Bröderna Otto och Nisse Nilsson på uppdrag åt flygvapnet 1937 Tältlägret

Otto på Nisses traktor och okänd hjälpförare på Ottos traktor år 1937

Här är familjens och en av bygdens första traktorer i arbete. Den ena Fordson 1927 års modell med hjulskärmar bak och gjutna framhjul inköptes av min farfar Nils Nilsson, när han med sin stora familj , hustru och femton barn, varav de flesta ännu var hemmavarande, vid den här tiden arrenderade jordbruksdriften på Klöstanäs herrgård i Lit, Jämtland. Min pappa Nisse och hans något äldre bror Hilding (senare under hela sitt verksamma yrkesliv ansvarig för jordbruksdrift och traktorer på Torsta lantbruksskola) fick gå lantbruksskola på Torsta och var nog ”chefspiloter” på den här traktorn den första tiden. På den första bilden är den i orginalskick, tidpunkten är juli 1937, Nisse hade köpt ut den och den är under arbete vid tillskapandet av Frösö flottiljflygfält – numera Åre-Östersund airport, med brodern Otto vid ratten.

Den andra traktorn är en budgetmodell utan bakskärmar av ungefär samma årgång som Otto nog hade köpt när han flyttat till Lillsjöhögen året innan. Arbetet var en entreprenad som Nisse och Otto med varsin Fordson (och hjälp av en tredje kompis som spakar Ottos traktor i bakgrunden) åtagit sig. Grabbarna tältade på plats under uppdragets gång, och det berättas att Otto som hade 3 - 4 mil hem gick bredvid traktorn när han for hem från uppdraget. Hjulutrustningen gjorde ju att den var väldigt obekväm på hårt underlag och dessutom gick den rätt sakta. Efter kriget bytte Otto snabbt till det då mycket moderna engelska märket David Brown.

I brev som pappa Nisse skrev 1930-31 från Klöstanäs berättar han om flera nymodigheter som han och bröderna hittade på. Ett var att dra till skogs med traktor, vedklyv och vedkap och ”snickra kastved”, en föregångare till de moderna vedprocessorerna. På vintern var dom också runt i bygden och cirkelsågade med traktorn som motor (se nedan) och ett verk som kunde flyttas och ställas upp på olika platser. Sommaren 1931 hängde Nisse första gången en parhästslåttermaskin efter traktorn och använde den även i slåttern. Han satte på en extra spaklyft, vänd framåt, så att maskinen kunde skötas från traktorsitsen. Ett sådant ekipage syns på nästa bild som är från ett av traktorns sista år omkring 1955. Jag som 14-åring kör traktorn och pappa Nisse sitter på slåttermaskinen. Vi är på väg ut och pappa har förmodligen en lie med sig för att samtidigt med slåttern putsa runt kanter och under hässjevirket där inte maskinen kom åt. På dom följande bilderna har vi syskon dragit igång traktorn på vintern vilket var ovanligt.

Jan och Nisse i ´slåttanna´ Maskinbroschyr

1938 blev Nisse sin egen på en del av hustrun Karins hemgård och tog då hem traktorn som en av de allra första i den här trakten. Det finns inga uppgifter om användningen då, men snart kom andra världskriget, och traktorn blev stående pga bränslebrist. 1947 kom han igång igen och nu körde han plöjning, harvning och självbindare åt de flesta grannarna också några år fram till 1950 då modernare maskiner började etableras och ta över. Enligt hans körjournal gick traktorn då drygt 200 timmar mellan maj och oktober varje år och det gick åt 1500 liter fotogen per år.

