LivsCykelAnalys - Busvebacken

Industriell LivsCykelAnalys för bioprodukter

Innehåll
2. Makt, ideologier och konsumtion

Samhällsbyggen i stora grupper - alltid en hierarkisk arbetsmarknad

Man kan inte bygga mänskliga konstruktioner utan att en ledare samordnar underlydande individers arbetsinsatser.

Varje enskild insats består alltid i att individen är pilot för ett verktyg, ett redskap, ett större fordon eller ett skrivbord på ett kontor, som alla förbrukar bränsleenergi och som under den mänskliga styrningen förflyttar byggmaterial eller informationer med olika former av innesluten energi.

Med stenpyramiden som modell kan man konstatera att varje nytt byggvarv av stenar ska lyftas ett snäpp högre än de varv tidigare arbetslag har utfört.

Det senaste laget är på så sätt "herre på täppan" ett tag och kan ställa krav på tidigare lagarbeten innan det är dags att lämna över till nyare herrar ännu högre upp. Den som tar över, som är köpare, har alltid makten över de villkor som den lägre stående säljaren måste acceptera för att få betalt för arbetet.

Bilden av det marknadsekonomiska samhällsbygget blir då att de olika konstruktionsnivåernas arbetslag klättrar på föregående nivås axlar, men i ett mycket komplicerat systemnätverk av ekonomiska pyramider som griper in i varandra på olika ställen.

De lägst stående i de här pyramiderna är råvaruproduktionens arbetslag. Under dem finns bara växter, djur och mineraler, vilka inte har något mänskligt medvetande som kan styras eller påverkas med ekonomiska eller ideologiska smörjmedel.

På den här nivån kan människoindividerna bara samarbeta sinsemellan i jämlika smågrupper, kooperationer.

Det hindrar inte att vi utnyttjar vår evolutionära maktposition i djurvärlden till att domesticera/tämja andra arter till våra underlydande husdjur för olika specifika arbetsuppgifter

Varför är transporter själva grunden för all samhällsbyggnad?

I ett samhällsbygge beskrivs energiflödet på investeringssidan som delar av en uppbyggd energipyramid med transporter av mineralråvaror och bränsle för transporter, underhåll och förädling/utbyggnad i riktning mot slutmålet i centrum på energipyramidens topp.

Här är det viktigt att inse att den zoologiska verkligheten alltid och i alla sammanhang har bestått av transporter och förflyttningar av material. Varje djurarts muskelarbete måste ha stöd från individens eget nervsystem och hjärna.

Arten homo sapiens har som jämförelse numera byggt åt sej ett enormt stort transportsystem som kräver att varje individ förutom att ta egna initiativ måste inordna sej under ett nät av många andras både levande och bortgångna hjärnors kommandostöd och därtill en ökande mängd datorkraft för att varje transportaktivitet med byggmaterial till samhället ska komma till rätt plats.

I djurlivet ligger energicentrum vid det egna boet – för människans del sker transporter i en stor mängd olika undernätverk i ett sammanhängande system, vars första steg når individens eget hem och slutmålet för de dyraste transporterna är ett växande energicentrum där härskarskiktet bor och arbetar.

De transporterade energibärarna staplas på varandra till energipyramider i olika skalor från det enkla familjehemmets behov och upp till de största nationella energipyramiderna som ligger i USA, Kina och Indien. se Empower 5

Det är för att kunna utföra dessa livsuppgifter som alla djurarter från skapelsen har utrustats med självkontrollerad rörelseförmåga, med hjärna, muskler och benstomme som vitala delar.

Bin och myror bär gratis, människor kräver ersättning

Varje insektssamhälle byggs av självgående och DNA-styrda arbetare till en låg energipyramid, där alla har direkt tillgång till den bränsleenergi som arbetsuppgiften kräver.

Människans samhällen består som nämnts av ett mycket komplicerat nätverk av olika energier där utförarna/arbetarna på något sätt måste få ersättning för sina kostnader via någon form av betalningssystem.

Detta består av pengar, tjänster och konsumtionsvaror som ska transporteras i riktning neråt från energipyramidens toppcentrum och ända ner till pyramidens bas för att ersätta de individuella arbetsinsatserna som utförs på alla olika uppbyggande energinivåer.

Våra civilisationer har en förebild i bi- och myrsamhällenas uppbyggnad, men den avgörande motsatsen består i att insekternas samhällen har enda kort näringskedja vars drivkraft är inbyggd i deras autonoma nervsystem, dvs de ärver hela ekosystemets konstruktion i sitt DNA.

Alla ryggradsdjur i näringskedjan upp till homo sapiens saknar den här programmeringen och måste därför på egen hand uppfinna konstruktioner och utnyttja andra drivkrafter, som t ex personlig njutning och konsumtion.

Makt, ideologier och konsumtion

Konststycket för all politisk verksamhet består i att styra det forskande och kreativa företagandet i våra stora urbaniserade samhällen igenom en trappa av olika energinivåer. Det ligger en svårlöslig motsättning i att inte hämma den enskildes kreativa förmåga att finna nya vägar till mera föda för en än så länge växande och delvis hungrig befolkning, samtidigt som denna föda och övriga välståndsfaktorer också måste nå fram till alla behövande.

En annan utmaning torde vara att uppfinna livsstilskonsumtioner som i verklig mening minskar fotavtrycket och på samma gång kan tillfredsställa aktivitetsbehovet hos en allt rikare global medelklass. Dessa lyser med sin frånvaro i dagens ekologiskt fixerade storstadsliv.

Hur tyglar man individens konsumtionsbegär?

Den svåraste delen av urbaniseringen blir att få arbetsersättningen i form av arbetslöner och färdiga konsumtionsvaror från samhällets industricentra att returneras tillbaka neråt genom hela trappan av investeringar, företagare och arbetare utan att någon skor sej otillbörligt utefter vägen.

Slutkonsumentens betalning för varan ska transporteras utåt och motströms mot uppbyggnadsenergin och fördelas längs vägen, så att det blir en anständig mängd kvar även till dom som jobbat längst ut i periferin på den lägsta energinivån med själva råvarusamlandet.

Både marknads- och planekonomi behövs i livsmedelsförsörjningen

Den här problemlösningen kan beskrivas som en kamp mellan marknadsekonomi och planekonomi, och är i de flesta länder en blandning av båda. I praktiken betyder det att man i princip i alla i-länder måste ha någon form av statligt reglerade (=planekonomiska) system med stödformer eller tullmurar för att säkerställa att arbetsersättningar når ända ner till råvaruproducenterna.

Förutom att stödsystemen skyddar bönderna mot marknadsekonomernas lotteriartade spel med råvaruhandeln på världsmarknaden, så skyddas även böndernas stora och trögrörliga anläggningskapital mot skador.

Man ökar också motståndskraften för skördeskador av så kallade oår, dvs "dåligt väder" som i det gamla jordbruket och i nuvarande u-landsjordbruk ofta leder till svältkatastrofer, vilket alltid drabbar lågavlönade storstadskonsumenter hårdast.

