Följande framställning beskriver det förhållande som gällde fram till slutet av år 2008.
Då gick undertecknade Jan och Lena i pension och vi har sålt vår del av Busvebacken med hela företagandet till nya ägare. Vi flyttar själva ner till Lenas hemtrakter i Mälardalen, men räknar med att hålla oss a jour med den fortsatta utvecklingen på Busvebacken och även fortsätta att komplettera den här hemsidan med nytt material som kan komma fram.
Nutida jordbruk
Gamla gården som kulturskyddad byggnadsmiljö i förgrunden och nutida driftbyggnader längst upp.
En horisontell linje genom det stora ljusa taket i bakgrunden avgränsar odlingsmarken hitom linjen som odlades upp före år 1900och marken bakom som har odlats upp under min tid - efter 1955.
Längst ut vid höger bildkant, snett ovanför ett litet rött tak(kornladan där tröskverket fanns)syns den ursprungliga odlingen som tillhörde Åströmstorpet. Ovanför, där det stora skiftet når ut i bildkant ligger sägnens gamla kyrk- eller tempelplats, den riktiga Busvebackens topp. Fåren på bilden nedan betar i dess sluttning.
Vy över "sve" eller det s k Djupsved. T v bakom träden låg Åströmtorpet. Mitt i bild vid horisonten, Busvebacken-Kyrkplatsen. Ladan t h var från början såghus vid den ramsåg som omtalas i brev och byggdes i slutet av 1870-talet vid Bringåsån (Gällran, Gillerån).
Brukare och familj
Lena och Jan Nilsson, och här har vi fött upp tre numera utflugna barn, Anders, Johan och Anna.
Min mor Karin skrev år 1985 i KarinsMemoarer nedanstående utdrag som kan illustrera vår bakgrund och historia som bönder på gården vid den tidpunkten.
På Ultuna träffade sonen Jan agronomie studeranden Lena från Torpa socken i Södermanland. De gifte sig så småningom och flyttade som färdiga agronomer till Röbäcksdalen i Umeå och jobbade med Lantbrukshögskolans (numera SLU) fårförsök i Norrland, ett projekt som varade i 5 år. 1976 flyttade de hem till Bringåsen, Jan med ett lärarjobb på Torsta lantbruksskola i bakfickan, och tog över jordbruket härhemma för gott. Och här börjar nu berättelsen om kvinnans situation i dagens jordbruk här i Bringåsen. Lena och Jan Nilsson brukar nu 13 hektar egen åker och arrenderar 37 hektar, däribland den andra delen av gården som varit mitt barndomshem. På den arealen producerar de fårbete, hö och någon spannmål för djurens behov, potatis, grönsaker och litet brödsäd (råg) för eget behov. Produktionsinriktningen är i huvudsak fårskötsel med lammkött och ull som slutprodukt. På ca 3 hektar odlar de svartvinbär och skogen omfattar 140 hektar. Djurbeståndet 200 tackor före lamning, 2 fårhundar, 3 - 4 getter, och på senare tid ett 10-tal husbehovshöns. Nytt fårhus och bostadshus, samt jordkällare ha de byggt efter tillträdet. Familjen består av Jan 43 år, Lena 42, barnen Anders snart 16, Johan 13 och Anna snart 6 år. Lena är född och uppvuxen på en lantgård i Torpa nära Kungsör i Södermanland, och inhämtade sin första kunskap om lantbruk hemma hos far. Efter studenten läste hon in ett par betyg i matematik och teoretisk fysik vid Umeå universitet, men sökte sig sedan till Lantbrukshögskolan i Ultuna där hon mötte Jan och kom att så småningom bli lantbrukarkvinna i Jämtland. Arbetet på gården sköter hon och maken gemensamt, men båda har vid sidan om undervisningstimmar på Torsta lantbruksskola, mest vid kortkurser i fårskötsel och liknande. Gemensamt sköter de också den ekonomiska planeringen, men all bokföring, "blankettexercis" samt avels- och utfodringsplanering för husdjuren, d.v.s. kontorsarbetet sköter Lena. Huvudansvaret för hushållet är väl Lenas, men behöver hon åka ifrån på annat uppdrag så klarar hennes karlar den biten också. I fårhuset krävs hennes insatser mest under intensivperioder som lamning, sortering, märkning, klippning, betäckning, seminering m.m. Vanlig vardagsrutin under lugnare perioder sköter Jan, liksom det mesta vad gäller vinbärsodlingen och skogsbruket. Men visst händer det att Lena åker med till någon skogsröjning och hjälper till ibland, och vinbärsskörden är ju gemensam sak. Vårbruket, som också innefattar en nyodling, sköts gemensamt. Vid behov manövrerar Lena den traktor som drar harv, vält eller såmaskin.
Gården
Gården uppstod egentligen för 150 år sedan i samband med laga skiftet, då den ursprungliga betydligt äldre fastigheten bröts ut från dåvarande byn och flyttades en kilometer till oröjd mark.
