Jordbrukshistoria

Så här såg familjen ut år 1888. Anna hade gift sig 1884 med Per Eriksson och flyttat någon km österut till nuvarande Bygdegården. Den nya födorådsstugan "norr på gården" (längst till höger på bilderna, senare kallad farmorsstugan eller andra stugan) byggdes samma år. Skoltomten och brodern Hans´ odelstorp avstyckades från fastighetens norra hörn och Bringåsens folkskola blev byggd. Några få år senare (1887) gjordes arvsskifte, "Ante" blev hemmansägare på hemgården, löste ut syskonen och gifte sig med Ingeborg från gården "Backmans", närmaste granne till Per och Annas gård. Jonas köpte samtidigt sin morbror Per Jonssons hemman, Lungre No 1, och blev bonde där, ungefär en km norr om Busvebacken.

Det övre fotot är daterat 1904 och det andra torde vara från samma tid. Gamla stallet finns fortfarande(ersattes 1912), båda mangårdbyggnaderna har den gamla förstutrappan. Den stora sälgen framför togs bort för bara några år sedan. Jämför med en ny bild från 2005 nedan.

En "flygbild" tagen från kyrktornet år 1900 över Lungre No 1 när Jonas Hansa var aktiv. Här var även hans mor Brita Jonsdotter född och uppväxt. Den stora mangårdsbyggnaden (nuv. muséet) och den mindre byggnaden mitt emot finns fortfarande kvar. På nästa bild har Hemming Larsa från Bröne och Per Orsa, Östersund stannat för framför Per Jonsa i Longer

Byggnationerna kräver massor med sågat virke. Fram till omkring år 1900 var man hänvisad till vattenkraft för att klara detta. 1879 invigdes en ny vattenturbindriven flerbladig ramsåg med kanttrissa i den lilla Gillerån ca 1 km söder om gården. Den ersatte då ett uttjänt äldre sågverk på ungefär samma plats. Detta nya GilleråSågen drevs av ett "Gilleråbolag" av Bringås- och Lungrebönder med 35 andelar, varav Backen hade 2. Bolaget hade protokollförda sammanträden och en noggrann bokföring med redovisning av andelsägarnas alla insatser (kapital, virke, arbetsdagar, underhåll), utförd sågning av alla stockar till var och en enligt fastställd prislista, legosågning för ickedelägare, bolagets ekonomiska resultat och vinstutdelningar ungfär vart annat år. Föreståndare resp. bokhållare alternerade med några års mellanrum mellan några av andelsägarna, och årslönen för bokhålleriet uppgick till 25 kr, att jämföra med en normal dagslön i sågningen som var 2 kr. Sågen kostade drygt 6400 kr att bygga och värderades i de tidiga brandförsäkringsbreven till 8400 kr inklusive spjälhyvel för takspån, smedja och en mindre stuga. (Efter några år ville inte det lokala brandstodbolaget ha med sågverket i sitt bestånd och då beslöt sig delägarna för att driva den på egen risk.) Samtidigt med detta projekt byggdes i Östersund en ny ångsåg, till vilken Bringåsbönderna också sålde och körde in rundtimmer. Vattentillgången medgav vanligen sågstart sista dagarna i april och det räckte vanligen till ett trettiotal sågdagar. Det sågades omkring 1500 stock ett normalår (omkring 700 kubikmeter)men varierade enligt bokföringen från 600 upp till 2500 stock det bästa året. I början av 1900-talet tillkom bl a en ångmaskindriven såg i Brynje och en lite större ångsåg i Nyvik vid Mosjön i Skjör. Verksamheten vid Gilleråsågen började minska framemot 1910, för att helt tyna bort under första världskrigsåren. År 1920 upplöstes sågbolaget. Delar av såghuset köptes och omgjordes till hölador på Backen, varav en fortfarande finns kvar i "Sve" med anteckningar på bjälkarna om när sågstart skedde för olika år.

Brandförsäkringsbrev

Följande försäkringsbrev och arvsskiftesbrev för fastigheten Bringåsen No 2/Backen ger en bild av både vilken lös och fast egendom som fanns på gården liksom förändringarna i byggnadsbeståndet under den period som Hans Andersson satt i riksdagen.

Den sista avser år 1893. Man kan ur dessa se att byggnaderna var rödfärgade redan från 1869, att kornlada med maskineri(tröskverk) och mangårdsbyggnad(senare kallad "äldre mangården") fanns med från början och finns fortfarande liksom vedbod. Stallet fanns under perioden och syns på de äldsta fotona men ersattes med nuvarande omkring 1910, fähus(för korna) var tre mindre 1869, ersattes med nytt till 1883, vilket i sin tur ersattes med nuvarande omkring 1910, sädesboden ersattes med ett nytt ståtligt spannmålsmagasin 1890 som står kvar bredvid kornladan, att 1883 tillkom nya mangården(födorådsstugan eller "farmorsstugan") vilken 1893, när AJ Hansson står som ägare, var utbruten ur försäkringsbrevet efter generationsskiftet 1887.

Lösöresvärdena finns på försäkringsbrevets andra sida och ändras inte mycket under perioden utom att värdena för lösöre i bostaden samt redskap minskas efter arvsskiftet.

Arvsskifte år 1887

Nedan följer dokumentet över arvsskiftet. Den bortskurna översta texten lyder:

Undertecknade, äkta makar öfverlemna och förära härigenom ....

