Lars Petter Hansander

Tog sig nytt efternamn efter sin far Hans Andersson, troligen omkring tidpunkten för sitt giftermål med Emma Larsdotter år 1900 och starten för nybygget på Slåttön i hennes hemtrakt Singsjön, Brunflo.

http://www.busvebacken.se/HansEricssonFoton/LundkälenSingsjön?action=AttachFile&do=get&target=tmp.webnail.066_l_p_hansander_m_fam_1904.jpg

Bild 066 Lars Petter Hansander f 1870 med hustru Emma Larsdotter f 1877 och barnen Helga f 1901 och Birger f 1903 framför sitt nybyggda hus Singsjön. Bilden bör vara från 1904. originalstorlek

Lars Petters familj växte till sig till nedanstående omfattning i början på 1930-talet. De vuxna barnen är fr v Knut, Anna Ingvar, Birger, Hans och Helga.

Böle width=500

Hennes hemgård Böle är avmålad av Kristina Ericsson från Odenslund, som var dotter till Lars Petters syster Anna. Den finns på Hansandersgården, och har nog kommit till efter beställning av Lars Petter och Emma. Den är signerad K E-n 1905. Kristina och Emma kände säkert varandra innan Emma träffade Lars Petter, eftersom Emma var lärarinna i Odenslund på 1890-talet. Jag kan tänka mig att Emma och Lars Petter träffades i närheten av Skolgatan 2 när LPH kom hem från Malmberget på besök hos sina syskon. F ö förtäljer traditionen att Lars Petter nog hade tänkt sig att ta med hustrun till Malmberget och fortsätta jobba för gruvbolaget, men Emma hade vägrat att flytta till ett sådant mygghål. Därför blev lösningen ungefär densamma som för Lars Petters far - nämligen att bli nybyggare på en del av svärfars egendom.

Jag har också fått bekräftat av Eje Hansander att det inte var en tillfällighet att LPH syns med en fiol i näven på bröllopsbilden från Kläppe. Han var en duktig spelman i sin ungdom liksom sin farfar. Men i och med giftermålet med Emma tvingades han lägga fiolen på hyllan. Hon var strängt religiös och kunde inte acceptera den sortens musik.

LPH 1897

Följande är minnen från uppväxten i Singsjön som skrivits ner av sonen IngvarHansander. Han blev sedermera målare i Uppsala. Minnena har redigerats av Lars Petters sonsöner Ivar Hansander och Eje Hansander. Under länken IngvarHansander återfinns ett par längre berättelser, från hans ungdomsår 1914 - 1922 och från 1930 som målargesäll vid kyrkomålning i Lungre, Kyrkås.

Ett par andra manuskript av Ingvar Hansander följer i sonen Ejes utskrift nedan.

http://www.busvebacken.se/LarsPetter?action=AttachFile&do=get&target=Storåsen+111.jpg

width=300

http://www.busvebacken.se/LarsPetter?action=AttachFile&do=get&target=Singsjön+skyttegille+1.jpg

http://www.busvebacken.se/LarsPetter?action=AttachFile&do=get&target=Singsjöns+skyttegille+2.jpg


Här följer några brev som Lars Petter skrivit vid olika tillfällen. Det första nedan skrevs till hans far i Stockholm när han själv vistades och arbetade som dräng åt sin bror Jonas på moderns hemgård i Lungre.

Från Lars Petter (timmerkörning o vår, Sahlinsfallet, fodertransporter, div sjukdoms – och dödsfall)

Lungre den 22 April 1889.