Alla samhällsledare måste ha någon form av politisk mall att följa i minnet för att kunna övertyga sina undersåtar eller väljare om fördelarna med ledarens egna avsikter.

De tekniska lösningarna för samhällsbyggets produktion på plussidan måste grundas på rena naturvetenskapliga beskrivningar och fysiska naturlagar för att fungera i verkligheten.

Däremot finns det nog inga naturlagar som kan styra återflödet av betalningsmedel och konsumtion på minussidans återflöden, där vi saknar insekts-DNA för automatiskt samhällsbyggande i våra hjärnor som kan träda in.

Bristen på insekts-DNA har fått ersättas med de humanistiska vetenskapernas olika discipliner som kan vara filosofi, religion, sociologi, ekonomi, medicin och politiska studier, vilket leder till diskussioner och ordergivningar som uppfyller så mycket av vår vardag idag.

Slutar konsumtionsbegäret vid nationsgränsen?

Ett av dom allra viktigaste målen här är troligen att politiken måste förmå sej att utforma och framför allt fördela det akuta dagliga återflödet av konsumtionsvaror och tjänster så att det når medborgare som befinner sej på alla nivåer i den mänskliga näringskedjan.

Det betyder att man behöver komma överens om en rimlig internationell arbetsvärdering och lönespridning som täcker hela världshandelsmarknaden.

Ordet ”medborgare” i dagens outsourcade värld borde i min värld få inkludera alla som är inblandade i produktionen av vår konsumtion, oavsett var dom bor.

Det som vi idag kallar för demokrati i olika former slutar i dagens politiska värderingar alltid vid betraktarens nationsgräns.

Nationsgränsernas betydelse är enbart en fråga för ledare och samtidigt ett hinder för en allmän demokrati.

Brister i arvet ersätts med ideologi

Djurlivets självständiga hjärnor har av erfarenhet svårt för att inordna sej i det komplicerade nät av langningskedjor, som måste till för att transportera hjälpenergier och råvaror i rätt ordning mot ett och samma mål i det civiliserade samhällets centrum. Det är i alla fall vad som krävs om man vill efterlikna insektssamhällenas automatiska samhällsordningar.

Människan har i tusentals år av stadsbyggande prövat olika maktformer och styrsystem. Religiösa berättelser har varit en gemensam nämnare för de olika ideologier, som använder sej av övernaturliga andeväsen som generationssammanbindande ersättare för verklighetens dödliga härskare och ledargestalter. Andarna straffar och belönar undersåtarnas misstag eller goda gärningar och det gäller att underordna sej härskarens utformade regler för att samhällsbyggandet ska fungera.

Det är härskarens anställda prästerskap som undervisar om reglerna och som dömer ut straff och belöningar.

Bristen på samhällsbyggargener i vårt DNA gör att den här frågan är ständigt aktuell för varje ny generation av makthavare.

Den snabba utvecklingen gör de gamla religionerna ”mossiga” och nya härskare försöker hela tiden utveckla moderna religioner till ideologier som passar till deras nya komplicerade samhällssystem.

Först dyrkades industrialismen

Industrisamhället växte fram i feodala, konservativa miljöer i en hieraki av stora klasskillnader där styrelseskicken byggde på olika kristna ideologier och kyrkorna stod för sammanhållningen.

För omkring hundra år sen fick vi socialism och kommunism - de röda ideologierna som dyrkade "industrialismen" och som skulle uppfostra den stora massan av nödvändiga industriarbetare vid nya maskiner till att foga sej som myror eller bisamhällen under de stora generalplanernas krav. Det utlovade målet var det jämlika välfärdssamhället.

Idealen började krakelera för ungefär femtio år sedan efter genomlevda världskrig, svältkatastrofer och usel industriproduktion i socialiststaterna, samtidigt som de marknadsekonomiska eller kapitalistiska västländerna hade ett starkt uppsving i både industrin och i en viss nationell överproduktion av viktiga baslivsmedel.

I västländerna började nu flera ekofilosoferna finna grogrund för förslag på varianter av naturfolkens traditionella dyrkan av naturen och solen.

Självhushållande odling ansågs vara en lämpligt alternativ för fritidsverksamhet och försörjning med giftfri mat i "den gröna vågen" som gav sej ut och ockuperade den rena landsbygdens övergivna fäbodar, när nu de allt effektivare maskinerna tycktes ha tagit över en stor del av de gamla smutsiga industrijobben inne i de dåtida svavelosande städerna.

Viktigt att notera är att dessa grönavågare sällan var industriarbetare. Det var unga människor från storstan som haft välbetalda jobb, där några även i fortsättningen kunde frilansa vid behov för att skrapa ihop nödvändiga kontanter till gruppens gemensamma nödvändigheter. Skolundervisning till gruppens barn klarade man själva.

I den här miljön byggde man jordhus, rotade i jorden med hackor och hästredskap och höll stormöten och pratade miljöpolitik....

Den nya ekofilosofiska ideologin

utvecklades som motreaktion till industrialismen och predikade en återgång från konstgjorda industriprodukter till något som de kallar för "småskaligt", och som helst även borde bestå av handgjord tillverkning med "naturliga" eller "organiska" råvaror.

Eftersom handverktyg inte drivs med fossilbränsle och råvaror från naturen var något slag av gudagåvor, dvs nästan gratis, så uppstod ganska snabbt en massmedial och politiskt korrekt beskrivning av den nya ekologiska livsstilen som energisparande och därmed också som klimatvänlig.

Så blev industrijordbruk ett helvete

En logisk följd av att det nya måste ha en motpol blev då att man måste helomvända begreppet "industri" till att stå för den nya världens helvetesbeskrivning i stället för dess framtidsdröm.

På så sätt fick ordet industrijordbruk i massmedia och reklamen ett nytt ansikte. Från att ha varit en socialdemokratisk framtidsdröm på 1960-talet blev det nu en negativ skuggfigur som fick stå för allt ont i den ena sidans beskrivning av livsmedelsproduktion, medan bönderna inom näringen inte kände till något annat innehåll än samma gamla flertusenåriga verksamhetstyper som alltid har försörjt städerna med livsmedel och andra organiska koluppbyggda produkter.

En extrem form av argument mot industrijordbruket har det senaste decenniet fått ett ansikte i de av massmedia och svenska myndigheter hajpade djurrättsrörelserna.

Dessa rörelser har en mycket stark koppling till veganernas livsstilar, och känns för mej som en form av förträngda samvetsförebråelser för att dölja att den veganska livsmedelsförsörjningen inte kan ske idag utan massiva insatser från extremt lågavlönade och ojämlika skuggarbetare i tropiska u-länder. Deras ologiska framtoning påminner egentligen också starkt om de högkastiga indiska hinduernas nirvanatro och vegetariska livsstil som bygger på att det kastlösa proletariatet gör allt jobbet med att både vårda de högkastigas fysiska personer och dessutom även sköta om världens största "heliga" nötkreatursstock.