Anders Johans lott

Jonas lott

Hans lott

Brita Kristinas lott

Lars Petters lott

En summering av det större, yttre lösöret visar att där fanns att fördela: 3 ston,en häst(vallack?) o två föl, 6 kor en ungtjur o en kalv, tre får o två lamm. Transportredskap: gigg, karriol, grön kärra, åkskrinda o kappsläde samt kornvagn, arbetskärra, tre höskrindor, fem gödselslädar, två vattendråg, stendråg o rotsläde, tre stöttingar o sju bakkälkar(för timmer o ved). För jordbruk: fem plogar, fyra harvar, en al(kupredskap för potatis), två kastmaskiner(för sädesrensning) och två hackelsemaskiner(korthacka grovfoder till "sörpa" åt kreaturen).

Vid folkräkningen 1890 titulerar sig Hans A som odalstorpare och f. riksdagsman och i hans hushåll ingår då förutom hustrun Brita, barnen Hans och Brita Kristina. Jonas,som förblev ogift, var nu hemmansägare på sin morbror Per Jonssons fastighet i Lungre och Lars Petter ingick nu i Jonas´hushåll som dräng. Förmodligen hänför sig Hans A:s titel till att han tillsammans med Hans jr börjat bruka den lilla avstyckade fastighetsdel vid skolan som ingick i Hans jr:s arvslott och som därefter brukats av Hans (jr) Hansson, sedan dennes son Josef Hansson och som numera ägs av en släkting till Josefs hustru, Maja. Från folkräkningen kan man annars konstatera att det visserligen fanns ett antal odalstorpare i socknen men alla övriga var yngre personer. "Pensionerade" bönder och tillika hemmansägare och deras hustrur kallades födorådstagare. Även Hans och Brita hade upprättat ett födorådsavtal i samband med gårdsöverlåtelsen (se i KulturBerättelse).

År1897 gifte sig Brita Kristina med Lars Olof Eriksson från den andra delen av Lungre No 1 och blev alltså nära granne med brodern Jonas. Av breven att döma hade "Lill-Brita" umgåtts med folket i "Lars-Ersgården" sedan länge. År 1900, samma år som Hans A dog, gifte sig både Hans(jr)och Lars Petter. Hans(jr) hade dessförinnan arbetat någon tid som predikant bl a i Åretrakten och fann sin Karin Jacobsdotter i Äggen, Undersåker. Lars Petter hade efter drängtiden hos sin bror varit malmlastare, skogvaktare och kamrer i Malmberget, Gällivare några år innan hann fann sin flicka Emma Larsdotter i Singsjöböle där de sedan etablerade sig och byggde upp sitt jordbruk.

Ekonomibyggnader och maskiner

Här är en betalningspåminnelse från 1878, det är en länsman(?) Borgh ifrån Lit som slarvat med betalningen av det trösverk som Hans A beställt åt honom. Uppmaningen om intyg för tidigare inköpta tröskverk kan möjligen avse inköp som diskuteras i brev från 1875 och dessa skulle kunna vara av den typ som illustreras längst ner till vänster, "handtröskverk" och i förstoring på nästa bild. Dessa användes på andra håll i byn och ett liknande exemplar finns i samlingarna vid Hembygdsgården i Kyrkbyn. Det består av en stifttrumma som repar av kornen från kärvarna som man håller fram. Trumman vevas med uppväxling av två man, en på varje sida, säkert ett ganska styvt arbete.

På Backen fanns sedan början av 1860talet en rejäl "kornlada med maskinerie" (värderad till 550 riksdaler eller kronor i samtida brandförsäkringsbrev). Maskineriet var ett fast installerat tröskverk med slagcylinder, slagsko och halmskakare på andra våningen, drivet via kuggkransar av trä från en cirkulär hästvandring i bottenplanet. Delar av verket ligger numera i en lada vid hembygdsgården i Kyrkbyn.

Nere i byn, utanför nordvästra hörnet av fotbollsplanen fanns tills för några år sedan en gemensam kornlada för fastigheterna "Backmans" och "Bygdegården" vilken innehöll en enklare tröskvariant bestående av en 2 - 3 meter lång konisk trärulle med knaggar "tröskbult" som skulle dras runt med häst på ett trägolv där man lade ut den otröskade säden. Där fanns också plats för en hästvandring med kraftöverföring i mittöppningen på bilden. En motsvarande modell drog tröskverket på Busvebacken.

Inga av de ovannämnda trösksystemen rensade spannmålen från agnar, ogräs och lättkorn. Detta utfördes med en s k kastmaskin, som liknade vevtrösken men där stifttrumman ersatts med en fläkttrumma. Spannmålen släpptes genom ett rörligt såll ner i luftströmmen och blåstes ut på golvet. De välmatade kornen stannade först och det sämre lättgodset längre och längre bort och kunde sedan ösas upp i olika fraktioner. En variant som kanske mer fungerade som kvalitetssortering med centrifugalkraft finns kvar i ladorna.

I kornladan där tröskning och rensning försiggick, lagrades även den otröskade säden från inkörning ur skylar eller hässjor i väntan på tröskning och sedan halm efter tröskningen. Den tröskade säden lades i sädesbod, spannmålsmagasin, härbre där den kunde ligga i tunna lager på lavar i ventilerade rum för att eftertorka. Den andra bilden ovan visar det vackra kornmagasinet som morfar AJH byggde 1891, fyra år efter generationsskiftet. Lite längre ner finns en bild av den fortfarande orörda orginalinteriören.

