Den MänskligaBiosfären

Innehåll

  1. Den MänskligaBiosfären
    1. Allmän naturvetenskap
      1. Människans kroppsbyggnad
      2. Den orörda naturmiljöns tillgängliga energikällor
      3. Den orörda naturmiljöns tillgängliga energikällor
      4. Så gott som all mänsklig verksamhet innebär förflyttningar
      5. Odling och kultur
      6. U-landsjordbruket släpar efter
      7. Socialistiska jordbruk misslyckas i längden
      8. Framtidens odling
    2. Kost och livsmedelskvaliteter
      1. Hur tillvaratar och använder min kropp energin från de odlade livsmedlen?
      2. Djurkroppen börjar med att omvandla växtenergi till blodsocker
      3. Överskott omvandlas till fettlager
      4. Kroppscellernas fettförbränning startar först vid lågt blodsocker.
      5. Hjärnan behöver både blodfetter och blodsocker som regleras av insulinet
      6. Är gräsätande djurarters metabolism annorlunda än rovdjurens?
      7. Placera djurarten i näringskedjan efter bukomfånget
      8. Hur och varför odlar vi som vi gör?
      9. Hur och varför fick vi samhällsbildningar?
      10. Varför måste samhällsbildningar ha odlad energi?
      11. Boskapsuppfödningens lönsamhet
        1. Modern mjölkproduktion
        2. Slakten har många ansikten
      12. Staten är beroende av friska bönder.
    3. Arv och miljö
      1. Kropp och nervsystem programmerat för individens reproduktion
      2. Kan man ärva kunskap?
      3. Finns urbaniseringsförmåga som ärftlig gen?
      4. Samhällsbygge i stort
      5. Samhällsbyggen alltid en hierarkisk arbetsmarknad
      6. Varför är transporter själva grunden för all samhällsbyggnad?
      7. Makt och konsumtion
        1. Hur tyglar man individens konsumtionsbegär?
        2. Både marknads- och planekonomi behövs i livsmedelsförsörjningen
        3. Slutar konsumtionsbegäret vid nationsgränsen?
      8. Brister i arvet ersätts med ideologi
        1. Först dyrkades industrialismen
        2. Den nya ekofilosofiska ideologin
        3. Så blev industrijordbruk ett helvete
      9. Metoden LivsCykelAnalys
        1. Partiella LCA
      10. Livsmedelskedjans råvaror
        1. Arbetet är själva sinnebilden för att hämta upp individens eget livsmedelsbehov?
        2. Man kan inte odla om man inte disponerar välkultiverade markytor.
        3. Arbete och anläggningar saknas i ekosystembeskrivningarna för mat
      11. Ekoproduktion en utvidgad energipyramid?
        1. Ekodrömmen om det fullständiga kretsloppet?
        2. Modern ekofilosofi
        3. Eko grundas på ohederlig forskning?
        4. Djuretik och ekofilosofi
        5. Ekoreglernas effekter
      12. Min framtidsdröm
        1. Naturvetenskap som grund
        2. Gränslös handel
    4. Några härskande vanföreställningar
      1. Mjölk- och havrepropagandans systembeskrivningar
      2. Mjölkkonsumenter finns i alla stäppkulturer
      3. Mjölkens kvalitetsegenskaper
        1. Kolesterol och fettskräck
        2. Insulin orsakar kroppsskador
        3. Fokusera på insulinet för att förstå problemen!
      4. Vad är hälsosam mat?
        1. Svd 2010 uppdat nov 2017 och Martin Ingvar om "fettskräck"
        2. Är lchf hälsosamt?
      5. Gräsätarnas påstådda energipåverkan är felräknad
      6. Varför räknar alla fel på jordbrukets hållbarhet?

Följande är ett försök till en mycket kortfattad tvärvetenskaplig beskrivning och systemanalys av naturvetenskapen kring människoartens anpassning till och utveckling av sin omgivande livsmiljö, biosfären, som jag hämtat ur mina erfarenheter av skolstudier, några års lantbruksforskning samt ett generationsintervall av eget jordbrukande. Tre delar, 1: Allmän naturvetenskap. 2: Kost och livsmedelskvaliteter. 3: Arv och miljö. 4: Några härskande vanföreställningar.

Allmän naturvetenskap

Alla däggdjur utvecklas från fosterstadiet med i grunden samma kroppsfunktioner. Fram till som vuxna visar varje art en evolutionär anpassning till olika miljöförhållanden eller nischer i det stora globala ekosystemet.

Långt innan den moderna människan hade börjat med jordbruk hade evolutionen utvecklat henne till en art av så kallade generalister med jakt och fiske som grundförsörjning.

”Sidoinkomsterna” kunde komma från säsongvisa eller tillfälliga fynd av lättsmälta kolhydrater som honung, stärkelserika rotfrukter och mogna bär från växtriket att lagra in som kroppsfettreserver ungefär som brunbjörnar kan göra i vårt klimat.

Människans kroppsbyggnad

Den förurbana människan var liksom andra närbesläktade djurarter skapt till att själv med sitt eget muskelarbete hämta råvaror från jakt och fiske i ett familjehävdat revir.

Alla djur och insekter har hjärnkontrollerade muskelceller, som är utvecklade för att individen ska kunna arbeta rörligt med att söka upp lämpliga födoämnen, bearbeta näringen och föröka arten.

Alla gröna växter utför sin energisamling passivt från den plats där dom hamnat som groende frön. Med grön klorofyllkemi, fotosyntes av instrålad solljusenergi, koldioxid från luften och vatten från marken bygger växterna så kallade organiska kolhydratmolekyler. Under markytan tar växtrötterna upp olika mineraler, som varit lösta i markvattnet, som sedan byggs in i proteiner och fetter i växtcellerna.

Målet för djurlivets muskelarbete är sedan att hitta och samla in växternas organiska kolämnen och ta upp beståndsdelarna av detta i sina egna kroppsorgan, samtidigt som en del av energin i biokolet frigörs till processbränsle.

Den orörda naturmiljöns tillgängliga energikällor

är för människoartens del numera helt utraderade och överspelade, vilket har skett på den korta tiden av något tiotusental år.

Den förurbana människan var liksom andra närbesläktade djurarter skapt till att själv med sitt eget muskelarbete hämta råvaror från jakt och fiske i ett familjehävdat revir.

Alla djur och insekter har hjärnkontrollerade muskelceller, som är utvecklade för att individen ska kunna arbeta rörligt med att söka upp lämpliga födoämnen, bearbeta näringen och föröka arten.

Alla gröna växter utför sin energisamling passivt från den plats där dom hamnat som groende frön. Med grön klorofyllkemi, fotosyntes av instrålad solljusenergi, koldioxid från luften och vatten från marken bygger växterna så kallade organiska kolhydratmolekyler, som bildar sockerarter och cellväggsfibrer. Under markytan tar växtrötterna upp olika mineraler, som varit lösta i markvattnet. Dessa byggs sedan in till proteiner och fetter i växtcellerna. Kväve till det gröna klorofyllet hämtar växterna också upp från gödselnäring i markvattnet eller från symbios med andra luftkvävebindande organismer i markschiktet.

Målet för djurlivets muskelarbete är sedan att hitta och samla in växternas organiska kolämnen och ta upp beståndsdelarna av detta i sina egna kroppsorgan, samtidigt som en del av energin i biokolet frigörs till processbränsle.

Djurlivets näringsupptag från växtdelar sker nästan alltid i en näringskedja som börjar med bakterier, protozoer och svampar, vilka finns i tarmkanalen på blad- och gräsätande insekter och djur, som i sin tur blir byten för rovdjur och människor.

Den orörda naturmiljöns tillgängliga energikällor

är för människoartens del numera helt överspelade, vilket har skett på den korta tiden av något tiotusental år.

Våra kroppars och hjärnors evolutionsnivå lever ändå fortfarande kvar i samma förurbana stadium som vi hade uppnått efter miljontals utvecklingsår från ”apstadiet”, dvs det hjärnstyrda muskelarbetet är oförändrat eller har kanske t o m degenererat.

Så gott som all mänsklig verksamhet innebär förflyttningar

För att förstå hur vårt stora behov av energihantering och energiflöden i samhället fungerar i stort och smått är det viktigt att inse, att verkligheten i både naturen och industrin alltid handlar om logistik.

I den produktiva och uppbyggande verksamheten skall man planera och utföra transporter och förflyttningar av material, information och arbetskraft. Flyttgodset innehåller en mängd olika förbrukade energiinsatser från sin tillkomst och den aktuella transporten förbrukar drivmedel och och energikrävande maskininvesteringar.

När slutkonsumenten har fått sina material och tjänster behövs det nya drivmedelsinsatser för att konsumera varan.

De fysikaliska naturlagarna om termodynamik säjer oss att förbrukad energi alltid försvinner tillbaka ut i rymden varifrån det kom, vilket alltså betyder att vi har ett ständigt flöde av ej återvinningsbar energi genom det globala ekosystemet.

Det enda vi kan göra är att bromsa upp flödet en smula genom att tillfälligt lagra små rännilar av den stora genomströmningen i våra arkiverade lager av människotillverkade byggnader, markanläggningar och lösören av olika slag.

I det här perspektivet har urskogar knappast någon större betydelse för kollagringen och energiflödena, annat än om de ersätts med rena ytor av betong och asfalt.