Jag tänker mej och hoppas att vi snart är på väg mot en mer fysisk och reell samhällsbeskrivning som delvis kan vara en reaktion mot de ekofilosofiska betraktelserna.

Metoden LivsCykelAnalys

är ett modernt redskap som ska beskriva det moderna samhället i relevanta, mätbara och logiska siffror. Det började utvecklas för ungefär tjugofem år sen och kallades för LCA i både svensk och internationell text.

Definitionen för en fullständig livscykelanalys är att den ska beskriva alla relevanta insatser och tjänster som investeras i olika ekosystem och tillverkningsförlopp.

Partiella LCA

Det är enkla och raka beskrivningar, som tyvärr dras med en massa gränsdragningsproblem när man måste försöka undvika att flerdubbla värdet av olika insatser, t ex när samma traktor används till många olika arbetsuppgifter på samma gård.

Det finns internationella regler som används allmänt för att t ex beskriva förloppet när man tillverkar en traktor.

I dessa regler ingår att mäta värdet på alla arbetstimmar och anläggningskostnader (verkstad, maskiner, redskap) som delar av insatserna förutom alla råvaror, energier och och andra inköp som behövdes.

Arbetet är själva sinnebilden för att hämta upp individens eget livsmedelsbehov?

De viktigaste och mest grundläggande hjälpenergierna eller bränslet för att skapa ett samhälle måste vara den mänskliga arbetskraftens livskonsumtion av mat och livets övriga nödtorft, vilket borde rymmas i det ekonomiska begreppet livslön.

Just arbetsfaktorn blev av någon diffus orsak utestängd från de LCA-mallar för biologisk produktion som skapades för flera decennier sedan. Därmed uteslöt man också den energifaktor, bränslet, som den mänskliga eller humana arbetskraften måste konsumera och omsätta till rörelseenergi för kunna utföra sina arbetsuppgifter igenom hela livet.

Man kan inte odla om man inte disponerar välkultiverade markytor.

Den andra dolda inskränkningen i den biologiska LCA-mallen gäller priset för odlingsmarken med sina anläggningar. Här är också många äldre generationers arbetsinsatser inblandade bakom kostnaden för att bygga upp och underhålla alla existerande odlingsanläggningar. Det blev en fundamental brist eftersom det uteslöt själva fotosyntesfabrikens verksamhet som grund för allt lantbruks uppbyggande av samhällsnyttiga biologiska råvaror. All produktion som sker under bar himmel, dvs fältmässigt är beroende av den lokala solinstrålningen och temperaturvariationen under året som vi fortfarande inte kan styra och påverka, men väl ändå kan kan sätta ett relevant värde på i en fullständig livscykelanalys.

En markkostnadsfaktor som spelar stor roll i stadsnära jordbruk är alternativvärdet som presumtiv tomtmark. De bästa odlingsmarkerna drog ju ofta till sej den historiska stadsbebyggelsen. Här var det nära till mat även för dem som inte odlade själva.

Höga tomtmarkpriser bidrar inte till högre skördar på jordbruksmark, men det driver upp värdet på hela gården och låser in stora kapitalvärden som måste tas fram vid ägarbyten eller arrendeöverenskommelser, och detta leder till skuldsättningar som måste förräntas varje år med en del av skördevärdet.

Något som däremot i högsta grad ökar gårdens avkastningsmöjligheter är att kunna utföra välplanerade långtidsinvesteringar i fasta anläggningar, t ex lagerbyggnader, djurstallar och markdräneringar. Sådana investeringar, som kan beräknas vara i upp till 20 - 30 år, förutsätter att ägaren och/eller den driftsledare som brukar gården också äger åtminstone marken där anläggningarna finns, men också har en rimligt långsiktig dispositionsrätt till hela det markunderlag som anläggningarna avses betjäna.

Arbete och anläggningar saknas i ekosystembeskrivningarna för mat

I den nya LCAbibeln famlar tyvärr fortfarande samhällsforskarna och biologerna i resterna av de gamla ekofilosofiska beskrivningarna i och med att den gamla mallen "partiell LCA" (se ovan) fortfarande används på ett ovetenskapligt sätt.

Ekoproduktion en utvidgad energipyramid?

Ett praktiskt exempel ser vi i framväxten av så kallade ekologiska produkter. Det ideologiska ledarskiktet letar efter vardagsprodukter som uppfyller höga krav på ideologisk anpassning till ledarnas etik och moral. En viktig del av etiken (som fortfarande finns kvar) var att man såg begreppet ”naturligt” och ”organiskt” som positiva motsatser till de negativt laddade orden ”konstgjort” och ”artificiellt”, vars begreppsinnehåll ansågs ha sina ursprung i modern industriell verksamhet. Det gamla historiska jordbruket, liksom även nutidens manuella jordbruksformer i uländerna var med dessa definitioner att betrakta som förebilder till ideala ekologiska system. Man hyllade också alla former av hantverkstraditioner.

Ekodrömmen, myten om det fullständiga kretsloppet?

En bärande ide från den tidiga ekofilosofin var att människan skulle kunna ingå i ett ekologiskt kretsloppssystem, där solljuset drev ett cykliskt system som inte lämnade några mänskliga spår efter sej i den omgivande naturen.

I Sverige framställde man ett speciellt regelverk, KRAV, som i princip kräver att de gamla vanliga livsmedlen för allmänheten redan från planeringsstadiet i produktionen måste putsas och poleras några extra varv med mera traditionellt arbetskrävande tekniker innan produkterna sorteras in i officiellt godkända och påbjudna marknadsföringar före leverans till de storstadslevande kundgrupperna.

KRAVs strikta och Eus något lättare regelverk dömer utan någon tydlig logisk förklaring bort våra allmänt använda mineraliska gödselmedel som ”konstgjorda”, och upprättar listor på en mängd olika växtskyddsmedel, vilka vid varje tidpunkt är godkända och strikt övervakade för bruk i det allmänna jordbruket, men nu klassas som ”giftiga” i det nya etiskt godkända ekojordbruket.

När det efter några decenniers forskande efter bevis på skadeverkningar från de metoder som ekofilosofin förbjudit och letandet efter lika effektiva alternativa behandlingar som regelverket kunde godkänna har falnat, så har i stort sett debatten om giftighet för människor och konstgjort av människor dött ut.

Det som nu återstår av den gamla förkärleken för giftiga trebokstavskombinationer är det nya modeordet GMO, där traditionalisterna nu gått vilse bland genetiska DNAspiraler i en ganska absurd argumentation om vetenskap, som ytterst få har kunskap om sakliga argument att framföra.

Man börjar nog inse att allt som kan påverka biosfären i någon riktning är dödligt i felaktiga koncentrationer, och att den faktorn förändras och övervakas för alla medborgares bästa av våra ordinarie statliga myndigheter.

