunardhotellets betjänter återvände belåtna hem till sitt, sedan de erhållit de sedvanliga drickspengarna, engelska silverslantar. Vi stegade den branta landgången och kommo upp på jätteångarens högt belägna andra klass däck. Där mötte en skara av ångarens tjänstfärdiga varelser. Och efter en hastig kontroll av biljetterna ledsagades vi med brådskande fart till vederbörlig hytt. Närmare två tusental resande, de flesta av dem emigranter, samlades ombord och placerades i olika våningar. Trängsel förekom likväl icke. Dock som undantag därifrån torde böra räknas tredje klassens däck, varest ett större antal sittplatser varit önskvärda.

Mauretanias fyra stora skorstenar utspydde svart stenkolsrök. Landgångarna togos bort. Maskinerna arbetade. Vårt flytande jättehotell om 800 fots längd började sakta röra sig. Detta verkade som en given signal för de sista avskedshälsningarna mellan de avresande och kvarblivna. Några bland dem fällde därvid tårar. Till dem, som ej tycktes berörda av någon skilsmässans smärta, hörde bland andra sådana passagerare, vilka skolkat från sin värnpliktstjänstgöring i Europa och längtade till friheten i väster, ävenså de politiskt känsliga personer, som till följe av de gamla landens militaristiska och krigshotande ställning erforo en viss lättnad i att få vända Europa ryggen.

En så stor båtlast av människor från olika nationaliteter förefaller den vid sådant sällskap oerfarne att vara en egendomlig blandning. Men anpassningsförmågan försummar ej att göra sig gällande, utjämna och närma. Gulingar, kineser, om än här representerad av endast några få individer, uppträda ju lika gentlemannamässigt som de vite männen. De befinna sig sida vid sida. Fortskaffningsmedlet över havet ha de gemensamt. Målet är i många fall lika; Amerika, arbete, affärer o. s. v. Helt oförmodat upptäcker man sig själv redan vara inne i sammanmalningen för den stora demokratien i västern.

Ångaren gick nära förbi "den gröna ön," Irland, varest dock icke någon grönska, utan fastmer det solbelysta, blåfärgade havsvattnet ägde större lockelseförmåga att tilldraga sig blickarna. Mest fängslades uppmärksamheten av öns i havet tvärstupande klippor, som enligt en gammal författare "växt upp av havet." Om också icke tillkomna på det sättet, kantade i alla fall en lång sträcka av kusten såsom ämnade till ett orubbligt värn emot havets vågor och vad annat ont, som månde anfalla utifrån.

Hungerkänslan grep resandeskaran. - Vid hyggligt väder tar en vargaptit fatt människorna på havet. - För nämnda smärta fanns säker bot. Ty innandömet av vårt framrusande jättevidunder ägde ett överflödande förråd av goda matvaror. Ångarens kockar hade varit punktliga. Klockan ringde till middag. "The kind of people I like," den sortens folk jag tycker om, såsom en av båtens tjänstemän uttryckte sig om skandinaverna, skulle få äran dela bord med engelsmän. Ty "the swedishman is good," svensken är bra, som en engelsman sade, och just därför hedern åt svenskarna. Men "svartingarna," det är sydeuropeerna eller andra, som kommit från mindre kulturanstrukna folk, inordnades bland sina likar.

• Hans Hansson

År 1915

Här ett litet brev från Martins jämnåriga kusin Karin Hansson på Backen. Årtal saknas men det bör var ungefär 1915 när Karin är 9 år.

• Bringåsen den 5 December

• Kusin Martin

Tack för kortet. Jag kände ej igen er strax för ni har blivit så stora. Jag har skrivit flera gånger men det har ej blivit skickat. Går nu i Kläppe på skolan och det är roligt. Erik skall börja efter jul han för då blir den i Lungre. Men vi skall vara i Kläppe 5 veckor efter jul också. Jag bor hos Karin Bengtsson och hon är mycket snäll skall du tro så det är mycket roligt. Jag började skolan den 11 Januari och var examen den 21 Maj och nu började vi i Kläppe den 15 November. Går nu i tredje klass så kanske jag får börja i Folkskolan nästa år. Fick se en flygmaskin i Mars han flög hit från stan Farmor såg den också för han flög mitt över flaggstången på gården. Erik skulle också ha skrivit lite, men han har ej lärt sig så han kan skriva än, men han helsar så mycket. Vi mår bra och du har det nog roligt i Amerika, skall ni inte komma hem snart! Skulle helsa till dig och Josef och Farbror och Faster från Farmor hon mår som vanligt.

• Helsningar från din kusin Karin Hansson
  • Bringåsen

Ett foto på Karin 9 år från Backen, när hon vistades hos Erik och Karin Bengtsson i Kläppe år 1915, och ett foto på kusin Martin år 1917 när han var 13 år.

114 Stambaugh, Mich. 16.5. 1915.

Bäste Bror Ante!

Nu ändtligen tar jag mig tillfälle tacka för och besvara ditt bref. När jag nu sökte reda på det, fann jag dess dato vara första mars. Tiden går ju så fort, så man knappt följer med.

I vinter har ju en hel del arbetsfolk gått utan sysselsättning i det här landet. Många af dem skulle visserligen ha kunnat erhålla någon sämre aflönad verksamhet, om de bara velat. Men hellre än en ringa aflöning hos farmare eller i skogsarbete föredraga de gå sysslolösa, tills mera inkomstbringande arbete gifves.

Som vanligt bli förtjänsttillfällena flera och bättre på sommaren. Jämfördt med gamla Sverige är Amerika alltid stadt i en jäsande och storslagen utveckling. Från amerikansk synpunkt att se, är nu ”dålig tid”, men ej på långt när som under den gamla demokratitiden. Dagaflöningarna ha i allmänhet icke gått ner något betydligare. Men så ha ju demokraterna ej regerat värst länge ännu. Demokraterna äro ett sorts ”liberalt” parti, som lofvar rundt och ej förmår hålla annat än tunt.

Då republikanerna som antagligt är, snart åter komma till makten, väntar man ett uppsving på affärsmarknaden som aldrig tillförne.

En rik tysk härstädes bygger flera hus i sommar, emedan som han sade, nästa år det ej går att få en man för pengar.

För närvarande bygger jag ett ”logghus”, d.v.s. ett hus af rundt cedertimmer. Det skall användas till häst- och automobilstall. Det ligger ett stycke utanför stan, på vacker plats vid sjön och tillhör en tandläkare Tyler. Till uppassare eller handtlangare har jag haft en fransman, en rysk polack och Österrikisk tyrolare. Som de äro fredliga till lynnet, så går det bra. Samma doktor skall ock bygga sitt boningshus af ”logg” = rundtimmer. Grunden är snart färdig och det varit ifrågasatt arbete för mig äfven där.

Som jag ej velat skolka från byggnadsarbetet någon dag, har jag sista veckan haft det särdeles ”knogigt”, emedan jag på kvällen, efter kl. 6 plantat potatis för egen farming. Jag torde komma att planta betydligt många bushel. Men för potatis har det varit skäligen tidigt tills dato. Det kan dock vara skäligt försöka få några tidiga, ty för såna kan man få 20 a 30 kronor tunnan, efter svensk räkning.

I senare hälften af april hade vi delvis riktig sommar. En kväll kl. 8 mättes temperaturen till 9 gr. Celsius. En dag antecknades 25 gr. i skuggan. I maj varit mera omväxlande. I dag varit snöblandat regn. Stundom inträffade någon kall natt. Och möjligen komma flera än, ty säker sommar är ej att vänta förr än i juni.

• Den 21 maj.

Ända tills i dag har det här brefvet kvarlegat. Brådskan i veckan har förhindrat afsändandet. Denna vecka har inträffat kalla nätter, så nu har äppleblommor och en hel del löf på träden frusit. I dag såväl som dagar förut regnat, hvarför här blir en god höskörd.

Af tidningarna ser du den storslagna politik våran president för. När något hundratal amerikaner våga sig gå åstad med Lusitania, som gick till botten, då protesterar presidenten på storslagit sätt mot Tyskland; men han tyckes finna det ”all right”, om amerikanare sända en mängd ammunition, som tar död på hundratusentals tyskar. Men se, presidenten skall väl ock han visa sig vara kar någon gång. Det låter något, och skall väl gifva en skörd af bifall från de patriotiska amerikanerna.

Må den fredstid snart komma, som har sin grund i människors omskapelse i kristendomens anda.

Hälsa mor m. flera från oss! Bror Hans.

Stambaugh, Michigan 5 dec. 1915

Bror Ante!

Har att tacka för ditt bref, som jag längesen erhöll! Tiden går så fort, och det bär ofta i väg långt innan man ger svar.

Du intresserar dig för farming. Välan därom något härifrån. Efter amerikansk räkning har sommaren varit kall. Därtill rikligt rägn. Landet har dock fått ofantligt rik skörd. De kalla nätterna skadade i ej ringa grad det för öfrigt obetydliga majs man sått här i Mich. Potatisen skall enligt fackmän ej skadats mer än 10 procent af nattfrost. Potatis blef ungefär som vid goda år i Sverige. Men på låga platser, den skadats af regnet och ruttnat. Man tror allmänt, den skall bli mycket dyr i vår. Vi hade plantat åtskilliga potatis. Vi fingo, hur mycket vet jag ej, men det var då åtminstone flera hundra bushel. Hittils ha vi haft betalt för dem 50-80 cents bushel d.v.s något mer än 8 a 14 kr. tunnan. Och det skall ej förvåna om de till sommaren gå upp till dubbla priset.

De här amerikanska potatisen bli större än i Sverige och smaka också bättre än rosenpotatisen där, hvilket torde bero på, att de här mogna bättre och bli fastare i köttet. Men inga potatis mäta sig med svensk mandelpotatis hvad smaken beträffar! Vi plantade en del sådana, men de blefvo jämförelsevis små.

Den potatissjuka, som yppat sig här, visar sig i att potatisen har till större eller mindre del mörkare färg, och öfvergår snart till förruttnelse. Undrar om det är af liknande sjukdom, som visat sig i Jämtland denna sommar?

När du skrifver nån gång, så meddela hvad ni tycker om den potatisupptagningsmaskin ni har, hvad den kostar, och hvar den är tillverkad.

Amerkanarne skryta af det här landet. Och då jag nu är i väster, må jag naturligen säga att farming är bra. Men vid dylikt arbete, har man flera fiender att bekämpa: Potatisbaggen, potatissjuka, rost på säd, torka, hagel, frost och oväder o.s.v.

