Jordbrukshistoria

[http://busvebacken.ath.cx/FotoSamling?action=AttachFile&do=get&target=familjen_1884.jpg http://busvebacken.ath.cx/JordbruksHistoria?action=AttachFile&do=get&target=familjen_1884_350x505.jpg]

Så här såg familjen ut ungefär vid den tid när hela styrkan var samlad, alla var arbetsföra men generationsskifte på gården förestod, Anna gifte sig 1884 med Per Eriksson och flyttade ner till nuvarande Bygdegården, det nya huset "norr på gården" (födorådsstugan eller senare kallad farmorsstugan)byggdes, skoltomten avstyckades och Bringåsens folkskola blev byggd.

• Några få år senare(1887) gjordes arvsskifte, "Ante" blev hemmansägare, löste ut syskonen ur gården och gifte sig med Ingeborg från gården "Backmans". Jonas köpte samtidigt sin morbror Per Jonssons hemman, Lungre No1, och blev bonde där.

Vid folkräkningen 1890 titulerar sig Hans A som odalstorpare och f. riksdagsman och i hans hushåll ingår då förutom Brita, barnen Hans och Brita Kristina. Jonas,som förblev ogift, var nu hemmansägare på sin morbror Per Jonssons fastighet i Lungre och Lars Petter ingick nu i Jonas´hushåll som dräng.

• Förmodligen hänför sig Hans A:s titel till att han tillsammans med Hans jr börjat bruka den lilla avstyckade fastighetsdel vid skolan som ingick i Hans jr:s arvslott och som därefter brukats av Hans (jr) Hansson, sedan dennes son Josef Hansson och som numera ägs av en släkting till Josefs hustru, Maja.

Från folkräkningen kan man annars konstatera att det visserligen fanns ett antal odalstorpare i socknen men alla övriga var yngre personer. "Pensionerade" bönder och tillika hemmansägare och deras hustrur kallades födorådstagare. Även Hans och Brita hade upprättat ett födorådsavtal i samband med gårdsöverlåtelsen.(se i KulturBerättelse)

• År1897 gifte sig Brita Kristina med Lars Olof Eriksson från den andra delen av Lungre No 1 och blev alltså nära granne med brodern Jonas. Av breven att döma hade "Lill-Brita" umgåtts med folket i "Lars-Ersgården" sedan länge. År 1900, samma år som HA dog, gifte sig både Hans och Lars Petter. Hans hade dessförinnan arbetat någon tid som predikant bl a i Åretrakten och fann sin Karin Jacobsdotter i Äggen, Undersåker. Lars Petter hade efter drängtiden hos sin bror varit kamrer i Gällivare några år innan hann fann sin flicka Emma Larsdotter i Singsjöböle där de sedan etablerade sig och byggde upp sitt jordbruk.

attachment:Maskin-broschhyr%201878.jpg Här är en betalningspåminnelse från 1878. Uppmaningen om intyg för tidigare inköpta tröskverk kan möjligen avse inköp som diskuteras i brev från 1875 och dessa skulle kunna vara av den typ som illustreras längst ner till vänster, "handtröskverk". Dessa användes på andra håll i byn och ett liknande exemplar finns i samlingarna vid Hembygdsgården i Kyrkbyn. Det består av en stifttrumma som repar av kornen från kärvarna som man håller fram. Trumman vevas med uppväxling av två man, en på varje sida, säkert ett ganska styvt arbete.

• På Backen fanns sedan början av 1860talet en rejäl "kornlada med maskinerie" (värderad till 550 riksdaler eller kronor i samtida brandförsäkringsbrev). Maskineriet var ett fast installerat tröskverk med cylinder, slagsko och halmskakare på andra våningen, drivet via kuggkransar av trä från en cirkulär hästvandring i bottenplanet. Delar av verket ligger numera i en lada vid hembygdsgården i Kyrkbyn.

Nere i byn, utanför nordvästra hörnet av fotbollsplanen fanns tills för några år sedan en gemensam kornlada för fastigheterna "Backmans" och "Bygdegården" vilken innehöll en enklare tröskvariant bestående av en 2 - 3 meter lång konisk trärulle med knaggar som skulle dras runt med häst på ett trägolv där man lade ut den otröskade säden. (Jag har för mig att där även fanns rester av, eller plats för en hästvandring med kraftöverföring i stil med den på Backen, men vet inte hur den använts). Inga av de ovannämnda trösksystemen rensade spannmålen från agnar, ogräs och lättkorn. Detta utfördes med en s k kastmaskin, som liknade handtrösken men där stifttrumman ersatts med en fläkttrumma. Spannmålen släpptes genom ett rörligt såll ner i luftstömmen och blåstes ut på golvet. De välmatade kornen stannade först och det sämre lättgodset längre och längre bort och kunde sedan ösas upp i olika fraktioner.

attachment:JordbruksHistoria/fårklippning_20-talet_500x485.jpg [attachment:JordbruksHistoria/fårklippning_20-talet.jpg Större bild]

Så här såg får och fårklippning i Bringåsen ut omkring 1925. En av flickorna är Anna, dotter till A. J. Hansson, och föreställningen ges på gården "Backmans" vars åkrar numera tillhör "Busvebacken". Fåren ser välnärda och välklippta ut och kan väl i storlek motsvara de olika varianter av skogs- eller allmogefår som blivit vanliga igen de senaste åren. Det kan kanske noteras att "Backmansfåren" är helvita, vilket möjligen tyder på inslag av mer "förädlade" importraser. Skogsfåren verkar oftast ha inslag av pigmenterad ull.

Följande notis ur Östersundsposten från 9 december 1885 anknyter till brev från 4 april s å. Detta borde även kunna spegla kreatursskötseln vid den här tiden och förmodligen även i Bringåsen. Det förekom uppenbarligen en hel del inslag av importerade engelska och tyska koraser tillsammans med fjällkorna i länet. De långväga kreatursimporterna underlättades säkert betydligt sedan järnvägsförbindelsen med Trondheim samt Stockholm och södra Sverige blivit klar 3-5 år tidigare. Om korna i Bringåsen vid den här tiden vet jag hittills inte mer än att en Stugubonde förväntade sig kunna köpa en bra nyburen (nykalvad)ko av Hans A, vilken då mjölkade 10 - 13 liter per dag (brev från 9 december 1869). Det torde väl kunna sluta i en årsavkastning på 2000 - 2500 liter att jämföra med den i notisen nämnda Alnarpskons 3300 liter eller dagens medelkor i bättre besättningar som ger 10000 liter/kg eller mera per år. attachment:Mejeriskola%20i%20Fäviken.pdf