1137
Kommentar:
|
9598
|
Raderingar markeras som den här. | Bidrag är markerade som den här. |
Linje 1: | Linje 1: |
Beskriv CartaMarina här. | == Carta Marina och färdlederna == Carta Marina är ett i svensk och internationell historieforskning försummat, uppenbarligen missförstått och gravt underskattat dokument för förklaring av den nordiska utvecklingen av det högmedeltida nordiska samhället, vilket jag här ska försöka utveckla i en vetenskaplig kontext. Mina egna instrument för att genomföra jobbet är förutom att jag råkat bli född, uppväxt och under hela livet varit verksam mitt i Carta Marinas navområde, att jag fick med mej i generna ett forskarintresse för både studier i och och genomförande av praktiskt lantbruk. Det medförde att jag också först samlade en bred grund av akademisk baskunskap i viktiga ämnen som kartografi, geologi, hydrologi, energihantering, meteorologi och allmän klimatlära, som nu på äldre dagar visat sej bli betydelsefulla i min tolkning av det som författaren Olaus Magnus försöker visa på sin Carta Marina, vilken han från början ville kalla för Carta Gothica, som kanske var tydligare namn för hans egen avsikt med verket. === Författarna === Personerna som ansvarade för och genomförde samarbetet bakom tillkomsten av detta storverk var två prästutbildade bröder Olof och Johan Månsson, födda 1490 och 1488 i Skänninge och ”grundskolade” i Linköping. De avancerade på 1520-talet till domprost i Strängnäs domkyrka resp. till ärkebiskop i Uppsala ärkedomkyrka. Båda två hade fått sin katolska utbildning i Rostock Tyskland, och dom kallade sej nu på 1520-talet för Olaus och Johannes Magnus och båda arbetade till en början i nära kontakt och samförstånd med kung Gustav Vasa under hans första regeringsår och utförde även diplomatiska uppdrag nere i Europa för kungens räkning. Både Olaus och Johannes var, som patrioter, goda författare och historiskt intresserade av sin nordiska hembygd och dess befolkning. Men man ska också vid bedömningen av deras verk komma ihåg att publiceringarna skedde i nära förbindelser med den påvliga kurian i Rom, i mitten av 1500-talet, och riktades till mottagare i den katolska prästvärlden, som mycket väl kände till den nordiska istid som nu hade rått och påverkat kulturlivet och samhället under flera hundra år i norr och som även visades på Cartan och i skrifterna. Mellannorrland fick en framskjuten plats i deras liv i och med att Olaus under åren 1518 – 19 hade haft ett påvligt uppdrag att resa omkring till socknarna här och sälja katolska avlatsbrev som skulle ge köparna syndaförlåtelse. Kurians intresse för beskattning i just denna av rikssvenska sekulära och kyrkliga ledare betraktade avkrok och yttersta utpost kan väl också ge anledning till eftertankar om traktens ekonomiska betydelse under den tidigare historien. Till yttermera visso hade den svenske de fakto-efterträdaren till ärkebiskop Johannes Magnus, Gustaf Wasa, också vid tidpunkten för Cartans utgivning lagfäst reformationen och inlett ett nära samarbete med ”Jämtlandsprosten” Erik Andersson i Oviken för att omskapa och avlöva den jämtländska kyrkoverksamheten på ”umbärliga tillgångar” till förmån för kommande militära behov. ==== Landsflykten till Rom ==== Deras samarbete och vänskap med Gustav Wasa började snart skära sej när kungen lyssnade mer och mer på lutherfrälsta rådgivare, och år 1527 införde kungen den lutheranska reformationen i Sverige, vilket tvingade de katolska bröderna Magnus att för resten av sina liv gå i landsflykt nere i Europa och slutligen stanna i Italien för sina katolska åsikters skull. Hädanefter ägnade båda för sin försörjning sej helt åt författandet av sina ryktbara historiska verk, och Olaus Magnus arbetade de första tolv åren av vistelsen utomlands med Carta Marina, som förberedelse till sitt litterära verk ”Historia om de Nordiska folken” i fyra tjocka band. === Cartaverkets innehåll === Som sammanfattning kan man säga att deras beskrivningar av de nordiska folkslagens storhet och samhällsutvecklande verksamheter handlade om de minnen som fanns kvar efter det högmedeltida samhälle som hade byggts upp från det katolska kristnandet på 1000-talet och fram till den katastrofala pesten som inträffade 1350. I mitt dokumentsökande är det kartans geografiska och byggnadsmässiga beskrivningar av det förreformatoriska eller katolska infrastrukturerna som varit intressantast. Detta vill jag