Modern ekofilosofi

Numera ersätts de gamla påståendena med nya forskningar efter mycket luddiga och svårmätbara faktorer såsom klimatpåverkande utsläpp av koldioxidekvivalenta kretsloppsgaser och påverkan från de tidigare förbjudna gifterna på en naturfaktor som nu döpts om till biodiversitet. Den påstås ha omistliga värden medan eventuella förluster samtidigt är helt omätbara eftersom de består av subjektiva värderingar.

Oavsett bakomliggande orsaker så råder ett oomtvistat samband mellan stigande temperatur och processer som orsakar mycket stora naturliga klimatgasutsläpp från gamla fossila torv och dylager. Den stigande temperaturen orsakar också en ständigt pågående förändring av biodiversiteten över hela klotet.

Eko grundas på ideologisk forskning?

När den stigande temperaturen med ganska god naturvetenskaplig bevisning åtminstone till en del kunde härledas till mänsklighetens stora uttag av fossila (långtidslagrade) energikällor, så försökte nu ekofilosofins marknadsförare fokusera sina argumentationer mot påstådda och i många fall påhittade argument om motsatsförhållanden i en fossilenergifri produktion inom jordbruket.

Då använder man, medvetet eller av okunskap, självvalda fragment av insatser från en rättvisande analys, som här växlas upp till en hel processbeskrivning och som även påstås leda mot allmänt energisnåla metoder i sina ekologiska regelverk.

Det blir på en gång problematiskt eftersom den ursprungliga regelfilosofin ofta utgick ifrån att den nya etiska produktionen skulle utnyttja ett antaget överskott av naturliga (och även fossilbaserade) energikällor som bara låg och väntade på att utnyttjas i omgivningarna. De nuvarande bruket av LCA i biologin ger nonsensvärden på både kostnader och energiflöden, och är en huvudorsak till att politikerna i dag måste välja mellan att ta ställning för antingen en naturvetenskapligt prövad uppfattning eller en samhällsforskares motsatta parallellvetenskap i samma ämne.

Skapa ny ISO-mall för miljö och klimat

Det enda naturvetenskapliga sättet för en hederlig användning av LCA i global biomassaproduktion borde vara att skapa en LCA-mall som ännu inte finns. I den mallen måste man helst ha med lokala, men åtminstone nationella schabloner för de två viktigaste grundfaktorerna för biologisk produktion, som är den mänsklig arbetskraften och markvärdena på tidigare generationers uppgödslade odlingsmarker med anläggningar, vilket beskrivits ovan i form av arbetsinsatser och markytor för fotosyntes.

Djuretik och ekofilosofi

I den äldre ekofilosofin lades stor vikt vid att infoga näringskedjans lägre djurarter på olika nivåer i samhällsbygget. Enligt filosoferna borde vi i högre grad nyttja dragdjur i stället för maskiner i själva jordbrukandet också.

Idisslarna hade även en nödvändig funktion i kretsloppsjordbruket jämsides med mikrolivet i komposter och gödselstackar som nedbrytare av alla organiska rester till återvunna mineraler i kretsloppet.

Nu har på de allra senaste åren en liten högröstad klick av ideologiska veganer lyckats uppnå ganska hög acceptans hos massmedia och vissa politiker för sina åsikter om att förbjuda bruket av djur i alla biologiska sammanhang. Dels argumenterar man om jämställdhet som t ex att ätandet av djurkött är jämställt med mord och kannibalism. Dels hävdar man att husdjur i alla användningsformer är likställt med otillbörlig maktutövning, dvs ungefär detsamma som slaveri.

Hela den djuretiska ideologin påminner om den hinduiska Nirvana=återfödelsereligionen, där man riskerade att döda sin gamla återfödda mormor om man trampade ihjäl en myra eller körde ihjäl en ko på landsvägen.

Här uppstår många stora problem för hela samhällsetablissemangets inställning, t ex för eller emot ökad vegetarisk konsumtion, minskad animaliekonsumtion och hanteringen av rovdjursfrågorna.

Delar av de ekologiska regelverken finns på EU-nivå och även i olika nationellt anpassade varianter utanför EU:s gränser i länder som gärna vill upprätta handelsavtal med t ex högprismarknaden i Sverige.

Ekoreglernas effekter

När varan med sin ekodeklaration om bl a mera giftfritt och mera klimatvänligt energisnål tillverkning, nått fram till tallriken ser den exakt likadan ut till både form och innehåll, som den mat som de stora flertalet medborgare köper och äter.

Alla svenska livsmedelsprodukter klarar livsmedelsverkets högt ställda krav på giftfrihet och näringsinnehåll med mycket få undantag/misstag som drabbar de båda kategorierna lika.

Ekofilosofin innebär i praktiken att man (tvärt emot den gamla principen om närhetsproduktion) hämtar råvara från längre avstånd och lyfter likadana stenar en bra bit högre upp på energipyramiden innan de levereras.

Om man beaktar hela produktionsvägen från jord till bord är ekoprodukter av biologiskt ursprung minst dubbelt så kostsamma per energienhet för samhället som de konventionella med alla extra skattestöd och osynliga arbetsinsatser inräknade.

Det är framför allt kostnaden för att ersätta kravreglernas förbud mot användning av industriellt tillverkad kvävegödsel och i betydligt lägre grad moderna växtskyddsmedel, som både direkt och indirekt medverkar till ekoprodukternas kraftigt förstorade fotavtryck i naturen.

En jämförbar men dyrare produkt på marknaden har i alla lägen krävt en högre energiinsats och därmed även orsakat mera s k klimatgaser – tvärtemot hela marknadsföringskonceptets påståenden (se ovan).

Försvaret om att man ska öka användningen av högkvalitativ bioenergi till förhållandevis enkla och ineffektiva uppgifter som t ex hästdrift i stället för att odla människoföda och biodiesel till duktiga traktorförare, är ihåligt eftersom det bara leder till att man tar befintlig och dyrare bioenergi från annan användning som förmodligen gör större samhällsnytta och som i så fall måste ersättas med fossilenergi i stället.

Att sedan effekten från olika matval, enligt alla fysiska naturlagar har ytterst liten betydelse för klimatet jämfört med i-ländernas hela energikrävande livsstil är ett annat mera LCA-medvetet sätt att se på frågan.

Förhoppningsvis kan denna vetskap också lätta samvetet för dem som får ångest framför matdisken inför alla tvetydiga budskap om "rätt matval". Om det är klimatfrågan som oroar dej, så är med all sannolikhet inköpen på andra ställen man ska tänka på i första hand. Ät det du gillar och som du tycker att du mår bäst av!

Naturvetenskap som grund

Samhället fungerar inte utan ledare och deras ideologier, men jag är kanske naiv när jag tror att naturvetenskapens forskare borde med fördel kunna nyttjas mycket bättre än idag även i de humanistiska och ekonomiska forskarnas ideologiskt färgade analyser.

