Biosfärens livsvillkor

Den globala växtmassan består till 80 % av stationära gröna växtfibrer (kolhydrater) som byggs från glukos men inte kan brytas ner till bioenergi direkt av några djurs matsmältning. All kretsloppsnedbrytning av fiberenergin måste passera en front av encelliga mikrobiota för att transformeras till mottaglig näring för högre djurformer, som är mobila för att aktivt kunna söka upp sina näringskällor.

Växtcellerna i en växtindivid har bara ett liv och kan inte bytas ut, medan levande djurceller hos friska individer byts ut mot nya när de gamla cellerna skadats eller åldrats – självläkning. Den friska djurkroppens celler har också ett aktivt immunförsvar som skyddar mot de flesta anfallen av främmande fientliga organismer.

De mobila djurens mjukvävnader består grovt sett till hälften av proteinceller byggda av aminosyror och den andra halvan är fettceller byggda av korta fettsyror, som dessutom är det dominerande bränslet för drift av hela maskineriet. Fettsyror och aminosyror måste hämtas till blodet från spjälkat tarminnehåll.

Paleolitisk life science

PaleoLivet står som min förkortning för det svåröverskådliga begreppet paleolitisk Life Science, vilket i nutid blivit ett modeord i samband med kostrådgivning och dietforskning. Den modell av paleoliv som idag styr Socialstyrelsens och Livsmedelsverkets rådgivning för kost och hälsa är kritiserad för svaga evidenser, samt för spretiga och ofta motstridiga påståenden om sambanden mellan olika kostval dess effekter på både folkhälsa och långsiktig klimatpåverkan. Jag ska belysa detta med utdrag nedan ur den senaste tidens debatter och artiklar från pressen, men först ska jag ta fram en del fakta i målet, som alla sedan länge varit välkända och storskaligt prövade evidenser inom den lantbruksvetenskapliga agrobiologin, men tyvärr också undanträngda från den nutida samhällsforskningen av en överväldigande massa av fragmentiserat miljöforskande efter detaljer utan tydligt sammanhang. Så här vill jag som agronom beskriva det stora ekosystemet.

Biosfären

I den biologiska grunden för planeten Jordens biosfär bildar kolatomerna organiska kolkedjor med atomer av syre och väte inkopplade i olika mönster som byggs med solenergins hjälp. Kol i sin rena mineraliska form är svart som sot och kallas då för oorganiskt kol. Svart kol kan inte bilda biokemiska föreningar i växter, men oxideras med syre till koloxid och koldioxid, samt bilda gasen metan CH4 med väte ur vatten i fuktig syrefattig miljö.