Den spannmål som odlades i Bringåsen vid den här tiden var korn, höstråg och ärter till hushållets behov varav mest korn. Därutöver odlades havre till utfodring av hästar när dom arbetade.

Från starten och fram till och med 1880-talet uppodlades årligen ca 0,5 ha ny åker, så att den totala åkerarealen nu var 13 ha. Av detta såddes 3 - 4 ha varje år med spannmål enligt ovan, en del såddes in med vallfrö -rödklöver, alsikeklöver och timotej - och vallarna fick ligga 6 - 7 år. Potatis för husbehovet och förmodligen lite till odlades varje år, och in på 1890-talet prövades även foderrovor och fodermorötter något år.

Sådderna gödslades varje år med 500 - 550 hästlass beredd stallgödsel. För gödselberedningen hemkördes varje vinter 4 - 500 lass myrjord till minst tre olika gödselstäder - häststallet, fähuset för korna samt får- och svinhuset. Dessutom insamlades en del gödsel från sommarfähuset och fäbodarna.

Från och med 1882 började man även använda inköpt s k konstgödsel och efter några år var man uppe i en årlig mängd av 1500 kg totalt av diverse olika sorter såsom guano, chilesalpeter, mossgödning, superfosfat, kalimagnesia, thomasfosfat och svavelsyrat benmjöl, som lades ut i en sammanlagd mängd av 4 - 500 kg per ha på plöjningarna.

I genomsnitt kostade dessa gödselmedel ca 10 öre per kg enligt AJ:s anteckningar, vilket ungefär motsvarade vad ett kg spannmål då var värt. Förhållandet mellan priset på motsvarande handelsgödsel och spannmål är än i dag ganska lika, däremot har marknadsvärdet på båda delarna sjunkit kraftigt om man jämför med vad man kan köpa för en vanlig arbetslön. Nu räcker en normal arbetarlön till 5 - 10 ggr mer av dessa produkter jämfört med vad dåtidens "dagaman" eller snickare hade råd till. Att konstgödselanvändningen började 1882 hänger säkert ihop med att Östersund då fått järnvägsförbindelse med Trondheim och Stockholm, dessförinnan var det alldeles för dyrt att frakta hit så tungt gods, vilket i så fall måste ske vintertid på hästsläde från hamnar i Sundsvall eller Trondheim till kostnader enligt fraktsedlarna ovan.

Av detta framgår ganska klart att gödsling och gödselhantering i olika former har varit en mycket stor och resurskrävande del i skapandet av de åkermarker vi har i våra dagar. Man ska ju också komma ihåg att närmare hälften av det hö som användes i Backens djurstallar var skogs- och myrslåtter som alltså liksom myrjorden och konstgödseln infördes utifrån för att, via den producerade gödseln, höja bördigheten på den uppodlade marken.

Sedan har det nog varit så att handelsgödseln nyttjades betydligt sparsammare under stora delar av 1900-talets första halva, beroende på rådande kristider vid världskrigen och den mellanliggande depressionen. Detta innebar naturligtvis att man då fick tära på de näringsförråd i marken som tidigare byggts upp. Vid den tiden hade även skogs och myrslåttern upphört, vilket ytterligare minskade näringstillförseln.

Välgödslade och välskötta åkrar minskade risken för och effekterna av de missväxtår som allt som oftast inträffade. Av BrevSamling och övriga anteckningar framgår mellan raderna att familjen Andersson på Busvebacken klarade dessa nödår ganska bra, och ofta hade foder över att sälja till grannarna. Dessutom kunde man minska ner djurbesättningen och även hästanvändningen under sådana svagår för att spara på fodret.

Här nedan kommer några samtida nedteckningar om klimat och årsväxter ur en nyfunnen (sommaren 2014) anteckningsbok som jag låter författaren själv presentera:

Årsberättelser öfver väderlek och vegetation. (f. o. m. 1852)

Då det i framtiden kan vara roligt att veta hurudana årgångarna och årsväxten varit under förfluten tid, så har jag företagit mig att fortsätta de af min fader Hans Andersson gjorda anteckningar öfver väderleken och årsväxten från och med år 1852 till och med år 1874, hvilka jag afskrifvit ur en af honom upprättad minnesbok. Med år 1875 börja mina anteckningar, och de här medan anförda årsberättelserna för åren 1875 - 1880 års afskrifna ur några af mig i en annan minnesbok gjorda anteckningar, och får jag försäkra dem som kan komma att läsa dessa årsberättelser, att de äro fullkomligt sanningsenliga samt upptecknade samma år som beskrifves och ej hämtade ur minnet flera år efteråt. / Bringåsen i Jan. 1881. And. Joh. Hansson

Årsväxten 1852

Hälften af Mars och april månader var det varmt solsken sednare hälften af April föll mycken snö med stark köld som varade åtta dagar in i Maj då sommaren kom med solsken och värme och emellanåt litet regn; den 29de Maj var såningen allmännt slutad. Regn och solsken omväxlade alla dagar hvilket så påskyndade vextligheten att rågen visade ax 14 dagar före och kornet skjöt ax vid midsommaren. Myrbärkarten syntes åtta dagar före midsommaren. Slåtterna voro vid denna tid som de vanligen plägar vara första höanveckan.