När ledarna ska vända sej till och försöka påverka sina följares förvärvade uppfattningar och åsikter i olika samhällsfrågor, så borde det vara enklare och trovärdigare att argumentera med logiskt uppbyggda argument från tester på verkligheten omkring oss, än att som nu sker mest prata om motsägelsefulla drömmar som bara finns lagrade i enskilda medborgares hjärnor.

Och sedan borde man börja med att lära våra samhällsforskare och publicister att det är en himmelsvid skillnad i sannolikhet och säkerhet mellan utsagorna från det naturvetenskapliga SLU:s evidensforskning, som kan och bör utföras på nyttoväxter och husdjur, och den samhällsvetenskapliga sektorns egna studier(observationer!), som utförs på människans olika reaktioner på och förhållanden till miljön.

Tarmsystem hos däggdjur

I bilden är matstrupe och magsäck/löpmage markerad röd och herbivorernas olika jästankar markerade med grönfärg.

Mjölk- och havrepropagandans systembeskrivningar

Med adress till den absurda veganpropagandan kan det vara värt påpeka att mjölk är ett komplett animaliskt livsmedel som naturen konstruerat för att livnära unga individer av framför allt gräsätare i sin naturliga miljö. När deras ungar föds fungerar de unga som alla andra enmagade djur, och kan inte äta gräs förrän tarmsystemet vuxit ut av mjölknäringen och tagit upp de nödvändiga förruttnelsebakterier och svampar som behövs för att växtfiberätandet, när djuret är en fullt utvecklad vuxen individ, ska kunna fungera även på en ren gräsdiet. Ungdomstidens mjölkberoende kan hos de största gräsätarna vara i flera år innan dom är fullt kapabla att på helt egen hand hitta föda.

Människan kan inte äta och smälta hela växande plantor av örter och gräs, utan bara tillgodogöra sej växtnäringen från i huvudsak den stärkelse som finns lagrad i övervintrande rotknölar av t ex potatis och morötter eller inne i vissna plantors frön, t ex av gräsarterna havre, vete, ris och majs. Man talar gärna idag om smältbara livmedelsfibrer i kosten också, men då handlar det om en subjektiv förskjutning av gränsdragningen i kolhydraternas övergångsstadium från tillståndet då lättsmälta stärkelsemolekyler börjar kunna definieras som osmältbara cellullosafibrer.

Kor och övriga gräsätare kan tillgodogöra sej hela den ovanjordiska gräsplantans och andra örters näringsinnehåll genom att beta från marken under pågående växtsäsong eller genom att äta hö och ensilage, som är vinterkonserverade unga näringsrika helplantor av gräs och örter serverade på foderbord.

Dagens högproducerande mjölkkor kan inte få plats med tillräckligt näringstät fiberbiomassa i sin våm för att täcka hela sitt energibehov. Därför måste alla mjölkgårdar tilläggsutfodra sina kor under höglaktationstiden med högenergifoder som är utformat så att det passerar förbi våmmen och går direkt till löpmagen.

Energin i gräsplantan består i huvudsak av svårsmält fibercellullosa samt tämligen låga mängder av mera lättsmälta proteiner och sockerarter. Med detta plus tilläggsfodret när dom mjölkar mycket, kan varje ko producera färsk mjölk nästan året runt, förutom ett par månaders semester före nästa kalvning. Mjölken innehåller, som ett av få animaliska livsmedel, en viss mängd kolhydratenergi i form av mjölksocker. Problemet med laktoskänslighet, som finns hos de flesta vuxna människorna söder om nordeuropa, minskas eller försvinner när man syrar mjölken till olika fil- och yoghurtprodukter, liksom när man bereder mjölkråvaran till de mycket gamla mjölksockerfria produkterna smör och ost.

På så sätt har mjölkens hela näringsinnehåll brukats till människoföda även i sydliga länders stäpp- och nomadkulturer under flera tusen år. Redan det gamla romarriket kände till att barbarerna uppe i norr kunde dricka obehandlad mjölk utan problem.

Mjölkkonsumenter finns i alla stäppkulturer

Många folkgrupper i världen har i tusentals år levt av lantbruk på obrutna gräsmarker. Själva förutsättningen för pionjärernas invandring blev då att till övervägande del ta hjälp av en husdjursproduktion med olika typer av gräsätare i de torra, svårodlade och ofta ganska isolerade hemområdena.

Det finns en lång rad historiska exempel på gräs- och bladätande mjölkproduktionsdjur som mänskligheten nyttjat mejeriprodukter av för sin utveckling och överlevnad. Kor, får och getter hör till de stora djurgrupperna bland husdjuren, men mindre, etniska kulturer har använt, och använder fortfarande mjölk från bufflar, jakar, kameler, ston och renar som viktig del i kosten. Givetvis nyttjas även djuren alla övriga delar i hushållet när dom så småningom går till slakt.

Indiens stora hinduiska folkgrupp får inte döda några djur på grund av sin nirvanatro, men den gamla kultens heliga kor dyrkades speciellt just för att dom dels fungerade som bönders dragkraft i den samhällsnödvändiga risodlingen, men också för att korna samtidigt gav mjölk som ett livsnödvändigt komplement till den vegetariska kosten. Indien som ett av världens folkrikaste länder är faktiskt idag också världens kotätaste nation räknat som antal kor per innevånare (1 ko per tio inv). Många av korna är dock ömt vårdade pensionärer som förbrukar stora mängder av landets begränsade biomasseproduktion.

Det finns även beskrivningar över hur den förcolumbianska jägarkulturen på nordamerikas prärier jagade vilda bisonkalvar. Där började man slakten med att ta vara på och äta magsäckens innehåll av löpekoagulerad mjölk från diandet.

Den amerikanska inställningen till mjölkprodukter kan nog också ha påverkats av att inga arter av dom ovan uppräknade mjölkande husdjuren fanns på hela den amerikanska kontinenten före europeernas intåg. Bison var de enda storvuxna gräsätarna i naturen, och dom blev aldrig domesticerade liksom inte heller de mindre hjortdjuren. Dom små tämjda lamadjuren i Sydamerika dög uppenbarligen inte heller till någon nämnvärd mjölkproduktion eller som dragdjur.

Mjölkens kvalitetsegenskaper

Mjölkens fysiologiska kvalitet som högvärdigt livsmedel försämrades starkt när man på sjuttiotalet efter påverkan från den katastrofalt feltänkta amerikanska kolesteroldebatten började utveckla de fettfattiga och ofta starkt sötade lättprodukterna till ”nyckelhålsalternativ”. Den här utvecklingen uppstod efter att medicinen sett att en ökning av hjärtsjukdomarna hängde ihop med ”åderförkalkade” kranskärl.

Kolesterol och fettskräck

Åderförkalkningen (plackbeläggningarna) innehöll blodfettet kolesterol, och liknade fettföreningar fann man spår av i mest alla vanliga matfetter – alltså skulle man utesluta dessa kolesterolkällor ur kosten för att minska hjärtsjukdom och en mängd andra välfärdssjukdomar, där man också trodde sej finna åderförkalkning med kolesterol i blodkärlen som orsak.

