Kyrkorna i Kyrkås

Jag tänker här försöka redovisa både gamla och nya sentida dokument och bilder som avhandlar historia kring kyrkobyggandet i Kyrkås, där den nya byggdes mellan åren 1840 - 45 och den gamla enligt senaste dateringar bra precis 300 år tidigare, omkr 1545. Detta var sannolikt varken mer eller mindre dramatiskt än motsvarande verksamhet i alla andra socknar i Sverige. Det som möjligen kan vara anmärkningsvärt vid jämförelser är att socknen är väldigt liten, som mest var den uppe i ca 430 personer strax efter år 1900, men det var långt efter sen båda kyrkorna byggdes. Ytligt sett ligger socknen ganska isolerat med skog och myrar runt om, och när kyrkorna byggdes fanns här inget annat näringsliv och rikedom än 15 - 20 ordinära jordbrukshemman. Här fanns inga storgodsägare, bergsmän eller andra rika mecenater, och förklaringen till att byggandet ändå var möjligt tror jag ligger i att de som många uppifrån betraktat som "fattiga bönder", i själva verket är en del av hela nationens näringsliv. Om man får verka någorlunda ostört av krigshärjningar och orimliga beskattningar, så räcker resurserna även i en sådan här liten bygd till för att av egen kraft klara av även storstilade och improduktiva byggen, jämsides med att man både driver och utvecklar sina egna företag och även genomlider ett och annat missväxtår.

Perspektivet blir rätt mycket från Busvebackens horisont eftersom det är människor med anknytning till Busvebacken som i mitt tillgängliga material lämnat de flesta skrivna spåren av vad som skett både i äldre och nyare tid. Den store historiesamlaren är bonden Anders J Hansson, som föddes på Busvebacken 1857, ett tiotal år efter att nya kyrkan byggts och den gamla lades i malpåse. Han var säkert mycket tidigt historieintresserad och måste ha varit mycket medveten om det besök som den legendariske museimannen Nils Månsson Mandelgren på sina riksomfattande turneer gjorde hos hans morbror, kyrkvärden Per Jonsson en julidag 1869 när Ante var tolv år. Per Jonsson som blev uppgiftslämnare till NMM var född 1824 och son till den tidigare kyrkvärden Jon Johansson (1792 - 1848), en av dem som beslutade att gamla kyrkan inte skulle byggas om eller rivas och därför donerade en tomt för ett nytt kyrkobygge intill sin gård i Lungre. När kyrkobygget startade 1840 var Per 16 år och han måste ju i mycket hög grad ha varit både handgripligt och teoretiskt inblandad i hela byggprocessen som han var närmaste granne till. Per var också den ende i hela det här persongalleriet som hade fått den högsta utbildningen i länet på den tiden vid Frösö trivialskola.

Jon Johansson, som alltså var Antes morfar, dog 1848 men hade samtidigt som planeringen för det nya kyrkobygget pågick 1837 - 38 köpt till ett jordbrukshemman som kommit på obestånd i grannbyn Bringåsen. Här pågick förrättningen för det omvälvande laga skiftet för fullt. Skiftet avslutades 1839, och därerfter skulle hälvten av byns hemman på några få år, mitt under kraftansträngningen med kyrkobygget, i sin helhet flyttas till nya tomter. Jon Johanssons nyköp hamnade då, slump eller inte, vid socknens allra äldsta förmodade kyrkoläge, Busvebacken. Några år efter Jons död lottades hemmanet mellan hans två döttrar och tillföll då Brita som alltså var Antes mor. Brita var då gift med en ung, vetgirig bondson från grannbyn Kläppe som hette Hans Andersson f 1826. Hans far var bonden och sockenskrivaren(ungefär kommunalråd och kommundirektör i samma person) Anders Larsson f 1799, som jämte kyrkvärden Jon Johansson var några av Kyrkås ledande personer vid den här tiden och starkt engagerade i kyrkobygget. Hans, som sedermera blev både sockenskrivare och riksdagsman deltog också liksom alla Kyrkås ynglingar med friska armar i kyrkobygget rent handgripligt. Det bör väl aven betonas att Kyrkovärden, som det hette på den tiden, var den högste lokala administrativa personen i församlingen eftersom den alltid varit ett annex här och hela prästerskapet befann sig långt därifrån i Lit. Kyrkovärden svarade också för församlingens räkenskaper och kyrkokassan, även om den officiella kassaboken uppenbarligen handgripligt skrevs av kyrkoherden vid ett eller få tillfällen varje år tillsammans med kyrkvärden och undertecknades av båda.

Nya kyrkan

Alltnog, så kan man delvis mellan raderna i A J Hanssons redovisningar läsa ut att här fanns många handlingkraftiga sockenbor som bestämt sig för att med begränsade medel bygga en ny kyrka. Min nuvarande hypotes (som vi forskar vidare på) går ut på att man, som finns redovisat, först skaffade en ritning från högre ort på en ny kyrka vilken delvis skulle byggas med återanvänt material från den gamla kyrkans stenmurar. Historien om att de gamla murväggarna skulle ha motstått rivningsförsöken verkar dock lättköpt. Min tanke är att dom här väl omvärldsorienterade herrarna under tiden läste om eller någon kan på plats ha sett exempel på en alldeles nyligen (1834) patenterad byggnadskonstruktion, vilken enligt reklamen på ett billigt sätt skulle åstadkomma byggnader som var jämförbara med sten- eller tegelkonstruktioner. Vem skulle kunna lära sig att uppföra en sådan i Kyrkås?

