• Byutveckling från 1600talet i Hagsta by, Torpa socken, Västmanland

Ett annat kartmaterialet om utveckling av bystrukturer har jag tagit från Lenas hemby, Hagsta i Torpa socken, Kungsörs kommun i Västra Mälardalens region. Det mycket gamla karteringsintresset i den här bygden har samband med att hela regionen inklusive Bergslagen var ett viktigt och nödvändigt försörjningsunderlag för huvudstaden, kungahuset Wasa och dess krigsmakt. Byn ligger en kilometer innanför södra stranden av mälarviken Galten och har ca 5 kilometer till Arbogaåns inlopp i västligaste Mälaren. Den bästa åkermarken idag har i ganska sen tid genom landhöjningen kommit upp ur ur den gamla havsviken Mälaren. Nu ligger åkrarna mest på vidsträckta och platta sjöbottnar med styv lera. Under vasatiden var detta sanka sjöängar som utgjorde de viktigaste slåttermarkerna. Åkrarna på de gamla kartorna låg på mark som lutade något upp emot dom steniga holmar och höjdlägen där byarna låg. Man kan också på de äldsta kartorna se att dikningen var intensiv på de odlade markerna. En förmodligen lycklig slump har gjort att hemmanet Hagsta (Hacke sta mm) under alla tider varit ett till synes fritt och normalt beskattat bondejordbruk som sluppit dras in under något av alla kungsgårdar, slott, herresäten och klostergårdar som det vimlat av i alla landskap runt Mälaren.

På den äldsta kartan har jag satt dit ett kors för Torpa kyrka, som försvunnit i ett kartveck. Likaså är Hagsta by markerad med två st D på platsen för de fyrkantiga men troligen förenklade gårdstun som syns på det tredje ca hundra år yngre kartbladet. Byggnaderna där ser lite stiliserade ut, men gårdsformen går inte att ta fel på. Den andra kartan saknar datering men verkar vara nära det första bladet - kan t o m vara en mer detaljerad förlageskiss till den översiktligare 1630 årskartan.

På kartorna från sent 1700-tal och följande är nog de flesta byggnaderna utritade skalenligt, och man kan även här se att fyrkanterna bryts upp mer och mer eftersom tiden går.

Mitt i bild syns den det gamla parhuset/huvudbyggnaden som kan ha rivits strax efter 1922 då bilden togs. Bakom axeln skymtar farfarsstugan som då var mangårdsbyggnad för C W Larsson, Lenas farfar. Den används fortfarande i renoverat skick. Den andra sidobyggnaden till vänster är samma "drängstuga" som också finns kvar som gäststuga i renoverat skick. Parhuset syns på kartorna från 1911 och 1918 är förmodligen en av byggnaderna även på 18- och 1700-talskartan. På dessa senare finns även den befintliga långa timrade lagården från omkring 1907 inritad.

Det nuvarande boningshuset av mursten på Hagsta 1:2 byggdes 1950 på den gamla tomten men grunden flyttades så att huset nu står söder om sidobyggnaderna.

• 1880-talets stenlagårdar i Mälardalen

En stenlagårdstradition som är parallell med gjuthustraditionen i Kyrkås finns där jag bor nu i västra mälardalen. När det är brist på kalk i berggrunden har man tillgripit en förmodligen dyrare metod att släthugga och stapla stora oregelbundna stenblock med tunna tätnings och bindningsskikt av kalkbruk emellan vilket man ju även gjort på Kyrkås gamla kyrka. Lagårdar som den på bilden finns överallt i de här trakterna och har samma utformning och storlek som de beskrivna gjuthuslagårdarna. Det verkar dock som de här mälardalsgårdarna gjorde sina byggen lite senare än i Kyrkås. På Lockmoragården med sitt gamla parhus som huvubyggnad står det 1875 på lagården, och den tidpunkten stämmer med många andra liknande byggen som jag sett. Även här ser det ut som om man lite senare återgick till timrade byggen, t ex på Lenas hemgård i Hagsta där det står ett liknande stenhus på en äldre gårdsdel och en stor timrad lagård tillkommen strax efter sekelskiftet 1900 på det aktiva gårdstunet.