• EnergiSypunkter

EnergiSypunkter och arbete

(Några små och stora verkligheter bakom dom här synpunkterna redovisas bl a med bilder och reportage i länken OdlingsTeknik.)

Allt mänskligt liv bygger på att vi aktivt måste konsumera olika former av energi från vår närmiljö.

Vi är en del av naturen, och rent logiskt måste vi/är vi av evolutionen utvecklade till att individuellt, liksom alla andra djur hämta biologisk näring och bioenergi från naturen för att bygga upp själva livet i den egna kroppen.

Eftersom ingenting i universum kan ske utan att energi är inblandat, så måste vi söka efter den primära energikällan eller motorn som skapar våra liv. Fortsättningen på ovanstående logik talar för att den källan är varje individs muskelarbete i kombination med "smarta lösningar" från det egna hjärnarbetet, som alltså drivs med dom inhämtade biologiska råvarorna från vår närmaste omgivning.

Råvarorna kommer aldrig flygande av sig själv utan måste alltid inhämtas och prepareras. Under 99,99...procent av evolutionen fick varje enskild individ på familjenivå klara av hela födosöket till den konsumtionsnivå som arbetsförmågan kunde åstadkomma.

Det är först i slutsekunderna av vårt historiska utvecklingsdygn vi utvecklat odlingstekniker som radikalt förändrat födosöksarbetet. Först därefter tror jag att det blev logiskt möjligt för ytterligare några smarta individer att exploatera sina medmänniskors arbetsinsatser för att kunna ta hand om lätt vunna råvaruöverskott och med dom bygga täta samhällen där man själv är toppredator

Det är s a s ett evolutionärt sidospår/blindspår att somliga av oss mot ersättning eller med tvång numera låter andra medmänniskor och i nästa steg även djur hämta dom biologiska råvaror som alla utan undantag måste ha för att utvecklas och överleva. Vi är inte av naturen skapta att fungera som t ex bisamhällen eller myrsamhällen med olika klasser. Däremot tycker jag vi har stora naturliga likheter med t ex bäverkolonier som fungerar med parvisa familjebildningar vilka efterhand och jämlikt kan hjälpas åt med den mer storskaliga infrastrukturen i flerfamiljskolonierna.

Om vi betraktar den del av mänskligheten som inte har direktkontakt med produktiva biosfärer utanför den mänskliga kroppen, så måste den logiska slutsatsen bli att deras (stadens) överlevnad bygger på att dom utnyttjar eller samarbetar med kontakt mot andra människor på landsbygden. Dessa människors (böndernas) arbete utgör stans enda naturliga kontaktlänk mot den biologiska miljö, där man kan tillverka och hämta de åtrådda råvarorna från källorna.

Det stora problemet med den uthålliga utvecklingen ligger i svårigheten att balansera (och förmodligen så småningom begränsa)det totala energiflödet. Figuren nedan betraktar t ex en timmes tid över ett större självförsörjande samhälle med tillhörande landsbygd. Här kan man mäta in ett bestämt kaloriflöde av solenergi som landar tämligen jämnt fördelat över hela ytan. Solenergin omvandlas först till ett antal naturtillgångar som till största delen består av klimatfaktorer (värmd luft, sötvatten i nederbörd, vattenkraft samt potential att fotosyntetisera en viss mindre mängd bioenergi i gröna blad och barr per m2). Ingenting av detta blir tillgängligt för människan utan en avsevärd insats av mänskligt arbete och hjälpenergi från annan tidigare produktion. Delar av det inkomna solflödet förbrukas och förloras i en process som samtidigt i varje förädlingssteg måste drivas med tillförsel av samhällets normala energimix av biologiska, nukleära och fossila hjälpenergier i den allt svartare färgen. En gång infångad energi kan aldrig återvinnas, bara till slut förloras som spillvärme i dom allt smalare pilarna mot centrum. Det hela startar med tillverkad biomassa från den råvaruproducerande landsbygden och fylls på med den vanliga bränslemixen efter hela vägen in mot ett "svart hål" i affärs- och börskvarteren i city där mängder av den högvärdigaste och kostsammaste energiförbrukningen lagras som privata bankkonton och konst, lyx och flärd. Fattigdom och klasskillnader orsakas av att alltför lite av de här uppbyggda energikvaliteterna flyter tillbaka i en motström ut mot periferin i form av nya arbetsbesparande investeringar och jämlikare konsumtion för landsbygdens folk.

Figuren är hämtad från en ekologisk avhandling som beskrivs närmare under EmPower. Den ger en åskådlig och realistisk beskrivning av alla urbana samhällens uppbyggnad och energiflöden, vilka koncentreras till högre kvaliteter med allt mörkare färg ju närmare olika centra i civilisationen man kommer. Dom här koncentriska ringarna återkommer också när man beskriver energiflödena mellan rika västländer och fattiga u-länder i världen.