Kyrkobyggaren Ivar Pålsson

Kyrkovärdens närmaste granne, arrendatorn/landbonden på kronohemmanet Lungre no 2, hade en ogift hemmason som snart var 40 år och hade hunnit bevisa sin allmänna duglighet på olika ställen, utan möjlighet att hittills binda sig som bonde i egen regi och i husförhören kallades han fortfarande för dräng. Man kan misstänka att denne Ivar Pålsson (1802 - 1869) inför det förestående kyrkobygget blev utsänd av socknen för att någon stans i Sverige ta del av det nyligen publicerade patentet på C-G Rydins gjutna kalkbrukshus. Det finns en lucka för år 1840 i den annars obrutna nattvardsredovisningen i husförhörslängden för Ivar Pålsson vilket i brist på bättre kunde stödja den teorin. Han kan då möjligen ha sett ett, nu nyligen beskrivet hus som byggts enligt den då nyuppfunna principen, och som kan ge en uppfattning om tekniken:

"Karlshäll byggdes 1837-1838 som bostad för Långholmsfängelsets byggnadschef Carl Modéer. Som byggnadschef var Modéer förtrogen med nya byggnadstekniker och vid uppförandet av byggnaden användes en ny ytterväggskonstruktion som innebar att man blandade kalk, vatten och sand till en lätt murbruksmassa som packades i en gjutform kring väggarnas stolpstomme. Till fyllning användes grövre stenar eller halm. När massan hade torkat kunde gjutformen avlägsnas. Det var en unik konstruktion i Stockholmstrakten."

På det här fotot av nya kyrkan,troligen omkr 1905, kan man på tornväggens skador i putsen ana att det är en gjuten konstruktion därunder. Vid Nils Månsson Mandelgrens skisser nedan finns även en del upplysningar om den nya kyrkan som Per Jonsson lämnat. NMM fick tydligen ta del även av bygghistorien och var uppenbarligen inte så glad över att man ratat urprungsritningen. Ivar Pålsson fick i alla fall på något sätt ta hand om kyrkobygget, och han ändrade också tydligen efter eget huvud på den ursprungliga ritningen - möjligen i avsikt att bättre anpassa designen till det nya, otraditionella byggnadssättets krav.

I källstudierna har det också kommit fram en ny vinkel på Ivar Pålsson och hans förmodade kunskap och intresse för den nya byggtekniken. Ett par år efter att kyrkan var färdig gifte sig Ivar med änkan Maria Jonsdotter i Bringåsen och blev därmed bonde på hennes nyligen inköpta hemman som vi numera kallar för Ol Ers eller Hillegården. Tio år senare (1856) gifte sig sonen från Marias förra äktenskap (Olof Olofsson f 1826)och tog därmed över ansvaret för den numera avlidna moderns gård. Några få år senare omkring 1860 startar en våg av stora lagårdbyggen på platsen när först granngården delas mellan två bröder som uppför var sitt gjuthusbygge. Sedan framgår det av dödsboken att Ivars styvson och numera bonden Olof plötligt avlider en dag år 1865 i samband med ras på ett gjuthusbygge, som av allt att döma är hans eget. Alla tre gjuthusen är aktiva och kan ses här http://www.busvebacken.ath.cx/HansEricssonFoton/ErikPersas på några av de nedre fotona över gårdarna Ol Ers, Backmans och Erik Persas, tagna omkring 1905. Ivar Pålsson själv lever fram till 1869 och var då fortfarande bosatt i Bringåsen när han dog, medan hans förmodade byggnadsverk här levde ungefär femtio år innan alla tre revs nästan samtidigt omkring 1910. En likadan lagård i samma byggteknik står fortfarande kvar och har använts fram till nutid hos Ingergärd och Axel Broman i Kläppe.

Dags att bygga nytt

Följande beskrivning av byggprocessen för Kyrkås nya kyrka var troligen det sista historiska arbetet som A J Hansson utförde och redovisade i nedanstående klipp ur ÖP från 1931, året innan AJH avled. På sidan GammalKyrkan finns några av AJH:s tidigare redogörelser för kyrkohistorien och ett brev från dottern Karin, där hon beskriver sin medverkan vid högtiden när AJH höll detta sitt troligen sista föredrag. AJH:s bror Jonas, vilken efterträtt morbror Per Jonsson på morfar Jon Johanssons gård var ingen skrivande man, men lämnade en lång serie kortfattade dagböcker efter sig. Där beskriver han ett antal egna praktiska insatser i samband med olika renoveringar och underhåll av båda kyrkorna, vilka härigenom blir mycket exakt daterade i klippen på sidan GammalKyrkan.

Ur ovanstående redogörelse vill jag kommentera en del intressanta siffror. AJH anger att 34 bönder i huvudsak finansierade och genomförde bygget. Det antalet stämmer ganska bra med den siffra man kan dra ut ur ur länken http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkåsBor om man sorterar ut de aktiva bönderna från den aktuella perioden och justerar för en viss osäkerhet vad gäller gränsen mellan hemman och torp. Det var också säkert fler än de 34 hushållen som levererade dagsverkena till bygget, då antalet torp plus egendomslösa s k backstugusittare förmodligen var bortåt dubbelt fler än antalet hemman.

GammalKyrkan

Nytagna foton av gammalkyrkan i Kyrkbyn och den från Lungre hitflyttade rustmästargården i vilken kyrkobyggaren Ivar Pålsson bör vara född.