• Energihantering på ett jordbruk

Effektivitet och energiförbrukning

Vinjetten får bli detta kort som jag burit med mig i plånboken sedan det togs i slutet av femtiotalet. Det innehåller en sammanfattning av mina egna och minst tre generationer av mina yrkesutövande anors förhoppningar och arbetsprestationer för att åstadkomma en samhällsnyttig livsmedelsproduktion.

Ett niosidigt kort sammandrag av Busvebackens utvecklingshistoria och förhoppningar från 1830 till 2008 finns att läsa i Bondenätverk

Här ska jag från mina erfarenheter försöka presentera hur sambanden mellan arbete, effektivitet och fossilenergiförbrukning fungerade, när man som i vårt fall startade med biologisk produktion från en mycket liten omfattning i ett generationsmellanrum på 60- och första halvan av sjuttiotalet. Då höll jag och brorsan igång ett litet månskensjordbruk med en gammal men pigg mamma som djurskötare. Sedan investerade jag och Lena med vår arbetsinsats först upp det hela till ett produktionsföretag på enfamiljsnivån under 80-talet. Därefter vidmakthöll vi företagseffektiviteten i förhållande till omvärldens krav på arbetslöneutveckling fram till Lenas och min pensionering år 2008.

Under studietiden på 60-talet inhämtade jag en bred utbildning inom näringen på dåvarande Lantbrukshögskolan, som senare blev universitetet SLU. Förutom det mesta om odling omfattade kunskapsinhämtandet bland mycket annat ämnena driftsekonomi, markvetenskap, byggnadslära, maskinlära och energiteknik. Dessförinnan hade jag den vanliga grundutbildningen upp till studenten, vilket betydde att jag faktiskt ägnat varje vinter från mitt sjunde år och därefter 20 frivilliga år framåt på skolbänken, innan jag lyfte min första anställningslön vid 27 års ålder. I den första längre anställningen arbetade både Lena och jag i ett brett upplagt femårigt fårforskningsprojekt på SLU i Umeå där vi förkovrade oss i fårnäringens alla praktiska och avelsmässiga problem på ett sätt som vid den tiden inte fanns dokumenterat inom svensk lantbruksundervisning.

Samtidigt med vinterstudierna och lönearbetet så ägnade jag liksom de flesta jordbruksintresserade bondeungdomar än idag gör, all ledig tid både vinter och sommar när jag var hemma åt s k månskensjordbruk.

Mitt val av ny produktionsgren på gården efter pappas död visade sig med tiden bli mycket hållbar och bestående, samt grundad på en synnerligen lång, minst 2000-årig bondetradition.

Det här lilla klippet kommer från en romersk lantbruksexpert(agronom?), Columella, som skrev en omfattande rådgivningsskrift om lantbruk omkring år 50 e kr. Det mesta som han skrev om får visade sig så småningom stämma väl överens med mina egna erfarenheter. Hans uppfattningar om nyttan av kött, mjölk och ost i speciellt de "nordliga folkslagens" kosthållning verkar vara väl etablerad redan för 2000 år sen, och står i kontrast till alla nuvarande grundlösa påståenden om att mjölkdrickandet skulle vara ett modernt påfund. Den svenska utgåvan publicerades och blev känd bara för något år sen, så den kan inte beskyllas för att ha påverkat mitt produktionsgrenval.

1988, när vi haft får i full skala i sex-sju år, skrev jag en artikel till tidningen Fårskötsel där jag redogjorde för olika svagheter som jag upptäckt i de lönsamhetsjämförelser mellan nöt-, får- och hjortuppfödning som gjordes i olika sammanhang (LönsammaFår). Där beskrev jag problem i samband med lönsamhetskalkyleringar på produktionen, som visat sig dyka upp i modern tappning i form av de konsumtionsanpassade partiella livscykelanalyser (LCA) som nu ställer till en sådan oreda i miljödebatterna. Mer om detta längre ner.

När vi var framme vid år 1968, det årtal som blev startpunkt för den nedanstående tabellsammanställningen, började jag att fortlöpande mäta och dokumentera alla insatser som jag trodde kunde vara värdefulla i jordbrukandet där hemma. Det varierade lite med tiden vilka värden som blev registrerade, men jag väljer här tre representativa treårsmedeltal av nyckeltal som kan belysa hur energiresurserna utnyttjades under de fyrtio följande år som ledde till avslut och pensionering när jag var 67 och Lena 65.