Hade nu ej kriget rasat, skulle tvifvelsutan demokratitiden gjort mycket lågt pris på matvaror. Hvad detta betyder för farmaren behöfver ej sägas.

I går började jag och en annan svensk byggandet af fem fähus, som vi åtagit oss att bygga vid ett par järngrufvor.

Hemma i Sverige tecknade jag mig för tvenne aktier i ångbåtslinjen Sverige-Amerika. Jag ser, att de just starta med första båten. Likväl har jag ej hört något från dem angående inbetalningen på aktierna. Det blir antagligen att höra sig för hos styrelsen därom.

Jag tänker, att hvad du har att betala mig för bruket af min jord detta år lär bli sammalunda som i fjol, 130 kronor. Jag meddelat min kassör Tronberg, att han vid slutet af december kan hos dig få uttaga större eller mindre del däraf, hvilket ej torde möta hinder.

Får nu önska Er alla en god Jesu födelsefäst, jul som minner på om den nåd och frid som är beredd och erbjudes den oroliga stridfulla världen.

• Hälsningar från oss! Bror Hans.

År 1916 väntar Hans bl a på Fords traktorprojekt ("machinplog"). Första kom 1917. Hans hyr en god farm.

Pojkarna Josef och Martin på besök i samhället Iron River, Michigan, kanske hos fotograf?

• Stambaugh, Mich. 16.1.1916.

Käre bror! Godt år 1916!

Tackar för stora brefvet af den 20 dec. 1915! Det kom mig tillhanda i gårafton. Tänker att du vid det här laget har erhållit det bref, jag sist sände.

Vid afresan hit till landet uppdrog jag åt Tronberg att sköta om mina inkomster och utgifter i Sverige. Detta innefattade ej blott hvad anginge jordegendom, lifförsäkring eller hvad annat kunde komma ifråga. Då jag ej visste, att du gjort så stora utbetalningar för mig, tillskref jag Tronberg, att han fick hos dig uttaga mer eller mindre af det du skulle betala för bruk af mitt land år 1915.

Emellertid var det ju mycket bra, att du betalde för de två aktierna i ”Sverige-Amerika.” jag tänker detta blir papper, som stiger fort i värde. Jag tacksam för att du vill betala äfven hvad, som är resterande för aktierna innevarande år. Så få vi ju räkna det in i arrendesumman för år 1916. Ty äfven detta år får du bruka mitt land.

Tycker du detta blir skäligen tidigt på året att punga ut med arrendet, så får du räkna till dig ränta. Emedan jag ej haft någon vetskap om eller fått något meddelande om, när aktiekapitalet skulle inbetalas, har jag intet åtgjort därvid. Jag väntade något meddelande från styrelsen, men det uteblifvit. Nu är ju i alla fall ”all right.”

Sålunda behöfver du ej lämna Tronberg pengar. I egen person skall jag räkna ihop med honom och sänder honom den summa, som kan befinnas nödig. Jag bad honom ock se till att de som sköta min landsväg få betalt därför. Vet ej om han ännu gjort det – men ger mig väl klarhet därom.

Hoppas att bolaget ”Sverige – Amerika” skall gifva en god del af bröd och pengar till gamla Sveriges inbyggare! Det är glädjande, att de i Sverige börja få fart på leverans af järn. Här upptages arbete vid alla järngrufvor. Arbetarne ha att vänta 10% löneförhöjning efter 1 febr. Detta betyder, att de önska flera arbetare, och att goda tider äro under uppsegling. När våren kommer blir rörligt på de många järnvägarna, ty då ska malm fraktas från en mängd ”minor” här.

Det är ju inte alla, som vilja arbeta i grufvorna, ty det arbetet är som att traska i rödfärg och vatten, för att ej säga mera. Hur som hälst så inbringa malmtrafiken mycket välstånd för folket.

På sista tiden har jag haft skäligen brådt. Från half fem på morgonen till 7 a 8 på kvällen har jag sträfvat på i arbetsbyxorna. Tänker det snart blir lindrigare, ty byggnadskontraktet är snart klart. Kalla dagar är jag ej i snickring. Men sådana dar ha ej varit värst många. Dock nu på nyår börja ”köldvågorna ” komma. Nu några dar har det varit ettrigt kallt. Torsdags morgon hade vi 34 gr. celsius och i morse 28 gr. När det därtill blåser och yrar något fin snö, så kan du förstå man bör kläda sig, när man går ut. I början af veckan vägde kvicksilvret vid nollpunkten.

På vissa ställen i det här stora landet rasar influensa. Här i trakterna är dock ganska friskt.

Den stora fredsaposteln Ford är hemma igen och skall nu fabricera billiga automobiler – så snart få vi en till mans – och billiga machinplogar, som ej behöfva bli till tunga för hästar, ty de dragas af en obetydlighet gasolin. Heder åt Ford ehuru han ej mäktade nedslå kriget till jul!

Snön är härstädes ej fullt 1 fot djup.

Hälsa mor m. fl. från oss. Före jul sände vi 2 bref till henne. Får se om de komma dit!

• Bror Hans.

114 Stambaugh Mich. d. 1 Feb. 1916

Till vår älskade mor och farmor!

Hurra på nittioårsdagen den 8 feb. 1916. Må Eder livs afton bli ljus och varm, under skuggan av Guds Land!

• En trofast Gud! Mitt hjärta, göm det! En trofast Gud! Min själ, hav tröst! I livets vårdag icke glöm det. Och tag det med i ålderna höst!En trofast Gud i himlens fröjder jag lova skall med helgad röst.

Wi ha tänkt på Eder en hel månads tid för att sända men tror Ni det blivit av! Wi har alla haft snuva och fått hålla oss inne åtskilliga dagar nu i värsta kylan. Det har ju i någon mån bidragit till det försenade brevet. Widare skulle Hans köpa ett födelsedagskort, men det var omöjligt att få tag på.

Wi har i dag mottagit brev från Jonas däri vi se att Hans Petter nu är förlovad. Ja, vi önska honom av allt hjärta lycka och välsignelse.

Wi har nu en tid haft bättre väder, men i går kväll kom kylan igen. Hoppas det ej håller i så länge den här gången.

Hälsningar i mängd från tillgivna Karin och Hans. Josef och Martin

Hans hyr en god farm.

P. O. B. 114 Stambaugh, Mich. 21 maj 1916.

Bror Ante!

Som jag nästan tänker mig vara i skuld att sända några rader och för att låta veta hur vi mår, så må pennan gå.

Vi äro friska och arbeta som vanligt. Jag är nu snickarbas hos en doktor, som jag var med att bygga för i fjol. Men den ”jabben” ska vi söka få färdig i juni.

Det är beslutat att vi i sommar skall hyra en god farm, som ligger alldeles i stadskanten. Om vi ha tur med årsväxten kan vi få rätt mycket hafre på besådda 8 tunnland. Efter vanlig årsväxt ha vi utsikt att få sälja 50 ton hö och ha därtill nog för våra kor och 2 a 3 hästar. Allt är i bästa skick. Ägaren är rik och anser sig ej behöva besvära sig med farming. Den farmen säljer han ej för 50,000 dollars – kanske knappast ej för dubbla summan. På denna nya farming ska vi börja potatisplanting denna vecka. Redan i början af maj satte vi några bushel tidiga potatis, men som det ständigt varit kallt, ha de ej kommit någon väg.

För närvarande är här ganska goda tider för arbetare och äfven icke arbetande ha naturligtvis nog att lefva af. Sändningarna till Europa visa att födoämnen så väl som mycket annat finnes i öfverflöd. Men ingen vet hur snart växlingens skuggor komma.

Livsförnödenheterna visa en jämn prisstrgring. En omkastning torde inträffa, när fred slutes i Europa.

Hälsa mor och alla från oss!

• Bror Hans.

Antes och Hans syster Brita avlider

Stambaugh 31.7.1916.

Bror Anders!

Vi hört att syster Brita redan slutat sina dagar. Sorgebrefvet kom för några veckor sedan.

Väl viste vi förut att det ej stod särdeles väl till med hennes hälsa. Vi äro ju förgängliga men hvem betänker det som man skulle!

Äfven kommit till vår kännedom att mor är vid svag hälsa. Hoppas du väl ser till, att mor har någon god sköterska, som väl ser om henne i svaghetens och lidandets dagar. Jag skall sända henne en burk olivolja, som här användes till matolja. Den är stärkande, ger aptit och bevarar magen från förstoppning. Vid behof kan mor försöka taga däraf en matsked per dag. Jag adresserar burken till dig och här vet du hvad den kan användas till.

Här har nu varit varma dagar. I dag ha vi haft 34½ celsius i skuggan, och ändå har det varit ganska stark vind.

Jag önskar du sänder mig en svensk åksele med vanliga lokar af trä och selkrok af järn. Den bör ej vara stor och får vara så stark att den kan användas vid lättare körslor.

Kan hända det nu är utförselförbud på sådana. I så fall ginge det att endast sända lokar, selkrok och smide! Bäst torde vara att sända den genom svenska amerikalinien i Göteborg. Den behöfde packas i låda. För förtullning behöfde pris åsättas. Det befve billigare om det vore en något litet begagnad.

Hur jag står till boks i dina räkenskaper, när du tagit årets skörd, får du sedan meddela.

• Höskörden här har, tack vare det rikliga försommarrägnen blifvit riklig. Juli bjudit på varmt ovh vackert väder.

De bästa hälsningar till mor och andra

• från bror Hans.

Emil, Antes son avled på sjukhus i Stockholm

114 Stambaugh 30 okt. 1916.

Bror Ante!

Vi hört att åter ett dödsfall inträffat inom släkten, i det att Emil gått hädan. Det är oss dock obekant om han varit sjukligare på sista tiden. För någon tid sedan fingo gossarna ett fotografivykort på honom och Hans Eriksson. Där syntes han lidande till utseendet. Men ej trodde vi det var så stor fara ändå med honom.

Jonas meddelar att mor är sängliggande och hennes krafter aftaga. Det är väl så möjligt att hon sålunda härefter ej torde hålla ut många år. Nu i vintertid kan jag dock ej tänka på att få hälsa på henne, hvilket skulle varit mitt största nöje. Jag har endaste sättet att skrifva bref. Och här innesluter jag några rader, som du må lämna henne.