Urskogens kollager finns i stamvirket som kommer i jämvikt med nedbrytningen efter några hundratal år, medan markprofilerna är tämligen magra och kolfattiga. Om urskogen ersätts med kulturskog tar vi ut kolet till samhällsnytta, där också en del kan lagras i arkiv. Om vi i stället bryter marken och gödslar upp den för åkerbruk, så binder vi för det första förmodligen mera koldioxid från atmosfären per år i grödan som vi sedan behöver till livsmedel. En stor del av urskogens kolförråd i stamvirket kan genom odlingen flyttas ner i markprofilen som bördighetshöjande mullämnen

Exempel på logistik från bondens verksamheter med odlande och husdjursskötsel spänner t ex från att vid varje vårbruk ute på åkrarna på bästa sätt överbrygga mikroavståndet för NPKnäringens övergång från lerkolloidens vattenfilm till varje groende frös (ca 3 millioner utplanterade frön per ha) yttersta rottrådar, att hämta hem skördar av foder och livsmedelsråvaror, att hemma på gården underhålla och reparera byggnader och maskiner med reservdelar, och upp till att ibland på egen hand sälja och köpa insatsmedel, färdiga livsmedel och fodervaror till husdjursskötseln över globala fjärravstånd.

Odling och kultur

Samhällsnyttan med de nya vegetabiliska och ofta välsmakande energikällor, som människan började odla för omkring tiotusen år sedan, låg framför allt i att energiskörden per ytenhet av mark och per dagsverke steg drastiskt, jämfört med vad den vilda naturen och arbetsprestationerna i den gamla jägare-samlaremetoden kunde ge.

Huvudprodukterna från odling har alltid varit stärkelse från frön av olika spannmålsarter, som var enkla att både transportera och att långtidslagra mellan skördetillfällena.

Den totala arbetsinsatsen för att ”hämta” en energienhet av de nya livsmedlen sjönk allt eftersom skördarna ökade.

Jordbruket utförs med en mycket hög insats av hjälpenergi och maskiner till de få kvarvarande böndernas hjälp.

Hjälpenergiflödet av maskiner från städernas industrier till landsbygden ersätter flykten av arbetskraft från landsbygd till städer.

Med tiden kan en allt större del av befolkningen ägna sej åt samhällsbyggandets konst och tyvärr också åt destruktiv krigstjänst under kreativa ledares styre.

Idag har de urbana miljöerna på bördiga platser vuxit ihop till ett nätverk av överlappande metropoler med insprängda och snabbt krympande odlingsområden, som täcks med betong och asfalt.

I-ländernas glesbefolkade landsbygder levererar nu alla de viktigaste livsmedelsråvarorna och övriga råvaror av biologiskt och mineraliskt ursprung, som behövs till de tätbefolkade stadsområdena.

Arbetskraft är alltid dyrare än maskinkraft. Arbetet på landsbygden följer obönhörligt samma ekonomiska logik, som den som styr städernas och därmed hela samhällets löneledande industrier mot allt färre maskinoperatörer vid de växande maskinparkerna.

U-landsjordbruket släpar efter

Det finns fortfarande u-länder där bristen på industriarbete och infrastruktur i städerna gör, att upp till 75% av befolkningen på landsbygden fortfarande är hänvisade till lantbruksarbete med gamla metoder och redskap på väldigt uppsplittrade jordlotter, där ingen kan arbeta sej till en rimligt modern försörjning.

Små ytor ger små skördemängder, och liten skörd betyder att bonden har litet utrymme för att investera i gödning, bättre utsäde, bättre växtskydd och effektiva maskiner.

Receptet för att motverka dessa problem i Sverige för sextio år sedan var så kallad strukturrationalisering. Staten övertygade bönderna om att man skulle sälja och slå ihop många av de små gårdarna till några få kärnfastigheter, som nu blev så stora att de med statliga lånegarantier kunde investera upp sej till en lönsam drift.

Detta fungerade bra i de fall där de övertagande köparna var duktiga företagare och klarade av att ge den nya driftplaneringen en realistisk inriktning.

Övertaliga bönder som sålt sina jordbruk upplevde en stark efterfrågan på sin arbetskraft i städernas växande efterkrigsindustrier. Sverige hade ett försprång jämfört med alla andra europaländer, eftersom vi lyckades ta oss igenom krigsperioden med en oskadad och fungerande industristruktur och handelssjöfart. Direkt från fredsslutet kunde Sverige dra igång sina exportindustrier med full arbetsstyrka och råvarutillgång.

Socialistiska jordbruk misslyckas i längden

Det har gjorts många biståndsförsök efter kriget i u-länder för att försöka uppnå samma utveckling som t ex i Sverige, Japan och Sydkorea. De flesta verkar dock ha misslyckats på grund av många orsaker.

De viktigaste skälen tror jag är att u-länderna har svaga och korrupta statsapparater, som ofta också satsar på socialistiska styrelser med planekonomier som genomgående verkar ha misslyckats med alla sina industri- och jordbruksinvesteringar. Undantaget från regeln kan i dagsläget vara världens största imperium Kina, som kanske tack vare sitt hårda grepp om den socialistiska makten kunnat hålla ihop imperiet och bygga nya jättestäder i en rasande takt för att snart kunna ta hand om resterna av Maos fattiga landsbygdsproletariat.

Man tillämpar dock nu ett slags blandsystem av kapitalism och kommunism, som kanske kan vara framgångsrikt, men i så fall till priset av en mycket begränsad frihet för de lägre arbetande medelklasserna.

Det stora misstaget som all vänsterpolitik för jordbrukandet drabbas av, är att man missbedömer den kultiverade åkermarkens betydelse som grundläggande resursfaktor i jordbruksindustrin, ett misstag som också märks i den internationella ekofilosofins framväxt, vilket jag återkommer till.

Marken är en basresurs, som till skillnad från alla andra insatser inte kan flyttas, utan den ligger alltid kvar där den en gång skapades av våra förfäder.

Marken som verkstad kan alltså inte centraliseras som alla andra industrifaktorer utan den måste alltid skötas, bevakas, förbättras på plats av människor som har kunskap och överblick över just varje lokalt markområdes förutsättningar att producera samhällsnytta i den nation man befinner sej i.

Storstäder finns också i u-länder, men bristen på infrastruktur och industrier med välavlönade arbetsplatser gör att dessa cityområden nästan alltid omges av slumområden med lika fattiga inflyttare, som de som lever kvar i jordbruksnäringen på den omgivande landsbygden.

U-landet har i de flesta fallen i sin historia någon gång haft fullt jämförbara eller högre kulturnivåer än många andra länder, som numera är i-länder. Utvecklingen i u-länderna har ofta på senare tid spårat snett av inrikespolitiska orsaker, vilka det egna ledargarnityret alltid försöker skylla på katastrofer av mänskliga eller klimatiska omständigheter och annan påverkan utifrån.

Jag har ägnat en hel del intresse åt att studera "gräsrotshistoria" ur ett perspektiv underifrån de senaste åren. Där kan jag inte finna annat än att samtliga "Folk" i alla länder och världsdelar har två stora intressen.

Det ena är att få leva med varandra i fred och demokrati, där alla har ungefär samma möjligheter och behandlas lika.

Den andra faktorn är att man vill ha bort nationsgränserna, som enbart har betydelse för ledarnas maktanspråk och befogenheter. I stället kräver man att ledarna ska utveckla de egna samhällenas resurser så att i princip alla u-länder försvinner och alla "folk" får jämlika livsstilsvillkor, som grundas på att deras arbetsinsatser är lika mycket värda i utrikeshandeln som i-landsarbetarnas har varit ända sedan kolonialtiden.

Framtidens odling

Både befolkningsökningen och de krympande arealerna av lämpliga odlingsytor gör att vi behöver fortsätta arbetet med skördeökningar per ytenhet.

I dag är det inte aktuellt att satsa ur vårt nuvarande energisystem för att odla energigrödor i växthus. När och om energisystemet kan utvecklas till oberoende av fossila bränslen, blir det troligen också möjligt att bygga växthusen som höghus med konstljus på alla våningsplan. Den prioriterade produkten blir då troligen massproduktion av energigrödor, som vi inte klarar oss utan.

Det traditionella jordbrukets matematik utgår ifrån att markytans utbredning fungerar som solfångare. Om man övergår till innesluten växthusodling i flera våningsplan, så måste man först lyfta solenergin ett eller flera steg på energiskalorna för att åstadkomma konstljus och kontrollerat klimat. Det är själva lyftet som kostar en massa kontinuerliga energiförluster, vilket måste räknas in i produktionskalkylerna och jämföras med andra alternativ - om det finns några!

Kost och livsmedelskvaliteter

Hur tillvaratar och använder min kropp energin från de odlade livsmedlen?

Endast växter kan lagra energi i sina celler i form av kolhydrater som socker, stärkelse och cellullosa/växtfibrer. Djurlivets motsvarande energilagring för längre perioder sker alltid i form av olika fettmolekyler i kroppsvävnaderna.

Djurkroppen börjar med att omvandla växtenergi till blodsocker

När alla djur äter föda som innehåller energi från växternas kolhydrater och proteiner, omvandlas detta relativt snabbt av matsmältningen till högt blodsocker i blodbanorna och kroppens muskelceller ställer in sej på sockerdrift.

Detta blir fort mer rörelse och värmeenergi än kroppen kan använda för tillfället. Blodsockerkoncentrationen stiger till farliga nivåer om inte extra insulinhormon kan utsöndras snabbt och direkt för att ta hand om överskottet.

Överskott omvandlas till fettlager

Blodsockeröverskottet omvandlas av insulinet via levern till ett fettförråd som kroppen senare kan förbränna när behov uppstår. Observera att även energin i animaliskt och vegetabiliskt protein bryts ner till blodsocker, där överskottet på samma sätt som med kolhydraterna lagras upp som kroppsfett.

Kroppscellernas fettförbränning startar först vid lågt blodsocker.

Fettförbränningen startar först efter att tillförseln av lättsmälta kolhydrater och proteiner i födan har förbrukats och blodsockret sjunkit till en grundnivå. Fett som tillförs med maten till tarmkanalen kan däremot brytas ner i lagom takt (behovsstyrt) direkt från tarmen till beståndsdelar (lipider) som tas in och går via blodet och levern till fettförbränning i kroppscellerna. Detta fungerar bara under förutsättning att ett högt blodsocker och medföljande insulin i blodkärlen sjunkit till en normalt låg basnivå, vilket inträffar 2-3 timmar efter senaste måltid.