Efterson Ni ej kom hem till påsk, så får jag skrifva till Eder och tala om att vi ha haft tö se´n om torsdag och i dag regnar det dugtigt. Snön är dock ännu öfver 1 aln djup i skogen. På torsdagen hade vi 10 graders värme, och då det har varit så godt som ingen tö i vinter, så har snön smält ihop ganska mycket. I början af denna månad var snön odräglig att köra i; vid den så kallade Skjörhagen var snön så djup, att der vi skulle köra så måste vi först trampa ihop snön före hästarna; och åt en medelstor häst nådde snön upp till selpinnarna. – Lördagen i denna vecka eller den 27 April få vi slut-tumning, så att det är nu sista veckan vi köra timmer denna vinter. - Tack! för tidningarna Ni skickade mig. – I morgon, eller tredjedag Påsk, är det auktion hos Pål Persson i Skjör. I går voro vi till Lits Kyrka; föret på landsvägen var mycket dåligt, vilket för det mästa beror på den ofantliga hö- och halm-transporten. Till och med när vi kommo ur kyrkan foro 6 hölass norrut; hvilket väl ej alltid inträffar, att man kör hö midt på sjelfva påskdagen. I dag ha vi haft gudstjenst i Kyrkås kyrka af seminarieföreståndaren Westlinder. -

Som ni kanske sett i tidningarna, sitter nu grosshand- laren J. Salin inom lås och bom. Enligt hvad folk berättar, skall han å länsfängelset pröfvat på att taga sig afdaga, genom att göra ett rep af sin skjorta, som han hade rifvit till remsor, men företaget misslyckades derigenom, att, repet var för svagt så att det brast. Om det verkligen är Salin, som har anlagt elden, hvilket man i allmänhet tror så får Jonas Eliasson i Lillsjöhögen och Norlén på Ismundbacken släppa till en summa af omkring 20,000 kronor, som borgen på en vexel, eller ett kreditiv, eller hvad det var. Jemtlands Tidning har nu slutat sina dagar. –

Jag kan äfven omtala att Olof Olofsson i Mo har dödt i dag på morgonen, Rådman R. Fresk är betänkligt sjuk och August Lundholm var så sjuk på påskaftonen, att han ej kände igen sin fru. Rådman Fresk lär ha kräfta i magen enligt hvad jag nu har fått höra. För öfrigt mår vi ganska bra här hemma. Många helsningar till Eder från mor och oss alla.


Brev från Lars Petter Hansander till brorsonen Hans Petter Andersson, Bringåsen, 12 år. Lars Petter flyttade till Singsjön och gifte sig ett par månader senare.

Som jag med säkerhet inte minns om du fick svar på brefvet du för länge sedan skref till mig, och skickade i ett af farfars bref, får jag nu på slutet af min vistelse härstädes passa tillfället och sända dig några rader.

På samma gång vill jag bedja dig öfverlemna bifogade bref till respektive adressater, så du får då tjenstgöra som postexpeditör, fastän utan lön. Ett af brefven skall pappa ha, ett farmor och ett faster Brita. Jag hoppas du öfverlämnar dessa i oskadadt skick!

Jag tänker du nu hängt opp lien för sommarn och ”slagit ifrån dig,” såvida du ej kommer att använda den på åkern. Hvad dessa redskap angår tror jag mig i sommar ej ha sett mer än en enda och den användes för att slå bort gräset vid kontorsbyggnaden. Någon lie har jag ej tagit i, sedan jag var i Jämtland.

Då ni nu för tiden ej slår synnerligen mycket skogsslått har du kanske på hela sommaren ej sett någon mygg, än mindre blifvit biten af densamma. Men om du gör dig en resa hit i syfte att få se mygg, skall du ej bli sviken i dina förhoppningar, utan kanske se och få känna flera, än du i all din tid kunnat drömma om. Linaelfvens stränder är en riktig glädjeort för dem, och den person bör få tapperhetsmedalj som törs gå dit, eller vara där, och ej är försedd med ett större eller mindre parti myggnät, sådana redskap äro nödvändighetsartiklar här i Lappland. Jag har 2 st. dylika och dessa ämnar jag ta med mig hem till Jämtland fastän de nog inte förstå sig på att på bästa sätt använda dem där.