försöka ställa i relation till de förändringar som påverkades av kombinationen digerdöd, klimatförsämring, Gustav Vasas lutherska reformation och inte minst den ständiga krigsberedskapen och dragkampen om Jämtland mellan svenska och norsk-danska armèer, som varade från kristnandet kring 1000-talet och ända fram till 1814 års unionsfördrag med Norge. Den första tryckningen av kartan, som Olaus Magnus själv beställde år 1539, gjordes i Rom, och den är mycket rik på detaljinformation i de bilder från platser som O M själv rekognoserat, medan övriga delar av Norden här och var fylls av folklivsskildringar och symboliska platsmarkeringar. O Ms skrivna "Historia om de Nordiska folken" utgavs på latin och innehåller noteringar om hans personliga erfarenheter, samt ett ganska ofullständigt ortsregister med översättning av O Ms fornsvenska och kanske delvis latiniserade benämningar på orter och kyrkor, samt en förklarande efterskrift, som i den upplaga jag läst är skrivna av John Granlund 1951. Kanhända finns det modernare och fullständigare tolkningar av Carta Marina idag, som kan komplettera det följande? Men först behöver man läsa följande utdrag ur en nyligen utkommen studie om ==== Kartläsning av Börje Sandén ==== --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- >Den forntida uppfattningen om geografin speglas i de första skissartade kartorna. Beträffande jämförelsen med kartor är utgångspunkten den karta som finns i Olaus Magnus stora bok om de Nordiska folkens historia från år 1567. Kartors ursprungliga uppgift var att visa vägen till olika platser - i det här fallet i Norden och närmaste delen av Ryssland. Man ser att floder och sjöar är sammanbundna i ett nätverk av förbindelser. Mellan floderna och sjöarna var det naturligtvis landväg som gällde. Men det är viktigt att inse att kartor av det här slaget inte är gjorda efter någon planlagd rekognosering. Kartorna är en skrivbordsprodukt baserad på främst skriftliga erfarenheter under hundratals år. Det är förklaringen till varför Barents karta är förvånansvärt väl tecknad. Undantaget är Mälarområdet. Det är två omständigheter som dikterat kartritandet. Kartans främsta uppgift är att visa sjövägarna - till havs! Kartan vänder sig nämligen till sjöfarande handelsmän och ambitionen är att visa bebyggelsen längs kusterna. Det andra viktiga budskapet som kartan ger oss är att Uppsala ligger vid havet. All tillgänglig information för kartritaren nere i Europa vid 1500-talets slut var att man når Uppsala utan omlastning till mindre fartyg. Att det har varit - och är - en landhöjning i Norden kunde man inte föreställa sig - men man hade iakttagit en påtaglig oförklarlig vattenminskning. Olof Rudbeck konstaterade på 1600-talet att man inte längre kunde segla uppför Fyrisån lika långt som en mansålder tidigare. Staden låg ju vid havet enligt all tradition. Mälaren närmast Stockholm uppfattades enligt kartritaren fortfarande som en del av havet, trots att det blivit viss motström vid Stockholm i början av 1300-talet, särskilt vid vårfloden. Att Arboga och andra städer inte visas beror på att de var okända för flertalet handelsmän. Därmed har vi kommit fram till en mycket viktig omständighet att beakta vid tolkningen av dessa {{http://www.busvebacken.se/CartaMarina?action=AttachFile&do=get&target=Nordiska+folken.jpg|Karta till Nordiska folken|width=900}} |
Linje 6: | Linje 52: |
{{http://www.busvebacken.se/CartaMarina?action=AttachFile&do=get&target=CartaM+a.png|Gallea peregrina-Helgaland-Bottenviken|width=2000}} {{http://www.busvebacken.se/CartaMarina?action=AttachFile&do=get&target=CartaM+b.png|mellannorrlandsbältet|width=2000}} |
|
Linje 9: | Linje 59: |
{{http://www.busvebacken.se/KatolicismensInt%C3%A5g?action=AttachFile&do=get&target=CartaM+d.png|Sörlandet-Viken-Svealand|width=2000 }} | {{http://www.busvebacken.se/KatolicismensInt%C3%A5g?action=AttachFile&do=get&target=CartaM+d.png|Sörlandet-Viken-Svealand|width=2000}} |
Linje 11: | Linje 61: |
{{http://www.busvebacken.se/CartaMarina?action=AttachFile&do=get&target=CartaM+f.png|Island-Tromsö-Helgaland|width=2000}} |
Carta Marina och färdlederna
Carta Marina är ett i svensk och internationell historieforskning försummat, uppenbarligen missförstått och gravt underskattat dokument för förklaring av den nordiska utvecklingen av det högmedeltida nordiska samhället, vilket jag här ska försöka utveckla i en vetenskaplig kontext.