Den 1sta Juli började ärterna blomma och söndagen före första höanveckan var skedorna i sin fulla storlek, fjorton dagar derefter funnos skedor som voro grönmatade likaledes korn och råg, man åt nypotates 2dra höanveckan. 4de veckan börjades skörden. Man ref ock då upp ärterna; mycket skogslått stod oslagen till efter skördetiden.

Nervfeber rasade häftigt denna sommar och ganska många dogo.

Här kan jag inflika att Hans Andersson med hustru Brita och nyfödd dotter Anna 1855 bröt upp från hemgården i Kläppe och startade sitt nybygge på den nybildade och arealmässigt resursstarka hemmansfastigheten No 2 i grannbyn Bringåsen. 1857 föddes sonen Anders Johan.

Året 1856

Från den 6te till den 16de Maj klara varma dagar. Den 18de Maj blef snö; sedan regn med blåst i 14 dagar; man måste så i regnväder. Regn och stormar nästan hvarenda dag, en följd deraf blef att vindrö hindrade sädens mognad så att den ej började mata förr än i September, då en vecka var klar och varm. Den 1sta Oktober hade man ej ännu slutadt skörden, åtminstone icke alla. Potatis på somliga ställen ohackad ännu den 13de Oktober. Regn nästan hvar dag från den 15de September till ofvannämnde dato. Frostnätter som oftast, liggsäd affrusen och det öfriga af mycket dålig beskaffenhet.

Året 1857

Maj och Juni månader var det blåst, knappt en dag varmt, 2dra höanveckan blef ett förfärligt regn, så att vattnet i bäckar och åar steg vida högre än vanlig vårflod. Man blef rådlös hvad man skulle företaga sig. Jag för min del företog mig att uppgräfva gropen till hvalfkällaren. 5te höanveckan var det klara dagar med stark värme, hvilket så påskyndade sädens mognad att på åtta dagar de tomma axen blef i en hast förvandlade till strida gula ax; så blef det kyligare luft en tid. Korn och råg var såväl till skylantal som godhet ovanligt, men på potatis var nära missväxt. Godt väder till 14 dagar före jul då vintern änteligen kom med sparsam snö. Storsjön alldeles öppen till Nyåret.

Året 1858

Blida dagar hela vintern, sällan var barken på träden frusen. Den 20de April var det bar mark på inegorna. Denna vinter var således blott några dagar öfver fyra månader lång. Den kortaste vinter jag minns.

Den 4de Maj halshöggs en för mord och rån lifsdömd man från Norge vid namn Sivert Andersson; Afrättningen skedde vid Högbron (i Högfors, Häggenås). Då vi gick förbi Korsta ofvannämnde dag var Rågåkrarna der nära en half aln lång. Warma dagar men litet regn. Den 10de Maj började vi så på nyodlingar, och den 22 maj var såningen allmännt afslutad. Stark värme men intet regn. Skogseldar syntes på alla håll. Fjorton dagar före midsommaren började rågen visa ax, och var ovanligt vacker, men korn och ärter ganska klen tillfölje af den starka torkan. Den 20de Juni kom änteligen ett efterlängtat regn som uppfriskade den högst torra jorden. I midsommarsveckan syntes ax på somliga åkrar, och en del korn började rinna. Nyodlingar högst klena; regnskurar alla dagar till den 1sta Juli. Stark värme hela höanden, den steg till 40 grader i solsken och 30 gr. i skuggan. 5te veckan börjades skörden men den 6te pågick den som mest. 7de veckan hade vi både skurit och slagit af. 8de veckan blef det regn, den 9de likaså; säden började mälta i skylarna så att den blef något skämd. Potatis ovanligt stora. I början af September syntes en stor komet vid karlavagnen, som vid slutet av September fick en så lång svans att den räckte från horisonten till karlavagnens stjernor. Ofantliga stormar och högst ombytlig väderlek.

Svagåren

Året 1865

Om detta år har jag ej annat att berätta än att det var ett af de alldra sämsta och har ej haft sitt motstycke sedan 1849, (hvilket var det svagaste år jag minns) flera tusen tunnor Spannmål infördes i Landet, och ett statslån på 150,000 Rdr. beviljades Jemtland, deraf Kyrkås erhöll 1,200, att betalas på tre år. Omkring 200 Tunnor säd inköptes af Kyrkås. Jag fick dock frökorn af årsväxten. Säden var inte så lite matad, men tre på hvarandra följande frostnätter förstörde på de flesta ställen i grund all säd.

Året 1866

War ett ymnigt sädesår men ett förstörelseår för foderbergningen, ty under sednare hälften af höanden regnade det hvarje dag dock ej så att någon stor flod derigenom uppkom; mycket skogfoder kom ej in i ladorna. Detta år var jag till Stockholm att bese expositionen.

Året 1867

Året som ej haft sin motsvarighet på århundraden. I medium af December föregående år började en utomordentligt skarp köld som fortfor nästan utan afbrott till slutet af Februari; den började så skarpt före jul att kölden gick till öfver 40 grader, efter jul var kölden ännu skarpare, så att man genom särskildt observerande fann att vid Storsjön kölden steg till 45 gr. Emellanåt snöade det häftigt; I slutet af Februari kom ett starkt töväder, några dagar derefter en måttligt stark köld och snö, men ingen tö hvarken i Mars eller April, icke heller i Maj förr än den 26te, då en mildare temperatur inträdde, men ända tills i dag den 30de maj har det frusit alla nätter, dock de 4 sista ganska obetydligt.