Jag hade nog mycket mera af intresse att säga dig, men som klockan är öfver ½ 11 på kvällen känner jag mig högst belåten med att gå och lägga mig.

Bengtsson att de skulle få arbete blott de jorde det bra och skapligt pris. Jag har haft över 20 man i arbete. D.S.


Ett brev som Lars Petter skrev till Josef och Maja Hansson, som emigrerat till Amerika sex år tidigare. Här beskriver han livet i Singsjön som en god fortsättning på sonen Ingvars minnen ovan.

Singsjön den 12te Nov. 1934

Bästa Josef och Maja!

Efter flera års tystnad har jag fattat beslut att sända en hälsning för att få veta om mina två på sin tid sända brev till Eder kommit fram eller om de aldrig nått bestämmelseorten eller adressaten. Jag förstår mycket väl, att ni genom brev från föräldrar och syskon få vetskap om det som händer och sker i födelsebygden, men då ni nu är långt borta är det alltid ett nöje att få veta vad som händer även bland bekanta och släktingar utomkring. Så har åtminstone jag funnit det, då jag varit långt från barndomshemmet.

Då jag inte varit till Kyrkås sedan midsommar, då kusin Karin i Bringåsen gifte sig, veta vi ej hur du och Martin med respektive fruar befinna sig, men vi hoppas och önska att samtliga äro vid god vigör, fria från större bekymmer och svårigheter. Det skulle vara oss en glädje att genom några rader få veta detta; och skulle icke heller på detta brev komma något svar, anser jag det lönlöst att ytterligare sända några rader dit bort till fjärran Vestern.

Tiden går med raska steg och lemnar spår efter sig på många sätt. Här i Singsjön har mycket förändrats sedan landsvägen och busstrafiken kommo till. Redan genast vägen var färdig byggde vår handlande K.M.Karlsson en affärslokal på Slottön som i storlek godt skulle räcka till i ett samhälle på ett par tusen innevånare och sedan d. 1 Mars förra året ståtar Slottön även med ett nybyggt kaffé, som en flicka från Oviken vågade försöka sig på. Allmänt trodde man att kaférörelse här skulle vara en dålig affär, men det har visat sig att detta är misstag. Affären lär gå rätt bra. Det är alla dessa lastbilkörare som frakta ved till Östersund som man kan säga är stamkunder, ty då de lastat sina bilar, tycka de sig ha förtjänat en styrketår. Det går flera tusen kbm ved härifrån varje år. Kronoparkerna och Er. Bengtson (från Singåbackskogen) äro de största leverantörerna.

Det torde kanske vara bekant, att sedan posten efter d. 1/12 1932 går över Brunflo och postlinien över Kyrkås indragits, det inrättats en ny sorts mindre poststation här - de kallas för postombud - och att undertecknad mot en alltför liten lön är föreståndare. Jag är således, utom en mängd andra titlar, begåvad med den ej så värst klingande titeln postombud som även synes på de stämplade frimärkena! Omslutningen av värdeposten var 1933 för ankommande värden något över 10-tusen och för avgående 7-8000 kr. Dagens tidningar få vi redan vid 6-tiden, således ett par, tre timmar efter det de blivit tryckta. Det är alldeles för mycket bekvämt i våra dagar!