1. Solenergiinstrålningens fotosyntes med proteinet klorofyll bygger enkla sockerarter av gaserna CO2 och H2O från luften, som sedan byggs ihop med långa kolmolekylkedjor till ett rotfast växtliv på marken med stomme och ramverk av kolhydrater/cellullosa i cellväggarna och med hjälp av ett stort antal proteiner i cellinnehållet skapar hela växtflorans artliv på land och i vatten.
2. Början till ett djurliv blev den mikrobiotaflora av encelliga bakterier, svamparter och protister med cellväggar som byggs enbart av fett och proteiner. Mikrobiotan lever och förökar sej på att i fuktig och anaerob miljö med speciella enzymer bryta ner växtlivets kolhydrater till metan, koldioxid, syrgas och vatten, och växtproteinerna till kväveföreningarna ammoniak och lustgas. Den biokemiska processen kallas för rötning, och med rötningen fullbordas det ekologiska kretslopp som återför makronäringsämnena från fotosyntesen tillbaka till sina gasformer i atmosfären. Mikrobiotacellerna har aktiv rörelseförmåga och kan drivas av både fettenergi och kolhydratenergi.
3. När encelliga mikrobiotaformer började dela sej till flercelliga organismer utvecklades dessa till allt större djurarter, som alla saknar mikrobiotans speciella förmåga att bryta ner växtfibrer. Däggdjursarterna utvecklades till antingen herbivorer som kan "hyra in" en levande massa av växande mikrobiota i sitt tarmsystem med jästank och utfodra den enkelcelliga massan med cellullosa i betesväxter. Överskottet av tillväxten blev till näring av fettsyror och aminosyror för upptag till värddjurets blodomlopp längre ner i tarmen. Den andra formen var karnivorer som behållit ett enkelt tarmsystem utan plats för mikrobiotaodling, och som därför måste hämta sina aminosyror och lipider/fettsyror till blodomloppet från en massa i sin magsäck av nertuggade herbivorers kroppsvävnader. Här befann sej också människan, homo sapiens innan odlingen av stärkelseväxter började ta fart.
4. Antropologisk (konstgjord) växtodling av stärkelse som biologiskt fenomen innebar många olika civilisationsframsteg. Det viktigaste till att börja med var att tillgången på fotosyntesenergi nära bosättningarna ökade drastiskt med odling och innebar med andra ord att den enskildes revirbehov eller fotavtryck för livsmedel minskade med ökande stärkelseskördar av ren kolhydratenergi, vilket gav plats för nya konsumtionsmöjligheter. Andra positiva framsteg upplevdes med att de nya grödorna gav utrymmen för sockrad och därmed välsmakande kost. Sockret kunde fermenteras till en uppsjö av olika alkoholjästa produkter för glädje och bekymmer. Så småningom gav odlade stärkelse- och proteinväxter även stora möjligheter att effektivisera boskapsproduktionen med kraftfoderprodukter som kunde gå direkt via magsäcken till spjälkning och upptag i tunntarmen som komplement till den näring som en fullt utnyttjad fiberjäsning kunde leverera.
5. Så kallad omnivori eller allätande är en omskrivning för mänsklighetens nya odlade livsmedel socker och värmebehandlade stärkelseprodukter, som i verkligheten kan utfodras till alla däggdjur och ge ungefär samma kroppsreaktioner, som när vi själva äter av det. Men vi ser nu andra mycket stora kostnader som är förenade med ensidig stärkelsekost. Den nya livsmedelsstrategin kostar också, och har så gjort i alla tider. Energi i stärkelse är alltid billigare än energin i animalier för stadsbefolkningar. Man har nu förstått att långvarigt högt blodsockerintag ger upphov till insulinrelaterade folkhälsoproblem som börjar med fetma och diabetes typ 2, vilket verkar ha varit ickeproblem innan odlingskulturerna började. En förbisedd vetenskaplig jämförelse kan göras mellan dissektioner av mänskliga tarmar jämförda med tarmpaket från stora kattdjur och hunddjur i faunan, där alla arter har ungefär samma former med obefintliga utrymmen för storskalig mikrobiotaodling. Det finns inte heller några uppgifter om fynd som visar att vilda kattdjur och hunddjur som t ex lejon och vargar väljer att äta vare sej gräs, löv, frukt eller några former av stärkelseväxter utom möjligen i nödfall vid svältsituationer. Dom klarar sej alltså normalt helt utan kolhydratuppladdningar för att ändå vara i stånd till halsbrytande jakter på betydligt större gräsätare än dom själva - varför skulle vi då vara annorlunda?

Klimatgasteorin

En av den senaste tidens missförstådda grönsaksrelaterade kärnfrågor har sedan flera decennier varit de idisslande kornas påstådda utsläpp av klimatgaser samtidigt som man tyckte sej finna att människors konsumtion av rött kött från idisslare orsakade tjocktarmscancer. Detta narrativ speglar en biokemisk forskarverksamhet, som i mycket hög grad har startats och utgått ifrån Sveriges teknologiska akademier och förgrenat sej till global nivå inom både klimatforskning på den politiska IPCCarenan och i folkhälsostudier och försök på hela den svenska och även på många internationella medicinska akademisjukhus.

