|
Storlek: 1509
Kommentar:
|
Storlek: 2557
Kommentar:
|
| Raderingar markeras som den här. | Bidrag är markerade som den här. |
| Linje 18: | Linje 18: |
{{http://www.busvebacken.ath.cx/ColuMella?action=AttachFile&do=get&target=Columella+10.jpg}} {{http://www.busvebacken.ath.cx/ColuMella?action=AttachFile&do=get&target=Columella+11.jpg}} {{http://www.busvebacken.ath.cx/ColuMella?action=AttachFile&do=get&target=Columella+12.jpg}} {{http://www.busvebacken.ath.cx/ColuMella?action=AttachFile&do=get&target=Columella+12.jpg}} ''I andra delar av boken kommer det fram att romarna vid den här tiden ansåg att nötkreatur i huvudsak var till för att användas som dragdjur i jordbruket medan hästarna förstås hade sin huvudsakliga roll i armen och på tävlingsarenan.'' ''Kor skulle alltså producera i första hand oxkalvar.'' ''Mjölk och kött från idisslare tog man i första hand från får och getter. Mjölken i det här klimatet måste konserveras och det skedde genom osttillverkning.'' {{http://www.busvebacken.ath.cx/ColuMella?action=AttachFile&do=get&target=Columella+14.jpg}} {{http://www.busvebacken.ath.cx/ColuMella?action=AttachFile&do=get&target=Columella+15.jpg}} |
ColuMella - Tolv böcker om jordbruk
Kapitlen om får, getter och ostillverkning, där han beskriver intensiva former av fårskötsel i förhållandevis stor skala. Lämplig fårbesättning var 1000 djur medan getbesättningen lämpligen begränsas till 100 st.
Klädda får förekommer i dag i bl a Usa och Australien i småskalig produktion av mycket exlusiv finfibrig ull av merinotyp. Romarnas tarentinska får av grekiskt urprung flyttades med romerska storgodsägare vidare till bl a Spanien och utvecklades så småningom till de kejserliga merinofåren som är dagens merinoullproducenter över hela världen.
I andra delar av boken kommer det fram att romarna vid den här tiden ansåg att nötkreatur i huvudsak var till för att användas som dragdjur i jordbruket medan hästarna förstås hade sin huvudsakliga roll i armen och på tävlingsarenan. Kor skulle alltså producera i första hand oxkalvar. Mjölk och kött från idisslare tog man i första hand från får och getter. Mjölken i det här klimatet måste konserveras och det skedde genom osttillverkning.