Hjärnan behöver både blodfetter och blodsocker som regleras av insulinet

Hjärnan är ett vitalt och mycket fettrikt organ som förutom fettillförsel kräver en viss ständig tillförsel av blodsocker. Om matsmältningen slutat leverera nytt blodsocker kommer kroppens insulinsystem att börja bryta ner lipider/fettämnen från levern för att upprätthålla blodsockrets basnivå.

För energiförsörjningen innebär det här att en måltid, som innehåller en stor del av dygnsbehovet som matfett, kan behållas som lager i tarmkanalen ända tills energiinnehållet är förbrukat genom fettförbränning i cellerna innan kroppen börjar hungersignalera efter mera mat. När tarmkanalen är tom övergår kroppsfunktionerna direkt till fasta och svält, som då börjar tära på lagret av eget kroppsfett.

Om kostsammansättningen anpassas till djurartens evolutionärt utvecklade matsmältningssystem (metabolism) så sker övergången från kolhydratdrift till fettdrift utan att man först tvingas passera det insulinpåverkade fikasug, som hos människan stegras fram till några timmar efter att stora portioner ätits av lättsmälta kolhydrater i t ex bakverk, bröd, gröt och söta drycker av alla typer. (mer om riskerna med höga insulinpåslag i artikel nr 3)

Är gräsätande djurarters metabolism annorlunda än rovdjurens?

Gräsätande däggdjur har samma kroppsproducerade metabolism som rovdjur, men med en tarmkanal hos de vuxna individerna, som är väsentligt utvidgad för att ge plats för ett utrymme som innehåller en stor levande mikroflora av svampar och bakterier. Gräsätarnas ungar föds till världen som vanliga enmagade däggsdjur utan funktionen med cellullosanedbrytande svampar och bakterier i tarmsystemet.

Mikrofloran intas utifrån (t ex olika jordbakterier) och växer till sej tillsammans med tarmkanalens utvidgning under däggdjurens ungdomstid, samtidigt som deras beroende av modersmjölken avtar. Självklart kan även vuxna idisslare fortfarande tillgodogöra sej alla näringsämnen som finns i mjölk och mejeriprodukter, eftersom hela det nedre tarmsystemet är oförändrat. Mikroorganismerna tillväxer av att matas med de gröna växtdelarnas kolhydratfibrer i cellväggarna, som de bryter ner och rötar till enkla och mer lättsmälta näringsämnen.

Den organiska fabriken behöver även en hel del lättlösliga kolhydrater (socker och stärkelse) från fodret som drivkraft för sitt arbete. Mikrofloran växer ut till en levande biomassa av fett och proteiner som sedan kan smältas och upptas till blodet från den ordinarie magsäcken och nedre tarmkanalen enligt samma principer som sköter rovdjurens näringsupptag.

Placera djurarten i näringskedjan efter bukomfånget

Man kan se ett mycket tydligt exempel på skillnaden i tarmkanalers volym mellan gräs/bladätare respektive köttätare om man jämför bukomfånget vid naveln med bröstomfånget hos vältränade vuxna individer i normalt hull/BMI av olika arter. Kor, hästar, får och getter liksom den växtfiberrätande primaten gorilla har större bukomfång än bröstomfång (spolformade), medan människor och våra köttätande husdjur (katter och hundar) är smalare om midjan än runt bröstkorgen (timglasformade). Även husdjur som just katter och hundar drabbas som bekant ofta av övervikt och åldersdiabetes på grund av moderna insulinstressande matsedlar. Timglaset syns speciellt tydligt på alla duktiga elitidrottstjejer som nuförtiden tävlar i bikinidräkter, där måtten inte kan påverkas av vilken kost som dom för tillfället anser sej äta.

Grisarna, som brukar jämföras med oss som allätare av vegetabilier, har i själva verket en längre tarmkanal än oss vilket syns på den spolformade kroppen. De matsedlar/foderstater som noggrant prövats fram till svinskötseln innehåller omkring 80 % rå stärkelse, men får grisen välja så äter den och behöver också animaliskt protein och något fett för att må bra. Grisarnas insulinkänslighet vid hög ålder testas dock väldigt sällan i deras livssituationer eftersom dom sällan blir särskilt gamla, men även dom drabbas ofta vid uppfödningen av tydliga välfärdssjukdomar som ledbesvär, magsår, tarmbesvär, cancer mm. Alla tamfjäderfän (höns, kalkoner, gäss ankor) är utrustade med en extra och rymlig tarmficka, krävan, före den egentliga magsäcken för att kunna hantera och smälta tämligen fiberrika vegetabilier. Även dom är dock beroende av och äter med förtjusning animalier som diverse smådjur och insekter.

Hur och varför odlar vi som vi gör?

Människans ”allätande” är som sagts ovan mycket begränsat vad gäller möjligheter att tillgodogöra sej energin i grönsaker och den växande grönmassa som utgör gräsätarnas naturliga föda och energikälla.

De enda växtdelar vi egentligen kan utnyttja effektivt är avmogna fröämnen och rotknölar som innehåller groddämnets proteiner plus en stor energireserv av stärkelse och kanske lite fett ämnat för nästa års upprepade nystart av växtens nya generation.

För att stärkelsen ska bli fullt tillgänglig för oss måste den dock värmebehandlas först, och äts därför sällan i rå form – ytterligare ett tecken på att skapelsen inte har varit i fas med människans moderna innovationer.

Ibland när det gäller frukter så skapade naturen söta smakliga fruktsafter med kort hållbarhet, som skulle locka djur till att sprida de inneslutna fröämnena över större ytor.

Det finns inga exempel på vegetabilier i naturen, som växer i sån omfattning och utbredning att människogrupper någonstans i världen skulle ha kunnat livnära sej på enbart vegetabiliska energikällor. Dom få arter av naturligt förekommande och ätliga svampar, bär, frukter och nötter som vi kan hitta idag blir bara tillfälliga tillägg och kryddor till den odlade maten för några få redan välbärgade människor.

Hur och varför fick vi samhällsbildningar?

När våra förstorade hjärnor börjat förädla vissa fåtaliga växtarters genetik till att producera förstorade och lättodlade frön och rotknölar, fick människan möjlighet att koncentrera energisamlandet till platser där man kunde efterlikna några kända arter av bins och myrors samhällsbyggande. Detta behöver dock inte vara samma sak som att den nya matens energiinnehåll skulle vara speciellt hälsosam eller att den över huvud taget behövde ätas av samhällenas ledare, vilka alltid har haft möjligheten att utan kostnadshänsyn kommendera fram den mat som de själva för tillfället gillat och mått bäst av.

Varför måste samhällsbildningar ha odlad energi?

Samhällsnyttan med nya vegetabiliska och ofta välsmakande energikällor låg framför allt i att energiskörden per ytenhet av mark steg drastiskt (gödsling, växtförädling, ogräsborttagning) jämfört med den gamla jägare-samlaremetoderna som riktades mot naturens egna så kallade "gåvor" i den bibliska skapelseberättelsen.

Som en följd av odlingens höga energiskördar per ytenhet minskade den totala arbetsinsatsen och bränsleåtgången för att samla in en energienhet av livsmedlen så mycket att en allt större del av befolkningen nu kunde förses med bränsle och samordnas under kreativa ledare och ägna sej åt det nya samhällsbyggandets konst.

När man i slutet av 1800-talet med konstkvävets införande kunde började odla högavkastande vallgrödor av gräs och baljväxter, så fick man även möjlighet att koncentrera husdjursuppfödningen så mycket att uppfödningskostnaden sjönk till nivåer som möjliggjorde industriell mejeriproduktion och slakteriproduktion av billiga animalier till stadsbefolkningarnas lägre samhällsklasser.

Före införandet av konstkvävet var all spannmålsodling hänvisad till att hämta sitt mineralnäringsbehov via djurgödsel från omgivande ängsmarker och skogsbeten eller från komposterade biomassor från t ex tång, avfall från livsmedelsindustrier och fiskavfall.

Boskapsuppfödningens lönsamhet

Modern mjölkproduktion

När det gäller husdjursdrift med nötdjur är det fortfarande så att tekniken begränsar mjölkproduktionens relativa lönsamhet i världen till att endast bli utförd vid högavkastande vallodlingsområden.

Där städerna ligger långt ifrån vallodlingsdistrikt, transporterar man fodret till stadsnära mjölkkogårdar, för att kunna förkorta transporten av mjölkråvara från djurststallarna till mejerier och vidare därifrån till konsumenter.

Slakten har många ansikten

Ren slaktdjursproduktion med alla typer av betesdjur kan fortfarande med modern teknik bedrivas på de gamla naturgräsbevuxna stäpperna och savannerna, men då kombineras betesdriften för större kreatur oftast med en kortare eller längre slutgödningsperiod med djuren uppstallade vid foderbordsanläggningar. Den senare modellen känd som s k feed-lots i bl a USA, Kanada och Australien.

Det är också ekonomiskt möjligt att bedriva köttdjursuppfödning i mjölkproduktionsområden. I ett energiperspektiv vill jag förklara detta med att även de betande köttdjuren gynnas av att de förbrukar mindre egen energi på födosöket när energikoncentrationen per ytenhet är hög, de växer fortare och förbrukar därmed fram till slakttidpunkten mindre totalmängd av det dyrare foder som odlas här jämfört med naturbetets lägre foderkostnad och den högre totalkonsumtion, som beror på att uppfödningstiden omfattar flera utfodringsdagar.

Staten är beroende av friska bönder.

Ledarna var tidigare och är fortfarande helt beroende av böndernas arbetsförmåga för att överhuvud taget få fram matråvaran som bränsle till sina samhällsbyggen – också arbetskraften från landsbygdens fertilitet och livskraft behövdes i äldre tid för att ersätta dom som föll ifrån av misshushållning inne i städerna.