Intresset från de svenska ingenjörsakademierna Chalmers och KTH, att här ersätta de påstått metanfisande kornas animaliska livsmedelsprodukter med växtbaserade högteknologiska proteinalternativ blev nu också kopplad till flera hundra år gamla drömmar om Edens lustgård och liknande, där människan kunde plocka sitt nödvändiga livsmedelsbehov direkt från träden, och leva i fred och harmoni med hela den omgivande djurvärlden. Allt i nutid baserat på fantasifulla kalkylförslag om klimatpåverkan och -åverkan, samt överföring av pågående modern svensk vallodling från kofoder till biobränsleråvara och skapande av kolsänkor till förmån för trafikens och värmeproduktionens behov av att kompensera sitt fossilberoende i samhället med bioenergi från den agrobiologiska världen.

Om vi vill få en ändring av det nämnda problematiska beteendena hos alla berörda officiella myndigheter och även hos seriösa medicinska forskarinstitutioner, så måste vi klarlägga några otvetydiga anatomiska fakta som begränsar människans möjligheter att, som varande en däggdjursart bland många, hantera den växtlighet som omger oss i form av både vilda och odlade(antropologiska) ekosystem.

Däggdjur som livnär sej på fibrer, herbivorer,

måste ha någon form av jäskammare där tarmbakterier och svamporganismer, mikrobiotan, får minst ett dygns tid att växa och föröka sej till en levande soppa av proteiner och fettsyror. Detta ger åtminstone tre följdfaktorer.

* Växtfibrer med låg energitäthet kräver långa grova tarmar som medger lång passertid, för att kunna bli spjälkade. Dessutom krävs en specifik jästank med stillastående uppehållstid antingen som förmagar på matstrupen före eller inom början av magsäcken/löpmagen (hos idisslare och gnagare), eller en starkt förstorad blindtarmsregion med tillhörande tunntarmväggar för fettsyraupptag hos blindtarmsjäsare (t ex svin, hästdjur, elefanter, hardjur och tropiska primater). Gemensamt för alla nämnda arter är att det förstorade tarmpaketet ger alla herbivorers kroppar en tunnformad anatomi med centrum innanför navelärret på torson för den skrymmande växtfiberkosten och mikrobiotaodlingen, och detta är ett bukomfång som inte har något med bukfetma eller leverfetma att göra.

* De makronäringsämnen som passerar genom herbivorernas tarmväggar in till blodomloppet utgör en blandning av aminosyror och fettsyror med en energisammansättning som är typisk för lchf(low carb high fat eller låg kolhydrat högt fett), där man logiskt sett bör kunna anta, att den i genomsnitt motsvarar respektive arts innehåll av energi i laktationsperiodens modersmjölk. En sekundär logik talar för, att den kost som vuxna och växande rovdjur får i sej när de äter bytets hela mjukdelsinnehåll också motsvarar energisammansättningen i modersmjölk, som växande däggdjursungar av alla storvuxna arter kan livnära sej väl på som enda kost i flera månader av sina unga liv. Båda kostalternativen ger ett grovt medeltal på tsinnehållets andelar till fify-fifty av "kolhydrater i proteinvävnader till kol i fettvävnader" vilket motsvarar 60-70 % fettenergi i kosten.

* Den tredje faktorn kan då uttryckas som att grundregeln för det organiska sambandet mellan växter och djur handlar om att djurlivets stora fettnäringsbehov omvandlas direkt från växtfibrer till fettråvara externt i tarmens jästankar utanför däggdjurens blodomlopp och utan att påverka en hälsovådlig insulinomsättning i blodet, dvs exakt vad begreppet lchf står för. Detta sker på samma livsnödvändiga sätt som skapat fortsatt liv i de olika formerna av herbivorer i vår animaliska livsmedelsmiljö även efter att de konstgjorda(antropologiska) jordbruks- och boskapskulturerna började utvecklas.