Jans morfars far och mor startade på den nya fastigheten vid sitt giftermål, odlade upp och byggde i rask takt. Han blev så småningom riksdagsman, men gården utvecklades vidare av hans familj och delades efterhand till tre gårdar. Den ursprungliga fastighetsdelen med kulturbyggnaderna ägs av Jans kusin, Anders Hansson medan det som är nuvarande brukningscentrum övertogs av Jan och Lena år 1975.
Då var det 7 ha åker och 90 ha skog samt en gammal uttjänt lagård. Sedan dess har vi byggt bostad (-76), fårhus (-79 800 kvm), verkstad och nöthall (-95 390 kvm). Vi har nyodlat åkermark och köpt till så att vi nu äger och brukar 140 ha skog, 30 ha åker och 3 ha betesmark. Dessutom arrenderar vi 50 ha åker och 10 ha beten, och allt ligger inom 2 km radie från gården men tämligen uppsplittrat i närmare 50 olika åker- och betesskiften.
Gårdens produktion
Åkerarealen nyttjas för närvarande med en växtföljd bestående av ett år spannmål med insådd och fyra års vall. Senaste året bestod spannmålen av 6-7 ha tidigt tvåradskorn och 5 ha tidig havre. En del av havren eldar vi till bostadens uppvärmning.Resten av spannmålen utfordras till ungnöt och får. Vallarna betas eller skördas växelvis till rundbalsensilage med egna maskiner. Allt bärgat och betat foder förädlas på gården med hjälp av 100 tackor och 30 dikor till 5 ton lamm- och fårkött, 500 kg ull och 8 ton nötkött (de senaste åren mindre, då tjurkalvarna sålts som halvfabrikat).
Här står "Busvebackens" aktuella dragkraft - fyra traktorer från 160 ner till 25 Hk - som tillsammans går ungefär 900 timmar per år. Alla är inköpta begagnade, så investeringsnivån är måttlig. Dessutom finns här en snart 30 år gammal 9 fots skördetröska. Dragkraften förbrukar ca 5000 liter dieselbränsle per år.
För att balansera och komplettera den interna närings- omsättningen och kretsloppet mellan mark och djurskötsel köper vi dessutom årligen in 6 ton proteinkoncentrat, 20 - 30 ton ströhalm och 20 ton NPKgödsel.
Fårbesättningen är Sveafår - en s k syntetisk ras av en modell som finns i olika varianter på olika håll i världen och som funnits på gården sedan 1965. I vårt fall är huvudingredienserna i grunden 3/4 finull och 1/4 texel som vi själva utvecklat genom att varje år sedan 1970 avkommepröva (på egenskapen tillväxt) en ny generation bagglamm av mestadels egen skörd. Vi har även prioriterat hög fruktsamhet och sund kroppsbyggnad och har därmed som vi tycker några av Sveriges mest snabbväxande och högfruktsamma får. Produktionsresultatet brukar ligga omkring 2,2 uppfödda per lammande tacka och en 110-dagars lammvikt omkring 39-40 kg. Lammen slaktas med en medelvikt kring 20 kg.
Vi har inte hittills gjort några avelsurval på ullegenskaper i sveafåren men finullskaraktärer slår igenom på rätt många djur. Under årens lopp har vi levererat ett avsevärt antal avelsdjur till kolleger över hela landet.
Senaste klippningen inne i vårt fårhus med modern utrustning (mobil klippstation med ullhantering).
Vi deltar för närv i ett jämtländskt projekt (Ull-rika) som går ut på att sätta merinoull på våra sveafår och producera en råvara som kan användas till kroppsnära yllekläder. Nu (våren -08) går en grupp på 20 stycken halvmerinotackor i fårhuset(se nedan) och väntas lamma i april. Dom har en ull vars medelgrovlek ligger mellan 20 till 23 mikron. Det ligger ganska nära projektmålsättningen, som skulle vara en textilråvara under 21-22 mikron.
Korna på bete framför kornladan (delvis riven) och magasin eller härbre där bakom. Nötbesättningen är korsningar av olika kött- och mjölkraser, för närvarande betäckta med en Charollaistjur. Tjurkalvarna brukar slaktas vid 15 - 16 mån och 375 kg slaktvikt och kvigorna går till slakt vid ca 19 mån och väger då omkring 290 kg. De senaste åren har vi dock p g a platsbrist sålt undan tjurkalvarna som halvfabrikat.
Framtiden
Vi närmar oss nu raskt pensionsstrecket, och det börjar bli dags att söka efter någon efterträdare som kan ta över och lösa ut oss ur företaget.
Varför är vi med i ullprojektet?
Det är ett intressant och spännande projekt, där vi tror att det finns förutsättningar att återuppta svensk produktion av en basråvara till funktionella kläder, som en gång bedrivits i rätt stor omfattning i landet genom Jonas Alströmmers insatser på 1700-talet.
Jan och Lena Nilsson