• Ostafrikas lantbruk och biståndspolitik så som det upplevdes och beskrevs av en årskurs lantbruksstudenter på safari och studieresa i Kenya och Tanzania i juni-juli 1970.

Reserapportens tillkomst beskrivs närmare i förordet. Nu har jag letat fram den ur bokhyllan och skannat densamma i gråskalaprogram. För ett tag sedan skannade jag hela vårt skåp med gamla diabilder och fick bl a fram färgbilderna nedan som Lena och jag tog med var sin kamera under resan. Diorna hade börjat chansera, så jag har efter ringa förmåga försökt fräscha upp dem med Gimps fotoshop. På den gamla tiden när tidningen gjordes kunde vi bara trycka foton i svartvitt från dom som tagit med negativ film.

I efterskriften längst ner hämtade jag några klipp från wikipedia för att få in lite nutida perspektiv på den utveckling som vi kanske trodde på eller befarade när vi besökte en mängd olika biståndsprojekt från olika givare och säjare världen runt. Där finns bl a några siffror på andel av befolkningen som är sysselsatta med jordbruk, vilket enligt min uppfattning är den tydligaste indikatorn på folkets genomsnittliga levnadsstandard. När den siffran som här fortfarande ligger runt 3/4 av folket i matproduktion, då är mat för allmänheten mycket kostsamt och svälten finns bara runt hörnet. Nivån är sannolikt oförändrad eller kanske sämre än den var 1970, och dessa Afrikaländer ligger numera mycket långt efter ett antal asiatiska "tigerekonomier" som startade från ett liknande läge på 60-talet. Jag har utvecklat detta närmare i länken OdlingsTeknik där jag jämför erfarenheter av äldre och nyare metoder och teknik i relation till urbaniseringen på olika håll i världen.

Reserapport

Innehåll och förord

Nyckeln till framtiden, Tanzanias geografi, natur och klimat

Tanzanias historia fram till 1964

Östafrikansk samhällskultur

Undervisning i Östafrika

Sociala förhållanden

(Annons) Varför inte biståndsarbete?

Näringsliv

Kommunikationer

"Min" grupp reste till Mbeya vid Tanzanias sydöstra gräns mot Zambia. Det innebar att vi följde Zambias livsviktiga koppartrad ut mot deras närmaste hamnstad Dar-es-salaam. Under 1975 fraktades fortfarande malmen med lastbilar på dålig och farlig väg som kantades av rastplatser och övernattningsställen med ölkafeer och (som det senare visade sig) hiv-spridande bordeller. När vi var där pågick två parallella kommunikationsprojekt där amerikanare byggde motorväg och kineserna byggde järnväg från Dar över Mbeya till gruvområdena i Zambia. Flyget var också fortfarande lågteknologiskt med en flotta av gamla DC-treor från krigets dagar. Vi flög ut från Dar till Mbeya och mellanlandade här halvvägs i Iringa där planet tankades med handpump. Returen skedde per landsväg med de bussar och liftmöjligheter som erbjöds.

Östafrikanska samarbetet, OAU, Ujamaabyar

I ujamaabyarna hade man föst ihop den utspridda bondebefolkningen från odlingsmarken till stora tätorter för att lättare kunna hantera det sociala komplexet. Samtidigt försvårades försörjningen eftersom man fick långa avstånd till sina gamla men fungerande odlingar. Kvaliteten på den nya infrastrukturen var låg pga den stora kapitalbristen.

Växtodling i Kenya

Växtodling i Tanzania

I inlandets torra stäppområden låg små gårdar utspridda och omgivna som här av glesa majsodlingar. Majs och annan spannmål lagrades överallt i små flätade behållare på ben. I fuktigare områden kring t ex Kilimandjaro var farmerna gröna året runt, och man odlade stekbananer till hushållet samt te och kaffe som cash crops.

Animalisk produktion

På den första bilden skymtade vi traditionella kor på hårt betade svedjeområden ute på savannen. På nästa bild vallas modernare kor på någon form av kulturbetesmark under kokosodlingar.

Till vänster betar en stor mängd får på det nystartade grässtäppsprojektet i Kitulo SO om Mbeya. Här är höjdläget ca 3000 m ö h och förhållandena har stora likheter med den mycket gamla och framgångsrika husdjurskulturen på Mongoliets grässtäpper (1500 - 2000 m ö h). (se HusdjursSkötsel). Nästa bild visar en traditionellt engelsk fåruppfödningsmodell (Down sheep) på Egerton College i Kenya.

Teknik och arbetsmetoder

Teplockningen och invägningen på de här bilderna fanns på en större industriell teplantage men kunde även drivas på småfarmer som låg inom de befintliga förädlingsindustriernas uppsamlingsområden. Kaffeodlingen fungerade småskaligt till säljbar vara även på bynivå. På sista bilden sitter Stig Ledin under kakaoträd.

Ekonomi

Bolagsdrivna sockerplantager fanns då och har fortfarande aktualitet i svensk-tanzaniska kommunala bioenergiprojekt. Här fann Lena lite skugga mellan sockerrören.