Köttproducerande djurs levande kroppar, liksom våra egna biologiska kroppar när dom betraktas i den yttersta ringens miljö, innehåller inte något annan energi än den som växterna bundit med fotosyntes från solljuset. All fossil energiinblandning i både kött- och vegetabilieprodukter sker under dess väg längs "banan" fram till bordet och är helt beroende av banans längd och den kvalitetshöjning i form av mänskliga arbetsinsatser som byggs in. Mera blir alltid dyrare. Mina praktiska erfarenheter ger misstankar om att fossilförbrukningen mycket väl kan visa sig vara högre för vissa eller kanske t o m för de flesta protein- och fettrika vegetabiliska livsmedlen än för det nu så klimatgasbelastade köttet, om man bara förmår sig till att ändra analysperspektivet från den nuvarande mikronivån till en helhetssyn som analyserar varje livsmedels ursprung i hela samhällsbilden.

Vad inte alla tänker på, är att bara vi själva har förmågan att ta fram all denna energi och de byggstenar som behövs för olika önskade ändamål. Vi måste förvisso anlita många olika hjälpmotorer, men även dom har vi själva konstruerat, byggt eller fött upp som mekaniska maskiner eller biologiska dragdjur och livsmedelsdjur, och det måste fortfarande finnas människors arbete i spetsen som styr varje hjälpinsats.

Människans och marktillgångens betydelse framhävdes tydligt i följande alldeles färska (nov 2013) uttalande av den ekologiske gurun Allan Savory, när han försöker förklara hur holistisk (andlig inspiration?) planering med köttproducerande kreatur kan rädda odlingsmarken i torra klimatområden från ökenutbredning.

Holistically planning grazing involves decision-making that ensures that livestock are needed and should be used for any reason and that this is socially/culturally, economically and environmentally sound. And then if livestock are needed, using a simple planning process that replaces all rotational and other grazing systems that are unable to address the complexity involved.

Han kommer dock inte längre i metodförklaringen än den att hans enkla metod kan ersätta alla hittillsvarande misslyckade politiska försök att lösa en mycket komplex och för honom själv svårförståelig ökentillväxt. I mina ögon kan jag inte annat se, än att hans simpla metod föreslår det självklara och redan kända, att hela mark- och djurkapitalet måste förvaltas med kontrollerad betesrotation av den som producerar och försörjer sig på näringen. Med tillräcklig ekonomisk styrka är det inte svårt för bonden att skaffa tillräckligt med mark och optimera djurskötseln upp till markens biologiska avkastningspotential, samt ordna tilläggsfoder för alla normala och onormala säsongsvackor i tillväxten.

Vad Savory inte nämner, är att många i den befolkning, som nu tvingas slita på marken för att annan försörjning saknas, först måste bort från landsbygden. När dom flyttat in till stan kan den kvarvarande resten leva glada och välmående av nötköttsuppfödning i ett grönskande landskap, och dessutom leverera en försvarlig mängd kött och kanske t o m lite ost till stan och sina forna grannar.

Pröva att tänka så här!

Vi kan inte nyttja något av solenergin eller dess naturliga uttryck utan att ha någon form av ”motor” till hjälp.

Efter det första näringsfånget med råvarutillverkning från den s k "naturen", så fortsätter det pågående samhällsbygget i en lång kedja av mervärdesuppbyggande steg där den enskilda människans ganska konstanta biologiska arbetsförmåga (effekten) alltid kombineras med en allt större insats av energikrävande hjälpmotorer och bland höginkomsttagare oftast även en minskning av den insatta personliga arbetstiden. Vi arbetar alltså mindre och konsumerar mera.

Människor blir relativt sett fattiga trots att man arbetar maximalt, bl a på grund av att man inte får disponera tillräckligt många hjälpmotorer. I andra vanliga fall finns det inte tillräckligt med plats på det nåbara samhällets hjälpmotorer, och man tvingas till arbetslöshet eller migration.

Alla bokstavliga motorer utvecklar fysisk energi enligt den enkla formeln: effekt (styrka, förmåga) gånger arbetad tid. Tid är alltså lika mycket värt som styrka när man producerar någon form av energimängd.

Arbetsförmåga är den motoreffekt som vi och alla djur har i muskler och hjärna och som drivs med den energi som måste tillföras i form av tillverkad mat, skydd och komfort för att kroppen skall fungera under sin livstid.

Arbete(effekt) gånger tid blir enligt fysikens lagar en utvecklad bioenergimängd som i allt djurarbete ska användas för att producera och dra hem bränslet ”livsmedel till kroppens behov”.