Man har i olika sammanhang, bl a vid lantbrukshälsan, konstaterat att lantbrukarfamiljerna i Sverige under de senaste femtio årens explosion av välfärdssjukdomar varit friskare och mindre utsatta för allergier och andra välfärdsproblem än övriga samhällsgrupper trots en större exponering av smuts, damm och buller i sina livsmiljöer.


Arv och miljö

Kropp och nervsystem programmerat för individens reproduktion

Hela djurvärldens kroppskonstruktion är, i motsats till insekternas, utformad så att alla djurungar föds till världen som individualister med fullt fungerande kropp och en hjärnkapacitet som är svag i början, men efterhand växer och tränas upp så att varje enskild individ kan som biologisk pionjär utforska nya miljöer och börja samla näring.

När försörjningen är löst kan alla vuxna individer i alla djurarter bygga bo och bilda familj med en individ av motsatt kön.

Kan man ärva kunskap?

Nej, kunskap hos individer är helt och hållet en miljöfaktor som bara kan förmedlas till varje individ från den omgivande miljön.

Man kan bara ärva mer eller mindre god förmåga att ta till sej olika sorters kunskap genom övningar och studier, som kan börja först efter varje individs födelse.

Problemet med kunskap som inte finns i DNA blev för den moderna människan att föra kunskapen om samhällsbyggnad vidare till nästa generation. Det är viktigt både för att samhällets och för att den egna familjens uppnådda välstånd skall kunna förvaltas och byggas på ytterligare i kommande generationer.

Olika enkla och vardagliga tekniska lösningar överförs med muntlig undervisning om kunskap och praktiska övningar från de äldre i samhället till varje ny generation.

Med uppfinningarna skriftspråk och matematiska beräkningar kunde mänskligheten starta byggandet av moderna civilisationer som sträckte sej över många generationer och inrymde kunskapsmängder som ingen ensam pionjärmänniska kunde behärska.

Finns urbaniseringsförmåga som ärftlig gen?

Ja och nej. Det är väl känt att vissa insektsgrupper som t ex arter av myror och bin har förmågan att bygga stora samhällen på upp till miljontals individer. Instruktionerna och styrningen för detta finns i deras gener som ett arv från evolutionen.

Samma evolution har såvitt känt inte nått till några högre zoologiska former, och till dom hör utan tvekan alla däggdjursarter och Homo sapiens, vilka alltså saknar gener som kan underlätta samhällsbyggandet.

Samhällsbygge i stort

Samhällsbyggen alltid en hierarkisk arbetsmarknad

Man kan inte bygga mänskliga konstruktioner utan att en ledare samordnar några underlydande individers arbetsinsatser.

Varje enskild insats består alltid i att individen är pilot för ett verktyg, ett redskap, ett större fordon eller ett skrivbord på ett kontor, som alla förbrukar bränsleenergi och som under den mänskliga styrningen förflyttar byggmaterial eller informationer med olika former av innesluten energi.

Med stenpyramiden som modell kan man konstatera att varje nytt byggvarv av stenar ska lyftas ett snäpp högre än de varv tidigare arbetslag har utfört.

Det senaste laget är på så sätt "herre på täppan" ett tag och kan ställa krav på tidigare lagarbeten innan det är dags att lämna över till nyare herrar ännu högre upp. Den som tar över, som är köpare, har alltid makten över de villkor som den lägre stående säljaren måste acceptera för att få betalt för arbetet.

Bilden av det marknadsekonomiska samhällsbygget blir då att de olika konstruktionsnivåernas arbetslag klättrar på föregående nivås axlar, men i ett mycket komplicerat systemnätverk av ekonomiska pyramider som griper in i varandra på olika ställen.

De lägst stående i de här pyramiderna är råvaruproduktionens arbetslag. Under dem finns bara växter, djur och mineraler, vilka inte har något mänskligt medvetande som kan styras eller påverkas med ekonomiska eller ideologiska smörjmedel.

På den här nivån kan människoindividerna bara samarbeta sinsemellan i jämlika smågrupper, kooperationer.

Det hindrar inte att vi utnyttjar vår evolutionära maktposition i djurvärlden till att domesticera/tämja andra arter till våra underlydande husdjur för olika specifika arbetsuppgifter

Varför är transporter själva grunden för all samhällsbyggnad?

I ett samhällsbygge beskrivs energiflödet på investeringssidan som delar av en uppbyggd energipyramid med transporter av mineralråvaror och bränsle för transporter, underhåll och förädling/utbyggnad i riktning mot slutmålet i centrum på energipyramidens topp.

Här är det viktigt att inse att den zoologiska verkligheten alltid och i alla sammanhang har bestått av transporter och förflyttningar av material. Varje djurarts muskelarbete måste ha stöd från individens eget hjärnsystem.

Arten homo sapiens har som jämförelse numera byggt åt sej ett enormt stort transportsystem som kräver att varje individ förutom att ta egna initiativ måste inordna sej under ett nät av många andras både levande och bortgångna hjärnors kommandostöd och därtill en ökande mängd datorkraft för att varje transportaktivitet med byggmaterial till samhället ska komma till rätt plats.

I det högre djurlivet ligger individens energicentrum vid det egna boet – för människans del sker transporter i en stor mängd olika undernätverk i ett sammanhängande system, som utgår från varje individs hem och som slutmål når ett växande energicentrum där härskarskiktet bor och arbetar.

Godsvolymer och transportavstånd varierar från mikroavstånd på t ex ett laboratoriebord och upp till globala fjärravstånd i världshandeln. Vad gäller energin så bygger man energipyramider i olika skalor från det enkla familjehemmet och upp till de största nationerna som är USA och Kina.

Det är för att kunna utföra livsuppgifterna med olika former av transporter, som alla djurarter från skapelsen har utrustats med självkontrollerad rörelseförmåga, med hjärna, muskler och benstomme som vitala delar.

På retursidan av samhällsbyggena finns betalningen för inflödet av uppbyggnadsenergier. Den består av pengar, tjänster och konsumtionsvaror som ska transporteras i riktning neråt från energipyramidens toppcentrum för att ersätta de individuella arbetsinsatserna som utförs på alla olika uppbyggande energinivåer.

Den beskrivna modellen har en förebild i bi- och myrsamhällenas uppbyggnad, men den avgörande motsatsen består i att insekternas samhällen har en kort näringskedja vars drivkraft är inbyggd i deras autonoma nervsystem, dvs de ärver hela ekosystemets konstruktion i sitt DNA.

Alla ryggradsdjur i näringskedjan upp till homo sapiens saknar den här programmeringen och måste därför på egen hand uppfinna och utnyttja andra drivkrafter, som t ex personlig njutning och konsumtion.

Makt och konsumtion

Konststycket för all politisk verksamhet består i att styra det forskande och kreativa företagandet på alla olika energinivåer i våra stora urbaniserade samhällen på ett sådant sätt att man inte hämmar den enskildes kreativa förmåga att finna nya vägar till mera föda.

Samtidigt måste alla övertygas om att arbetet för att bli effektivt måste styra mot och leda till gemensamma välfärdsmål för alla.

Hur tyglar man individens konsumtionsbegär?

Den svåraste biten av urbaniseringen blir att få arbetsersättningen i form av arbetslöner och färdiga konsumtionsvaror från samhällets centrum att returneras tillbaka genom hela investeringskedjan utan att någon skor sej otillbörligt efter vägen.

Slutkonsumentens betalning för varan ska transporteras utåt och motströms mot uppbyggnadsenergin och fördelas längs vägen, så att det blir lite kvar även till dom som jobbat längst ut i periferin på den lägsta energinivån med själva råvarusamlandet.

Både marknads- och planekonomi behövs i livsmedelsförsörjningen

Den här problemlösningen kan beskrivas som en kamp mellan marknadsekonomi och planekonomi, och är i de flesta länder en blandning av båda. I praktiken betyder det att man i princip i alla i-länder måste ha någon form av statligt reglerade (=planekonomiska) system med stödformer eller tullmurar för att säkerställa att arbetsersättningar når ända ner till råvaruproducenterna.

Förutom att stödsystemen skydda bönderna mot marknadsekonomernas lite lotteriartade spel med råvaruhandeln på världsmarknaden, så skyddas även böndernas stora och trögrörliga anläggningskapital mot skador.

Man ökar också motståndskraften för skördeskador av så kallade oår, dvs "dåligt väder" som i det gamla jordbruket och i nuvarande ulandsjordbruk ofta leder till svältkatastrofer, som alltid drabbar lågavlönade storstadskonsumenter hårdast.

Alla samhällsledare måste ha någon form av politisk mall att följa i minnet för att kunna övertyga sina undersåtar eller väljare om fördelarna med ledarens egna avsikter.

De tekniska lösningarna för samhällsbyggets produktion på plussidan måste grundas på rena naturvetenskapliga beskrivningar och fysiska naturlagar för att fungera i verkligheten. Däremot finns det nog inga naturlagar som kan styra återflödet av konsumtion på minussidans återflöden, och vi har inget insektsDNA för automatiskt samhällsbyggande i våra hjärnor som kan träda in. Bristen på insektsDNA har fått ersättas med de humanistiska vetenskapernas olika filosofiska, religiösa, sociala, ekonomiska, till stor del medicinska och allmänpolitiska studier, diskussioner och ordergivningar som uppfyller så mycket av vår vardag idag.

Slutar konsumtionsbegäret vid nationsgränsen?

Ett av dom allra viktigaste målen här tror jag är att utforma och framför allt att fördela det akuta dagliga återflödet av konsumtionsvaror och tjänster så att det når medborgare som befinner sej på alla nivåer i den mänskliga näringskedjan.

Det betyder att man behöver komma överens om en rimlig internationell arbetsvärdering och lönespridning som täcker hela världshandelsmarknaden.