I vinter bli här rätt stora timmeravverkningar så att det, liksom i fjol, torde bli smått om timmerhuggare. Våra pojkar ha avverkning både på kronop. Singsjölandet och på Palatset och få därför knappast tid att avverka något av egen skog. Som bekant är jag och gumman sedan ett år tillbaka födorådsfolk och har våra allra bästa dagar. Jag har aldrig haft det så bekymmersfritt som nu. Vid överlåtelsen av hemmanet togo vi undan ett skogskifte invid rågången mot Böle. Jag avverkade några hundra stockar där förra vintern och tänker nu hugga ved av avfallet och den skadade skogen. Min mening var att hugga veden vid midsommartiden men det har varit så mycket annat att jobba med hela tiden, så att jag har ej hunnit börja förrän nu. I vinter skall detta skogskifte få stå orört, men i stället har jag i dessa dagar sålt 2000 stockar från Storåsgården, som skall levereras på Singån. Det är redan underhandlat med Oskar Andersson om affär på hemmanet. Han skall betala 4700 kr och har sökt och även fått löfte om egnahemslån på 3600 kr. Priset är ju för billigt, men då ladugården är förfallen och jag förtjänar ett par tusen ändå på affären, så bör Oskar också få sig ett hem för godt pris. Jag har varit ganska försiktig att avverka där. Nu skall jag tillgodogöra mig 1100 kr ur avverkningssumman. Vägen mellan Lundkälen och Hjärpnäset skall nu äntligen börja brytas och sedan blir Storåsen icke så förskräckligt på sidan som den hittills varit, kan det t.o.m. hända att det blir busstrafik även efter den sträckan till Östersund. Som du ser går utvecklingen sin jämna gång och det är en lycklig omständighet att det synes bli godt om arbete och förtjänster en lång tid framöver.

Birger, som nu är pastoratsskogvaktare och som sådan sköter om Brunflo kyrkoherdeboställe, Lockne dito och Lockne komministerboställe samt Marieby prestskog, behöver också några man hela somrarna, som arbeta med dikningar, gallringar och skogskulturer. Nu har han åtta vedhuggare, men de flesta skola sluta om någon vecka, ty den bestämda vedmängden för året är nästan fylld. Så fort marken fryser till börja avverkningarna från de olika stämplingarna.

Att vi haft en övermåttan varm och vacker sommar är troligen bekant genom brev från anhöriga. Som exempel härpå kan nämnas att vi fingo en låda (ca 10 liter) riktigt fina körsbär från Bringåsen och att Jonas Jonsson på Sundsjöåsen fått 8 säckar väl matat vete på en liten åkerlapp. Han har sått vete flera år, men årets skörd är, vad kvalitén beträffar, hittills enastående. Det är för övrigt märkvärdigt vad somrarna blivit vackra de sista åren och hur snöfattiga och blida vintrarna varit. Det är alldeles som om själva naturen blivit annorluunda. Men kanske vi få sämre årgångar framdeles! De sista dagarna har det snöat rätt mycket, men som det inte varit någon kyla, är marken alldeles ofrusen. Singsjön är öppen och då temperaturen vexlar mellan +4 och -4 grader är någon isbeläggning inte att vänta. Den brukar vanligen ej lägga förrän fram i denna månad. Troligen far även snön bort innan vintern blir.

I förrgår var jag till staden och träffade där flera Kyrkåsbor, bland dem farbror Jonas, vilken omtalade att det då på kvällen var skördefest i sockenstugan samt efteråt auktion. Kyrkoherde Lindström skulle hålla föredrag. Här var skördefest i skolan för flera veckor sedan. Behållningen blev stor, men jag minnes om ej summan. I går predikade pastor Grafström på Sundsjöåsen, där han för övrigt brukar predika vid den här tiden varje år. Hans, Knut och Anna voro till Brunflo kyrka på begravning efter en av D.U.F.-sångkörens allra bästa förmågor, Anna Olsson i Bodal, som dog i Lungsot för någor vecka sedan. Även 2 av hennes syskon ha svagt bröst. Kommande lördag skall Rissna-sångkören konsertera här på skolan. En f.d. lärarinna, fru till faktor Åhlander, är ledare. Så måste jag berätta något om mig och familjen. Jag får fortfarande åtnjuta god hälsa, vilket är ovärderligt och Emma är även ganska kry. Visserligen är hennes hjärta besvärligt ibland och hennes ofärdiga ben tidvis krångligt, men hon vill inte såsom förorådsgumma slå sig till ro ändå, utan sysslar ännu med ett o annat till kl. 10-11 på kvällarna ganska ofta. Nu, sedan turisttrafiken för året upphörde, är det heller inte så mycket folk som hälsar på. Men vi tycka att det är trevligt att släkt och vänner besöka oss ibland. Helga, är som bekant sedan midsommar förlovad med Manne Nilsson i Marieby. Då hon ännu har 1 år kvar av sitt kontrakt som hemsyster i Umeå, blir det inte något bröllop utav förrän 1936. Ni är då mycket välkomna till bröllopet!