Om man är bonde nånstans i världen, har man dessutom skaffat sig hjälpmöjligheter (t ex fossila hjälpenergikällor och växtproducerande fotosyntesanläggningar) för att producera så mycket bioenergi till försäljning, att man kan betala alla ”hjälpmotorers” kostnader och ändå ha pengar över (lön) för att köpa sin familjs behov av medmänniskornas arbetsresultat. Allt innehåller både fysisk effekt, arbetstid och hjälpenergier, och det kallas för levnadsstandard.

Det hela blir till ett familjejordbrukets energikretslopp, där insatserna är dels kvalitetshöjande och dels kompensation för de värmeenergiförluster som ofrånkomligt uppstår i alla kemiska, fysiska och biologiska processerna längs vägen. Solenergiflödet in till fotosyntesen svarar endast för energiuppbyggnad och förluster inne i växterna. Den inlagrade solenergin förloras som utstrålad värmeenergi till rymden i samma ögonblick som biomassan börjar ruttna och brytas ner till sina mineraliska grundstenar - populärt kallade för "klimatgaser och andra utsläpp".

Vi kommer aldrig ifrån att den nödvändiga arbetstid som ackumuleras i produkter som utgör människans alla konsumtionsvaror är mänsklig och måste dessförinnan ha lagts dit av mig själv eller av andra medmänniskor. Jag byter till mig den sammanlagda konsumtionen mot värdet av min arbetsinsats, lönen. Om jag vill köpa mer tid än jag själv producerat, så måste det ske med lånade pengar och/eller betalas med ett lägre pris än vad jag själv kräver för min arbetstid. Det är väl samma sak som att jag skaffat mig hushållstjänare, eller om skillnaden är väldigt stor, slavtjänster.

Tiden är dyrbar också ur den aspekten att hög standard nästan bara kan konsumeras när man inte arbetar utan har s k fri tid.

Den inbyggda energiförbrukning som finns i alla produkter och tjänster kommer från många olika källor. Människans och alla inblandade vilda och tama djurs arbetsinsatser tillför vårt högkonsumtion en begränsad mängd bioenergi från sina kroppar. De övriga använda hjälpmotorerna tillför en dominerande ytterligare energimix från både den tillgängliga och av oss påverkade förnyelsebara närmiljön, och från alla fossila och nukleära energilager, som hittills svarat för välfärdsutvecklingen.

Nyttohusdjurens arbete minskar behovet av att sätta in en betydande mängd hjälpenergi och mänskliga arbetsinsatser med sina klimatgasutsläpp i livsmedelskedjan, när man producerar kött som ersättning för proteinrika och därmed dyra växtalternativ.

Idisslarnas egna klimatpåverkande gasutsläpp kommer enbart från det uppätna fodrets växtmolekyler. Dessa består i huvudsak av kolhydrater i fibrer som inte vi enkelmagade toppredatorer (rovdjur) kan smälta i nämnvärd grad, och som skulle ha ruttnat och förgasats i det naturliga kretsloppet även om de inte passerar något djurs matsmältning. Det är också känt att för mycket fibrer i humankost orsakar "uppblåst mage". Vad är det för gaser?

Den allt överskuggande faktorn, makten, är ledarinsatsen som startar och underhåller ekosystemet "ett mänskligt samhällsbyggande". Makt ägs av den eller de som samordnar och sammanför nödvändiga arbetskrafter, energiråvaror och byggmaterial och upprätthåller kontakterna med hela det omgivande mänskliga ekosystem som ska svara för råvaruleveranserna. Några av instrumenten för maktutövning är handel, valutasystem och psykologiska instrument i form av politiska och religiösa ideologier, som alla är svårkontrollerat storskaliga och gärna inbjuder till privat eller allmänt missbruk och korruption.

Ett aktuellt missbruk som vuxit fram under ett femtiotal år är den allmänt spridda holistiska synen på så kallade naturliga ekosystem och kopplingarna från dessa till bl a klimatfaktorer, jordbruksteknik och matvanor. Jag menar att en stor del av den missriktade argumenteringen i dom här frågorna bygger på en centralt politisk och naturvetenskaplig reservation. Det gäller tillämpningen av metoder för livscykelanalys på energiinsatser och kostnader för tillverkning av bioråvaror i allmänhet och matråvaror i synnerhet. Man har med oklara argument uteslutit nödvändig kalkylering över jordbrukets arbete och markanvändning i analysen.

LCA som metod blir därmed omöjlig att nyttja på de sätt som nu sker i hela hållbarhets- och klimatdebatten, där många mer eller mindre medvetet fortfarande försöker driva den gamla bibliska tesen att enbart tron kan förmera de få bröden och fiskarna till något som mättar hela folket. En annan argumentering i samma anda står Naturskyddet och Djurrättsförespråkarna för när man försöker lyfta de animalieproducerande husdjuren upp till den högkonsumerande människans sociala plats i näringspyramiden. Samtidigt förträngs att man då måste ersätta husdjurens biologiska energiinsatser med förslavade och fattiga medmänniskors arbete för att kunna behålla sin egen livskvalitet.