EmPower

För att travestera Tage D tar jag först några tankar från roten.

När glömde vi bort livets behov av arbetsenergi?

Arbetsförmåga kan mätas som fysisk effekt (watt, hästkraft, etc). Multipliceras effekten med arbetad tid så får vi helt vanlig energi som mäts i t ex Joule, watttimmar, kalorier eller hästkrafttimmar. Samma vanliga energiinnehåll kan även mätas i den mat som individer av alla djurarter äter, men intaget av energi måste vara 5 – 10 gånger större än den mängd arbetsenergi som kroppen kan leverera på grund av de förluster som uppstår i olika kroppsfunktioner.

När vi under miljontals år levde i tropisk regnskog och klättrade i träd, använde varje individ den ena hela dagens energiutveckling för att samla in och på plats försörja sig själv med tillräcklig näring och bränsle för nästa dags arbete. Varje dag året runt förflyttade sig hela familjen runt på födosök i sitt revir. Darwin upptäckte att varje djurart anpassades evolutionärt för att klara den uppgiften i dom miljönischer som man erövrade. Lite grovt och generellt kan man beräkna djur- och människokroppens mekaniska arbetsförmåga utvecklats till ungefär 1 watt per kg kroppsvikt för uthålliga arbetsprestationer, mätt med t ex en motionscykel för människor eller något motsvarande för hästars arbete. Det är inte mycket vi har att komma med för att leverera till dagens konsumentbehov!

När vi reste oss på bakbenen och utvecklade effektiva jaktredskap för frambenen kunde vi springa ut på den betydligt växtenergifattigare savannen och jaga gräsätande djur. Dessa hade i sin tur redan själva samlat mera svårsmälta växtprodukter över ett stort område och omvandlat detta till lättsmälta och djurartsegna köttprodukter.

Den här livsformen spred sig ut över ett hårdare, mer variabelt klimat, som bl a medförde att man behövde en fastare och mer skyddad bosättning, samt en arbetsdelning där delar av en lite större grupp eller klan samverkade i jakt och hemforsling av bioråvarorna, medan andra delar arbetade i lägret med tillverkning, underhåll, vård och omsorg – allt lika nödvändigt för en framgångsrik livsform. Enskilda familjeföretag i samverkan hade uppstått.

I nästa steg domesticerades ett antal gräsätare som passade för flockhanterad uppfödning intill boplatsen, stationärt i bördigare bygder eller som nomadiserande förflyttningar inom ett kargare och betydligt större revir. I och med detta gjordes ett utvecklingssprång mot betydligt effektivare arealutnyttjande och förtätade befolkningar på Jorden. Här upptäcktes också möjligheterna att använda husdjuren som drag-, last- och riddjur, vilket ökade varje persons möjligheter att hantera mer effekt än sin egen kroppskraft i det dagliga arbetet – helt enkelt en eller flera hjälpmotorer som drevs med billigare energi än humanlivsmedel.

Det sista och avgörande steget mot de första samhällbildningarna och modern civilisation kom med det odlande jordbrukets intåg på världskartan. Människan lärde sig att med sitt arbete anpassa och omskapa miljön på sådana sätt att en allt större del av den grönska som alltid intar fria markytor består av ätbara eller på annat sätt användbara växtdelar, som i nästa steg är lätta att skörda och bereda till nyttoprodukter med minsta möjliga insats av hjälpenergi.

Först nu kunde varje enskild jordbrukares arbetsinsats producera tillräckligt med bioenergi för att försörja en tillräckligt stor skara övrigt yrkesfolk och organisatörer som krävdes för att också bygga små och stora städer och skapa livsrum för en snabbt ökande befolkning över hela världen.

Vi är av naturen rustade för att klara insamling och födointag av serverade bioråvaror i växter och mindre animalier från bördig tropisk regnskogsmiljö. På individnivå räcker våra kroppsfunktioner i den miljön till för att förse oss själva med ungefär fem gånger mer energi genom munnen, än vad ben och armar utvecklar för att samla in den. Vi behöver äta 3 – 4 kWh klorofylltillverkad matenergi per dygn och utvecklar med det ett arbete motsvarande ca 75 W per timmes arbetad tid (kroppens uthålliga effektleverans är ca 1 W/kg kroppsvikt).

Det var mycket länge sedan en redan då begränsad natur kunde förse en mycket lite människoskara med ”stekta sparvar” enligt den primitiva modellen. Nu har den nischen övertagits av några kvarvarande stora primater.