Så fick vi jakten på kolesterolfria produkter och den fettskräck som fortfarande regerar västvärlden - kanske mest i USA och Sverige. Vanligt matfett i matlagningen och i mejerivaror ersattes med suspekta härdade och kolesterolfria margarinfetter och/eller lättprodukter, där det mesta av fettet ersatts med kolhydraterna socker och stärkelse, en del proteiner samt mera vatten med förtjockningsmedel för att ge en ”naturlig” konsistens.

Kolesterolet i blodbanorna försvann inte och vi vet nu att man kan tillföra ytterst lite av kolesterol med maten, medan kroppen tillverkar det allra mesta av sitt naturliga kolesterolbehov själv.

Den etablerade skolmedicinens lösning blev nu i stället en allmän förskrivning av bl a kolesterolsänkande statiner, samt en ännu snabbare viktökning i befolkningen och ännu flera hälsoproblem pga de fettskrämda kostvanorna.

Där står vi i dag på grund av tron på ett antal dåliga och misstolkade medicinska studier som utfördes för snart femtio år sen. Fortfarande sker en stor mängd uppföljande medicinska studier med liknande premisser som grund. Av vad jag kunnat läsa ut om dagens kolesterolvetande har man nu kommit fram till att blodkolesterolet är en försvars- och reparationsmekanism som söker upp skadade och inflammerade blodkärlsväggar och där har en skyddande och självläkande nyttofunktion.

Den primära skadeorsaken anges nu i stället vara vår livsstils alltför höga insulinbelastningar som ger skador på vävnaderna i blodkärlen och på en mängd andra kroppsceller. Man förklarar också effekterna som en följd av att insulinnivåerna i första hand skadar kroppens naturliga immunförsvar och självläkningsförmåga.

I vårt naturliga tillstånd utsattes vi liksom idag ständigt för angrepp av mikroorganismer och mekaniska skador från omgivningen, men det sker också ständigt misstag i kroppens oändligt många celldelningar, och där uppstår en massa startpunkter för inflammationer och cancerrisker som det friska immunförsvaret normalt kan ta hand om.

I det perspektivet har man nu i många försök konstaterat att friska människor som äter en lågt insulinbelastande kost, dvs hög andel fettkalorier där animaliskt ursprung av naturliga skäl är mera kroppsanpassat och allsidigt, dom får också ett lågt behov av kolesterolreparationer och allmänt ökat välbefinnande.

Insulin orsakar kroppsskador

Å andra sidan så har man nu konstaterat att människor(och deras husdjur) som lever med hög insulinbelastning av för hög kolhydrat- och proteinkonsumtion i blodet, också har en mängd olika skador i kroppen, vilket helt enligt försöksmätningarna resulterar i höga kolesteroltal.

Eftersom den livsstilen hittills ansetts naturlig, så har också alla små ”ont i kroppen” på olika ställen ansetts vara naturliga och skadeutvecklingen hålls i schack av de större mängderna blodkolesterol jämfört med helt friska personer. Då är det inte heller förvånande om man i nya stora försök i USA konstaterat att äldre människor och av någon anledning främst kvinnor mår bättre och lever betydligt längre om man INTE sänker kolesterolet med mediciner jämfört med dem som medicineras.

Fokusera på insulinet för att förstå problemen!

Hög och varierande blodsockernivå tvingar bukspottkörteln att snabbt tillverka motsvarande höga insulinnivåer för att sänka blodsockerkoncentratioonen. När blodsockret sjunker påverkas aptiten fastän man egentligen inte är hungrig, och kroppen signalerar med ”fikasug” efter mera kolhydrater i ett mellanmål (att äta eller dricka) för att den förhistoriska människan skulle fortsätta med frossandet och bygga upp sitt vinterlager av kroppsfett ifrån den rika energikälla som hon just funnit.

Kroppsvikten ökar om överskott av blodsocker omvandlas till fettlager, när inte kroppens muskler samtidigt arbetar så hårt att all energin i det just då tillverkade blodsockret förbränns direkt.

Det andra betydligt allvarligare problemet är att långvarigt höga insulinnivåer i blodet även skadar kärlväggarna och även skadar kroppens naturliga immunförsvar mot de skadegörare som finns och fanns i den naturliga miljön.

Det ger öppningar till hela den moderna floran av välfärdssjukdomar och det uppstår skador som ger långvariga värktillstånd, stressfrakturer, inflammationer, infektioner och så småningom även utvecklad cancer på olika ställen i kroppen.

Ett tredje allvarligt problem uppstår då insulinet efter långvarig överbelastning numera ofta orsakar s k prediabetes med insulinresistens (försvagad verkan), och i nästa steg får vi skador på insulinsystemet och en utvecklad åldersdiabetes (typ 2).

Vad är hälsosam mat?

Alla de nämnda problemen och kostsambanden finns sedan länge redovisade i forskningsresultat som nuvarande medicinska auktoriteter och massmedier gärna har förträngt och inte velat redovisa öppet av många skäl.

Ett av skälen är auktoriteternas sedan länge starka låsning till att grönsaker, frukter och andra vegetabilier anses ha hälsobringande effekter av något mikronäringsämne (vitaminer, antioxidanter mm).

Här förtränger man att samma mikronäring finns samlad även i animalieprodukter från djur som ätit betydligt större mängder av växterna.

Insulinbelastningen ökar av mycket annat än tillsatt socker i matportionen, t ex av fruktsockret i juice, av mjölksockret och kaseinproteinet i mjölk, av muskelcellerna i kött och av sojaproteiner.

Fettet i maten innehåller andra och minst lika viktiga fettlösliga vitaminer. Fettämnenas roll att minska kroppens skadliga insulinbelastning finns ännu (2023) inte ens nämnd i livsmedelsverkets litteraturgenomgångar och rådgivning.

Fettämnena påverkar inte insulinsystemet utan har ett eget upptagningssystem med helt andra fettnedbrytande hormoner som ger ett mera behovsstyrt näringsupptag från tarmkanalen.

Smör, matolja och helfet ost räcker gott och väl för att hålla hunger och fikasug borta tills allt är förbrukat.

Svd 2010 uppdat nov 2017 och Martin Ingvar om "fettskräck"

Är lchf hälsosamt?

Summan av den här sammanställningens alla delar lutar starkt mot att människans bästa kost varit och är något som liknar lchf, men med reservation för att även det förträngda p-et för protein kan behöva sänkas ibland. Det saknas också helt belägg för att växtfibrer har något att tillföra i naturlig kost för rovdjurstarmar

Med mina erfarenheter från bred jordbruksvetenskap har jag gjort egna kritiska och källkritiska studier av rätt stora mängder publikationer om de här ämnena.