Mina egna instrument för att genomföra jobbet är förutom att jag råkat bli född, uppväxt och under hela livet varit verksam mitt i Carta Marinas navområde, att jag fick med mej i generna ett forskarintresse för både studier i och och genomförande av praktiskt lantbruk. Det medförde att jag också först samlade en bred grund av akademisk baskunskap i viktiga ämnen som kartografi, geologi, hydrologi, energihantering, meteorologi och allmän klimatlära, som nu på äldre dagar visat sej bli betydelsefulla i min tolkning av det som författaren Olaus Magnus försöker visa på sin Carta Marina, vilken han från början ville kalla för Carta Gothica, som kanske var tydligare namn för hans egen avsikt med verket.
Författarna
Personerna som ansvarade för och genomförde samarbetet bakom tillkomsten av detta storverk var två prästutbildade bröder Olof och Johan Månsson, födda 1490 och 1488 i Skänninge och ”grundskolade” i Linköping. De avancerade på 1520-talet till domprost i Strängnäs domkyrka resp. till ärkebiskop i Uppsala ärkedomkyrka. Båda två hade fått sin katolska utbildning i Rostock Tyskland, och dom kallade sej nu på 1520-talet för Olaus och Johannes Magnus och båda arbetade till en början i nära kontakt och samförstånd med kung Gustav Vasa under hans första regeringsår och utförde även diplomatiska uppdrag nere i Europa för kungens räkning. Både Olaus och Johannes var, som patrioter, goda författare och historiskt intresserade av sin nordiska hembygd och dess befolkning. Men man ska också vid bedömningen av deras verk komma ihåg att publiceringarna skedde i nära förbindelser med den påvliga kurian i Rom, i mitten av 1500-talet, och riktades till mottagare i den katolska prästvärlden, som mycket väl kände till den nordiska istid som nu hade rått och påverkat kulturlivet och samhället under flera hundra år i norr och som även visades på Cartan och i skrifterna.
Mellannorrland fick en framskjuten plats i deras liv i och med att Olaus under åren 1518 – 19 hade haft ett påvligt uppdrag att resa omkring till socknarna här och sälja katolska avlatsbrev som skulle ge köparna syndaförlåtelse. Kurians intresse för beskattning i just denna av rikssvenska sekulära och kyrkliga ledare betraktade avkrok och yttersta utpost kan väl också ge anledning till eftertankar om traktens ekonomiska betydelse under den tidigare historien. Till yttermera visso hade den svenske de fakto-efterträdaren till ärkebiskop Johannes Magnus, Gustaf Wasa, också vid tidpunkten för Cartans utgivning lagfäst reformationen och inlett ett nära samarbete med ”Jämtlandsprosten” Erik Andersson i Oviken för att omskapa och avlöva den jämtländska kyrkoverksamheten på ”umbärliga tillgångar” till förmån för kommande militära behov.
Landsflykten till Rom
Deras samarbete och vänskap med Gustav Wasa började snart skära sej när kungen lyssnade mer och mer på lutherfrälsta rådgivare, och år 1527 införde kungen den lutheranska reformationen i Sverige, vilket tvingade de katolska bröderna Magnus att för resten av sina liv gå i landsflykt nere i Europa och slutligen stanna i Italien för sina katolska åsikters skull. Hädanefter ägnade båda för sin försörjning sej helt åt författandet av sina ryktbara historiska verk, och Olaus Magnus arbetade de första tolv åren av vistelsen utomlands med Carta Marina, som förberedelse till sitt litterära verk ”Historia om de Nordiska folken” i fyra tjocka band.