Numera måste varje världsmedborgares dagsbehov av tre till fyra kWh matenergiråvara (bioenergi) framställas med solljusets hjälp under begränsad säsong i en människotillverkad anläggning, som sträcker sig över större delen av jordens landmassa och stora delar av vattenytorna. Här talar vi då om den förnybara bioenergi som binds direkt från solljuset.

Hos oss i västerlandet arbetar kanske en av hundra med framställning av bioråvaran till mat. Den personen ska med sin femtedel av dygnets energiintag påverka framställningen av mer än etthundra gånger hela sin egen dagsportion, alltså producera minst femhundra gånger mer än sin egen instoppade lilla biologiska arbetsenergi i processen varje dag (här tillkommer dessutom matbehovet till dom som av olika orsaker inte räknas in i det officiella arbetslivet). En rättmätig ersättning för den här arbetsinsatsen bör i demokratins namn bestå av produkternas sammanlagda försäljningspris från gården, minus kostnaderna för alla inköpta insatsvaror och tjänster, samt skatter, räntekrav, underhåll och nyinvesteringar som belöper sig på hela gårdsanläggningen. Dvs överskottet när alla insatser är betalda ska räcka till en arbetslön som motsvarar den som matköparna själva vill ha för liknande arbetsinsatser.

Alla tillverkningsprocesser förbrukar många gånger mera energi i insatserna än vad som levereras i den färdiga varan, dels i form av värmeförluster och annat ofrånkomligt spill, men även på grund av att man genom hela tillverkningen bygger upp en allt högre energikvalitet i produkterna (termodynamikens lagar). Det blir med andra ord en mycket stor hjälpenergimotor som ska tyglas av varje bonde, och varje litet krav på extra kvalitetshöjning medför alltid en ny energiinsats av någon form som multipliceras upp med antalet kunder och måste betalas av varje kund om det ska vara möjligt att fortsätta hållbart.

Om kvalitetshöjningen innebär krav på en större arbetsinsats av företagaren utan att produktiviteten förändras eller om den t o m sänks, får den nämnda multiplikatoreffekten en mycket kraftig inverkan på företagarens ekonomiska resultat, vilket bör vara ett av huvudskälen till den flykt från svensk animalieproduktion som vi upplever idag . Kunden jämför alltid med import som konkurrerar med färre extra energiinsatser och lägre arbetslöner på i övrigt ungefär samma anläggningskostnader. Alternativen för bonden om full kvalitetsbetalningen uteblir, är att snarast möjligt byta produkt eller avveckla och ägna sig åt något annat som fyller kraven på arbetsersättning.

Talen om klimatsmart ekoproduktion och baslivsmedel som mathantverk är därför rent ordbruk utan verklighetsförankring. Detta handlar enbart om lyxprodukter för kräsna konsumenter som har både tid och pengar över för en konsumtion som producenterna själva sällan eller aldrig brukar ha råd med. Den typen av varor kan närmast jämföras med samhällets behov av konsthantverk och är följaktligen också konjunkturkänsligt till sin efterfrågan. Om den marknaden finns till rätt pris, ska den givetvis tillfredsställas, men det kan av rent matematiska skäl aldrig handla om vardagsvaror av något slag för alla.

Stöd för mina tankar kommer bl a ur följande studerade forskarrapporter:

Empower 5 handlar om emergi som enklast kanske kan översättas till energihistoria eller energiminne, där jag försökt bearbeta ett källmaterial från CUL som handlar om den danska nationens emergiproduktion och emergikonsumtion åren 1936, 1970 och 1999. Jag försöker också göra lite kopplingar från ekofilosofins holistiska sida till en bok av Christopher Hitchens med undertiteln "Hur religionen förgiftar allt", som tyvärr inte finns på nätet. Jag kan dock inte se att begreppet emergi är något annat än en synnerligen konkret energihantering i många led eller trappsteg och utan behov av några holistiska förklaringsmodeller. I min uppsats försöker jag vidareutveckla Hadens slutsatser till något som stämmer bättre med dagens verklighet, än den uppfattning som verkar ligga till grund för stora delar av dagens ekologiska hållbarhetsargument och "gröna" politik. Jag har också en del beräkningar av relationer mellan utbytena av bioenergi vid hästdrift kontra traktordrift här.

Länkar

Emergy evaluations of Denmark and Danish agriculture av Andrew C Haden, Ekolantbruk nr 37, 2003

Cannibals and Kings är ett referat och kommentar av Archie Duncanson, Uppsala 2011 till en antropologisk källskrift Cannibals and Kings av Marwin Harris 1977 som jag referar till i min uppsats.

http://www.withouthotair.com/ är länk till David Mac Cays bok om mr and mrs Smiths moderna energikonsumtion.