Hoppas snart få bref från dig, och får väl då veta om du kunnat sända den sele jag önskade.

Här är ännu bar mark, ofrusen, men snö har fallit vid flera tillfällen.

Undrar hur det kan gå för en del svenskar i vinter. Där må bli dyrt att lefva. Hvetemjölet kostar här 10 dollars tunnan och skall det fraktas till Sverige blir det än dyrare. Man tänker att hvetet måhända går upp till 15 dollars tunnan. Potatis säljer vi nu till $ 2.50 pr bushel och mjölet till 15 dollars tunnan. Potatis säljer vi nu till $ 1.25 bushel, men då den skörden blef dålig kommer priset att betydligt gå upp. Hveteskörden blef dålig i Kanada, Staterna och södern. ”Hunger och dyr tid!”

Här är nu visserligen godt om arbete för alla, men de minst aflönade ha i dessa dyra tider att se sig om, för att få debet och kredit att stämma jämt.

Vi åtnjuta alla hälsans förmån. Häromdagen köpte vi en god kviga för 70 dollars. Hon mjölkar 12 a 14 liter pr dag på vanlig fordring med hö och lite kål.

Här i veckan åhörde jag 2 republikanska politiska föredrag. Här arbetas för ny president i riket, med kraft men ej med hätskhet, som i Svensk politik.

God fortsättning med hälsningar från oss!

• Bror Hans.

Freden närmar sig

År 1918

Iron River (P. O. Box 395) 3 Febr. 1918.

Bror Ante!

Tackas för brefvet af den 2 dec! Dina bref från i sommar har besvarats. Och censuren är ej värre än hvad som går åt det här hållet, kommer gärna igenom. Ditt sista bref ankom för åtta dar sedan så fort går det nu.

Fullmakten för aktietransporteringen inneslutes. Jag antar den är i stil med din önskan. Förutom det att, som jag erinrar jag skref en gång jag ville ha ett af aktierna för egen del. Därför skrifver jag tre stycken i fullmakten.

Aktierna i Ert elektriska aktiebolag anser jag något sämre. Syftet kan ju vara bra. Men jag vill ej ha mer än två. De andra får hvem som hälst. Men som sagt mer än två vill jag ej ha af den sorten.

För ledningen kan jag väl upplåta fri mark under förutsättning, att ledningen drages minst 200 fot från närmaste hus. Jag vill ej ha den allt för nära hemmet.

Vi ha rätt kallt. Det är ofta mellan 30 – 40 grader. Snön är icke en fot djup.

Lifsförnödenheterna stiga i pris. Smör 50 – 60 cent för pound (½ kilo) Bitsocker finnes ej. Strösocker fås för högst 50 cent i gången. Vill man ha mera kan man köpa på flera butiker a 50 cent.

Historier gå i svang. För någon månad sedan hade det ”telegraferats öfver landet att fred var sluten. I dag säger man att ”Kaisern” är död. Det har ock sagts förut. Och följden blir att man ej mycket tror på prat i dessa tider. Det är lögn och bedrägeri. Tidningar nyss berättat att Sverige landsatt trupper i Finland. Det är väl ock tvifvelaktigt.

Hö är skäligen dyrt detta år och kostar nu vid $ 30 pr ton.

Skulle det bli ny teckning i Rederi A. B. Eller Folkbanken, så anmäl det i god tid.

Hälsa mor och andra från

• Bror Hans.

Här är så ett brev som Hans´Karin skrivit hem till sin morbror Olle Pettersson i Mörsil. Det är skrivet strax före Första Världskrigets slut, och det blev ju så att hela familjen återvände hem till Bringåsen påföljande år, 1919. Iron River ligger i Michigan, strax söder om den västigaste av de stora sjöarna, dit Josef i ett brev senare i livet sade sig inte ville återvända eftersom det var för kallt på vintern och för varmt på sommaren.

Iron River den 18 mars 1918

"Saligt är det folk vilkens Gud Herren är"

• Min älskade morbror John!

Vi har just nu i kväll erhållit posten från Sverige och se i ett nummer av J. P. att morbror firat sin 70 års-dag. Mottag även min och de minas hyllning, fastän det blir två och en half månad försent! O, huru många minnen tränga sig in på mig då jag ser morbrors kära drag i tidningen. Fars död, mors död, bröllop och begravningar! Och så alla minnesrika stunder jag fått glädjen närvara i Eder krets då morbror läst ur den dyrbara boken, moster med sin stickning, Betty spelat och vi alla stämt in i sången. Jag minns särskilt en gång då moster ville vi skulle sjunga: "Hur innerligt Herre du förer din brud." Det var första gången jag hörde den sången, sedan har jag sjungit den många gånger. Nu blir det att leva på minnena från flydda dar. Det ena året lägges till det andra varunder man ej får se några av de kära ansikten vi voro vana att se och älska, som barn. Godt ändå när man får behålla sina närmaste.

Jag hade tänkt skriva till morbror Olle när jag såg att Brita Karlsson fått hembud, men det blev ej då, snälla morbror, framför min hälsning till honom! Med hela mitt hjärta ville jag deltaga i deras sorg. Huru svårt måtte det ej vara för Alfred och barnen! "Guds vägar äro icke våra vägar". Måtte det bliva en sorg efter Guds sinne!

Jag tänker att morbror vill väl höra litet härifrån. Först då ett beklagande av, att detta land gav sig med i den blodiga leken, var skall detta sluta? Wi ha dock ej ännu haft någon känning av kriget annat än att allting blivit dyrare.

Wi arrenderar en farm och har två hästar, 7 kor, 20 höns, kalvar och kaniner. Wi säljer mjölk för omkring 120 daler i månaden. Så har vi eget vete, råg, havre, korn och ärter. Potatis ej att förglömma. Wad vi ej ha är en jemtlands-bakugn så vi kunde baka bröd av det fina mjölet. Hönsen ha värpt hela vintern sen i Nov. Wi fodra dem med vete, havre och röra av nykokt potatis med ben eller köttskräp i och litet mjöl. I går lade jag en höna på ägg. --

Hans kör gödsel på sista "föret" i dag och för mjölkskjutsen hade han vagn, första dagen i dag. (Det är endast en engelsk mil till staden). Hans har köpt 40 acre skogland en svensk mil härifrån, så vi har sålt ved också i vinter. Så har vi två acre här, som vi bygger vårt hem på. Det är ej färdigt ännu.

Arbetarbefolkningen här omkring har mycket vackrare hem än vad Ni kan föreställa Eder. Jag för min del trodde det var mycket sämre. Som exp. vill jag nämna ett par som gifte sig för två år sedan, de äro våra grannar och Hans var den ene byggmästaren på deras trevliga hem. Den unge mannen var här i fyra år, så for han hem till sin gamle far i Westmanland och hälsade på ett år. Sedan kom han hit igen, arbetade ett år och så gifte de sig. Nu skulle jag beskriva hemmet dessa unga skapat sig. Han köpte en acre land för 300 daler där huset skulle stå. Det har källare under hela huset med stenmurar, innehåller, Kök, matrum, salong, två sängkammare, skafferi samt badrum med vatten och badkar av porslin, allting förstklassigt. Alla rum trevligt möblerade. Och det besta, allt betalt. Gör det efter den som kan!

Nu är väl morbror trött på att läsa, så jag måste sluta. -

Tänk inte att vi ämnar att stanna här för alltid, utan en vacker dag komma vi igen till vårt kära Bringåsen, om Gud vill och tillståndet i världen är sådant att vi våga oss över havet. Gossarna äro nu stora och gå i skolan fortfarande. Kanske deras kunskap i engelskan kan bli till nytta någon gång även om vi komma hem.

De varmaste hälsningar till moster och morbror från Hans och tillgivna Karin.

Iron River, (Box 395) 8 sept. 1918.

Bror Ante!

Tack för brefvet af 19 juli! Dess transport tog något mer än en månad. Och erhöll jag detsamma för en vecka sedan.

Angående Folkbankaktieköp, så afstår jag, då de äro så pass dyra. Men skulle nu teckning företagas i Rederiaktiebolaget Sverige – Nordamerika (Svensta Amerikalinien) så var god teckna 2 – 3 aktier där för mig! För möjligt behof sänder jag en fullmakt där du fyller i en siffra – stor efter behof.

Som jag förut i bref meddelat fick kaffet, jag sände till mor, ej afgå från Newyork, och återkom hit. De ha ej båtar för paketer. ¨ Arrenderande af mitt jordbruk i Kyrkås för detta år, ställa vi på andra grunder. Jag tänker du kan gifva mig som det brukas här – halfva höskörden. Jag antar att flera eller färre af oss komma till Sverige i vinter, och då är godt ha litet hö för boskap. Du kan beräkna undan detta, om de styrande tänker ta öfverloppshö. Vidare behöfver jag 3 – 4 tunnor sättpotatis samt 2 – 3 spann frökorn. Egentligen skulle ett par mälingar af ”högland” redan i höst upplöjas för potatisen.

Afresa härifrån kan ej nu bestämmas ty affärerna måste först klaras.

• Hälsningar till mor m. fl. Bror Hans.

År 1919

• 395 Iron River, Mich. 2 mars 1919.

B. Bror Anders!

För månader sedan afsände jag ett bref till dig, hvari jag uttalade önskan att nu på våren erhålla något hö af min farm vi Kyrkås skola. Av åtskilliga orsaker är jag dock föranledd att ändra detta därhän, att du får antingen sälja det eller använda det själf. Tanken var att åtminstone några af oss skulle i vår styra kosan till gamla Sweden. Men af bref från bror Lars synes där så knappt med lifvmedel, att de ej ha öfver så mycket som ”en spann rötter” och allt annat ytterst sparsamt, hvarför det för närvarande har skäl för sig att icke komma dit. Dagliga brödet räcker då dess längre.

Höskörden må du värkställa där äfven detta års sommar. Men du må förutsätta att jag antagligen vill ha allt höet – men icke ”hästfodret” och annat smått skräp som ej lönar sig. I så fall betalar jag för höbärgningen.

Förstår att hö nu kostar mycket därhemma, hvarför du torde kunna bestyra om att jag möjligen kan erhålla ”krigs-vinst” af farmingen.