Den första perioden inföll mellan 1968-1970 när månskensjordbrukandet med 25 får och 100 värphöns gick på rutin och närmast motsvarade ett vanligt hobbyjordbrukande hos stadsbor som flyttat ut på "landet".

Från år 1980 hade vi bränslepump med mätare på farmtanken, och från och med nu blev det intressant att journalföra tankningarna mot de timräknare som alla någorlunda moderna motordrivna arbetsmaskiner i jordbruket är utrustade med. Sen gjorde jag vid varje årsskifte en sammanställning av alla maskiners gångtid och energiförbrukning.

År 1983 är företaget ett fullt uppbyggt och inkört fårföretag med 200 tackor inför den andra perioden 1983-1985, och man kan se att det årets sammanlagda arbetsinsats från familjen till lantbruksföretaget har uppnått en stabil omfattning på ungefär 2500 timmar enligt en beräkning som jag gjorde 1983. Med det året slutade jag journalföra våra arbetstimmar. Det finns inte fler timmar tillgängliga i en familj som även förutom de vanliga hemmasysslorna roade sig med föreningsarbete, lärartimmar på lantbruksskolan och Lenas delvis arvoderade och delvis ideella timmar i kommunpolitik och föreningsarbete. Jag gjorde också några avlönade dagsverken utanför gården med fårklippning åt andra varje år.

2500 timmar per år kan enligt ovanstående räknas som rimlig tid för arbetsinsatsen i vårt jordbruk även för de efterkommande tjugofem åren. Det är väsentligt färre timmar än vad våra kolleger med mjölkproduktion måste göra, och detta var också ett av skälen till att vi inte ville ställa upp på lantbruksnämndens propåer om att investera för mjölk i stället för vår ursprungliga idé om fårskötsel, vilken alla dåvarande experter ansåg vara en omöjlig produktionsgren att räkna hem företagsekonomi på.

Vi hade aldrig någon anställd arbetskraft och vår maskinpark täckte i princip in alla förekommande behov utom skogsavverkningarna vilka utfördes av skogsägarföreningens maskingrupper som klarade sina jobb med en insats av ungefär 15 mt och tt per 100 kubikmeter virke, summerat till i genomsnitt 60 mt och tt per år. All skogsvård och alla förstagallringar utförde jag själv inom den redovisade familjearbetstiden.

Den sist redovisade perioden blir åren 2005-2007 när den senast utbyggda verksamheten i nutid (100 tackor och 30 dikor) fortfarande pågår för fullt men avslutningen börjar planeras. Mellan den andra och den tredje perioden har vi hela tiden uppdaterat jordbruksföretaget till att s a s följa det omgivande samhällets krav på ständig tillväxt som ska betala alla nya konsumtionsvanor.

Tabell 1

Om en analys av de totala fossilenergiinsatserna i ett lantbruk (omräknat från andra eventuella energikällor)ska bli relevanta ur samhällets synpunkt, måste man även ta med de insatser som konsumeras i hushållen hos den produktiva jordbruksbefolkningen, vilket INTE sker i de nuvarande livscykelanalyserna. När man gör detta i min sammanställning ovan blir den totala "dieselförbrukningen" per hektar fotosyntesareal för 1969=104 liter, för 1984=59 liter och för 2006=40 liter. Motsvarande uträkning på produkt från företaget, omräknat till energiinnehållet i ett kg "kött" blir då: 1969 = 0,52 liter, 1984 = 0,31 liter och 2006 = 0,28 liter.

Till detta ska noteras att den turkosa radens skillnader i fotavtryck per djurenhet för olika perioder beror på att "djurenheterna" inte är desamma. Värphönsen i början som inte rekryteras i företaget blir ett betydligt effektivare djurslag än gräsätarna,där vi hade hela kedjan från "gräs till köttfärs i köket". I den sista kolumnen dominerar nötkött som är sämre foderomvandlare än får. Om vi hade renodlat fårskötsel som enda djurslag på företaget skulle kurvan pekat mot ett mindre fotavtryck med åren eftersom vi hela tiden bedrev en dokumenterat framgångsrik avel på tackornas och lammens effektivitet och foderomvandlingsförmåga.