För att visa hvilket ovanligt som i år hittills inträffat skall jag här anföra åtskilligt;

Ända till den 18de Maj eller Eriksdag måste vi köra till Hästdrolkällan efter vatten, ty varken i brunnen eller i någon grubba fanns vatten att upphämta. Den 22dra Maj var jag till Söre på Bevillningsberedningen (taxeringsnämnd) och då var Lithselfven så grund att man gick på bottnen mellan södra och norra djupet vid bron (gamla bron vid kyrkan) och i prestgården måste köra hitom brobänkarne efter vatten; Det var blott det s.k. södra djupet som var isfritt, hela den övriga delen af elfven isbelagd och kunde köras hvar som helst. Snön var ännu mycket djup och godt slädföre ända till Lihtsbron, icke en gång drolbacken var riktigt bar, blott litet midt efter vägen.

Man måste fara till Ismundqvarnen och mala den adertonde Maj, det var temmeligen godt väglag dit. I dag den 30de Maj har ingen qvarn i Bringåsen börjat gå; Snön i skogen är omkring 1½ aln djup (105 cm) men på inägorna börjar jorden att titta upp; en liten qvarlefva af snödrifvan på Fårhustaket ligger ännu qvar (den 30de Maj). . Foderbrist börjar yppa sig; penningbrist är makalös; utmätningar och auktioner höra till dagordningen. I Östersund hålles auktioner minst 2 dagar i veckan stundom 3; konkurs öfvergår snart sagt alla handelsmän i Staden. Det goda priset på varorna narrar landtbefolkningen till inrop, och detta ruinerar dem. Hvad skall det blifva av allt detta? Kanske Gud har något botemedel?

Jag för min del tycker det ser mörkt ut, ehuru rättvisan fordrar att jag erkänner det ingen nöd öfvergått mig; jag är icke heller hopplös för egen del, men, ett stort Fattighus blir jemtland om icke Guds allmakt skyddar och hjelper.

– I tidningarna har jag sett att en karavan av 90 hästar färdats öfver qvarkan, d.v.s. öfver hafvet mellan Finnland och Umeå den 14 Maj.

Då vi ej haft något töväder förrän i Juni var det ej annat att vänta än att en ovanligt stor vårflod skulle uppkomma; Så inträffade ock. I början av Juni fick vi tö, och det med besked också, vattnet i bäckar och åar steg alldeles ofantligt, man vågade knappt gå mellan byarne af fara för att drunkna. En qvinna hade sånär drunknat i Sågbäcken mellan Kläppe och Östersund men hjälp kom i sista ögonblicket. Lithsälfven har ej i mannaminne stigit så högt. Bron öfver Långan förstördes helt och hållet. Bron över Hårkan hade så när farit samma väg, men räddades genom ett där förlagt manskap. Wattnet gick öfver bron.

Emellan den 16de och 25 Juni pågick såningen som mest; en stark värme af ända till 40 grader (i solen) påskyndade såningsarbetet. Söndagen före midsommaren, eller den 16de fans icke ringaste tecken till löf på björkskogen, men den starka värmen åstadkom en sådan förändring på 8 dagar, att löfvet blef nästan fullvext till Midsommarsdagen. På Midsommarsdagen fans icke en enda blomma på marken. Märk väl detta! Har väl sådant händt förut? Kanske aldrig! Den 18de Juli blev Mosjön isfri. Storsjön blev fri från is den 25te Juni. Detta låter fabelaktigt men är icke dess mindre sant. En man vid namn Söderberg körde över Storsjön från Offne i Mattmar till Östersund den 18 Juni utan någon fara.

Besynnerligt nog väntade många ett godt år; denna hoppfulla väntan blef dock tillintetgjord genom inträffade frostskador, som först visade sig i början af September, då säden på många ställen bortfrös. I slutet af September kom 3ne förfärliga frostnätter som gjorde totalt slut på all den säd som då var oskuren.

Nu visste hvar och en att missväxt inträffat, och att maken till svagår ej inträffat sedan 1849. Jag får nu lemna en kort berättelse om följderna av 1867 års missväxt. I en skrifvelse från Landshövdinge Embetet uppmanades Socknemännen (i Kyrkås) uppgifva huru stort parti korn hvar och en behöfde för att med iakttagande af den största sparsamhet kunna till nästa skörd livnära sig.

Behofven uppgafs till 300 tunnor. Ett statslån på 200,000 Rdr beviljades för Jemtlands Län hvaraf Kyrkås socken erhöll 2,100 Rdr. Kornet gällde i Sundsvall 24 a 26 Rdr Tunnan och och råg 30. Från Sveriges bättre lottade provinser äfvensom från Tyskland, England, Frankrike, Portugal och Amerika skänktes ofantliga summor till de nödlidande i de norrländska länen, ty öfver hela Norrland är hungersnöd, dock alldra värst i Norr- och Westerbotten. Huru gifmilda en del gifvare var kan man få ett begrepp om då man får höra att vår frejdade landsman John Eriksson i Amerika ensamt skänkt Tjugutusen (20,000) Rdr.