Ja det vardt oroliga tider nu på sistone! Löftena om den eviga freden synas icke så lätt att utföra. Man får bereda sig på åtskilliga omstöpningar. Kriget har ändrat tankegången hos många. Få nu Tyskarne en hård fred, så lära de svänga öfver till bolshevikiska tänkesätt säger man. Och det är ju naturligt! Härefter är nog bäst att med försiktighet behandla småfolket. Den s. k. arbetareklassen växer med stormsteg och i sinom tid kommen till flertalet, tar den naturligtvis makten. För att skydda det här landet har regeringen börjat utvisa tusentals utlänningar, ”röda” och I W.W.are. Sverige får ock sin del af dem. Den senare sorten, de våldsammaste fiender mot Amerikas deltagande i kriget, har ej skytt våldsmedel för sin sträfvan. Du har måhända läst om dem i tidningarna.

I händelse ”Svenska Amerikalinien” utställer ny aktieteckning, så var god teckna 2 eller 3 aktier för mig. Jag innesluter fullmakt. Men då jag ej vet hur många aktier en förutvarande delägare möjligen kan få, så lämnar jag för dig öppet att insätta en siffra lämpligt stor.

Här i landet är rik tillgång på lefnadsförnödenheter. Men det är svårt få större mängder öfver till Europa, ty man har för litet båtar.

Wi må väl! Vi haft präktig vinter. De sista dagarna ha varit i natur af vargaväder likväl!

Hälsningar till mor och alla!

• bror Hans.

År 1919 - 1928 hela familjen åter till Bringåsen

Året 1925 togs detta foto på Karin och Hans utanför huset i Bringåsen. Nästa kort visar Hans Hansson med sönerna Martin och Josef utanför hemmet i Bringåsen något år före tredje resan. Hans visar upp "The Home Friend Magazine".

Från 1919 och fram till början av 1928 levde familjen Hansson på sin lilla gård i Bringåsen, förstärkt med ett jord- och skogsskifte i Kyrkbyn som kallades Åslägden, innan amerikafebern bröt ut igen. Josef hade julen -27 förlovat sig med Maja från Ol-Kals i Lillsjöhögen, så for Martin den 26 april -28 ensam över - den här gången till skogsbygderna vid Seattle vid Stilla havskusten i nordvästra USA. Resan gick den här gången från Stockholm med båt till Bremen i Tyskland och därifrån med Amerikabåt till USA. Vid målet väntade nu jobb och stöd hos en Carl Persson, släkting till Karin från Undersåker, som etablerat en framgångrik sågindustri i Preston utanför Seattle. I början av november samma år gifte sig Josef och Maja och två veckor senare steg de på Ms Gripsholm i Göteborg fvb till New York och sedan landresa till Seattle - på resan hade de f ö den gången sällskap av ett antal kungligheter som skulle fira ett bröllop i New York. Den här gången blev föräldrarna kvar hemma i Bringåsen, även om Hans ända till sin död 1945 drömde om att emigrera igen, fast i så fall kanske till Kanada medan Karin var lika fast besluten att stanna kvar hemma och "hålla ställningarna" tills pojkarna kunde återvända igen.

År 1928 tredje resan, Martin respektive Josef och Maja var för sig till High Point, Seattle

Här tar kusinerna Astrid från Lungre, Erik och längst till h Karin från Backen avsked strax innan Josef och Maja drar iväg till Seattle i västra USA.

Från 1928 och framåt ända till Josef och Majas död finns en stor mängd brev från släktingarna i Jämtland till Martin och Josef i High Point, ett litet samhälle där de ganska snart skaffade sig varsitt hus intill varandra. Här bodde Martin med familj ända fram till några få år före sin död 2003, medan Maja for hem och skrevs i Lillsjöhögen från 1937 och Josef återvände till mor Karin och Maja i Bringåsen 1946 efter pappa Hans död i aug. 1945. Husen i High Point står fortfarande kvar, bredvid den lilla kyrka som var Martins skötebarn och den församling där även dottern Normas familj är starkt engagerade. På 1940-talet lämnade Martin sågverksjobbet och tog arbete som vaktmästare på en skola i det närbelägna samhället Issaquah, där han sedan arbetade fram till sin pensionering.

Här följer nu ett urval "Sverigebrev" från lite olika tidpunkter. Först några brev från fyra (kvinnliga!) kusiner med anledning av Martins tydligen ganska hastiga avfärd från landet 1928 - de två första var ett dubbelbrev från Karin på Backen och Astrid i Lars-Ers, Lungre vilka tillsammans då bevistade Kristinehamns Praktiska Skola - det tredje från Helga och Anna Hansander i Singsjön.

• Kristinehamn den 22 april 1928.

• Kära kusin!

Tack för ditt brev. Det är rätt länge sén jag fick det nu, och jag har nog tänkt skriva svar långt före detta, men uppriktigt sagt så har det nästan kännts lite´ "gruvsamt" att skriva ett sånt här avskedsbrev. Du ska tro det blev bestörtning i lägret när vi fick veta, att du så här hals över huvud skulle ge dig iväg till Amerika. Ditt brev lät riktigt tragiskt. Aldrig är ett svårt ord, och att vi aldrig ska´ få se dig mer, kan jag ändå inte riktigt tro på. Du måtte väl komma tillbaka någon gång, när du fått nog av Amerika. I fall du nu någonsin får det. Du har visst länge längtat dit, så det är väl bra, att du äntligen får fara och pröva din lycka i de stora möjligheternas land, men nog kommer det att bli tomt efter dig i Kyrkås alltid. Kören går naturligtvis i kras och så mister man en "bussig" kusin och kamrat. Önskar dig dock lycka på resan och hoppas, att du inte så helt går upp i allt det nya du möter att du alldeles glömmer dina vänner i gamla Sverige, utan skriver en rad ibland. Astrid och jag kom just häromdagen att resonera om hur fort allting kan förändras ibland. Minns du t ex. i fjol annandag påsk åkte Josef och du och vi två till Lit på en fest, beundrade därvarande sångkörs prestationer undersökte Zigenarnas bostadsförhållanden och - fröso lite´ smått, för det blåste väldigt kallt. I år samma dag, var Josef lyckligen förlovad, du så gott som på väg till Amerika och Astrid och jag spatserade på Karlstads gator - vi åkte nämligen dit den dagen för att titta på stan -. Så då var den fyrväpplingen skingrad. Lite´ konstigt säga, att en fyrväppling är skingrad, men jag tänkte på bladen jag, och då blev det så. Hoppas du begriper "schäsen". Ja, det var ju sorgligt, att vi inte kom hem till Påsk, men det kan nu inte hjälpas. Vi trivs fortfarande bra i Värmland och ha det trevligt på alla vis. På sistone ha vi slutat med köksjobbet och gå nu enbart i slöjd. För tillfället väver vi bägge två, någonting mycket fint förstås. Vi ha en liten, skojig gammal lärarinna, som undervisar i vävning och en annan bussig sådan, som undervisar i sömnad. Denna dag, som är en söndag, ha vi bl. a. varit i Missionskyrkan. I den här lilla "Asken" finns det kyrkor och kapell i alla gathörn. Jag tror nästan, att alla möjliga samfund äro representerade. Sedan "slog vi på stort" och gick på teater. Här spelades nämligen en amatörbit, som hette "Friaren från Värmland", och det var vekligen värt 75 öre att se den. Handlingen försiggick i forna tider, då "fruntimbren" hade vida krinoliner och karlarna rutiga byxor, och frierier var det i långa banor.

Eftersom jag nu inte personligen kan ta farväl när du reser, skickar jag mitt konterfej istället, ty jag har som alla andra rättrogna K.P.S:are varit till Jönsson och förevigat mig. Omnämnda fotografering är så gott som obligatorisk för det är meningen, att alla de mer eller mindre sköna anletena av skolans elever ska´ samlas till ett minnesalbum, som utkommer med anledning av skolans 50-års jubileum nu i Pingst. Återstår nu endast att säga dig ett ömt farväl och ett tack för det gågna, däri inbegripet även lektionerna i engelska och mera sådant.

• Hjärtl. hälsningar! Lev väl!
  • Karin

• Kära kusin Martin!

Några rader måste också jag skriva nu när du tänker fara ifrån oss. Inte trodde jag när jag for att du skulle ha rest din kos innan jag kom hem. Men du är visst inte den som funderar så länge och det är käckt gjort tycker jag. Hoppas att du kommer att trivas bra i ditt "gamla" hemland. Men nu mister vi vår bussige sångledare, hur tror du kören kan överleva det? Hoppas att den utbringar ett fyrfaldigt leve för dig, innan du reser, jag instämmer också fast det väl inte når dina öron. Och Josef bosätter sig väl med sin Maja på torvan i Bringåsen och blir en välbeställd bonde och så är väl han botad från sin Amerikafeber. Ja den som visste hur det ser ut nästa gång vi träffas, om det någonsin blir, det vet man ju inte. Men hur världen än lever med dig, hoppas jag att du alltid förblir samma bussiga grabb, som du alltid varit. Så har jag varit iväg och "plåtat" mig, så nu kommer jag till dig i egen hög person. Inte blir det riktigt bra, men du känner väl igen mig. Hoppas att du inte glömmer bort "kära släkten" när du kommer till nya världen, utan sänder några hälsningar då och då så jag får höra hur det går för dig.

• Hjärtliga hälsningar och lycklig resa.
  • Din kusin Astrid.

• Singsjön den 22 april 1928

• Kusin Martin!

När snart du lämnar hemmets strand

och kosan styr till fjärran land,

vi dig en hälsning sända

Må lyckan alltid följa dig!

Må vad dig möter på din stig

blott till ditt bästa lända.

Ja, må vid mäktig Fadershand

du vandra trygg i främlingsland!

• Anna och Helga.

(Hälsa så hjärtligt till de dina.)

Ett foto på Martin och Josef Hansson från 1929. Dom arbetar med en rejäl stock, förmodligen av douglasgran, som kunde nå ännu större dimensioner än denna. Sågverket är troligen ett som låg i Preston i närheten av High Point och drevs av Karl Person från Undersåker, en släkting till pojkarnas mor.

År 1931

Läget i Lungre med omnejd avrapporteras från farbror Jonas Hansson.

• Lungre den 1. Mars 1931.

Mr. Martin Hansson!