Karnivorer och växtfibrer ger problem

* Av detta följer som ett fjärde tillägg att däggdjur som saknar herbivorernas fiberspjälkande utrymmeskrävande tarmfunktioner dvs har ett kort tarmsystem, de bör ta in redan färdig mikrobiotaodlad makronäringen genom munnen. De har varken plats för eller något utbyte av omfattande fiberkonsumtion och kallas för karnivorer eller köttätare. Obs att "kött" här ursprungligen hade stått för en lchftypisk energisammansättning av proteiner med hela sin naturliga fettansättning, vilken i dagsläget är kraftigt nertagen innan slaktkroppen lämnar slakteriet.

Den endokrina insulinproduktionen hos alla däggdjur, både herbivorer och karnivorer, träder in först när den moderna bröd och grötkostens innehåll av socker och stärkelse spjälkas in till blodomloppet och tvingar fram blodsockerreglerande glukogenlagring i levern - en process som för länge sedan uppfattades som en speciell anatomisk avvikelse med namnet omnivori eller allätare.

Vi behöver nu i första hand återskapa den gamla förståelsen för det realpaleolitiska kostskicket i vår medicinska samhällsvetenskap för att kunna förstå livsstilen i "de blå zonerna" med sina hundraåringar och komma vidare ut ur den skenande folkhälsoproblematiken.

I det följande har jag samlat ett antal referenser från debatter, forskarartiklar och tidningsreportage som alla belyser Life Science ur olika perspektiv som kan krävas för ta tillbaka evidensprövad vetenskap

Insändardebatter 2022

Den här miljöpolitiska debattrundan startade egentligen i slutet okt 2021 med några inlägg i Unt där flera samverkande och en konkurrerande institution på SLU, Uppsala diskuterade fördelar och vådor med politisk styrning för att ersätta betydande delar av svensk husdjursproduktion med en ökad odling av svenska baljväxter i form av ärter och bönor.

En nyhet i den här gamla konflikten mellan kött och vegetariska livsmedel var att SLUs husdjursvetenskap nu första gången försökte komma till tals, där tidigare endast deras växtodlare ställt upp för den vetenskapligt beprövade produktionen. Ärtdebatten gav aldrig något eko i samhällsdebatten, men läget blev mera tillspetsat när ett humanistiskt och medicinskt forskarteam på Örebrouniversitetet i mars 2022 började missionera för och redovisa försök att i verklig mening manipulera med sambanden mellan växt-djur-människa utan att ha några kunskaper om vilka biologiska, fysiska och anatomiska förutsättningar som bl a SLUs husdjursinstitutioner arbetat med sedan minst ett halvt sekel tillbaka.

Örebrouniversitetets vegetabilieförespråkande forskning kommer nu regelbundet som ett helt mittuppslag i min lokalpress och här fick jag utan svårighet in ett bemötande av Robert Brummers funderingar.

I januari 2023 kommer så Örebrouniversitetets idrottsfysiolog med sin syn på hur man ska äta "nyttig mat" tillräckligt ofta för att klara en bibehållen viktminskning. Men lätt är det inte, och frågan är väl om han ens förstår vad han själv menar eller...?

Det "PAN Sweden" som Brummer nämner i krönikan beskriver sina "gröna" politiska mål på följande sätt i nedanstående klipp ur ett par av deras websidor.

PAN Sweden etablerades 2021 som ett interdisciplinärt tvärvetenskapligt forskningscenter i samarbete med ett flertal andra lärosäten, företag och offentliga verksamheter. Det koordineras av Örebro universitet och finansieras av det svenska forskningsrådet Formas. Målet är att ur ett individualiserat näringsperspektiv klargöra sambandet mellan råvarubearbetning inom livsmedelsindustrin, struktur, biotillgänglighet, spjälkning och fermentering av proteiner i kosten, samt vilka effekter detta har på tarmhälsa, ämnesomsättning och psykisk hälsa.

We bundle a globally unique set of interdisciplinary competence and infrastructure overarching food, nutritional, technical, medical and social sciences. Our approach will provide Sweden an exclusive chance to successfully build the knowledge, competences and skills to become a leading global player in plant-based protein food development.