Den svaga säden, som var ofrusen skadades ock af den dåliga ”gist” som blef en följd af den sena skörden. Hösten var dessutom kulen och omild. I December månad inträffade stark köld som veckan före jul var alldeles förfärlig. Man observerade ända till 45 grader. I Råneå, Norrbotten var det 57grader kallt, enligt en tidnings berättelse.

Här är några fraktsedlar avseende korntransport från Sundsvall till Östersund i december 1865. Här framgår att ett hästlass är fyra säckar(eller tunnor), omkring 400 kg, för vilket forköraren fick en riksdaler per mil. Alltså fick han ca 20 riksdaler till Östersund vilket höjde kostnaden för en säck med 5 riksdaler utöver de 25 - 30 som den då kostat i Sundsvall. Normala år kunde kornet kosta 12 - 15 riksdaler/tunna(100 kg) på marknaden i Östersund.

Frakten med häst kostade sålunda ungefär 25 öre pr mil för en säck á 100 kg. Ur JarnvagsBroschyr har jag beräknat att motsvarande taxa för järnvägsfrakt där det var möjligt vid den här tiden var ungefär 3,5 öre pr mil för motsvarande vikt.

Arbetslönen för en "dagaman" eller hantverkare kunde vara en till två kr/dag plus kost och logi. Vissa svagår tvingades man bjuda ut sin arbetskraft för 25 öre/dag eller t o m enbart för mat.

Året 1868

Ifrån Jul till den 16de Januari var uppehållsväder och måttligt kallt samt litet snö; men nu kom en vinter som knapt haft sin like, Snö och storm dag på dag från ofvannämnde dato, nästan utan afbrott till Gregori. gamla gubbar påstå sig ej minnas en så orolig vinter. 1849 års vinter var visserligen en af de svårastemen icke hvad blåst beträffar jemförlig med i år; och det märkligaste var att det nästan alla dagar blåste sydlig vind; blott ett par gånger hade vi vestlig storm, och det med besked. Oaktadt vi hade sydlig vind medförde den dock icke tö, ehuru det vist ej var kallt utom några dagar i slutet af Januari då termometern visade på sin ställen 40 grader under noll.

Den 14 Mars blef tö, detta år första gången sedan vinterns början som skogen blifvit riktigt fri från sin snöbörda. Endast ett par gånger förut har droppar fallit af hustaken. På Gregori marknad kostade frökorn 34 Rdr tunnan och Ärter 40 Rdr. Jag medgifver att detta höres otroligt men är dock fullkomligt sant. Matkorn gällde 30 Rdr. Tunnan räknad á 6 kub.fot 3 kannor (125 liter). Mjöl kostade 3 á 3,25 pr Ltt (lispund = 8,5 kg).

Alla upptänkliga ämnen, såsom granlaf, renmossa, ben, bark, ärtris med mera, begagnades till brödföda. Dagspenningen som för ett par år sedan under vintertiden vanligen var 1 Rdr är nu högst 25 öre; Mången utbjuder sig för bara maten.

Sommaren blef mycket torr hvilket gjorde att sädes- och gräsväxten var ovanligt ringa. Utmärkt fint korn och ärter men litet i spann. I södra Sverige synnerligast i Småland hungersnöd tillfölje af torkan. Gåfvomedel samlades här till Småländningarne.

Året 1869

Wintern var utmärkt god, mildt väder och litet snö, men desto värre blef sommaren som visserligen började i April med varmt solsken men sedan blef regn och kallt hela sommaren; Ja! så mycket regn att knappt så mycken nederbörd fallit under en sommar på 100 år. Ymnig foderväxt men ytterst svag säd. Kornskylarne på sina ställen och Råghässjorna stå ännu ute den tolfte (12) November. Häraf kan man sluta till hurudan sommar vi haft.

Härifrån mer normala växtodlingsår igen

Året 1870

Vintern var medelmåttigt kall och snön mycket djup. Skogen var nästan hela vintern belastad med en ofantlig snöbörda och mycken ungskog blef derigenom nedbruten.

I slutet af April blef bar mark. Wid Eriksmässan (den 18de Maj)börjades sådden och afslutades på de flesta ställen innan Juni Månads ingång. sommaren mycket varm. Årsväxten blef till alla delar utmärkt god, både havad sädes- och gräsväxten beträffar; hvadan detta år var ett i allo rikt och godt år.

Året 1871

Wintern ofantligt kall och bister, med djup snö. Häftigt töväder i Mars. Kall nordlig blåst hela April och halfva Maj. Wåranden börjades den 26te Maj men regn hindrade såningen så att vi ända tills i dag, (d.v.s. den 8 Juni) pågått med såningsarbetet Årsvexten blef god.

Året 1872

War ett i allmännhet godt år.

Året 1873

War märkvärdigt derföre att foderbristen var nästan allmän höpriset var mellan 1 Rdr 50 öre och 3 Rdr. pr Ltt (8,5 kg). Djup snö. Sommaren varm och Juni och Juli månader alldeles torr i östra delen af provinsen, men ymnigt och till och med förmycket regn i den vestra, såsom Åre och Kall; Häromkring blef det till följd af torkan mycket tunnt och "litet i spann."

September och oktober regnig, så att säden blef mycket illa tilltygad och skämd. Förjulsvintern blid och litet snö.