Vad gäller foderodlingens medelavkastning per hektar har jag använt ett schablonvärde på 6000 kg ts för hela perioden, grundat på resultat från olika studier. Jag hade inga möjligheter att väga annat än några få stickprov på slåttern, men saknade i alla fall hela den stora mängd som djuren intog via betet. Hela arealen med återväxter var alltid avbetad när tillväxten var avslutad på hösten. Gödslingsprogram och växtföljder såg ungefär lika ut under alla år, så den enda effekt som inte blev beräknad borde vara förbättrade sortegenskaper på utsädet under åren.

Vi använde under alla år lite olika NPK-blandningar som komplement till den ganska tunna stallgödselgiva som faller ut från den här typen av djurskötsel. Det är mängden kväve per hektar som är mest utslagsgivande både vad gäller skördeutfall och energikostnad för produktion av gödningen. Jag lade givan på en nivå som motsvarade 40 kg N per ha på växtföljdsarealen vilket blev ett medeltal på 33 kg N när jag slog ut det även på en del ogödslade permanenta betesmarker.

När man beräknar kvoten mellan energiinnehållet i företagets totala skörd och den energimängd som summeras i alla hjälpinsatser får man som resultat en energikvot (utbyte) av 4,7 joule fotosyntes per insatt joule hjälpenergi.

Det finns mycket säkra försöksresultat på vad 1 kg extra tillfört N ger i merskörd (10 - 12 kg ts i gräs). Om jag tar bort hela NPK-givan plus den mängd plastfilm som motsvarar skördesänkningen så får jag en beräknad energikvot på 3,5 joule fotosyntes per insatt joule hjälpenergi i den kvarvarande skörden, dvs kilopriset på produkten blir högre.

Observera att den här tabell 1 inte bara innehåller jordbrukets dagliga driftskostnader i de former som brukar ingå i de missförstådda livscykelanalyser som dagens miljöforskare och debattörer försöker slå i varandra. Här ingår även kostnaderna för allt arbetet (beräknat som uttag av avtalsenlig lön för respektive år i verkstads- och matindustri) och för uppbyggandet av hela jordbruksföretagets interna verkstad ända nerifrån grunden och fram till en skuldfri avslutning. Observera också att detta inte är en faktisk lönsamhetsbeskrivning, utan det är ett försök till en fullkostnadsberäkning som är anpassad till levnadsstandarden i landets medelklass.

Tabell 2

I tabell 2 har jag försökt beskriva några nyckeltal för input och output i företaget, och ställt upp dem så att man kan se utvecklingen på en tidslinje som i den här tabellen börjar mitt i pappas verksamhetsperiod år 1947 och slutar vid min och Lenas pensionering 60 år senare, 2007. (Mamma är inte glömd men hennes arbete var omätbart eftersom hennes verksamhetstid blev extremt lång - nästan ett sekel på på samma ställe.)

Observera att alla nämnda energivärderingar i tabellerna endast beskriver de olika produkternas värmevärde - den värme energi som utvinns när man eldar biomassan. Om jämförelsen ska bli rättvisande så borde man även sätta in marknadspriset på varje kalori, vilket beskriver den mervärdesökning som sker när man först sätter in bränsle och solenergi för att få en värdefullare grönmasseenergi och i nästa steg förädlar den massan genom en djurbesättnings energikrävande arbete till en mindre men ännu värdefullare energimängd i animalieprodukter.

1947 hade pappa och mamma 4 - 5 mjölkkor och en häst som komplement till järnhjulstraktorn. Jag har ju ingen egen dokumentering från den tiden då jag var bara 6 år, men beräkningarna bygger på både pappas arbetsjournaler och morfars mycket omfattande dokumentsamlingar kring hans stora intresse, avel med arbetshästar och siffermaterial som beskrivs närmare under NordsvenskaHästen. Här har jag ur hans dokument gjort en beräkning av realkostnaden för hästarbetet på gården år 1947.

Det odlas idag högt uppe i samhällseliten en myt om att man kan välja mellan å ena sidan odling i ett naturligt och småskaligt, eller med ett annat ord ekologiskt jordbruk, eller å andra sidan av något mystiskt vinstbegär ägna sig åt att pressa jorden med energislukande maskiner och konstgödsel i olika former av industrijordbruk. Här har ordet industri alltid en negativ klang medan nationen Sveriges innevånare med rätta är väldigt stolta över sina världsledande verkstads-, skogs- och gruvindustrier, som tack vare höga mekaniseringsgrader och robotiserade metoder kan driva de svenska arbetarnas löneutveckling och ge medelklassen något av världens bästa välfärd.