Ordet ”medborgare” i dagens outsourcade värld borde i min värld inkludera alla som är inblandade i produktionen av vår konsumtion, oavsett var dom bor.

Det som vi idag kallar för demokrati i olika former slutar i dagens politiska värderingar alltid vid betraktarens nationsgräns.

Nationsgränsernas betydelse är enbart en fråga för ledare och samtidigt ett hinder för en allmän demokrati.

Brister i arvet ersätts med ideologi

Därför har alla djurlivets självständiga hjärnor svårt att inordna sej i det komplicerade nät av langningskedjor, som måste till för att transportera hjälpenergier och råvaror i rätt ordning mot ett och samma mål i samhällets centrum. Det betyder att man vill efterlikna insektssamhällenas automatiska samhällsordningar.

Människan har i tusentals år av stadsbyggande prövat olika maktformer och styrsystem med religiösa berättelser som en gemensam nämnare för de olika ideologier, som använder sej av övernaturliga andeväsen som generationssammanbindande stand-in för verklighetens dödliga härskare och ledargestalter.

Andarna straffar och belönar undersåtarnas misstag eller goda gärningar när det gäller att underordna sej härskarens utformade regler för samhällsbyggandet.

Det är härskarens anställda prästerskap som undervisar om reglerna och som dömer ut straff och belöningar.

Det är bristen på samhällsbyggargener i vårt DNA som gör att den här frågan är ständigt aktuell för varje ny generation av makthavare.

Den snabba utvecklingen gör de gamla religionerna ”mossiga” och nya härskare försöker hela tiden utveckla moderna religioner till ideologier som passar till deras nya komplicerade samhällssystem.

Först dyrkades industrialismen

För hundra år sen fick vi socialism och kommunism - ideologier som dyrkade "industrialismen" och som skulle uppfostra den stora massan av nödvändiga industriarbetare vid de nya maskiner till att foga sej under de stora generalplanernas krav. Det utlovade målet var det jämlika välfärdssamhället.

Idealen började krakelera för ungefär femtio år sedan efter genomlevda svältkatastrofer och usel industriproduktion i socialiststaterna , samtidigt som de marknadsekonomiska eller kapitalistiska västländerna hade ett starkt uppsving i både industri en viss överproduktion av viktiga baslivsmedel.

I västländerna började nu flera ekofilosoferna finna grogrund för förslag på varianter av naturfolkens traditionella dyrkan av naturen och solen och självhushållande odling som en alternativ fritidsverksamhet, när nu de allt effektivare maskinerna tycktes ha tagit över en stor del av de gamla industrijobben.

Den nya ekofilosofiska ideologin

utvecklades som motreaktion till industrialismen och predikade en återgång från konstgjorda industriprodukter till något som de kallar för "småskaligt", och som helst även borde bestå av handgjord tillverkning med "naturliga" eller "organiska" råvaror.

Kretsloppsjordbruk och närproduktion blev nya modeord.

Eftersom handverktyg inte drivs med fossilbränsle och råvaror från naturen var något slag gudagåvor, dvs nästan gratis, så uppstod ganska snabbt en massmedial och politiskt korrekt beskrivning av den nya ekologiska livsstilen som energisparande och därmed också som klimatvänlig.

Så blev industrijordbruk ett helvete

En logisk följd av att det nya måste ha en motpol blev då att man måste helomvända begreppet "industri" till att stå för den nya världens helvetesbeskrivning i stället för framtidsdröm.

På så sätt fick ordet industrijordbruk i massmedia och reklamen ett nytt ansikte. Från att ha varit en socialdemokratisk framtidsdröm på 1960-talet blev det nu en negativ skuggfigur som fick stå för allt ont i en sidas beskrivning av livsmedelsproduktion, medan folket i näringen inte känner till något annat innehåll än samma flertusenåriga verksamhetstyper som alltid har försörjt städerna med livsmedel och andra organiska produkter.

Jag tänker mej och hoppas att vi snart är på väg mot en mer fysisk och reell samhällsbeskrivning som delvis kan vara en reaktion mot de ekofilofiska betraktelserna.

Metoden LivsCykelAnalys

är ett modernt redskap som ska beskriva det moderna samhället i relevanta, mätbara och logiska siffror. Det började utvecklas för ungefär tjugofem år sen och kallades för LCA i både svensk och internationell text.

Definitionen för en fullständig livscykelanalys är att den ska beskriva alla relevanta insatser som investeras i ett ekosystem och i ett tillverkningsförlopp.

Partiella LCA

Det är enkla och raka beskrivningar, som tyvärr dras med en massa gränsdragningsproblem när man måste försöka undvika att flerdubbla värdet av olika insatser, t ex när samma traktor används till många olika arbetsuppgifter på samma gård.

Det finns internationella regler som används allmänt för att t ex beskriva förloppet när man tillverkar en traktor.

I dessa regler ingår att mäta värdet på alla arbetstimmar och anläggningskostnader (verkstad, maskiner, redskap) som delar av insatserna förutom alla råvaror, energier och och andra inköp som behövdes.

Livsmedelskedjans råvaror

Arbetet är själva sinnebilden för att hämta upp individens eget livsmedelsbehov?

De viktigaste och mest grundläggande hjälpenergierna eller bränslet för att skapa ett samhälle måste vara den mänskliga arbetskraftens livskonsumtion av mat och livets övriga nödtorft, vilket borde rymmas i det ekonomiska begreppet livslön.

Just arbetsfaktorn blev av någon diffus orsak utestängd från de LCA-mallar för biologisk produktion som skapades för ett par decennier sedan.

Man kan inte odla om man inte disponerar välkultiverade markytor.

Den andra dolda inskränkningen i den biologiska LCA-mallen gäller priset för odlingsmarken med sina anläggningar. Här är också många äldre generationers arbetsinsatser inblandade bakom kostnaden för att odlingsanläggningarna finns till.

En markkostnadsfaktor som spelar stor roll i stadsnära jordbruk är alternativvärdet som presumtiv tomtmark. De bästa odlingsmarkerna drog ju ofta till sej den historiska stadsbebyggelsen.

Höga tomtmarkpriser bidrar inte till högre skördar på jordbruksmark, men det driver upp värdet på hela gården och låser in stora kapitalvärden som måste tas fram vid ägarbyten eller arrendeöverenskommelser, och detta leder till skuldsättningar som måste förräntas varje år med en del av skördevärdet.

Något som däremot i högsta grad ökar gårdens avkastningsmöjligheter är att kunna utföra välplanerade långtidsinvesteringar i fasta anläggningar, t ex lagerbyggnader, djurstallar och markdräneringar. Sådana investeringar, som kan beräknas vara i upp till 20 - 30 år, förutsätter att ägaren och/eller den driftsledare som brukar gården också äger åtminstone marken där anläggningarna finns, men också har en rimligt långsiktig dispositionsrätt till hela det markunderlag som anläggningarna avses betjäna.

Arbete och anläggningar saknas i ekosystembeskrivningarna för mat

I den nya LCAbibeln famlar tyvärr fortfarande samhällsforskarna och biologerna i resterna av de gamla ekofilosofiska beskrivningarna…….

Ekoproduktion en utvidgad energipyramid?

Ett praktiskt exempel ser vi i framväxten av så kallade ekologiska produkter. Det ideologiska ledarskiktet letar efter vardagsprodukter som uppfyller höga krav på ideologisk anpassning till ledarnas etik och moral. En viktig del av etiken (som fortfarande finns kvar) var att man såg begreppet ”naturligt” och ”organiskt” som positiva motsatser till de negativt laddade orden ”konstgjort” och ”artificiellt”, som ansågs ha sina ursprung i industriell verksamhet. Det gamla historiska jordbruket, liksom även nutidens manuella jordbruksformer i uländerna var med dessa definitioner att betrakta som förebilder till ideala ekologiska system.

Ekodrömmen om det fullständiga kretsloppet?

En bärande ide från den tidiga ekofilosofin var att människan skulle kunna ingå i ett ekologiskt kretsloppssystem, där solljuset drev ett cykliskt system som inte lämnade några mänskliga spår efter sej i den omgivande naturen.

I Sverige framställde man ett speciellt regelverk, KRAV, som i princip kräver att de gamla vanliga livsmedlen för allmänheten redan från planeringsstadiet i produktionen måste putsas och poleras några extra varv med mera traditionellt arbetskrävande tekniker innan produkterna sorteras in i officiellt godkända och påbjudna marknadsföringar före leverans till de storstadslevande kundgrupperna.

KRAVs strika och Eus något lättare regelverk dömer utan någon tydlig logisk förklaring ut våra allmänt använda mineraliska gödselmedel som ”konstgjorda” , och upprättar listor på en mängd olika växtskyddsmedel, vilka vid varje tidpunkt är godkända och strikt övervakade för bruk i det allmänna jordbruket, men nu klassas som ”giftiga” i det nya etiskt godkända ekojordbruket.

När det efter några decenniers forskande efter bevis på skadeverkningar från de metoder som ekofilosofin förbjudit och letandet efter lika effektiva alternativa behandlingar som regelverket kunde godkänna har falnat, så har i stort sett debatten om giftighet för människor, och konstgjort av människor dött ut.

Man börjar nog inse att allt som kan påverka biosfären i någon riktning är dödligt i felaktiga koncentrationer, och hur den faktorn förändras, övervakas för alla medborgares bästa av våra ordinarie statliga myndigheter.

Modern ekofilosofi

Numera ersätts de gamla påståendena med nya forskningar efter mycket luddiga och svårmätbara faktorer såsom klimatpåverkande utsläpp av koldioxidekvivalenta kretsloppsgaser och påverkan från de tidigare förbjudna gifterna på en naturfaktor som nu döpts om till biodiversitet. Den påstås ha omistliga värden medan eventuella förluster samtidigt är helt omätbara eftersom de består av subjektiva värderingar.