Får tacka för brevet deri jag ser Ni har en blid vinter! I dag är det 26 gr. kalt den kallaste dag, denna vinter, snö går ännu ej upp till buken på hästarna när vi kör i snön. jag har nu 6.000 timmer på Mosjön, det är dåliga priser men huggning är billigare. 15 öre stock för randbarkning och 20 öre för rundbarkning. Jonas Pålsson har såld 1,000 sparrar och plank till Östersund för 85 öre kub:fot. det är billigt pris han har sågare invid vägen vid Ivar Person. Vi hade sångövning på Torsdag kväll hos skolläraren, det länge sedan vi var tillsammans. i övermorgon kommer sångarna till mig, vi måste ta bättre tag eljäst glömmer vi vad vi lärt. Per Olof Pålsson i Brynje och Anna Andersson Skjör vigdes på Lördag i Östersund jag var även bjuden på bröllop men vi hade tumning den dagen.

Vi skall nu börja köra sten till stenkrossen utanför kyrkan det betalas 1 kr 70öre kub:metern. Jag har ej något nytt att omtala här är på det närmaste likadant alla år. Frösö flygkår har lägrat på Mosjön i 5 dygn, de ha flygit nästan både dag och natt.

Jag skall sända några tidningar i nästa väcka, ty i dag är det stor skidtävling, det är säkert många som ådrager sig sjukdommar i denna kyla.

• Många hälsningar till er alla från farbror Jonas

• Lungre 25 Juni 1931.

• Martin Hansson!

Har du skaffat dig en trevlig och snäll fästmö, får jag lyckönska dig till god fortsättning, den som har ett hem bör hava en kvinna som själv är ute och arbetar i sin anletes svätt, det är troligt Ni har latdagar nu, men den som har jord får aldrig latdagar. Här har vi haft kallt, rägn hagel och snö samt kall blåst nästan en hel månad, jag har ej släpt ut varken kor eller häst. den 18de fick jag 40 kr. i pris för svarta med föl, samt skådepänning för en 2 års märr.

Höväxten ser lovande ut med korn och hafrebrådd är omkring 2 tum lång, vi får väl skörda i Oktober, Här börjar bli dåliga tider på alt vad man skall sälja utom hästar som håller sig omkring 6 a 700 kr. Kor 200. skånegrisar 20 kr. mjölk 14 öre potatis 5 kr. tunnan, hö 5 öre a 6 björkved 8 kr. kub: barr 5. min sysselsättning är för det mästa att köra makadamsten, jag har åtagit mig 700 kubikmeter a 1,70 öre.

I slutet av Maj var det omkring 10 a 15 grader varmt. Väderlek i hela Juni var mellan 3 och 10 grader varmt, blåst, regn, snö och hagel om vart annat och 3 tum snö låg den 3 juni. När du ser väderleken kan du nog tänka dig hur säden växer, den har ju frusit på flera ställen. Hö från förra sommaren fins det gått om, potatis också. En arbetare vill ha 3 a 4 kr. och kost per dag, därför har jag bara jälp med stenkörning, mm. Petter och Leo hugger ved, 1,75 öre kub:metern

Nästa Söndag skall jag till Brynje på bröllop Beda Nilson och Sven Pålsson skall gifta sig, Sven har tagit emot gården av Paulus Pålsson. Jag skulle vara på Ismundbaken under midsommaren. Ando Vikström skulle komma, men när det är bara rägn och blåst blev det uppskov en tid. han ville jag skall köpa Bengt Lisa stället i Brynje, kommer det att stå stilla med avvärkninar så blir det nog svårt med pängarna över alt i Sverige. Jag skall även sända några tidningar. Många hälsningar till Er alla, även din Fästmö från

• Jonas Hansson

År 1933

Ett av många brev från "Pa" Hans till Martin. "Ma" Karin skrev vanligen ett samtidigt, men det saknas den här gången, annars är det ganska typiskt. Anna Backman som nämns är Martins kusin som egentligen hette Anna Andersson, född på Backen men uppväxt som fosterdotter hos sin moster Julia och Jöns Backman.

• Bringåsen 21 april 1933.

• Kära Martin!

Tack för brevet den 22 febr! Angående dalrarna jag sänt på nyåret så var det 3till Josef och 2 till dig. Sedermera en 5$ i ditt brev, varav du o Joe skulle dela till 2½ var. Beror nu på om det kommer fram till er eller försvinner på vägen? Månne det inverkar något så ni får mindre av hjälpverksamheten, om det observerar att Ni får något härifrån? I så fall vore det illa. Men det må i alla fall vara något magert för dig, då du antagligen är knappt arbetsför ännu. Och ej kan i tyngre arbeten förtjäna dig till något. När man är vid hälsa och har möjlighet då är på sin plats att företaga sig något och arbeta sig tll det jordiska goda - blott även det sker i Guds fruktan och ej i själviskt högmod, Jak. brev. 4.15. Ag. 18:3, 1 Kor. 4.12 - Då sjukdom eller arbetsbrist kommer blir naturligtvis att anlita de utkomstmöjligheter som givas. Du har kanske möjlighet att utöka hönsgården, Det är inte så tungt arbete. Och kan odla något potatis. Mjölk och potatis är bland hälsosammaste maten. Ost är utmärkt mot hunger. Bara ni har något att köpa för.

Den judiska förföljelsen som igångsätts av de brutala tyskarna är ju en dumhet. Judarna lär väl ej sällan visat sig allt annat är förstklassiga. Men de andra, tyskarna ha inte heller varit goda Guds barn. Ej att undra på om de supiga senare avundas de snillrika, skickliga judarna och vilja sparka bort dem och beljuga dem ock. Värlsdmänniskorna visa rätt ofta sina dåliga sidor!Men om tyskarna fördriva judarna med deras rikedomar så få de ändå sämre än de ha det. De ha nu judarna ej blott till konkurrenter utan ock till skatteobjekt. Om än judarna äro dåliga, så äro tyskarna vrånga i sin politik. Deras minister Göring har nyligen sökt nedtysta svensk tidningspress, men det lyckas inte. Och så söker tysken skära för sig vid handeln med Sverige m.m.

Anna Backman har förlovat sig med Er. Ersson i Kläppe. Hon är vid 33 år och han mellan 40-50. - Mjölken som levereras till Ö-sund mejeri varierar i fetthalt mellan 3,5 - 4,5 %. Vi ha 3,8 och få mellan 7 - 8 öre. Mejeriet nu nedsatt sin utsalumjölk till 15 öre för att möta bort bil-mjölk konkurrensen.

Enligt dragningslista å statsobl. tycks vi vunnit 100 kronor. Det är ju tacknämligt. Men det är ju inte vinst allt, om man frånräknar räntan, som förlorats å kapitalet i 10 år. Men man får vara nöjd ändå ty det är många som intet vinna. Vi dela det där broderligt så att familjen H. här får 33 kr, Josefs 33, Martin 33. Vi börja nu med att skicka dig 3 doll. = kr 16,56 . Vi får ut det om 2 mån. Skriv och omtala om pengarna komma fram!

• Bästa hälsningar! 1Kor.6:17
  • Pa.

Glöm ej att lägga dig i rätt tid, om du skall bli frisk!

År 1934

Ett till brev från Jonas Hansson i Lungre, och ett från L P Hansander. Apropå nämnda Karin på Backen så skrev Hans i ett brev i april 1931 - "Karin på Backen har en fästman, en son till arrendatorn hos Lithander i Lit."

• Brorson Josef!

Jag fick brev från Martin däri jag ser Ni har sommarväder, Här i Jämtland var sommar väder från Nyår till 26 Februari, då snöade det 8 tum jup snö, på ett dygn sedan har det varit omkring 5.gr.k. på dagarna men ända till 20. gr. kalt på nätterna, vi har ännu gott slädföre, timmer drivningarna är avslutad, men vi knogar med stenkörning till stenkrossen.

Jag har även börjat med kåling vid Mellansjön, det är efterfråga på träkål, vedpriset är fortfarande dåligt, jag har avvärkat 6,000 timmer till Singån i vinter, skall nu hugga ved på Granboms.

Vi har haft sångförening en gång efter jul. inget inträsse i folket för sådant, ty skollärararen ordnar med sport av alla slag, jag såge järna han finge avsked, från sin plats.

Kreaturen är fortfarande billig, livkor 100 till 150 kr spädkalvar 12 kr. fläsk 80 a 1 kr kilo ägg 1,20 rödräv skinn 50 a 60 kr silverräv 120 a 130 kr Herrmelin 3 kr Ekorrskinn ända till 1,50 öre.

I förra väckan kom en Algott. Fr. Nordling Stockholmare och ett par fruar till mig, de skule köpa alt gammalt de fick tag i, de hade köpt en fin silverdosa i Hammerdal, jag hade inget att sälja, Nordling var en grosshandlande, han har varit till England och Amerika där var han förra sommaren. Jag glömde nämna mjölkpriset, det är 14 öre kilo; den kommer att höjas inom kort. Här är inga vidare förändringar Anna i Backmans är bondkäring i Erik Ers i Kläppe Karin på backen är ännu ogift.

• Många hälsningar till Er från
  • Jonas Hansson 1934. 15/4. Lungre

P.S. Denna vinter har jag haft myckett jöra, avvärkningar, stenkörning, vedhuggning, framkörning av den samma, samt kålning. I höst var arbetarne missbelåten, vill ha understöd, då sade jag och Erik Bengtsson att de skulle få arbete blott de jorde det bra och skapligt pris. Jag har haft över 20 man i arbete. D.S.

• Singsjön den 12te Nov. 1934

• Bästa Josef och Maja!

Efter flera års tystnad har jag fattat beslut att sända en hälsning för att få veta om mina två på sin tid sända brev till Eder kommit fram eller om de aldrig nått bestämmelseorten eller adressaten. Jag förstår mycket väl, att ni genom brev från föräldrar och syskon få vetskap om det som händer och sker i födelsebygden, men då ni nu är långt borta är det alltid ett nöje att få veta vad som händer även bland bekanta och släktingar utomkring. Så har åtminstone jag funnit det, då jag varit långt från barndomshemmet.

Då jag inte varit till Kyrkås sedan midsommar, då kusin Karin i Bringåsen gifte sig, veta vi ej hur du och Martin med respektive fruar befinna sig, men vi hoppas och önska att samtliga äro vid god vigör, fria från större bekymmer och svårigheter. Det skulle vara oss en glädje att genom några rader få veta detta; och skulle icke heller på detta brev komma något svar, anser jag det lönlöst att ytterligare sända några rader dit bort till fjärran Vestern.