Dom flesta inom mediebranschen och den ekonomiska vetenskapen är också överens om att välfärden har ett starkt samband med hög investeringsnivå och arbetseffektivitet i industrin - dvs företagen måste leverera mer och mer produktvärde per anställd för att löneutvecklingen ska vara ledande, samtidigt som man också har krav om att minska stressnivån och årsarbetstimmarna.

Varför tror eller anser man att jordbruksföretagare skulle kunna leva i samma samhälle men efter andra regler?

En av de grövsta missuppfattningarna uppstår, när man tror att bönder kan livnära sig på att producera något slags ekologisk "slow food". Då har man blandat ihop produktion och konsumtion, eller också vill man inte se skillnaden mellan konsthantverk och industrivaror. Alla former av jordbruk/lantbruk/skogsbruk är konstgjorda eller med ett finare ord antropologiska, och därför finns det egentligen ingen naturvetenskaplig definition eller skiljelinje mellan ekologiska och konventionella metoder. Dom enda skillnader och kvaliteter som kan mätas objektivt är förbrukning av mark, arbete och hjälpenergi i förhållande till skördemängden.

Av de nämnda tre objektiva storheterna är det endast den direkt insatta hjälpenergin som ingår i den moderna anlysmetoden för hållbar biologisk produktion som kallas för livscykelanalys, LCA. Dom bristfälligheter i metoderna för lönsamhetsberäkningar som jag skrev om för 27 år sen i LönsammaFår går tillbaka på samma begränsningar i valet av kostnadsposter, som de som nu görs i all biologisk hållbarhetsanalys - den som brukar kallas för partiell LCA och bara beskriver en mindre del av produktens "liv".

Det är endast en effektivt använd arbetstid som kan ge tillräckligt med både tid och varor över för en njutningsfull och stressfri konsumtion ibland en jämlik och demokratiskt styrd samling människor. Alla andra modeller bygger på relationer mellan herrar och tjänstefolk.

Det är begreppet "småskalig" och den otydliga definitionen som sänder ut konfliktskapande signaler i debatten. Det är alltid någon typ av företagare som åstadkommer produktion till samhällsnyttan. Och en företagare som även skapar sin arbetsplats måste alltid förhålla sig till dom två mest begränsande naturresurserna, som vid bioproduktion av grönmassa är odlarens och övriga medarbetares arbetsförmåga samt den markyta som kan producera tillräckligt med fotosyntes för att täcka alla odlingskostnader. Markytan kan inte samlas och flyttas, vilket som jag ser det är huvudskälet till att storleksfördelarna i just bioproduktion ganska fort äts upp av logistikproblem. Arbetskraft kan man köpa och hämta till gården men då MÅSTE arbetsuppgifterna ge en sån avkastning, dvs mängd biomassa per arbetstimme att företaget ger en samhällsanpassad löneförmåga. Jag är ganska säker på att det är här någonstans som hela ekokonceptet rasar om det t ex blir oljebrist. Titta på min tabell och jämför t ex hur mycket diesel som förbrukas totalt och per arbetstimme i jordbruket, jämfört med mängden som tankades i vår familjebil, vilken inte användes mer än max 1500 mil per år.

Här står "Busvebackens" aktuella och dieselberoende dragkraft uppställd år 2005 - fyra traktorer från 160 ner till 25 hk - som tillsammans kördes ungefär 900 timmar per år. Alla är inköpta begagnade, så investeringsnivån är måttlig. Dessutom finns utanför bild en snart 30 år gammal 9 fots skördetröska och ett begagnat rundbalsekipage för ca 1000 balar/år. Bakom Leylandtraktorn hänger alltid en gammal tippkärra med timmerkran för stenplock och lite vedkörning. Utanför bild står på olika ställen treskärig växelplog, 4,5 meters väderstadsharv och -vält, kombisåmaskin, Bigab växlarvagn 8-12 med spannmålslåda, egenkonstruerad rundbalsvagn för 17 balar i två lager, och 2,7 meters slåtterkross (den enda maskin som det pga stort slitage var motiverat att köpa som ny med normal avskrivning). I den gemensamma uppställningen skymtar också en så kallad minilastare, här en gammal glidstyrd Mustang -25 hk med krokodilgrip och skopor för utgödsling inne i nötboxarna. Den var gammal och sliten när jag köpte den och blev med tiden så svårstyrd att jag bytte den till en ny trevligare och midjestyrd Flexitrac -25 hk som fanns med i driften de två sista åren.