Birger har inrett röstkammaren på östra ändan, d.v.s. ovanför våra födorådsrum, i byggningen och sköter som nämnt är om pastoratets skogar. Hans lön är visserligen liten, men han får äta hos oss gamla för 15 kr i månaden och då går det ju bra. Hans, Ingvar och Knut äro husbönder och Anna är hushållerska. De övertogo gården till ett åsatt pris av 6000 kr jämte födoråd åt oss.

Ingvar är för det mesta i Östersund på målningsarbete, men kom hem i onsdags emedan han fått strupkatarr och doktorn ordinerade bl. a. att han skulle ligga minst 4 dagar och sedan hålla sig inne ett par dagar. Då ville han inte ligga i Östersund utan for hem så dålig som han var. Nu är han dock betydligt bättre. Sedan han gick igenom målarskolan i Karlskoga och fått betyg som utlärd i yrket har han en avlöning av 1 kr 50 i timmen. Tills helt nyligen har detta utgjort 12 kr pr dag, men som det nu är mindre med arbete och kortare dagar är arbetsdagen inskränkt till 6 timmar så att dagsförtjöänsten är nu 9 kr. Han ber mig hälsa Eder båda! Din pappa var nog vänlig att hjälpa honom med pengar till underhållet vid målarskolan, emedan jag då ej kunde bistå honom med hela kostnaden. Han är visst skyldig honom 2-300 kr ännu så länge. För att få arbeta i Ö-sund måste han ingå i fackföreningen och avgiftern till denna är kr. 4.50 i veckan. En besvärlig utgift för resten. Fackföreningarna äro rent av av ondo. Ingvar och en annan målare lade in anbud på målningen i prestgården och detta arbete skall vara fördigt till den 1sta Maj, då den nya kyrkoherden kommer. Skog är nu, sedan han fick pension, bosatt i Uppsala. Då detta arbete således skulle pågå under vintern då det är litet med målning lade Ingvar och hans kamrat in ett lågt anbud och räknade efter endast 4 kr pr dag. De målare som hade högre anbud anmälde Ingvar hos fackföreningen i Ö. för att han åtagit sig arbete för billigare än de av fackföreningen fastställda priserna. Nu var det för Ingvar att antingen utgå ur fackföreningen, eller också frånsäga sig ackordet. Som prestgårdsmålningen blir av kort varaktighet men arbetet i stan är stadigvarande, avsade han sig det förra. Meningen är dock att han skall arbeta åt kamraten mot timpenning.

Så till slut vill jag frambära hela familjens varma hälsninar till Eder båda och om Martin med fru träffas, så hälsa även dem! Vi veta ej däras adress och kunna därför inte skriva till dem. Under hopp om att dessa rader komma fram före jul, passa vi tillfället och på samma gång tillönska Eder: God jul och ett välsignelserikt Godt nytt år!

Farbror L.P.Hansander

Viktor Persson från Brynje, som varit lungsjuk i flera år avled å Äppelvikens sanatorium för några veckor sedan. Hans änka har i sommar varit hos Jonas Pålsson i Lungre.


Ett brev från Lars Petter Hansanders äldste son, Birger till kusinen Martin Hansson, som blev kvar i Amerika medan Josef återvänt några år tidigare. Av Brevet framgår att Birger vistats på Frösö sjukhus i stort sett ända sedan fadern skrev sitt Amerikabrev, 1934, - han tillfrisknade dock och dog för bara några år sedan, 96 år gammal.