Resan dag för dag

Många i gänget kom så småningom att arbeta i utvecklingsländer under stora delar av sina yrkesliv, bl a våra goda vänner, paret Ingrid och Ingemar. Ingemar, teknikern, begrundar här det vettiga i att hoppa från hackbruk direkt till den tidens största MF-traktorer, vilket som politisk åtgärd tillsammans med ujamaabyarna hade en del ideologiska förebilder i Sovjetunionens misslyckade planekonomiska "kolchosifiering" som började redan på trettiotalet. Slump eller inte, så kom i alla fall Lena och jag att strax efter detta jobba några år i Umeå samtidigt med Ingrid och Ingemar, vilka där hade en liten gård, som de avvecklade något senare inför nya uppdrag på andra håll. Då köpte jag till vårat blivande jordbruksföretag i Östersund deras gamla MF65, som blev min första traktor med modern hydraulik och lastare - en "ryck och slit" Ålö av äldsta modell från Umefabriken. Hela ekipaget inkl en gödselspridare rullade jag hem de förtio milen till Östersund på två dygn.

Kenya

Tanzania

Mwanza

Bukoba, Musoma

Songea

Mbeya

Efterskift 2014

För att få lite perspektiv till vad vi studenter trodde och tänkte kring de här ländernas status och kommande utveckling, har jag hämtatt några klipp ur wikipedias beskrivningar över ländernas nutida status.

Kenya

Kenyas fungerande ekonomi är en av de värsta i Afrika, även om man hade en ekonomisk tillväxt under tre år från 2004 till 2007. Ekonomin är marknadsbaserad, med några statligt ägda infrastrukturföretag, och bibehåller ett liberaliserat externt handelssystem. Ekonomin är mycket beroende av jordbruk och turism. Jordbrukssektorn anställer nästan 75% av landets 37 miljoner invånare. Hälften av sektorns produktion är för det egna hushållet.

Kenya is still a poor developing country with a Human Development Index (HDI) of 0.519, putting the country at position 145 out of 186 – one of the lowest in the world and about 38% of Kenyans live in absolute poverty. The important agricultural sector is one of the least developed and largely inefficient, employing 75% of the workforce compared to less than 3% in the food secure developed countries.

The principal cash crops are tea, horticultural produce, and coffee. Horticultural produce and tea are the main growth sectors and the two most valuable of all of Kenya's exports. The production of major food staples such as corn is subject to sharp weather-related fluctuations. Production downturns periodically necessitate food aid—for example, in 2004 aid for 1.8 million people because of one of Kenya's intermittent droughts.

Tea, coffee, sisal, pyrethrum, corn, and wheat are grown in the fertile highlands, one of the most successful agricultural production regions in Africa. Livestock predominates in the semi-arid savanna to the north and east. Coconuts, pineapples, cashew nuts, cotton, sugarcane, sisal, and corn are grown in the lower-lying areas.

Unfortunately, the country has not attained the level of investment and efficiency in agriculture that can guarantee food security and coupled with resulting poverty (53% of the population lives below the poverty line), a significant portion of the population regularly starves and is heavily dependent on food aid. Poor roads, an inadequate railway network, under-used water transport and expensive air transport have isolated mostly arid and semi-arid areas and farmers in other regions often leave food to rot in the fields because they cannot access markets. This was last seen in August and September 2011 prompting the Kenyans for Kenya initiative by the Red Cross.

Tanzania

Efter självständigheten 1961 kom en svår ekonomisk nedgång. I den socialistiskt styrda ekonomin ägde staten alla större företag och kontrollerade ekonomin. Priser som inte följde prismekanismen ledde till dålig export och låg reell tillväxt, samtidigt som en hög inflation. Slutligen minskade produktionen från jordbruket, som hade kollektiviserats av Nyerere under den inhemska kommunistiska varianten Ujamaa, stadigt. Efter Nyereres avgång 1986 liberaliserades ekonomin med delvis marknadsorienterade reformer, såsom ett nytt jordbrukssystem, priser mer enligt prismekanismen och en finanssystemreform. Trots detta var tillväxten låg ända fram till 1995. Strukturförändringar sedan dess har förbättrat ekonomin: ett finansdepartement med stöd av bland annat IMF för att rehabilitera den gammalmodiga ekonomiska infrastrukturen.

Jordbruket i Tanzania är landets viktigaste sektor, och motsvarar 26,6 % av BNP, med produkter som kaffe, bomull, te, nejlika, sisal och cashewnötter, vilka utgör en stor majoritet av exportintäkterna. Jordbruket utgör dessutom 85 % av exporten och sysselsätter 80 % av arbetskraften. Stora delar av jordbruksprodukterna når aldrig marknaden, vilket frustrerar jordbrukssektorns tillväxt. Landets topografi och klimat begränsar odlingen till endast 4 % av landets yta.

1957 hade landet 8,7 miljoner invånare, och 1969 12 231 000. 1978 låg invånarantalet på 17 527 562 invånare. I juli 2011 beräknades folkmängden uppgå till 42 746 620 invånare.