Tiden går med raska steg och lemnar spår efter sig på många sätt. Här i Singsjön har mycket förändrats sedan landsvägen och busstrafiken kommo till. Redan genast vägen var färdig byggde vår handlande K.M.Karlsson en affärslokal på Slottön som i storlek godt skulle räcka till i ett samhälle på ett par tusen innevånare och sedan d. 1 Mars förra året ståtar Slottön även med ett nybyggt kaffé, som en flicka från Oviken vågade försöka sig på. Allmänt trodde man att kaférörelse här skulle vara en dålig affär, men det har visat sig att detta är misstag. Affären lär gå rätt bra. Det är alla dessa lastbilkörare som frakta ved till Östersund som man kan säga är stamkunder, ty då de lastat sina bilar, tycka de sig ha förtjänat en styrketår. Det går flera tusen kbm ved härifrån varje år. Kronoparkerna och Er. Bengtson (från Singåbackskogen) äro de största leverantörerna.

Det torde kanske vara bekant, att sedan posten efter d. 1/12 1932 går över Brunflo och postlinien över Kyrkås indragits, det inrättats en ny sorts mindre poststation här - de kallas för postombud - och att undertecknad mot en alltför liten lön är föreståndare. Jag är således, utom en mängd andra titlar, begåvad med den ej så värst klingande titeln postombud som även synes på de stämplade frimärkena! Omslutningen av värdeposten var 1933 för ankommande värden något över 10-tusen och för avgående 7-8000 kr. Dagens tidningar få vi redan vid 6-tiden, således ett par, tre timmar efter det de blivit tryckta. Det är alldeles för mycket bekvämt i våra dagar!

I vinter bli här rätt stora timmeravverkningar så att det, liksom i fjol, torde bli smått om timmerhuggare. Våra pojkar ha avverkning både på kronop. Singsjölandet och på Palatset och få därför knappast tid att avverka något av egen skog. Som bekant är jag och gumman sedan ett år tillbaka födorådsfolk och har våra allra bästa dagar. Jag har aldrig haft det så bekymmersfritt som nu. Vid överlåtelsen av hemmanet togo vi undan ett skogskifte invid rågången mot Böle. Jag avverkade några hundra stockar där förra vintern och tänker nu hugga ved av avfallet och den skadade skogen. Min mening var att hugga veden vid midsommartiden men det har varit så mycket annat att jobba med hela tiden, så att jag har ej hunnit börja förrän nu. I vinter skall detta skogskifte få stå orört, men i stället har jag i dessa dagar sålt 2000 stockar från Storåsgården, som skall levereras på Singån. Det är redan underhandlat med Oskar Andersson om affär på hemmanet. Han skall betala 4700 kr och har sökt och även fått löfte om egnahemslån på 3600 kr. Priset är ju för billigt, men då ladugården är förfallen och jag förtjänar ett par tusen ändå på affären, så bör Oskar också få sig ett hem för godt pris. Jag har varit ganska försiktig att avverka där. Nu skall jag tillgodogöra mig 1100 kr ur avverkningssumman. Vägen mellan Lundkälen och Hjärpnäset skall nu äntligen börja brytas och sedan blir Storåsen icke så förskräckligt på sidan som den hittills varit, kan det t.o.m. hända att det blir busstrafik även efter den sträckan till Östersund. Som du ser går utvecklingen sin jämna gång och det är en lycklig omständighet att det synes bli godt om arbete och förtjänster en lång tid framöver.

Birger, som nu är pastoratsskogvaktare och som sådan sköter om Brunflo kyrkoherdeboställe, Lockne dito och Lockne komministerboställe samt Marieby prestskog, behöver också några man hela somrarna, som arbeta med dikningar, gallringar och skogskulturer. Nu har han åtta vedhuggare, men de flesta skola sluta om någon vecka, ty den bestämda vedmängden för året är nästan fylld. Så fort marken fryser till börja avverkningarna från de olika stämplingarna.

Att vi haft en övermåttan varm och vacker sommar är troligen bekant genom brev från anhöriga. Som exempel härpå kan nämnas att vi fingo en låda (ca 10 liter) riktigt fina körsbär från Bringåsen och att Jonas Jonsson på Sundsjöåsen fått 8 säckar väl matat vete på en liten åkerlapp. Han har sått vete flera år, men årets skörd är, vad kvalitén beträffar, hittills enastående. Det är för övrigt märkvärdigt vad somrarna blivit vackra de sista åren och hur snöfattiga och blida vintrarna varit. Det är alldeles som om själva naturen blivit annorluunda. Men kanske vi få sämre årgångar framdeles! De sista dagarna har det snöat rätt mycket, men som det inte varit någon kyla, är marken alldeles ofrusen. Singsjön är öppen och då temperaturen vexlar mellan +4 och -4 grader är någon isbeläggning inte att vänta. Den brukar vanligen ej lägga förrän fram i denna månad. Troligen far även snön bort innan vintern blir.

I förrgår var jag till staden och träffade där flera Kyrkåsbor, bland dem farbror Jonas, vilken omtalade att det då på kvällen var skördefest i sockenstugan samt efteråt auktion. Kyrkoherde Lindström skulle hålla föredrag. Här var skördefest i skolan för flera veckor sedan. Behållningen blev stor, men jag minnes om ej summan. I går predikade pastor Grafström på Sundsjöåsen, där han för övrigt brukar predika vid den här tiden varje år. Hans, Knut och Anna voro till Brunflo kyrka på begravning efter en av D.U.F.-sångkörens allra bästa förmågor, Anna Olsson i Bodal, som dog i Lungsot för någor vecka sedan. Även 2 av hennes syskon ha svagt bröst. Kommande lördag skall Rissna-sångkören konsertera här på skolan. En f.d. lärarinna, fru till faktor Åhlander, är ledare.

Så måste jag berätta något om mig och familjen. Jag får fortfarande åtnjuta god hälsa, vilket är ovärderligt och Emma är även ganska kry. Visserligen är hennes hjärta besvärligt ibland och hennes ofärdiga ben tidvis krångligt, men hon vill inte såsom förorådsgumma slå sig till ro ändå, utan sysslar ännu med ett o annat till kl. 10-11 på kvällarna ganska ofta. Nu, sedan turisttrafiken för året upphörde, är det heller inte så mycket folk som hälsar på. Men vi tycka att det är trevligt att släkt och vänner besöka oss ibland. Helga, är som bekant sedan midsommar förlovad med Manne Nilsson i Marieby. Då hon ännu har 1 år kvar av sitt kontrakt som hemsyster i Umeå, blir det inte något bröllop utav förrän 1936. Ni är då mycket välkomna till bröllopet!

Birger har inrett röstkammaren på östra ändan, d.v.s. ovanför våra födorådsrum, i byggningen och sköter som nämnt är om pastoratets skogar. Hans lön är visserligen liten, men han får äta hos oss gamla för 15 kr i månaden och då går det ju bra. Hans, Ingvar och Knut äro husbönder och Anna är hushållerska. De övertogo gården till ett åsatt pris av 6000 kr jämte födoråd åt oss. Ingvar är för det mesta i Östersund på målningsarbete, men kom hem i onsdags emedan han fått strupkatarr och doktorn ordinerade bl. a. att han skulle ligga minst 4 dagar och sedan hålla sig inne ett par dagar. Då ville han inte ligga i Östersund utan for hem så dålig som han var. Nu är han dock betydligt bättre. Sedan han gick igenom målarskolan i Karlskoga och fått betyg som utlärd i yrket har han en avlöning av 1 kr 50 i timmen. Tills helt nyligen har detta utgjort 12 kr pr dag, men som det nu är mindre med arbete och kortare dagar är arbetsdagen inskränkt till 6 timmar så att dagsförtjöänsten är nu 9 kr. Han ber mig hälsa Eder båda! Din pappa var nog vänlig att hjälpa honom med pengar till underhållet vid målarskolan, emedan jag då ej kunde bistå honom med hela kostnaden. Han är visst skyldig honom 2-300 kr ännu så länge. För att få arbeta i Ö-sund måste han ingå i fackföreningen och avgiftern till denna är kr. 4.50 i veckan. En besvärlig utgift för resten. Fackföreningarna äro rent av av ondo. Ingvar och en annan målare lade in anbud på målningen i prestgården och detta arbete skall vara fördigt till den 1sta Maj, då den nya kyrkoherden kommer. Skog är nu, sedan han fick pension, bosatt i Uppsala. Då detta arbete således skulle pågå under vintern då det är litet med målning lade Ingvar och hans kamrat in ett lågt anbud och räknade efter endast 4 kr pr dag. De målare som hade högre anbud anmälde Ingvar hos fackföreningen i Ö. för att han åtagit sig arbete för billigare än de av fackföreningen fastställda priserna. Nu var det för Ingvar att antingen utgå ur fackföreningen, eller också frånsäga sig ackordet. Som prestgårdsmålningen blir av kort varaktighet men arbetet i stan är stadigvarande, avsade han sig det förra. Meningen är dock att han skall arbeta åt kamraten mot timpenning.

Så till slut vill jag frambära hela familjens varma hälsninar till Eder båda och om Martin med fru träffas, så hälsa även dem! Vi veta ej däras adress och kunna därför inte skriva till dem. Under hopp om att dessa rader komma fram före jul, passa vi tillfället och på samma gång tillönska Eder: God jul och ett välsignelserikt Godt nytt år!

• Farbror L.P.Hansander

Viktor Persson från Brynje, som varit lungsjuk i flera år avled å Äppelvikens sanatorium för några veckor sedan. Hans änka har i sommar varit hos Jonas Pålsson i Lungre.

År 1938

Typiska brev från Pa och Ma till Martin med familj.

• Bringåsen 20 nov 1938.

Käre Martin, Florence och Norma! Nåd och frid!

Tack för rader av 23 okt! Det här blir att räkna som svar därpå och även som julbrev. - Vi haft en stundom torr sommar, så potatis fick ej regn de önskade dagarna och blevo under medelmåttan. Varmt varit. Småningom blev regnigt. Blåbären voro ofrusna in i oktober. - Som brukligt är, så ökade den nu gängse barnförlamningsepidemien mot hösten - och är nu i avtagande. Den söker sig och sökt sig nya platser lite varstans i Jämtland och finner flera eller färre - som man säger "mottagliga" - ej ännu i Kyrkås. Smittan tycks spridas bättre vid fuktigt väder. Måttligt inneliv - utan folksamlingar - skulle då vara fördelaktigare. I den sjukdomen torde i sommar ett trettiotal personer dött här i länet. - Pelle Öst i Kyrkbyn har dött av "ros"-blodförgiftning. På sitt sätt botfärdig!!