Efforts to limit the environmental impact from animal-based food are needed to meet the goals of Agenda 2030, but innovations within plant-based proteins options are lagging behind. We have not only to transform the food system towards more plant-based food, but also to tackle many health challenges, such as obesity and metabolic syndrome, mental health and disorders associated with chronic inflammation. The preferred food choice should be healthy for the planet and for the consumer! This necessitates a highly innovative food sector as well as consumers willing to purchase novel innovative food products.

Vegandokument febr 2023

Det fetstilmarkerade stycket ovan talar ett tydligt språk för det politiska behovet från den gröna miljörörelsen av att det krävs mer eller mindre diktatoriska krafttag för att kunna övervinna samhällsmedborgarnas och deras svenska myndigheters ännu rådande uppfattningar om "kofisarnas klimateffekter" och i än högre grad de nämnda hälsoproblem som kan påverka inte minst kvinnliga konsumenters både fysiska och psykiska hälsa.

Det följande reportaget publicerades i tidningen Land Lantbruk nr 7 10 febr 2023, där reportern hade fått en intervju med en av livsmedelsforskarna på Chalmers, som direkt dömde ut de föregivna näringskvaliteterna på hela paletten av plantbaserade och därmed veganska proteinprodukter på marknaden idag. Tidningen ifråga är veckoblad för medlemmar och bönder i företagarföreningen Lantbrukarnas Riksförbund, vilket betyder att den inte är synlig för allmänhet och livsmedelskonsumenter, som egentligen borde ha störst intresse för att se dessa rön, som inte är någon överraskning för alla bönder som producerat råvarorna till denna PANs "highly innovative food sector". Vågar de stora mediadrakarna ta upp den kastade handsken?

För att förstå den pågående humanmedicinska striden om sambandet mellan vegetarier och animalier i kosten måste vi gå in i däggdjurens tarmsystem och reda ut de biologiska händelseförlopp som avgör om arten är herbivor eller karnivor. Något mellanting, omnivor, finns inte i den paleolitiska utvecklingen, utan handlar lite förenklat baraom att det blev ett begrepp för att utfodra en kost av odlade näringsämnen i socker och stärkelse vilket alla arter i följande figur nedan kan äta, men tyvärr som det numera visat sej till ett på längre sikt högt pris för hälsan vid alltför hög konsumtion.

Jag har gjort en lite darrhänt färgmärkning, där rött markerar matstrupen och löpmagen, medan grönt markerar den obligatoriska jästank som karakteriserar alla herbivora arters mikrobiotaodling med vilken gröna vegetabiliers växtfibrer överförs till en levande bakteriesoppa där det dominerande näringsämnet är fettsyror som värddjurets egen endokronologi kan spjälka fram och ta in genom förlängda tunntarmväggar till blodet innan massan når fram till tjocktarmen. Utförliga detaljer och referenser finns i följande länk Biologins olika tarmsystem.

Biologins olika tarmsystem innehåller en arbetsfil med faktabearbetningar, och aktuella klipp ur några av de forskningsrapporter som använts som underlag för mina beskrivningar ovan av den mänskliga biosfärens mera påtagligt "djuriska" sida. En tidigare sammanställning av några globala mätvärden för växthusgasrelaterade fakta ligger Här.

Det skambelagda idisslarköttet, metansyndromet och hälsoskadliga kostfettskräcken innebär att hela köttskamvetenskapen befinner sej i en total antivetenskaplig kollaps som inte har några påvisbara effekter på den yttre gröna miljö vi lever i, samtidigt som den hållbara folkhälsan hela tiden försämras. Stora kostnader läggs på att hitta medicinska botemedel för att motverka skador som uppstår trots de vegetariskt präglade och stärkelsedominerade kostrekommendationer som idag är norm hos skolmedicinen i socialstyrelse och livsmedelsverk. PAN Swedens competence har problem med att koordinera verksamheten till verkligheten.