Oavsett bakomliggande orsaker så råder ett oomtvistat samband mellan stigande temperatur och processer som orsakar mycket stora naturliga klimatgasutsläpp från gamla fossila torv och dylager. Den stigande temperaturen orsakar också en ständigt pågående förändring av biodiversiteten över hela klotet.

Eko grundas på ohederlig forskning?

Eftersom den stigande temperaturen med ganska god naturvetenskaplig bevisning åtminstone till en del kan härledas till mänsklighetens stora uttag av fossila (långtidslagrade) energikällor, så har nu även ekofilosofins marknadsförare till stor del försökt fokusera sina argumentationer mot påstådda och i många fall påhittade argument om motsatsförhållanden i en fossilenergifri produktion från jordbruk.

Då använder man, medvetet eller av okunskap, självvalda fragment av insatserna från en rättvisande analys, som här växlas upp till en hel processbeskrivning och som även påstås leda mot allmänt energisnåla metoder i sina ekologiska regelverk.

Det blir på en gång problematiskt eftersom den ursprungliga regelfilosofin ofta utgick ifrån att den nya etiska produktionen skulle utnyttja ett antaget överskott av naturliga (och även fossilbaserade) energikällor som bara låg och väntade i omgivningen på att utnyttjas.

Det enda naturvetenskapliga sättet för en hederlig användning av LCA i global biomassaproduktion är att skapa en LCA-mall som ännu inte finns. I den mallen måste man ha med lokala, men minst nationella schabloner för de viktiga faktorerna mänsklig arbetskraft och markvärden på tidigare generationers uppgödslade odlingsmarker med anläggningar.

De nuvarande bruket av LCA i biologin ger nonsensvärden på både kostnader och energiflöden, och är en huvudorsak till att politikerna i dag måste välja mellan att ta ställning för antingen en naturvetenskapligt prövad uppfattning eller en samhällsforskares motsatta parallellvetenskap i samma ämne som i bland även kommer från samma universitet.

Djuretik och ekofilosofi

I den äldre ekofilosofin lades stor vikt vid att infoga näringskedjans lägre djurarter på olika nivåer i samhällsbygget. Enligt filosoferna borde vi i högre grad nyttja dragdjur i stället för maskiner i själva jordbrukandet också.

Idisslarna hade även en nödvändig funktion i kretsloppsjordbruket jämsides med mikrolivet i komposter och gödselstackar som nedbrytare av alla organiska rester till återvunna mineraler i kretsloppet.

Nu har på de allra senaste åren en liten högröstad klick av ideologiska veganer lyckats uppnå ganska hög acceptans hos massmedia och vissa politiker för sina åsikter om att förbjuda bruket av djur i alla biologiska sammanhang. Dels argumenterar man om jämställdhet som t ex att ätandet av djurkött är jämställt med mord och kannibalism. Dels hävdar man att husdjur i alla användningsformer är likställt med otillbörlig maktutövning, dvs ungefär detsamma som slaveri.

Hela den djuretiska ideologin påminner om den hinduiska Nirvana=återfödelsereligionen, där man riskerade att döda sin gamla återfödda mormor om man trampade ihjäl en myra eller körde ihjäl en ko på landsvägen.

Här uppstår många stora problem för hela samhällsetablissemangets inställning, t ex för eller emot ökad vegetarisk konsumtion, minskad animaliekonsumtion och hanteringen av rovdjursfrågorna.

Delar av de ekologiska regelverken finns på EU-nivå och även i olika nationellt anpassade varianter utanför EU:s gränser i länder som gärna vill upprätta handelsavtal med t ex högprismarknaden i Sverige.

Ekoreglernas effekter

När varan med sin ekodeklaration om bl a mera giftfritt och mera klimatvänligt energisnål tillverkning, nått fram till tallriken ser den exakt likadan ut till både form och innehåll, som den mat som de stora flertalet medborgare köper och äter.

Alla svenska livsmedelsprodukter klarar livsmedelsverkets högt ställda krav på giftfrihet och näringsinnehåll med mycket få undantag/misstag som drabbar de båda kategorierna lika.

Ekofilosofin innebär egentligen bara att man (tvärt emot den gamla principen om närhetsproduktion) hämtar från längre avstånd och lyfter likadana stenar en bra bit högre upp på energipyramiden innan de levereras.

Om man beaktar hela produktionsvägen från jord till bord är ekoprodukter av biologiskt ursprung minst dubbelt så kostsamma per energienhet som de konventionella med alla extra skattestöd och osynliga arbetsinsatser inräknade.

Det är framför allt kostnaden för att ersätta kravreglernas förbud mot användning av industriellt tillverkad kvävegödsel och i betydligt lägre grad moderna växtskyddsmedel, som både direkt och indirekt medverkar till ekoprodukternas kraftigt förstorade fotavtryck i naturen.

En dyrare produkt har i alla lägen krävt en högre energiinsats och därmed även orsakat mera s k klimatgaser – tvärtemot hela marknadsföringskonceptets påståenden (se ovan).

Försvaret om att man ska öka användningen av högkvalitativ bioenergi till förhållandevis enkla och ineffektiva uppgifter som t ex hästdrift i stället för att odla människoföda och biodiesel till duktiga traktorförare, är ihåligt eftersom det bara leder till att man tar befintlig och dyrare bioenergi från annan användning som förmodligen gör större samhällsnytta och som i så fall måste ersättas med fossilenergi i stället.

Att sedan effekten från olika matval, enligt alla fysiska naturlagar har ytterst liten betydelse för klimatet jämfört med i-ländernas hela livsstil ur energihänseende är ett annat mera LCA-medvetet sätt att se på frågan.

Förhoppningsvis kan det också lätta samvetet för dem som får ångest framför matdisken inför alla tvetydiga budskap om "rätt matval". Om det är klimatfrågan som oroar dej, så är med stor sannolikhet inköpen på andra ställen man ska tänka på. Ät det du gillar och som du tycker att du mår bäst av! Mitt matval visar jag längre fram.

Min framtidsdröm

Naturvetenskap som grund

Samhället fungerar inte utan ledare och deras ideologier, men jag är kanske naiv när jag tror att naturvetenskapens forskare borde med fördel kunna nyttjas mycket bättre än idag även i de humanistiska och ekonomiska forskarnas ideologiskt färgade analyser.

När ledarna ska vända sej till och försöka påverka sina följares förvärvade uppfattningar och åsikter i olika samhällsfrågor, så borde det vara enklare och trovärdigare att argumentera med logiskt uppbyggda argument från tester på verkligheten omkring oss, än att som nu sker mest prata om motsägelsefulla drömmar som bara finns lagrade i enskilda medborgares hjärnor.

Och sedan borde man börja med att lära våra samhällsforskare och publicister att det är en himmelsvid skillnad i sannolikhet och säkerhet mellan utsagorna från det naturvetenskapliga SLU:s evidensforskning, som kan och bör utföras på nyttoväxter och husdjur, och den egna sidans studier(observationer!) som utförs på människans olika reaktioner på och förhållanden till miljön, vilket utförs på alla andra samhällsforskande universitet och högskolor i landet.

Gränslös handel

Nationsgränserna, som enbart har betydelse för de lokala ledarnas maktanspråk och befogenheter borde tas bort. I stället måste alla samhällsledare nöja sej med att utveckla de egna samhällenas resurser så att i princip alla u-länder försvinner och alla "folk" får de jämlika livsstilsvillkor som aldrig kan uppnås med annat än "folkets" egna arbetsinsatser.


Några härskande vanföreställningar

Mjölk- och havrepropagandans systembeskrivningar

Med adress till den absurda veganpropagandan kan det vara värt påpeka att mjölk är ett komplett animaliskt livsmedel som naturen konstruerat för att livnära unga individer av framför allt gräsätare i sin naturliga miljö. När deras ungar föds fungerar de unga som alla andra enmagade djur, och kan inte äta gräs förrän tarmsystemet vuxit ut av mjölknäringen och tagit upp de nödvändiga förruttnelsebakterier och svampar som behövs för att växtfiberätandet, när djuret är en fullt utvecklad vuxen individ, ska kunna fungera även på en ren gräsdiet. Ungdomstidens mjölkberoende kan hos de största gräsätarna vara i flera år innan dom är fullt kapabla att på helt egen hand hitta föda.

Människan kan inte äta och smälta hela växande plantor av örter och gräs, utan bara tillgodogöra sej växtnäringen från i huvudsak den stärkelse som finns lagrad i övervintrande rotknölar av t ex potatis och morötter eller inne i vissna plantors frön, t ex av gräsarterna havre, vete, ris och majs. Man talar gärna idag om smältbara livmedelsfibrer i kosten också, men då handlar det om en subjektiv förskjutning av gränsdragningen i kolhydraternas övergångsstadium från tillståndet då lättsmälta stärkelsemolekyler börjar kunna definieras som osmältbara cellullosafibrer.

Kor och övriga gräsätare kan tillgodogöra sej hela den ovanjordiska gräsplantans och andra örters näringsinnehåll genom att beta under pågående växtsäsong eller genom att äta hö och ensilage, som är vinterkonserverade unga näringsrika helplantor av gräs och örter. Dagens högproducerande mjölkkor kan inte få plats med tillräckligt näringstät biomassa i sin våm för att täcka hela sitt energibehov. Därför måste alla mjölkgårdar tilläggsutfodra sina kor under höglaktationstiden med högenergifoder som är utformat så att det passerar förbi våmmen och går direkt till löpmagen.