Den läsningen talar för att de flesta mat-hälsastudierna och fåtaliga evidensförsöken på människor som gjorts, har missat att göra mätningar och studera långsiktig påverkan av kroppens eget utsöndrade insulinhormon som en av de allra viktigaste potentiella ”giftkällorna”.

Man förtränger också att det stora flertalet människor efter jordbrukets tillkomst bara har haft tillgång till ett litet antal vegetariska och animaliska produkter som gått att odla, samla eller jaga i varje folkgrupps närmiljö.

Exotiska kryddor och grönsaker har ända fram till nutid varit förbehållet stadssamhällenas överklasser.

I stället har man på senare år ihärdigt studerat och letat efter effekter av olika mikrokällor av miljögifter och så kallade hälsosamma antioxidanter eller andra mer exakt definierade mikrobeståndsdelar i alla tänkbara livsmedelsprodukter av inhemskt eller exotiskt ursprung (Googla gärna på t ex Jonas Bergqvist).

Alla detaljer om kolesterolfritt, tillsatt socker eller fibrer o liknande är ovidkommande när man tillämpar mätningar av insulinpåverkan.

Bladgrönsaker, tomat, gurka och syrliga frukter och bär innehåller mest vatten och lite för oss energitomma fibrer. Det spelar inte någon nämnvärd roll för energin i min kostcirkel om man äter lite eller mycket av vattenrika grönsaker och bladfibrer, och dom påverkar inte märkbart fördelningen av måltidens viktigaste energiinnehåll från fett, protein och kolhydrater i huvudrätterna. Små mängder av fibrer i kosten får plats och fördras utan problem, medan LVs rekommenderade önskvärda mängder av frukt och grönt på många olika sätt tränger bort och skadar vår rovdjurstarms naturliga funktioner.

Om man fokuserar på att äta rätt och lagom energimängd i tre måltider per dygn behövs inga belöningar av bananer, bullar, energidrinkar eller nattmat mellan huvudmålen.

Martin Ingvars råd (se ovan)måste kompletteras med några konkreta och synliga mått på kostens hälsosamma näringsinnehåll - här är min bild av helheten:

Den fettmängd i kosten som fordras för att uppfylla alla nämnda behov saknar ännu officiella mått, men bör nog enligt min sammantagna bedömning höjas från Livsmedelsverkets och NNR12-s råd om 25-40 E% till att vara minst 50 E% (energiprocent). En på många sätt med vårt matbord jämförbar husdjursutfodring till krävande konsumenter är den som tillämpas med fri tillgång (ad lib) till hela familjegrupper av pälsdjursuppfödarnas rävar och minkar. Uppfödarnas enda kvalitetskrav på fodertillverkarnas kontinuerliga leveranser av färskt våtfoder verkar vara att det håller en fetthalt som ger omkring 58 E% i mixen (bör verifieras).

Det betyder i mer synliga mått att i dagsransonens torrvikt av olika näringsämnen ska fetthalten vara minst 25-30 gram per 100g för att också hålla fikasuget borta.

Är människan en vanlig stillasittande lågförbrukare så krävs det ungefär 2000 kcal per dags helkost för att hålla vikten konstant.

Om man då ersätter hela fettinnehållet med en klick smör(80% fett) så ska smörklicken väga omkring 140 gram varje dag för att ge 50 energiprocent av ett ganska vanligt dagsbehov som är 2000 kcal energi i mat, vilket också håller fikasuget i schack.

Det finns enligt de senaste årens medicinska forskning inga bevis för att fettsyrasammansättningen i smör har några negativa hälsoeffekter. Smör är tvärt om det mest allsidiga fettet även i Livsmedelsverkets olika tabeller. Om man av djuretiska skäl måste ersätta det bästa fetterna (som alla är animaliska) med vegetabiliska, så fungerar det också, men med reservationen att man bör helt avstå från industriellt härdade margarinfetter, och man bör också kombinera flera olika fettkällor för att täcka behovet av olika fettsyratyper.

Gräsätarnas påstådda klimatgaspåverkan är felräknad

Slutligen så hävdar jag envist att alla påståenden om gräsätarköttets stora klimatgaspåverkan är gripna ur luften. Grunderna för energihanteringen redovisas i följande logik.

Enligt SCB så är jordbrukets hela andel av BNP inte mer än ca 2 % av det svenska samhällets totala ekonomi och konsumtion, vilket också ger en antydan om storleksordningen på den sektorns hela energiförbrukning. (Jord- och skogsbrukets hela produktion av bioenergi från fotosyntes har hittills inte varit föremål för någon statistik trots att den frågan ständigt varje dag dryftas i tal och skrift.)

Den svenska Energimyndigheten har en mera detaljerad statistik över landets totala energiproduktion och konsumtion för olika branscher och energislag enligt följande:. I Sverige tillfördes 2013 ca en fjärdedel (25%) av den nationella energiinsatsen såsom biomassa från det gröna kretslopp som genererats av fotosyntesen. Den kommer än så länge mestadels från skog, odlingsrester och organiska sopor, och eldades mest till kommunal fjärrvärme och till massaindustrin, medan bara ca 2 procentandelar (av 25% ovan) landade som vegetabilisk och animalisk biomassa i livsmedel på våra matbord. Fortfarande oklart är hur mycket av den årligt fotosyntetiserade biomassan som har lagrats i utnyttjade trävaror och pappersmassa. Därtill kommer mängden av all den land- och vattenproducerade grönmassa inom Sveriges gränser, framför allt skog, som utan vår medverkan vuxit upp och sedan ruttnat ner till klimatgaser på produktionsplatsen i det gröna kretsloppet.

Ungefär 30 % av energinkonsumtionens totalmängd kom från fossila energilager av oljeprodukter, kol och naturgas i Sverige. Resten av den svenska energiråvaran (ca 45%) består av klimatgasneutral vattenkraft och kärnkraft.

Samtidigt använde hela jord- och skogsbruket mindre än 2% fossilbränsle och el från landets energitillförsel för att producera all tidigare nämnd konsumtion av biomasseråvara plus dessutom en mängd exporterad biomassa som inte räknats in i statistiken. Ur annan jordbruksstatistik framgår att ca hälften av odlingsarealen använts till djurfoder och resten till vegetabiliska livsmedel, dvs mest spannmål och potatis.

Enligt naturvetenskapens grunder så förbränns/oxiderar eller ruttnar varje år inom Sveriges nationsgränser i stort sett all växtmassa från årets vegetationsperiod som inte bortförs som skörd. Det motsvarar en mycket större mängd än den redovisade användningen ovan.

Ett enkelt överslag på den totala fotosyntesen över Sveriges hela landareal 41 milj hektar gav ungefär samma mängd solenergi bundet i biokol som den svenska totala energianvändningen år 2014 av alla kraftslag (ca 600 TWh/år). Av detta utnyttjades enl ovan ca 23% (135TWh) fån kulturskog och åker till värme och livsmedel, men själva livsmedelsandelen, som även innefattar den halva som i dag importeras, uppgick endast till 12 TWh eller 2 % av den CO2-bindning som försiktigt räknat kan ske över den Svenska landmassan.

