Torsta lantmannaskola och Birka folkhögskola och lanthushållsskola

Rubriken syftar på ett jämtländskt skolcentrum för kvalificerad bondefostran i Ås norr om Östersund med anor tillbaka till sekelskiftet 1900. Just i dagarna har man efter flera andra namn på nytt återtagit det gamla bynamnet i det moderna landsbygdscentrum som nu heter Torsta AB. Nilssonsläkten har i flera generationer haft goda relationer med Torsta både som skola för nyttigt lärande, som arbetsplats och som bostadsort, vilket i hög grad legat nära mina egna intressen under större delen av mitt liv.

Detta är Torstaskolan omkring år 1905 sedd från kyrktornet och en bild från troligen en elevsamling samma år framför huvudbyggnaden. I den samlingen sitter min mammas kusin Kristina Ericsson-Stadigh, som är syster till fotografen Hans Ericsson. Båda är födda i Bringåsen och Kristina har sannolikt gått på den folkhögskola och lanthushåll som de här byggnaderna först var avsedda för. 1901 flyttade folkhögskolan till en ny byggnation på den nuvarande platsen Birka nere vid Storsjön i byn Täng någon kilometer härifrån. 1919 tillfogades lanthushållslinje för flickor till utbildningarna.

Lantmannaskolan i Jämtland startades först år 1862 på Ope gård i Brunflo. Efter ett kortare mellanspel 1908 - 1918 på Kvarnsved, Frösön landade den på Torsta 1919 då man också ändrade huvudbyggnadens fasad mot gårdssidan genom att bygga in alla verandorna. Skolan såg sedan ut så här fram till 1945 då allt det gamla revs och de nya tegelbyggnaderna som finns där idag uppfördes (se nedan). Man kan också notera att de nuvarande byggnaderna för lanthushållsskolan Rösta (flyttad från Birka) kommer att ligga på åkrarna mitt i bild när dom blir uppförda 1945. Här någonstans låg också den mindre gård där min mormor Maria Eriksson-Agerberg föddes och växte upp. Gården som sist brukades av Marias far Erik Mårtensson-Agerberg upphörde omkring sekelskiftet 1900 efter hans död.

Dom här fotona visar pappa Nisses vinterkurs på Torsta med kursplanen och elevförteckningen här nedanför. Hans bror Hilding deltog i föregående årskurs 1925, och båda var därmed kyrkoskrivna i Stugun och utbildade sig före flytten till Klöstanäs. Både jag och Lena har gått helt motsvarande vinterkurser 1963 och -65 på en då nybyggd lantbruksskola Sötåsen i Västergötland. Det var 40 år senare men hela studiemiljön som vi upplevde verkar väldigt oförändrad och välbekant i jämförelse med detta. Lena och jag använde dock inte skolmössa på vår tid, vilket tydligen pappa gjorde, och som han även hade på sig på körkortet han tog samma år. Skolmössan på lantbruksskola återkom ju faktiskt efter dom senaste gymnasiereformerna när den här utbildningen upphöjts till studentexamensvärdighet. Det sista kortet är taget vid ett senare återbesök på Torsta där jag kan urskilja Otto, Nisse, Greta, obekant, Walborg och Henning.

Den här detaljerade berättelsen från lantmannaskolans kurser läsåret 1925/26, liksom nedanstående Birkakurs har jag hämtat från Jämtl läns hushållningssällskaps handlingar för år 1926. Överst i elevförteckningen står pappa Nisse i en uppställning som nog måste tolkas som en rangordning efter sammanlagt studieresultat i ett stort antal uppräknade ämnen, m a o ett betyg. Kursen omfattade nästan 1000 timmars teoriundervisning med några exkursioner över två terminer, 23 veckor med 43 timmars undervisning i veckan. Jag har inte sett något dokument för Hildings kurs föregående år, men jag kan inte tro annat än att han uppnådde ungefär samma studieresultat som Nisse. Det visade sig nämligen att han efter sitt giftermål med Isa och ett kort mellanspel som arrendator på Ammerön 1930 först blev anställd som gårdsförman av sin tidigare växtodlingslärare på Torsta, Johan E Sidén, på dennes hemman Bergom på Rödön. Sidén var vid sidan av lärarjobbet under -20talet även föreståndare för Svalövsfilialen med frökontrollanstalten som låg bredvid Torsta, och hade genom giftermål blivit ägare till hemmanet Bergom. När Sidén sen (1931?) blev rektor på lantmannaskolan anställde han Hilding som rättare (föreståndare) på skolans demonstrationsjordbruk, en tjänst som han sedan hade fram till pensioneringen 1973.

Så här skrev min mamma Karin i ett brev hem om livet på Birka, daterat Marie bebådelsedag 1925: Greven ligger fortfarande på sjukbadet och har just inte blivit bättre. Vi voro dit och hälsade på honom några stycken, när vi voro på marknaden, och han sade, att det var bara två saker som hjälpte: tid och tålamod. Ringmar är nu vår rektor, och för ett par dagar sedan fick vi en ny lärare, som undervisar oss alla i historia och pojkarna i nationalekonomi och statskunskap, tror jag det var. Min ekvationsräkning tar ganska mycken tid från slöjden, men det gör väl ingenting eller hur? Tycker ni att jag var dum som fortsatte räkningen kanske? I alla fall är det roligt fast litet krångligt. I slöjden håller jag på syr en liten lysduk i i näversöm, så har jag också börjat på ett stycke till jämtdräkten, och vidare skall jag snart också börja en liten duk i Blekingesöm. Det blir många järn i elden eller hur? Apropå jämtdräkten så tänker jag skaffa mig en liten rosafärgad kopp (mössa menar jag) som det inte skall sys något på. Får jag inte det? De brukar ha sådana till det där tyget. En sådan kunde jag väl köpa på Jämtslöjd, eljest får jag göra den här också, - Nästa 14 dagar skall jag väl till skolköket sista turen, barnhemmet har jag gjort ifrån mig för länge sedan. Den här perioden innehar jag befattningen rumsstäderska. –I går kväll hade vi något extra trevligt. Pojkarna hade ställt till fest för alla människor här på Birka (och bjudit hit några stycken till förresten) och då ska´ ni veta de hade bullat upp storartat. De hade klätt gymnastiksalen med flaggor och gult och blått papper så det var rysligt fint. Så sjöngo de för oss, och vi gjorde ringlekar en stund varpå vi trakterades med smörgåsar mjölk och te. Sedan blev det litet dans samt mera sång och berättelseläsning, och vi fick åter traktering bestående av saft och ”krus” samt äpplen, apelsiner, karameller och nötter. Det var kalas som hette duga. Klockan tolv kördes vi i säng. I dag skulle vi inte få stiga upp förr´n kl. 9 men jag (och mina rumskamrater med) orkade inte ligga längre än till halv åtta, varför jag klev upp, klädde mig och satte mig neder att skriva. Vi få inte heller frukosten förrän kl. ½11 i dag. I dag ha vi en stor dag framför oss, men den tål ett extra papper att berätta om. Efter frukosten blir det föredrag av den nye magistern om Shakespear. Kl. 1, tror jag det var, går eller skidar hela ”patrasket” in till staden där kaffe väntar oss någon stans på Fornvallen. Sedan gäller det att undersöka alla gammelstugorna och efter välförrättat värv skulle vi visst få middag på Jämtstugan kl. 5. När vi äro mätta och belåtna bär det iväg till teatern där vi skola få se Shakespears berömda drama Romeo och Julia. Det blir väl något till storartad dag.