Året 1874

Wintern blid och ovanligt litet snö; häromkring var den ingenstädes öfver 3 qvarter djup (ca 45 cm) och inegorna nästan bara hela vintern. I fjälltrakterna lär snön likväl ha varit ovanligt djup. I Ragunda deremot var bar mark; detsamma var förhållandet öfver hela Norrland och i Stockholm intet slädföre efter Jul. Endast ett par mårgnar var det så mycket snö att släddon kunde begagnas; föröfrigt regn och blidväder.

I slutet af April blef härstädes bar mark, men början af Maj var regnig och kall så att vårarbetet ej kunde påbörjas förrän den 27de ; den 5te Juni var såningen allmännt slutad men regn och kall nordanvind fortfor ända tills ett par dagar före midsommaren då ändteligen sommaren kom med solsken och värme samt emellanåt litet regn. Fjorton dagar efter midsommaren började rågen gå i ax och första höanveckan syntes de första kornaxen; men då inträffade åter kall och regnig väderlek så att säden ej började mogna förr än i medium af Augusti. I medlet af September började frostnätter visa sig, så att säden på många ställen blef skadad. Kornet steg ovanligt till skylantal men litet i spann och för det mesta af dålig beskaffenhet, rågen var medelgod, men på ärter och potates var nästan alldeles missväxt. Regn och stormar hela hösten.

Året 1875

I medium af December föregående år började en ovanligt sträng köld som under juldagarne var så skarp att termometern visade 35 grader här i Bringåsen. Kölden fortfor nästan utan afbrott tills i början af Mars då den ändtligen började gifva med sig. Wid Mars månads slut var snön knappt 1 aln (6 dm) djup. Något töväder inträffade ej förrän den 10de April då det töade duktigt i 3 dagar. Men sedan var det kallt och stormigt hela April månad. I början af Maj blef det mycket varmt; den 7de i samma månad var marken fullkomligt bar, och den 18de Maj börjades såningsarbetet men i följd af regnig väderlek kunde den ej afslutas förrän i början af Juni. Sedan blef det måttligt varmt samt emellanåt litet regn, så att rågen visade ax 8 dagar före midsommaren och kornax syntes fjorton dagar derefter.

Sedan blef ostadig väderlek hela sommaren; Korn och Råg blef medelgod, men ärter och potates var dålig. Hösten kall och torr.

Året 1876

Blid vinter med djup snö; Intet töväder förr än i början af April; Inegorna bara redan den 10de; stark värme hela April månad, men Maj var kall och stormig, den 27de Maj var såningen allmännt slutad. Regn och solsken omwexlade nu alla dagar, men sednare hälften af Juni var mycket varm och torr; på Midsommarsdagen steg värmen till 29 grader i skuggan. Juli månad, deremot var regnig och kall. Stark värme inträdde åter i början af Augusti; i medium af denna månad börjades skördearbetet; årsvexten blef god, men säden blef något skämd i följd af det myckna regn som föll i September månad. Wintern börjades den 30de oktober. Några dagar före Jul inträffade mycket skarp köld; på julaftonen visade termometern 36 grader under noll.

Nya svagår

Året 1877

Mycket skarp köld fortfor under hela Januari; qvicksilfret sjönk 38 grader under noll här i Bringåsen men i Östersund och flera ställen var ända till 47 graders köld; denna vinter var en bland de kallaste i mannaminne. Hela Februari monad var klar och medelmåttigt kall. I Mars föll mycken snö; April månad var snöig och kall; ännu den 20de April visade termometern 25 grades köld om morgnarna. Snön låg ännu qvar på hustaken den 8de Maj och någon riktig tö visade sig ej förr än i medium af nämnde månad; emellan den 4de och 12te Juni pågick såningen som mest, dock under mycket ogynnsamväderlek. Juni och Juli månader voro mycket kalla och regniga så att kornet på de flesta ställen ej började skjuta ax förr än vid Olofsmessan. 4de höannveckan var klar och medelmåttigt varm, men 5te veckan blef åter regning och kall, och likaledes den 6te veckan.

I slutet af Augusti började frostnätter inträffa så att säden blef skadad på många ställen; i medium af September börjades skörden, korn och råg voro af ytterst dålig beskappenhet och på vissa ställen alldeles förstrördt af kölden. På Ärter och potates blef total missväxt. Mellan den 16de och 17de september inträffade en förfärlig frostnatt som gjorde fullkomligt slut på all säd som då stod oskuren; vid Storsjön och flera ställen var 6 grades köld på morgonen den 17 September.

Aldrig i mannaminne har så mycket regn fallit som under denna sommar, fyra särskildta gånger under sommarens lopp hafva bäckar och Åar svällt upp lika högt eller tillochmed högre än vid vanlig vårflod, man blef flera gånger nödsakad att upphöära med slåtterarbetet i följd af regnet, och skogsfodret blef mycket illa tilltygadt; foderväxten var eljest riktlig, isynnerhet på hårdvall.

Hösten var blid och torr men stormig; i slutet af October föll nära qvartersdjup snö som åtföljdes af lindrig köld; i November återkom sommaren på nytt med regn och blidväder;

Såsom någonting för årstiden ovanligt, kan jag nämna att vi ännu den 20de November uppristade nyodlingar utan hinder. Wintern inträdde visserligen ett par dagar sednare men snön var knappt 1 qvarter (15 cm) djup före jul, men under juldagarne föll nära ½ alns (30 cm) djup snö. Storsjön var öppen till Nyåret.