Energin i gräsplantan består i huvudsak av svårsmält fibercellullosa samt tämligen låga mängder av mera lättsmälta proteiner och sockerarter. Med detta plus tilläggsfodret när dom mjölkar mycket, kan varje ko producera färsk mjölk nästan året runt, förutom ett par månaders semester före nästa kalvning. Mjölken innehåller, som ett av få animaliska livsmedel, en viss mängd kolhydratenergi i form av mjölksocker. Problemet med laktoskänslighet, som finns hos de flesta vuxna människorna söder om nordeuropa, minskas eller försvinner när man syrar mjölken till olika fil- och yoghurtprodukter, liksom när man bereder mjölkråvaran till de mycket gamla mjölksockerfria produkterna smör och ost.

På så sätt har mjölkens hela näringsinnehåll brukats till människoföda även i sydliga länders stäpp- och nomadkulturer under flera tusen år. Redan det gamla romarriket kände till att barbarerna uppe i norr kunde dricka obehandlad mjölk utan problem.

Mjölkkonsumenter finns i alla stäppkulturer

Många folkgrupper i världen har i tusentals år levt av lantbruk på obrutna gräsmarker. Själva förutsättningen för pionjärernas invandring blev då att till övervägande del ta hjälp av en husdjursproduktion med olika typer av gräsätare i de torra, svårodlade och ofta ganska isolerade hemområdena. Det finns en lång rad historiska exempel på gräs- och bladätande mjölkproduktionsdjur som mänskligheten nyttjat mejeriprodukter av för sin utveckling och överlevnad. Kor, får och getter hör till de stora djurgrupperna bland husdjuren, men mindre, etniska kulturer har använt, och använder fortfarande mjölk från bufflar, jakar, kameler, ston och renar som viktig del i kosten. Givetvis nyttjas även djuren alla övriga delar i hushållet när dom så småningom går till slakt.

Indiens stora hinduiska folkgrupp vill inte döda några djur på grund av sin nirvanatro, men den gamla kultens heliga kor dyrkades speciellt just för att dom dels fungerade som bönders dragkraft i den livsviktiga risodlingen, men också för att korna samtidigt gav mjölk som ett livsnödvändigt komplement till den vegetariska kosten. Indien som ett av världens folkrikaste länder är faktiskt idag också världens kotätaste nation räknat som antal kor per innevånare (1 ko per tio inv). Många av korna är dock ömt vårdade pensionärer som förbrukar stora mängder av landets begränsade biomasseproduktion.

Det finns även beskrivningar över hur den förcolumbianska jägarkulturen på nordamerikas prärier jagade vilda bisonkalvar. Där började man slakten med att ta vara på och äta magsäckens innehåll av löpekoagulerad mjölk från diandet.

Den amerikanska inställningen till mjölkprodukter kan nog också ha påverkats av att inga arter av dom ovan uppräknade mjölkande husdjuren fanns på hela den amerikanska kontinenten före europeernas intåg. Bison var de enda storvuxna gräsätarna i naturen, och dom blev aldrig domesticerade liksom inte heller de mindre hjortdjuren. Dom små tämjda lamadjuren i Sydamerika dög uppenbarligen inte heller till någon nämnvärd mjölkproduktion eller som dragdjur.

Mjölkens kvalitetsegenskaper

Mjölkens fysiologiska kvalitet som högvärdigt livsmedel försämrades starkt när man på sjuttiotalet efter påverkan från den katastrofalt feltänkta amerikanska kolesteroldebatten började utveckla de fettfattiga och ofta starkt sötade lättprodukterna till ”nyckelhålsalternativ”. Den här utvecklingen uppstod efter att medicinen sett att en ökning av hjärtsjukdomarna hängde ihop med ”åderförkalkade” kranskärl.

Kolesterol och fettskräck

Åderförkalkningen (plackbeläggningarna) innehöll blodfettet kolesterol, och liknade fettföreningar fann man spår av i mest alla vanliga matfetter – alltså skulle man utesluta dessa kolesterolkällor ur kosten för att minska hjärtsjukdom och en mängd andra välfärdssjukdomar, där man också trodde sej finna åderförkalkning med kolesterol i blodkärlen som orsak.

Så fick vi jakten på kolesterolfria produkter och den fettskräck som fortfarande regerar västvärlden - kanske mest i USA och Sverige. Vanligt matfett i matlagningen och mejerivaror ersattes med suspekta härdade och kolesterolfria margarinfetter och/eller lättprodukter där det mesta av fettet ersatts med kolhydraterna socker och stärkelse, en del proteiner samt mera vatten med förtjockningsmedel för att ge en ”naturlig” konsistens.

Kolesterolet i blodbanorna försvann inte och vi vet nu att man inte kan tillföra ytterst lite det med maten, medan kroppen tillverkar det allra mesta själv. Lösningen blev i stället en allmän förskrivning av bl a kolesterolsänkande statiner, samt en ännu snabbare viktökning i befolkningen och ännu flera hälsoproblem pga de fettskrämda kostvanorna.

Där står vi i dag på grund av tron på ett antal dåliga och misstolkade medicinska studier som utfördes för snart femtio år sen. Fortfarande sker en stor mängd uppföljande medicinska studier med liknande premisser som grund. Av vad jag kunnat läsa ut om dagens kolesterolvetande har man nu kommit fram till att blodkolesterolet är en försvars- och reparationsmekanism som söker upp skadade och inflammerade blodkärlsväggar och där har en nyttofunktion. Den primära skadeorsaken anges nu i stället vara vår livsstils alltför höga insulinbelastningar som ger skador på vävnaderna blodkärlen och på en mängd andra kroppsceller.

I det perspektivet har man nu i många försök konstaterat att friska människor som äter en lågt insulinbelastande kost, dvs hög andel fettkalorier där animaliskt ursprung är av naturliga skäl mera kroppsanpassat och allsidigt, dom får också ett lågt behov av kolesterolreparationer.

Insulin orsakar kroppsskador

Å andra sidan så har man också nu konstaterat att människor(och andra djur) som lever med hög insulinbelastning i blodet också har en mängd olika skador i kroppen, vilket också helt enligt försöksmätningarna resulterar i höga kolesteroltal.

Eftersom den livsstilen hittills ansetts naturlig, så har också alla små ”ont i kroppen” på olika ställen ansetts vara naturliga och skadeutvecklingen hålls i schack av de större mängderna blodkolesterol jämfört med helt friska personer. Då är det inte heller förvånande om man i nya stora försök i USA konstaterat att äldre människor och av någon anledning främst kvinnor mår bättre och lever betydligt längre om man INTE sänker kolesterolet med mediciner jämfört med dem som medicineras.

Fokusera på insulinet för att förstå problemen!

Hög och varierande blodsockernivå tvingar bukspottkörteln att snabbt tillverka motsvarande höga insulinnivåer för att sänka blodsockerkoncentratioonen. När blodsockret sjunker påverkas aptiten fastän man egentligen inte är hungrig, och kroppen signalerar med ”fikasug” efter mera kolhydrater i ett mellanmål (att äta eller dricka) för att den förhistoriska människan skulle fortsätta med frossandet och bygga upp sitt vinterlager av kroppsfett ifrån den rika energikälla som hon just funnit.

Kroppsvikten ökar när överskott av blodsockret omvandlas till fettlager, om inte kroppens muskler samtidigt arbetar så hårt så att all energin i det just då tillverkade blodsockret förbränns i stället.

Det andra betydligt allvarligare problemet är att långvarigt höga insulinnivåer i blodet även skadar kärlväggarna och kroppens naturliga immunförsvar mot alla möjliga skadegörare som finns och fanns även i den naturliga miljön.

Det ger öppningar till hela den moderna floran av välfärdssjukdomar och det uppstår skador som ger långvariga värktillstånd, stressfrakturer, inflammationer, infektioner och så småningom även utvecklad cancer på olika ställen i kroppen.

Ett tredje allvarligt problem uppstår då insulinet efter långvarig överbelastning numera ofta orsakar s k prediabetes med insulinresistens (försvagad verkan), och i nästa steg får vi skador på insulinsystemet och en utvecklad åldersdiabetes (typ 2).

Vad är hälsosam mat?

Alla de nämnda problemen och kostsambanden finns sedan länge redovisade i forskningsresultat som nuvarande medicinska auktoriteter och massmedier gärna har förträngt och inte velat redovisa öppet av många skäl.

Ett av skälen är auktoriteternas sedan länge starka låsning till att grönsaker, frukter och andra vegetabilier anses ha olika hälsobringande effekter av något mikronäringsämne (vitaminer mm).

Här förtränger man att samma mikronäring finns samlad även i animalieprodukter från djur som ätit betydligt större mängder av växterna.

Insulinbelastningen ökar av mycket annat än tillsatt socker i matportionen, t ex av fruktsockret i juice, mjölksockret och kaseinproteinet i mjölk, muskelcellerna i kött och av sojaproteiner.

Fettet i maten innehåller andra och minst lika viktiga fettlösliga vitaminer. Fettämnenas roll att minska kroppens skadliga insulinbelastning finns ännu (nov 2017) inte ens nämnd i livsmedelsverkets litteraturgenomgångar och rådgivning.

Fettämnena påverkar inte insulinsystemet utan har ett eget upptagningssystem med helt andra fettnedbrytande hormoner som ger ett mera behovsstyrt näringsupptag från tarmkanalen.

Smör, matolja och helfet ost håller hunger och fikasug borta tills allt är förbrukat.

Svd 2010 uppdat nov 2017 och Martin Ingvar om "fettskräck"

Är lchf hälsosamt?

Summan av den här sammanställningens alla delar lutar starkt mot att människans bästa kost varit och är något som liknar lchf, men med reservation för att även det förträngda p-et för protein kan behöva sänkas ibland.

Med mina erfarenheter från bred jordbruksvetenskap har jag gjort egna kritiska och källkritiska studier av rätt stora mängder publikationer om de här ämnena. Den läsningen talar för att de flesta mat-hälsa studierna och fåtaliga evidensförsöken på människor som gjorts, har missat att göra mätningar och studera påverkan av kroppens eget utsöndrade insulinhormon som en av de potentiella ”giftkällorna”.