Cartaverkets innehåll
Som sammanfattning kan man säga att deras beskrivningar av de nordiska folkslagens storhet och samhällsutvecklande verksamheter handlade om de minnen som fanns kvar efter det högmedeltida samhälle som hade byggts upp från det katolska kristnandet på 1000-talet och fram till den katastrofala pesten som inträffade 1350.
I mitt dokumentsökande är det kartans geografiska och byggnadsmässiga beskrivningar av det förreformatoriska eller katolska infrastrukturerna som varit intressantast. Detta vill jag försöka ställa i relation till de förändringar som påverkades av kombinationen digerdöd, klimatförsämring, Gustav Vasas lutherska reformation och inte minst den ständiga krigsberedskapen och dragkampen om Jämtland mellan svenska och norsk-danska armèer, som varade från kristnandet kring 1000-talet och ända fram till 1814 års unionsfördrag med Norge.
Den första tryckningen av kartan, som Olaus Magnus själv beställde år 1539, gjordes i Rom, och den är mycket rik på detaljinformation i de bilder från platser som O M själv rekognoserat, medan övriga delar av Norden här och var fylls av folklivsskildringar och symboliska platsmarkeringar.
O Ms skrivna "Historia om de Nordiska folken" utgavs på latin och innehåller noteringar om hans personliga erfarenheter, samt ett ganska ofullständigt ortsregister med översättning av O Ms fornsvenska och kanske delvis latiniserade benämningar på orter och kyrkor, samt en förklarande efterskrift, som i den upplaga jag läst är skrivna av John Granlund 1951.
Kanhända finns det modernare och fullständigare tolkningar av Carta Marina idag, som kan komplettera det följande? Men först behöver man läsa följande utdrag ur en nyligen utkommen studie om
Kartläsning av Börje Sandén
>Den forntida uppfattningen om geografin speglas i de första skissartade kartorna. Beträffande jämförelsen med kartor är utgångspunkten den karta som finns i Olaus Magnus stora bok om de Nordiska folkens historia från år 1567. Kartors ursprungliga uppgift var att visa vägen till olika platser - i det här fallet i Norden och närmaste delen av Ryssland. Man ser att floder och sjöar är sammanbundna i ett nätverk av förbindelser. Mellan floderna och sjöarna var det naturligtvis landväg som gällde.
Men det är viktigt att inse att kartor av det här slaget inte är gjorda efter någon planlagd rekognosering. Kartorna är en skrivbordsprodukt baserad på främst skriftliga erfarenheter under hundratals år. Det är förklaringen till varför Barents karta är förvånansvärt väl tecknad. Undantaget är Mälarområdet. Det är två omständigheter som dikterat kartritandet. Kartans främsta uppgift är att visa sjövägarna - till havs! Kartan vänder sig nämligen till sjöfarande handelsmän och ambitionen är att visa bebyggelsen längs kusterna.
Det andra viktiga budskapet som kartan ger oss är att Uppsala ligger vid havet. All tillgänglig information för kartritaren nere i Europa vid 1500-talets slut var att man når Uppsala utan omlastning till mindre fartyg. Att det har varit - och är - en landhöjning i Norden kunde man inte föreställa sig - men man hade iakttagit en påtaglig oförklarlig vattenminskning. Olof Rudbeck konstaterade på 1600-talet att man inte längre kunde segla uppför Fyrisån lika långt som en mansålder tidigare. Staden låg ju vid havet enligt all tradition. Mälaren närmast Stockholm uppfattades enligt kartritaren fortfarande som en del av havet, trots att det blivit viss motström vid Stockholm i början av 1300-talet, särskilt vid vårfloden.
Att Arboga och andra städer inte visas beror på att de var okända för flertalet handelsmän. Därmed har vi kommit fram till en mycket viktig omständighet att beakta vid tolkningen av dessa
I sin nordiska historia nämner OM på sidan 82(ovan) att den danske 1100-talshistorikern Saxo ifrån sitt Själlandsperpektiv beskrivit Island som Yttersta Thule som Olaus illustrerat med Saxos förminskade Islandsversion i form av ön Tyle eller TILE som fått en plats mellan Island och Skottland på den stora islandsatlasen.