Sveriges naturligt nedbrutna kretsloppstillförsel av klimatgaser motsvarar enligt föregående kalkyl ungefär 600 TWh energi i biomassa per år, och det är verkligen subjektiva gränsdragningar som måste göras för att skilja ut människa från annan natur om vem som står för vad.

Om jämförelsen i bilden nedan ska står för något vettigt, så bör man väl åtminstone ha försökt jämföra förhållandet mellan storleken av människomassa till zoomassa i våra husdjur med motsvarande förhållande mellan jägarekulturernas människomassa till zoomassan av vilt från tiden före jordbrukets införande.

Livsmedelskonsumtionens andel utgör endast 2 % av möjliga klimatgaser, vilket givetvis inkluderar allt som subjektiva kalkyler och gränsdragningar på olika sätt kan tänkas hänföra till vår husdjursuppfödning. Den hjälpenergi av blandat ursprung som totalt används för livsmedelsråvarorna i Sverige är högst 1,5 % (9 TWh) medan referensen till 100 % (dvs 600 TWh) p g a stora osäkerheter är mycket försiktigt uppskattad.

En mycket liten del av den årliga fibermassan har människan tagit vara på för långtidslagring i byggnader och pappersarkiv.

Bild 4. SLUs och Jordbruksverkets ruttna metanbild

Påståendet, som hör till Uppsalainitiativets bild om rötning och metanproduktion och om var detta försiggår, är falskt, men finns att se i nyligen uppdaterade websidor och hänvisningar från både Jordbruksverket och SLU.

Verklighetens rötprocesser med metanproduktion är desamma vare sej de sker i eller på mark, i vatten, i komposter, i biogasanläggningar eller i tarmsystemet på vilda och tama gräsätare och träfiberätare, mänskliga vegetarianers tarmar och ner till en mycket stor massa av cellulosaätande insekter, bakterier och rötsvampar.

Av människors fiberkonsumtion bryts det allra mesta ner till klimatgaser först efter tarmpassagen när det hamnat i avloppsreningen. – Varför kan inte den i så fall räknas till samma klimatpåverkan som det som tillskrivs våra gräsätande husdjur?

Varför har man bokstavligen i Herrans namn blåst upp de ovannämnda officiellt registrerade och kontrollerade energisiffrorna, som uppgår till någon procent av en annan liten procent bioenergi som passerar våra gräsätande husdjur (varav hälften nu dessutom är nöjeshästar som vi inte äter), till att bli jämförbara med stora fossila klimatgasutsläpp av vårt köttätande? Alla som påstår detta borde först ta reda på om det finns en räknekunnig källa till den uträkningen. Där bidrar tyvärr idag både Johan Rockströms institut och vårt gamla och tidigare hederliga SLU till stolligheterna på åtminstone några av sina institutioner förutom då hela den svenska skolundervisningen på alla nivåer.

Alla miljöanalysresultat som inte kan inrymmas i det ovannämnda statistiska ramverket bygger på bristande kunskap i hanteringen av den livscykelanalysmetodik som utformades för vetenskapligt bruk för 20-30 år sedan. Den får helt enkelt inte användas på det sätt som alla gör idag för storskaliga ekosystemanalyser, eftersom metoden saknar både justeringar och energidata för de mycket stora globala skillnader som finns mellan olika platsbundna miljöfaktorer och sociologier.

Ovanpå missbruket av LCA, så gör man ett annat logiskt felslut när man analyserar globala förändringar i ekosystemen och atmosfären utan att ta med hela jordklotets fotosyntetiserade kretslopp av biomassa i jämförelserna.

Varför räknar alla fel på jordbrukets hållbarhet?

Båda bristerna i föregående stycke har avgörande betydelse för livscyklernas ekonomiska och energimässiga kostnadsutfall i de globala systemanalyserna för olika jordbruksfaktorer, vilket alla hittillsvarande miljö- och hållbarhetsanalyser har bortsett ifrån. Egentligen är detta ganska uppenbart om man inser att biomassa alltid produceras i mycket olika markmiljöer och klimat.

Bakom både grävpinnen och gps-traktorn arbetar över hela världen en helt vanlig människa med samma jämlika livsmedelsbehov som alla andra.

Alla bygger över många generationer upp, underhåller och utvecklar odlingsmark med anläggningar som kostat samma typ av energiinsatser oavsett var de ligger. I verklighetens politiska värld får den globala bonden och lantarbetaren en medellön (egenkonsumtion) för sina jämförbara arbetsinsatser, som spänner från 2 till 100 för att producera samma mat, som vi alla i näringskedjans slutända möter på våra egna bord.

Den så kallade outsourcingen av vår vardagskonsumtion, som inkluderar en stor mängd av livsmedlen, har ett högt och växande pris i form av demokratiklyftor och ett växande ekonomiskt avstånd mellan vår västerländska livsstil och ulandsarbetarnas slit för sitt nödtorftiga uppehälle.

Empower 5 handlar om emergi som enklast kanske kan översättas till energihistoria eller energiminne, där jag försökt bearbeta ett källmaterial av Andrew Haden från CUL (Emergy evaluations), som handlar om den danska nationens emergiproduktion och emergikonsumtion åren 1936, 1970 och 1999. Jag försöker också göra lite kopplingar från ekofilosofins holistiska sida till en bok av Christopher Hitchens med undertiteln "Hur religionen förgiftar allt", som tyvärr inte finns på nätet. Jag kan dock inte se att begreppet emergi är något annat än en synnerligen konkret energihantering i många led eller trappsteg och utan krav på några holistiska förklaringsmodeller. I min uppsats försöker jag vidareutveckla Hadens slutsatser till något som stämmer bättre med dagens verklighet, än den uppfattning som verkar ligga till grund för stora delar av dagens ekologiska hållbarhetsargument och "gröna" politik. Jag har också en del beräkningar av relationer mellan utbytena av bioenergi och fossilenergi vid hästdrift kontra traktordrift här.

Emergy evaluations of Denmark and Danish agriculture av Andrew C Haden, Ekolantbruk nr 37, 2003 är källrapporten till uppsatsen om Empower 5

Cannibals and Kings är ett referat och kommentar av Archie Duncanson, Uppsala 2011 till en antropologisk källskrift Cannibals and Kings av Marwin Harris 1977 som jag referar till i min uppsats om Empower 5. Den är också ett typiskt exempel på antropologins och andra sociologiska vetenskapers romantiserade historiebild, så helt befriade från alla tekniska och termodynamiska reflektioner kring mänsklighetens energihantering, vilken bara i samhällsanalytikernas värld är ett - problem.

Sustainable energy - without the hot air är länk till David Mac Cays nerladdningsbara faktafyllda och realistiska bok från 2009 om mr and mrs Smiths moderna energikonsumtion i UK.