Öhnet den 3dje december 1950

Käre kusin Martin!

Säkert blir du förvånad över att få några rader från mig. Jag kan inte erinra mig någon brevväxling oss emellan på alla de 23 år som du bott i High Point. Jag har så många gånger tänkt skriva, men nu först blir det utav. Nu börjar jag emellertid intressera mig för Amerika igen och vill göra påmint om släktskapen och vänskapen.

Som du troligtvis erfarit har jag mest varit sjuk sedan du emigrerade. Nu senast har jag varit på sjukhus, i dagarna femton år i ett streck. Som du vet tröttnade jag på jordbruksarbete och började som skogsman, men någon framgång på den banan hade jag inte. Nu intresserar jag mig barnsligt för skogarna på Vancouverön där världens längsta träd lära växa. (De lära vara längre där än i östra Australien.) Det är ju inte så långt från där du bor, så jag kanske med tiden kunde få litet bättre reda både på skogarnas beskaffenhet och på läget på arbetsmarknaden på båda sidor om Kanadensiska gränsen. Jag har med intresse tagit del av underrättelserna om de senaste årens tvänne stora översvämningskatastrofer därborta på västkusten, och undrar också om du varit och tittat på förödelsen. Faster Karin har jag inte träffat på 21 år, och inte Josef eller Maja sedan de kommo hem. Jag har fått reda på att du gifte dig nästan straxt du kom dit till Wash., men något om dina familjeförhållanden vet jag inte. Undrar om ni ha några barn och om din morbror ännu lever? De gamla dö ju undan varje år som du väl vet. Undrar också om du fortfarande ägnar din fritid åt sång och musik. Som du minns hade jag inte "gåvan" på det området. Här på sjukhuset bruka de öva körer varje höst, och jag brukar lyssna varje höst. Fyra av mina syskon ha gift sig, och de ha tillsammans elva barn somliga snart stora. Helga och jag äro ogifta och barnlösa. Far och Mor leva och åtnjuta god hälsa. Här på sjukhuset leva väl nuförtiden inberäknat personalen med familjer något över ett tusen personer. Från början av min vistelse här låg jag till sängs i åtta månader och fick injectioner, men sedan har jag haft något sorts arbete hela tiden nu senast som skräddare några timmar dagligen i snart sju år. Som nöjen anordnas här årligen ett halvt dussintal fester med dans som utfyllnad på programmet, ett dussintal danstillställningar och minst lika många biografföreställningar, några föredrag och konserter, högmässa i sjukhusets kapell nästan alla helgdagar, samt några besök av Frälsningsarmen och andra frikyrkoförsamlingar. Under hela advent pågå här stora städnings och dekorationsarbeten som äro färdiga i god tid till jul då vi emellertid gå i säng i vanlig tid och rätt snart efter helgen städa på nytt, och städa bort grannlåten.

Jag bebor nu ett rätt trevligt möblerat enkelrum, har radio och får promenera omkring på sjukhusets område. Här på Öhnet har jag lärt Engelska språket så att jag läser det med nöje. Någon enstaka studerande vårdas här ibland så att det blir tillfälle till att tala någon enstaka mening f. ö. är det få tillfällen till att öva sig tala språket.

Vi ha här mycket snö, men eftersom marken inte frös i höst, fruktar jag att den töar bort till jul. Jag kan hälsa dig från Johan Karlsson som jag är tillsammas med ibland. Han är pigg och rask och knogar på med litet av varje. Också från Anton i Brynje kan jag hälsa. Nu får jag väl avsluta brevet med en tillönskan om en God Jul och ett Gott Nytt År!

Birger Hansander


Busvebacken: LarsPetter (senast redigerad 2016-09-24 21:39:19 av JanNilsson)