Energibokslut
Varför göra bokslutet med energimått i stället för kronor? Vår mänskliga tillvaro handlar egentligen om olika sätt att först skaffa fram energi i olika former som vi sedan konsumerar.
Vi är av naturen från början rustade för att klara insamling och födointag av serverade bioråvaror i växter och mindre animalier från bördiga tropiska regnskogsmiljöer. På individnivå räcker våra kroppsfunktioner i den miljön till för att förse oss själva med ungefär fem gånger mer energi genom munnen, än vad ben och armar utvecklar för att samla in den. Vi behöver äta 3 – 4 kWh klorofylltillverkad matenergi per dygn och utvecklar med det ett arbete motsvarande ca 75 W per timmes arbetad tid (man omvandlar som bäst ca 1/5 av den intagna bioenergin till samhällsnytta om man förmår arbeta 8-10 timmar per dygn). Den levande animaliska kroppens uthålliga effektleverans verkar överlag vara ca 1 W/kg kroppsvikt). Den här naturliga energikedjan ger en uppfattning om vilka olika energinivåer och energiförluster som måste finnas i ett ekosystem.
Det biologiska kretslopp man talar om kan bara återvinna de olika ingående atomerna och mindre molekylerna. Den solenergi och hjälpenergi som byggs in i och omkring de allt större organiska kolföreningarna går alltid förlorad som spillvärme (termodynamik) när föreningarna bryts ner genom att användas i olika former av konsumtion i näringskedjorna. Det är den processen som jag försökt spegla i uppställningen av de olika energinivåerna i bokslutstabellen nedan.
I länken EnergiFörbrukningen har jag en bredare analys av gården Busvebackens utveckling och energihantering, som i sin tur sammanfattar en historisk utveckling i Bondenätverk och en detaljerad produktionsbeskrivning i NutidaJordbruk.
Årsproduktion av bioenergi i animalier vid tre olika tidpunkter från ett gräsvalldominerat, framväxande norrländskt jordbruk med ett nationellt och inte helt jämförbart resultat i den sista kolumnen. Röda rader anger de energimängder (mestadels fossilenergi) som ingått i tillverkningen av inköpta insatsvaror och beräknade arbetslöner. Gula raden anger den biologiska värmeenergin från fotosyntes i inköpta fodervaror och ströhalm. Tillsammans ger rött och gult en turkosblå rad med summan av betald hjälpenergi till gården.
Insatserna resulterar här i både en kontinuerlig uppbyggnad(investering) av företagets fasta produktionsresurser (verkstad) och en årlig växtproduktion genom fotosyntes till djurfoder - gröna raden, som tillsammans med den gula insatsen omvandlas till animaliska produkter i den bruna raden.
Jag har här försökt göra en fullständig livscykelanalys av produkternas energikostnad i hjälpenergin från orörd jord till leverans vid gårdsgrind enligt samma modell som normalt används för LCA av konsumtionsvaror utanför biosektorn. Bioenergiprodukter analyseras dessvärre idag endast på rörliga kostnader med utelämnande av företagsinvesteringar i mark, byggnader och huvuddelen av arbetsinsatserna.
Vår gård har byggts upp från en mellanperiod med sterbhus efter min far(första kolumnen), då produktionen var fårkött och ägg. Vid omstarten 1975-76 övertog jag och Lena en fastighet som enbart innehöll den första kolumnens odlingsareal plus 90 ha skogsareal som jag lämnat utanför de här odlingskalkylerna. Fastigheten saknade då det gamla byggnadsbeståndet som blivit avstyckat, och åren fram till nästa kolumn ägnades bl a åt byggande av både bostadhus och djurstall. I kolumnen 1983-85 hade gården en tämligen renodlad fårproduktion av lammkött, fårkött och ull på en stor andel arrendemark.
I fortsättningen skedde tillköp av både en del skog (40 ha) och åkermark samt utvidgade arrenden och nyodlingar. På nittiotalet skedde också en satsning på kompletterande nöttköttsproduktion med växande antal dikor som krävde ominredning av de tidigare fårstallarna och ett nybygge för kor och maskiner. Den tredje kolumnens (2005-2007) produktion utgjordes till en tredjedel av får och ull och två tredjedelar nötkött.
Dom tre tidpunkterna på tidsaxeln representerar vissa skillnader i produktionsinriktning som påverkat energiomsättningen. I den första modellen på sextiotalet utgjorde äggproduktionen en dominerande del av säljbar produktion, samtidigt som värphönsen åt lättsmält energi i ett förhållandevis dyrt stärkelsefoder. Detta gav ett energiutbyte som liknar det svenska medeltalet från 1993 där mjölk-, svin- och fjäderfäproduktion påverkar den totala energiomsättningen på samma sätt.
I den andra modellen från åttiotalet hade vi enbart får- och lamm i intensiv produktion. Jämfört med dikorna som tillkom senare så har fåren en mer än dubbelt så hög fruktsamhet vilket kräver hög kraftfodergiva till högdräktighet och digivning inne på stall. Därför gick det åt större andel köpfoder än i den tredje nötköttsdominerade produktionen. På grund av den höga intensiteten förbrukade fåren ändå en mindre mängd underhållsfoder än korna, vilket gör att det totala energiutbytet per kg kött blir bättre.
Eftersom vårfödda lamm oftast kan ta nästan hela sin slakttillväxt från betessäsongen så kommer här totalt sett en större andel av grovfodret än hos något annat djurslag att tas från betet. Tyvärr kunde jag aldrig visa detta i siffror från vår verklighet, trots att vi hade betesjournaler och djurvägningar som möjliggjort en sådan redovisning. Det saknas fortfarande en samordning av växtodlingsprogrammen och det fårkontrollprogram som enligt reklamen skulle kunna analysera foderhanteringen hos detta den mest utpräglade betesförädlaren.
Siffrorna från den nötköttsdominerade produktionen på 2000-talet visar tydligt hur energiåtgången i foder per kg kött ökat i jämförelse med fåren på åttiotalet. Däremot sjönk förbrukningen av hjälpenergi och arbetsinsatser per kg kött tack vare en fortgående teknikutveckling mot allt energisnålare hjälpmotorer som slår igenom trots att vi nu använde traktorerna till hela stallarbetet också förutom till den alltmer mekaniserade växtodlingen.