Det första året 1947 körde han 150 timmar entreprenad mot en ersättning av 7 - 8 gamla kr/timma, vilket fick i stort sett samtliga dåtida bönder inom räckhåll i grannskapet att anlita traktorn och avstå från att själv köra med de hästredskap man hittills använt i den tunga jordbearbetningen. När pappa själv snickrade ute i bygden på vintern tog han 1,50 gamla kr/tim, vilket i dagens valuta motsvarar 30 kr/tim. I modern valuta fick han då i netto för traktor plus redskap ungefär 100 kr/tim och körde totalt in 20 000 kr detta år. Ungefär 1/3 av traktorkostnaden gick till bränsle, 10 l fotogen/timme á 3,50 kr/l, medan den lilla skvätten startbensin var ungefär dubbelt så dyr. Resten av traktorhundringen gick till avskrivning, och ganska krävande reparationer och underhåll av både traktor och redskap, där han samma år bl a investerade 5000 kr i material till "hjulnabbar".

I en jämförelse till sextio år senare på 2000-talet kan en traktorförare enligt maskinprislista för jordbruk begära 8 ggr så mycket (235 kr/tim) för sitt eget, precis lika kvalificerade men fysiskt sett betydligt lättare arbete. För 100 kr/tim i traktorkostnad sitter han idag på en modern, tre gånger kraftigare traktor som ändå drar 30 % mindre bränsle än Fordson och uträttar betydligt mer än tre gånger så mycket totalt arbete. En beräkning som jag gjort i avsnittet JordBruk#Dragkraft visar att samma energimängd brutto som tillförs en modern traktor ger minst tio gånger så mycket uthållig dragkraft som om den ges i lämpligt foder till hästen. Det visar i ett nötskal hur den moderna arbetskraftens ökade krav på inkomst för sin egen konsumtion är helt beroende av att att vi steg för steg kunnat effektivisera teknikinvesteringarna och därmed kraftigt minskat den totala driftskostnaden och energiförbrukningen i jordbruksproduktionen.

Staffan och Fordson omkr 1958 Syskonen Nilsson på Fordson

Från 1947 hade han själv modifierat traktorn som på bilden med luftgummihjul fram, magnettändning som syns vid kylarens högra kant och drevs av cykelkedja från vevaxeln, samt kraftiga taggar på bakhjulen i stället för orginalets snedställda vinkeljärn.

http://www.busvebacken.se/FordsonTraktorn?action=AttachFile&do=get&target=Fordson+1.JPG

Klippet ur gamla broschyrer ovan visar hur traktorn såg ut som ny. 1925 års låga pris var tillfälligt och jag misstänker att farfar år 1927 fick betala upp emot 3000 gamla kronor eller ca 90 000 moderna kronor för sin nya traktor. Det var ändå billigt jämfört med de andra alternativ som fanns, men mycket dyrt i förhållande till det gällande priset för arbetskraft jämfört med nuvarande priser. Vi hade också en "svenskharv" av samma modell som bildens, och före den körde pappa med två hästharvar hängande bakom en sladdplanka.

Fordsonutställning 1922 År 1922 visades på en amerikansk utställning hur man kunde använda Fordsontraktorerna. I bakgrunden syns en modell med gjutna vägtransporthjul av en typ som fanns med till vår Fordson. Vid mitten av 1920-talet när farfar köpte sin traktor hade Henry Ford redan tillverkat över ½ miljon traktorer sedan han började år 1917.

1960 blev Fordson tyvärr upphuggen till skrot (borde ha arkiverats!) och ersattes av en 1948 års Farmall H utan hydraulik. Den kunde ändå användas till allt annat, som vi dittills hade haft en häst till och den dyra och foderkrävande, levande hästkraften försvann därmed också från gården. Farmallen inköptes i sept 1960 för 2000 kr. På bilden är den modifierad hos oss med snöplogfäste fram, vindruta och en mjuk bilstol i st f orginalets plåtskål. Timmervagnen har jag tillfälligt lånat av farbror Otto för att köra massaved till Lit (för flottläggning) eller direkt till Högfors träsliperi i Häggenås. Det finns mer historia kring dom IH-traktorer jag använt i TorstaMinnen.

Jan på Farmall H omkr 1965

Busvebacken: FordsonTraktorn (senast redigerad 2016-09-08 14:46:45 av JanNilsson)