Ivar far in till stan och arbetar med snickeri. Snart flytta de alla till stan. Alla äro fullstora, välskapade och välartade. - Ol.Ers familjen flyttar också till stan. Träjobbare köpt deras gård.

Samtidigt här skickar jag till er en bok till julpresent. För den uppmärksamme är den åtskilligt lärorik. Tidningar komma även! Fridens Gud och fridens jul råde bland eder! Pa.

Av tidningarna ser ni huru tyskarna lever rövare även med judarna. De kanske såmedels driva dem ur landet. Sker detta så lära de med Farao i Egypten få ångra sig. Visserligen ha judarna varit långtifrån exemplariska. - Men ändå skall straffet ej utebli över dem som pina judafolket. Så har det varit redan från begynnelsen. Och skall bli! 1 Mos. 12.3: "Och jag skall välsigna dem som välsigna dig och dem som förbannar dig skall jag förbanna och i dig skola all släkten på jorden varda välsignade!" - Trots allt: "frälsningen är genom judarna". - Och bereda engelsmännen en fristad åt judarna, så skall detta säkerligen lända till Englands stigande makt och framgång.

Pa vill och att du må se om att Josef icke fortsätter med nattarbete så länge att han förstör sina ögon. På korten tycks Josef svagögd. Vad tror specialist om det?

• Pa.

God Jul! Godt nytt år!

Älskade barn! Tack för breven och de många väkomna korten! Det är så många nu på lilla Norma, så jag måste köpa mig en extra album att sätta dem i. Tänk så rara dom är under trädet! Undrar vad Norma ser, hon tittar så glatt uppåt? Hennes lilla kusin är mycket söt. Vi hade inga av dem förut, men Maja har. Där Norma och pappa bada medfl. Det kortet var särskilt roligt. Om du kunde få låna filmen av Mrs. Beckman där Ni äro, vid Hedda Olssons besök och få ett kort däraf för min räkning. Det är från vänster: Martin, Florence, Hedda, Mrs B., Maja, Jos, Mr B. Norma ser bekymrad ut nu när mormor ligger sjuk! Förmodar det är mycket ledsamt även för Normas mamma! Må Gud hjälpa och trösta, Han som förmår. Ja det har varit mycket sorg här i Jämtland i sommar genom barnförl. och den bedrövliga flygolyckan med ambulansen. En som dödades var ände sonen, den andra hade systrar. Kyrkås har bivit förskonat intill nu.

Vi tycker att sommaren har varit fin och delvis även varm i år också och i dag ha vi den 20 Nov. ingen snö och gott väder. Men man tycker så olika.

Det blir så litet uträttat för mig nu om dagarna, så det är otroligt. Hinner just inte mer än sköta kor och höns, samt laga litet mat. I dag har jag varit kyrkan. Blev bjuden på fint kafferep till Lars-Ers tillsammans med Pastor Thunstrand, Skollärarns, lärarinnan och Lars o Märta i Skjör. När jag kom hem åt vi "får i kål" med potatis och smörgås. Så har vi vilat något, läst litet och skrivit brev. Skördefästen i går aftom gick bra, vet ej summan ännu. Gud välsigne vad som göres för hans namns utbredande!

Vi ha ej träffat Erik på Backen sen han gifte sig. Jag tycker inte det passar, att jag som är gammal ska gå och hälsa på dem. Han har behållit hela gården för 23,500 kr. avsöndrat Nickes del och skall sälja. Nicke gick ifrån och har flyttat till Lit. Gud välsigne Eder i Juletid och framgent önskar Ma.

År 1942

• Bringåsen 25.3 1942

Nåd och frid! Käre Martin och de andra.

Det säges att postgången nu öppnas över England till U.S.A., så vi skall nu söka sända några rader. Må så först säga att någon särskild nöd ej drabbat oss. Då allt gott är av Gud, så tacka vi honom därför. Vi äro friska, utför de vanliga nödiga arbetena. Vi klarar ekonomien gott, får 25 öre för mjölk till mejeriet. För några år sen hade vi blott 7-8 öre. Kött ha vi nu genom att då o då slakta någon gumse. Vår fårahjord har nu ökat till 18 djur. Om vi i så fall klagar, så är det blott odygd. Men det är andra som få det sämre. De som köpa mest på kriskort. Och än tycka det bli dåligare än det är. Kanske svält skall avgöra orostiden även denna gång? Tiden är ond och vi ha ej hoppp att för närvarande få höra något från er, hur det går för er. Det är ju att bedja, arbeta och göre det bästa möjliga. Om man ändå ej lyckas så har man ändå åtminstone försökt. En är den som sår och en annan är den som giver växten. Vår kalla vinter slagit om till kraftigt töväder.

Jag skulle visst ha farit dit bort och hjälpt er. Men vägen är stängd. Man vet ju ej om jag bivit till lika mycket besvär som till fördelaktig tjänst. - Trots allt: Tjänen Herren med glädje, gån in genom hans portar med lovsång - Trots att människorna själva skapa sig så många svårigheter i världen.

Torde böra tillägga: Av en utdelning å 240 kr. från J.Hanssons sterbhus satte jag in 100 kr för dig i Ränte o kapitalförsäkr.anstalten i Stockholm varav du får livränta efter fyllda 55 år. Likaså för Josef.

• Pa.
  • Käre Martin, Florence Norma Bob! Guds frid!

Vad jag undrar huru det är med er alla nu då det hemska kriget även nått U.S.och inga brev hitta vägen till vårt ensamma tjäll. Jag vill bedja och hoppas att ni nu slippa hungra och lida nöd, man kan ju vänta vad som helst i dessa tider.

Här hemma ha vi det rätt så bra. Som du vet så har Karin och Nisse fått en son, Erik och Elsa likaså. Astrid fick en flicka också. Anna Hansander som gifte sig vid midsommar väntar en liten. Hon är storbond-käring i Arvesund, Hallen. Hennes man och Astrids man äro inkallade. Lisa i Per Karls gifte sig i söndags med lärarns bror, Bengt Wadsby. Nisse Karlsson har sockersjuka och det är en svår sjukdom, som ser ut obotlig.

Pa har varit frisk hela vintern men jag var sjuk i jultiden. Faster Maria är allvarligt sjuk. Vår grannes Lars har haft halsfluss; gick ut för tidigt och fick reumatism i benen och har feber. Doktorn har varit där i dag (27 kr.)kostade det. Jag läst och sjungit i Frimans bok i dag. Hoppas att detta brev når fram till er! Vad jag önskar att Ni varit hemma hos oss!

• Ma.

År 1946 Josef (och Maja) åter till Bringåsen

Sent på hösten 1945 dog Hans av någon magsjukdom och nu blev Josef förmodligen mer eller mindre tvingad att fara hem och ta hand om dödsboet. Maja befann sig redan sedan många år (1936-37?)i Sverige men vistades nog huvudsakligen i Lillsjöhögen där hon hjälpte sina föräldrar. Hennes vacklande hälsa och senare krigsutbrottet hade hindrat henne från att återvända till Josef i USA. Här några rapporter från Josef till Martin om läget på hemmafronten, han fortsatte med engelskan men sköt in en del gamla kända lokala fackuttryck från barndomen på svenska eller jämtska, även dateringen är engelsk - brevdatum på svenska blir 2 febr, 6 mars och 22 april. (rölu = rödladan)

• Bringåsen, Kyrkås 2-11-46

Dear Martin, Florence, Norma and Bobby!

Well here I am in the old home in Bringåsen. Maja met me at Östersund one morning of last week and 10 min before 1 a.m. She looked very pale and tired and I believe too much excitement of schock actually would kill her. We went up to "Lutherska Bönhuset" and had breakfast. I met the servants and pushes there who seemed rather reserved to me. Maja wouldn´t let me wear my Seattle cap so I had to buy a new one in town. The handbag was not agreeable so bought a new one of them for Maja for about 10 dollar. We also bought a few odds and ends "surströmming","sill", etc.

Ostersund looks altogether different. It is built up more than was before. Beside numerous livinghouses there is a new impressive church. I had to pay 8.50 kr. duty on my hay carrier. That was all the duty I paid. After we got through i Ö. we took a taxi home for kr 8.50. When I came home I bawled like nobodys business. Mother looked so old and worn it was pitiful. Of course I will get used to that after awhile. Mom had all kinds of good food and no end of "krus". The house has new paint on it. The "Korkmatta" in the kitchen is worn out and the furniture in the "Kammaren" looks old and needs painting at least. The big room upstairs is my and Majas abode. There are 2 beds, one for each of us, "kamin, kommod", table and dresser besides a lot of pictures on the walls.

I better tell you Mart. that mom expected to have a wrist watch from you! - We sent her off to Undersåker for a trip yesterday and told her to stay and forget about this place till she is ready to come back.

I feed the 3 cows and Anna Roth milks, (I don´t like to get up that early in the mornings). There is also: 3 big sheep in the barn and 3 little ones and one goat that looks like she is not going to kid. Lars Ericksson has sold milk to creamery for as high as 90 kr a mo. from 3 goats (some good ones here too).

Moms cows are large and milk good. They have a law here that You cannot use anything but a "stamtjur" of good backgound for breeding purposes. The people on Hemmingssons have 10 cows but mom says they don´t sell much more milk than she did on 4. - It was 15 below zero when I arrived. Now it´s 1 or so below. That´s too cold for me. Trees have grown up here so you can´t see "rölu" in "Stensve". The clearings there have been put out for pasture as well as the one i "hägn". I guess "Gunnilsböle" is a good source for quality hay.

- There is a new barn at Jonas Hans. Ingeborg is a redcheeked husky healthy looking woman. It´s too early to say yet if we will be back shortly or stay here permanently.

• Greetings to all of you,

• Joe

Best(very much) greetings from Maja!

• Bringåsen, Kyrkås, April 22, 1946.

Dear Martin Florence and Norma and Bobby:

Thankyou for the few lines I received a few days ago. I suppose you have the detailed letter of all the business from here that I last sent. You ask where the addresses of goat kid buyers would be. I thought I gave them to you. Otherwise they were in the bunch of papers at the bottom of the stairs that were together with the tattoo outfit and the Iodol. If you agree to sell to me I think it best you send me the 2000 for the house as soon as possible and take the war bonds inpayment from me. I dont suppose you have given Thompson any deed yet but just a contract or receipt on the 300. The deed as you know is given at the final payment. That title insurance is O K . That will not be too much expence and then you take pay for your trouble. I kind of think I owe you for the shingles I took out of your garage to finish my porch roof 1 or 2 bundles. Better take pay for them. If you want to come and live here you pay mine and Majas trip to the states and it´s yours or pay me what I´ve proposed and I´ll move to Lillsjöhögen, and we´ll both stay home.