Man förtränger också att det stora flertalet människor efter jordbrukets tillkomst bara har haft tillgång till ett litet antal vegetariska och animaliska produkter som gått att odla, samla eller jaga i varje folkgrupps närmiljö.

Exotiska kryddor och grönsaker har ända fram till nutid varit förbehållet stadssamhällenas överklasser.

I stället har man på senare år ihärdigt studerat och letat efter effekter av olika mikrokällor av miljögifter och så kallade hälsosamma antioxidanter eller andra mer exakt definierade mikrobeståndsdelar i alla tänkbara livsmedelsprodukter av inhemskt eller exotiskt ursprung (Googla gärna på t ex Jonas Bergqvist).

Alla detaljer om kolesterolfritt, tillsatt socker eller fibrer o liknande är ovidkommande när man använder mätningar av insulinpåverkan.

Bladgrönsaker, tomat, gurka och syrliga frukter och bär innehåller mest vatten och lite för oss energitomma fibrer. Det spelar inte någon nämnvärd roll för min kostcirkel om man äter lite eller mycket av vattenrika grönsaker och bladfibrer, och dom påverkar inte märkbart fördelningen av måltidens viktigaste energiinnehåll från fett, protein och kolhydrater i huvudrätterna.

Om man fokuserar på att äta rätt och lagom energimängd i tre måltider per dygn behövs inga belöningar av bananer, bullar, energidrinkar eller nattmat mellan huvudmålen.

Martin Ingvars råd (se ovan)måste kompletteras med några konkreta och synliga mått på kostens hälsosamma näringsinnehåll - här är min bild av helheten:

Den fettmängd i kosten som fordras för att uppfylla alla nämnda behov saknar ännu officiella mått, men bör nog enligt min sammantagna bedömning höjas från Livsmedelsverkets och NNR12-s råd om 25-40 E% till att vara minst 50 E% (energiprocent).

Det betyder i mer synliga mått att i dagsransonens torrvikt av olika näringsämnen ska fetthalten vara minst 25 gram av 100 för att också hålla fikasuget borta.

Är man en vanlig stillasittande lågförbrukare så krävs det ungefär 2000 kcal per dags helkost för att hålla vikten konstant.

Om man då ersätter hela fettinnehållet med en klick smör(80%) så ska smörklicken väga omkring 140 gram varje dag för att ge 50 energiprocent av ett ganska vanligt dagsbehov som är 2000 kcal energi i mat, vilket också håller fikasuget i schack.

Det finns enligt de senaste årens medicinska forskning inga bevis för att fettsyrasammansättningen i smör har några negativa hälsoeffekter. Smör är tvärt om det mest allsidiga fettet även i Livsmedelsverkets olika tabeller. Om man av djuretiska skäl måste ersätta det bästa fetterna (som alla är animaliska) med vegetabiliska, så fungerar det också, men med reservationen att man bör helt avstå från härdade margarinfetter, och man bör också kombinera flera olika fettkällor för att täcka behovet av olika fettsyratyper.

Gräsätarnas påstådda energipåverkan är felräknad

Slutligen så hävdar jag envist att alla påståenden om gräsätarköttets stora klimatgaspåverkan är gripna ur luften. Grunderna för energihanteringen redovisas i följande logistik.

Enligt SCB så är jordbrukets hela andel av BNP inte mer än ca 2 % av samhällets totala ekonomi och konsumtion, vilket också ger en antydan om storleksordningen på den sektorns hela energiförbrukning. (Jord- och skogsbrukets hela produktion av bioenergi från fotosyntes har hittills inte varit föremål för någon statistik trots att den frågan ständigt varje dag dryftas i tal och skrift.)

Den svenska Energimyndigheten har en mera detaljerad statistik över landets totala energiproduktion och konsumtion för olika branscher och energislag enligt följande:. I Sverige tillfördes 2013 ca en fjärdedel (25%) av den nationella energiinsatsen såsom biomassa från det gröna kretslopp som genererats av fotosyntesen. Den kommer än så länge mestadels från skog, odlingsrester och organiska sopor, och eldades mest till fjärrvärme och till massaindustri, medan bara ca 2 procentandelar (av 25% ovan) landade som vegetabilisk och animalisk biomassa i livsmedel på våra matbord. Fortfarande oklart är hur mycket av den årligt utvuxna biomassan som har lagrats i utnyttjade trävaror och fibermassa samt mängden av all den land- och vattenproducerade grönmassa inom Sveriges gränser som bara ruttnat till klimatgaser direkt i det gröna kretsloppet utan vår medverkan.

Ungefär 30 % av energins totalmängd kom från fossila energilager av oljeprodukter, kol och naturgas i Sverige. Resten av den svenska energiråvaran (ca 45%) består av klimatgasneutral vattenkraft och kärnkraft.

Samtidigt använde hela jord- och skogsbruket mindre än 2% fossilbränsle och el från energitillförseln för att producera all tidigare nämnd konsumtion av biomasseråvara plus dessutom en mängd exporterad biomassa som inte räknats in i statistiken. Ur annan jordbruksstatistik framgår att ca hälften av odlingsarealen använts till djurfoder och resten till vegetabiliska livsmedel, dvs mest spannmål och potatis.

Enligt naturvetenskapen grundprincip så förbränns/oxiderar eller ruttnar varje år inom Sveriges nationsgränser i stort sett all växtmassa från årets vegetationsperiod. Det motsvarar en mycket större mängd än den redovisade användningen ovan.

Ett enkelt överslag på den totala fotosyntesen över Sveriges hela landareal 41 milj hektar gav ungefär samma mängd solenergi bundet i biokol som den svenska totala energianvändningen av alla kraftslag (ca 600 TWh/år). Av detta utnyttjades enl ovan ca 23% (135TWh) fån kulturskog och åker till värme och livsmedel, men själva livsmedelsandelen, som även innefattar den halva som i dag importeras, uppgick endast till 12 TWh eller 2 % av den CO2 bindning som försiktigt räknat kan ske över den Svenska landmassan. Sveriges naturligt nedbrutna kretsloppstillförsel av klimatgaser motsvarar ungefär 600 TWh energi i biomassa per år, och det är verkligen subjektiva gränsdragningar som måste göras för att skilja ut människa från annan natur om vem som står för vad. Livsmedelskonsumtionens andel utgör endast 2 % av möjliga klimatgaser, och den hjälpenergi av blandat ursprung som totalt används för livsmedelsråvarorna i Sverige är högst 1,5 % (9 TWh).

En mycket liten del av den årliga fibermassan har människan tagit vara på för långtidslagring i byggnader och pappersarkiv. Rötprocessen är densamma vare sej den sker i eller på mark, i vatten, i komposter, i biogasanläggningar eller i tarmsystemet på vilda och tama gräsätare och träfiberätare, mänskliga vegetarianers tarmar och ner till en mycket stor massa av cellulosaätande insekter, bakterier och rötsvampar. Människors fiberkonsumtion bryts ner till klimatgaser först efter tarmpassagen – varför kan inte den i så fall räknas till samma klimatpåverkan som det som tillskrivs våra gräsätande husdjur?

Varför har man bokstavligen i Herrans namn blåst upp de ovannämnda officiellt registrerade och kontrollerade energisiffrorna, som uppgår till någon procent av en annan liten procent bioenergi som passerar våra gräsätande husdjur (varav hälften nu dessutom är nöjeshästar som vi inte äter) till att bli jämförbara med stora fossila klimatgasutsläpp av vårt köttätande? Alla som påstår detta borde först ta reda på om det finns en räknekunnig källa till den uträkningen. Där bidrar tyvärr idag både Johan Rockströms institut och vårt gamla och tidigare hederliga SLU till stolligheterna på åtminstone några av sina institutioner förutom då hela den svenska skolundervisningen på alla nivåer.

Alla miljöanalysresultat som inte kan inrymmas i det ovannämnda statistiska ramverket bygger på bristande kunskap i hanteringen av den livscykelanalysmetodik som utformades för vetenskapligt bruk för 20-30 år sedan. Den får helt enkelt inte användas på det sätt som alla gör idag för storskaliga ekosystemanalyser, eftersom metoden saknar justeringar för de mycket stora globala skillnader finns mellan olika platsbundna miljöfaktorer och sociologier. Ovanpå missbruket av LCA, så gör man ett annat logiskt felslut när man analyserar globala förändringar i ekosystemen och atmosfären utan att ta med hela jordklotets fotosyntetiserade kretslopp av biomassa i jämförelserna.

Varför räknar alla fel på jordbrukets hållbarhet?

Båda bristerna i föregående stycke har avgörande betydelse för livscyklernas ekonomiska och energimässiga kostnadsutfall i de globala systemanalyserna för olika jordbruksfaktorer, vilket alla hittillsvarande miljö- och hållbarhetsanalyser har bortsett ifrån. Egentligen är detta ganska uppenbart om man inser att biomassa alltid produceras i mycket olika markmiljöer och klimat.

Bakom både grävpinnen och gps-traktorn arbetar över hela världen en vanlig normal människa med samma jämlika livsmedelsbehov som alla andra. Alla bygger över många generationer upp, underhåller och utvecklar odlingsmark med anläggningar som kostat samma typ av energiinsatser oavsett var de ligger. I verklighetens politiska värld får den globala bonden och lantarbetaren en medellön (egenkonsumtion) för sina jämförbara arbetsinsatser, som spänner från 2 till 100 för att producera samma mat, som vi alla i näringskedjans slutända möter på våra egna bord.

Den så kallade outsourcingen av vår vardagskonsumtion, som inkluderar en stor mängd av livsmedlen, har ett högt och växande pris i form av demokratiklyftor och ett växande ekonomiskt avstånd mellan vår västerländska livsstil och ulandsarbetarnas slit för sitt nödtorftiga uppehälle.

Busvebacken: MänskligaBiosfären (senast redigerad 2017-11-18 23:59:16 av JanNilsson)