I have hauled some sterbhus wood to the road the last few days. The ones that do the work are sure to get the most out of it. Kusin Karins husband and I have done that. Pay between 20 25 kr. per 8 hr. day of real hard honest to goodness work. The worst of it is we have to "släpa på bar jord".

We should greet you from Hans i Singsjön. He has visited here the last 2 days.

16 attended the Sunday School last Sunday. The kids are very sober and solemn. May God add his blessing to His own word that it may be to the salvation of all these precious souls.

I sure wish we had a couple of kids when we now are on the farm. That possibility seems to have been with held from us however. You better send one of yours over that our blood may continue on fädernas torva.

I´m going to try to talk mom into visiting you. She has almost a 1000 dollars and expects to get some more from me for what she has in this place. A visit would be nice for you and she is entitled to it too.

Will you please write to Reliance Insurance Co. and ask them to cancel my life Ins. Some money should be due to me. If papers to sign come forward to me please. Send some goat journals and the farmer paper if it has come.

Florence; I do not remember a thing about the $13.61 Better give it to the Renton Lutheran S.S. C/O Clarence Helling just in ase it is the Lord´s money.

Norma; How are you? Write to me sometime. Bobby; Hello, Hello be a good boy and keep mamas wood box full all the time.

Greetings from us all. Joe

• Bringåsen Kyrkås, 3/6-46

Dear Florence:

Recieved your letter of feb.23rd yesterday. Thankyou! I wrote a letter to you as soon as I came home and sent it by regular mail so you should have received it by this time and received my first impressions from Sweden. We have also sent a telegram regarding the sale of the place and that has been followed by a letter regarding the items that I wanted you to take out of the house.

$2000 for the house is O K, but I can just tell you that I certainly am going to need the money. My folks have not bought a thing for the house as far as I can see since I was here last time. So you see the demands on life here and the living standard are not what they am in H. P.. That does not mean that things are not available, far from it. The stores are full of all kinds of goods.

We were in to town Monday and bought a linolium for the kitchen floor. The one that has been on this floor all these years looks pretty rough. We also bought some fine paint for the furniture in the bedroom. Maja is going to paint this by and by. You see every piece has a different shade and looks shabby (inherited from here and there for a 100 years or more).

1.--You may take our downstairs bed

2.--Norma may have the picture - for free-

3.--Send, Sallman´s -Head of Christ-

4.--Take; phonograph, records, cabinet- scales & radio- oil stove also

5.--I told you NOT on the sugar, YES on all the other foodstuffs, after all we may come back in a year, who knows. (Mom

thinks that "Lill-Robert" needs the sugar, he looks so thin".)

6.--Take the electric percolator

7.--Take quilts, blankets and auto robe, send sheets

8.--There is also the daybed at church and two books. I will write Miss Emma Johnson about letting you know when she leaves so you can pick up the daybed. She will also have the books which Miss Betts was to leave there.

9.--Maja wants the carpet sweeper & the table cloths sent here - what we have written about before

10.--Books upstairs in your house-Thankyou-Washstand is mouseproof

11.--Let your conscience be your guide on the commission. Take what you can get away with, without changing the price on the house, that´s my advice.

Glad to hear that the goats are doing well and how I do wish I had afew of them here. I was to Lars Ers one day and they gave me all the goat milk I wanted and that helped me feel a lot better. The goat mom we had is canned and she was not even bred to my great regret. I have now written to a man who has some good goats so maybe we will have a few yet.

Mom is spinning woll yarn to beat 60. Is she ever ambitious; take care of cows (3) sheep, chickens etc..

Greet all the covenanter friends that we have in H. P. and if you see any of our Renton friends greet them also. I had a real nice letter from Waldemar Pearson and no less than 2 from Mrs. Ristesund.

Maja and I were to a large church meeting last Monday and heard bishop Sandegren on India and Writer of Litterature Harry Blomberg, on church and people. You may have seen the latter mentioned in the Defender.

Thankyou for your kindness and forethought on our behalf.

• Love - Joe

Send my perforated shoes + 2 pr shoetrees, better send the suit in wardrobe too. Check letter written before. Take cake plate. Take out our silver spoons too. Maja wants egg slicer. Send good underwear.

Kära lilla Norma.

Tusen tack för dollarn som jag fick från dig. Jag förstår det var en stor uppoffring, du har väl inte mycket pengar? Hälsa även mamma och pappa med tack för den fina virkade duken. farmor.

• Martin! Jag vill att du skall ha pappas vadmalskostym eller "komisstyg" som vi kalla det. Du kan behöva den under den kalla årstiden. Pappas nyaste överrock har Joe fått. Pappa har en ulster som även vore passande för dig men du vill väl inte ha den, ävenså en kostym som skulle passa till vardag. Säg om vi skall sända något. Vi må bra och uträtta inte mycket om dagarna. Kära hälsningar till Er alla fr mamma.

Kära Floss + Mart.

Det var nog inte i går ni fick brev från mig och något brev blir det väl inte nu heller - bara några rader så jag får tacka för den fina duken som jag fick från er. Tusen tack! Tack också för allt vad ni gjort för Joe under dessa år som jag varit här hemma. Han ser då inte ut att ha lidit någon större skada av dessa år och det är jag inte litet tacksam för. Gud är god - underbart god. Nog skulle det ha varit roligt att få träffa er alla där borta i High Point med omnejd, men det är ju en sak som svävar i det ovissa. Blive det hur som helst med den saken blott vi få mötas hemma hos Herren.

Roligt höra att ni är krya & har det bra allihop. Ni må tro jag har haft mycket att fråga Josef om & än är det väl inte färdigt. Att mycket har förändrats förstår jag nog, men ändå tycker jag att jag är särskilt hemma med allting i H. P. Än en gång tack. Kära hälsningar till er alla. Maja.

År 1950

Ett brev från Lars Petter Hansanders äldste son, Birger. Av Brevet framgår att Birger vistats på Frösö sjukhus i stort sett ända sedan fadern skrev sitt Amerikabrev, 1934, - han tillfrisknade dock och dog för bara några år sedan, 96 år gammal.

• Öhnet den 3dje december 1950

• Käre kusin Martin!

Säkert blir du förvånad över att få några rader från mig. Jag kan inte erinra mig någon brevväxling oss emellan på alla de 23 år som du bott i High Point. Jag har så många gånger tänkt skriva, men nu först blir det utav. Nu börjar jag emellertid intressera mig för Amerika igen och vill göra påmint om släktskapen och vänskapen.

Som du troligtvis erfarit har jag mest varit sjuk sedan du emigrerade. Nu senast har jag varit på sjukhus, i dagarna femton år i ett streck. Som du vet tröttnade jag på jordbruksarbete och började som skogsman, men någon framgång på den banan hade jag inte. Nu intresserar jag mig barnsligt för skogarna på Vancouverön där världens längsta träd lära växa. (De lära vara längre där än i östra Australien.) Det är ju inte så långt från där du bor, så jag kanske med tiden kunde få litet bättre reda både på skogarnas beskaffenhet och på läget på arbetsmarknaden på båda sidor om Kanadensiska gränsen. Jag har med intresse tagit del av underrättelserna om de senaste årens tvänne stora översvämningskatastrofer därborta på västkusten, och undrar också om du varit och tittat på förödelsen.

Faster Karin har jag inte träffat på 21 år, och inte Josef eller Maja sedan de kommo hem. Jag har fått reda på att du gifte dig nästan straxt du kom dit till Wash., men något om dina familjeförhållanden vet jag inte. Undrar om ni ha några barn och om din morbror ännu lever? De gamla dö ju undan varje år som du väl vet. Undrar också om du fortfarande ägnar din fritid åt sång och musik. Som du minns hade jag inte "gåvan" på det området. Här på sjukhuset bruka de öva körer varje höst, och jag brukar lyssna varje höst.

Fyra av mina syskon ha gift sig, och de ha tillsammans elva barn somliga snart stora. Helga och jag äro ogifta och barnlösa. Far och Mor leva och åtnjuta god hälsa. Här på sjukhuset leva väl nuförtiden inberäknat personalen med familjer något över ett tusen personer. Från början av min vistelse här låg jag till sängs i åtta månader och fick injectioner, men sedan har jag haft något sorts arbete hela tiden nu senast som skräddare några timmar dagligen i snart sju år. Som nöjen anordnas här årligen ett halvt dussintal fester med dans som utfyllnad på programmet, ett dussintal danstillställningar och minst lika många biografföreställningar, några föredrag och konserter, högmässa i sjukhusets kapell nästan alla helgdagar, samt några besök av Frälsningsarmen och andra frikyrkoförsamlingar. Under hela advent pågå här stora städnings och dekorationsarbeten som äro färdiga i god tid till jul då vi emellertid gå i säng i vanlig tid och rätt snart efter helgen städa på nytt, och städa bort grannlåten.

Jag bebor nu ett rätt trevligt möblerat enkelrum, har radio och får promenera omkring på sjukhusets område. Här på Öhnet har jag lärt Engelska språket så att jag läser det med nöje. Någon enstaka studerande vårdas här ibland så att det blir tillfälle till att tala någon enstaka mening f. ö. är det få tillfällen till att öva sig tala språket.

Vi ha här mycket snö, men eftersom marken inte frös i höst, fruktar jag att den töar bort till jul. Jag kan hälsa dig från Johan Karlsson som jag är tillsammas med ibland. Han är pigg och rask och knogar på med litet av varje. Också från Anton i Brynje kan jag hälsa. Nu får jag väl avsluta brevet med en tillönskan om en God Jul och ett Gott Nytt År!

• Birger Hansander

1980-talet

Så här minns vi bröderna Josef och Martin på var sin sida om Atlanten, när dom fortfarande var pigga i 80-årsåldern. Deras far Hans blev 85 år, Josef blev 83 år och Martin blev 97 år liksom brevvännen Karin (min mamma, vars första brev till Amerika skrevs 1915 ovan). Dom två växlade brev ända upp mot 95-årsåldern.