Detta år var ett bland de aldra sämsta och har ej haft sitt motstycke sedan år 1867. En stor mängd spannmål måste nu uppköpas för läntes behof. För Kyrkås socken ensamt köptes nära 200 tunnor. Kornet gällde 30 kronor pr. tunna och råg 34 á 35 kronor. frökorn gällde 34 á 36 kronor tunnan på våren 1878. (200 tunnor torde motsvara ~15 000 kg spannmål att fördelas på omkr 350 invånare i socknen)

Året 1878

Vintern var mycket blid, kölden öfversteg aldrig 20 grader och töväder inträffade som oftast med 7 á 8 graders värme i skuggan. På inegorna var bar mark nästan hela vintern och äfven i skogen var helt obetydligt med snö. Häftiga stormar rasade som oftast, och natten emellan den 21 och 22dra Januari rasade den förfärligaste storm hvars make man ej skådat på flera årtionden, förfärligt mycket skog blef nerbruten, hustaken blefvo afrifna, samt tillochmed hus blåste omkull på flera ställen. Allt ifrån nyåret och till början af April föll blott ett par gånger, en cirka 3 tums djup snö; eljest klara och mycket blida dagar alltjemt. I Februari och största delen af Mars nyttjades kärra på landsvägen emellan Östersund och Torpshammar hvilket kanske aldrig händt förut denna tid på året.

Gamla gubbar säga sig aldrig hafva skådat en så blid och snöfattig vinter. 1813 års vinter lär visserligen ha varit mycket blid men då var snön betydligt djupare i början af vintern. De första dagarne i April föll ½ alns djup snö hvilket är det mesta som fallit under vintern. Wåren inträffade på allvar i slutet af April; i början af Maj inträffade kyligare väderlek några dagar och äfven något snö föll; den 16 Maj börjades sådden men i följd af regnig och kall väderlek kunde den ej afslutas förrän den 8de Juni; Ovanligt mycket regn föll under sednare hälften af Maj och början af Juni, i bäckar och Åar steg vattnet mycket högre än vid den egentliga vårfloden.

Juni månad var kall, men vid Midsommaren steg värmen till 27 grader i skuggan. Ågen började skjuta ax åtta dagar efter Midsommaren och kornet först i medium af Juli, och på många ställen ej förr än vid Olofsmeddan. Hela Juli månad fortfor kalla nordliga vindar att vara rådande så att växtligheten förhindrades och åkrarne sågo mycket dåliga ut; De sista dagarne i månaden skedde ombyte i väderleken och stark värme inträdde så att säden började mogna ordentligt, värmen fortfor i fjorton dagar, hvarefter regn med kyligare luft inträffade en tid.

Hö och foderväxten blef mycket dålig och har på lång tid ej varit så ringa; men korn, råg, ärter och potates blefvo utmärkt bra. Blid väderlek fortfor hela September månad och potatesgräset stod ännu ofruset vid Mikaelitiden. Oktober månad var blid men regnig.

Denna höst började vi uppsätta huset till vår nya såg i Bringås-ån. (Mer om detta omfattande projekt under GilleråSågen) Den 1sta November inföll vintern medan jorden ännu var ofrusen; Mycket snö föll i November och Decmber månader och vid Jultiden var snön redan öfver alnsdjup. Skogen var nu formligen nedtyngd af rimfrost och snö hvilket af de gamle säges förebåda ett ymnigt och gott år.

Från 1878 finns några ögonvittneskommentarer över Bringåsfolkets medverkan i fjärrtransporter, dels av hö som man sålt till bristområde i länets utkant, och hämtning av importspannmål från sydligare trakter för att ersätta brist på brödsäd i Kyrkås. När sonen Jonas var i 20årsåldern, och fortfarande bodde hemma på Backen i Bringåsen förde han en del prydliga anteckningar i en liten sliten bok om lite av varje inklusive några reseberättelser som kan vara roliga att läsa om den nyfikne ynglingens upplevelser. Båda resorna beskrivs även i Bringåsen 5te Mars 1878 . På den första resan var det förmodligen Ante och Jonas som körde varsitt lass, 380 kg hö tillsammans ner till Gråsjön mellan Bräcke och Hällesjö samt importspannmål pga nödåret tillbaka från järnvägen vid Erikslund nedanför Ånge, den dittills nordligaste stationen på stambanan. Den andra resan gjordes av Jonas´ farbror Anders i Kläppe som körde två hölass, sammanlagt 380 kg, till Gråsjön med Jonas som kördräng.

Beskrifning öfver resan mellan Erikslund och Bringåsen i jan. 1878

Hemmifrån Söndagen den 13de Jan. kl. 12. till P Pålsson Oppetand, der vi fick hus kl. 4. derifrån Måndagen kl. 5. f.m. Hvila hos Bärtel, hus hos Pilten kl. 5 e.m. från Pilten tisdagen kl. 4. f.m. hvila hos rolf, hvila vid bräcke kyrka, och hvila på lillkrogen, derifrån till gråskön, hos A Persson der vi fick hus kl. 9 e.m. Odensdagen från A Persson kl. 10 f.m. till lillkrogen, till slammeråsen och vila, derifrån till Storkrogen der vi fick hus kl. 6 e.m. Thorsdagen, från Storkrogen kl. 4 f.m. vila i talge, derifrån till Stationen Erickslund der vi fick lass kl. 12. på dagen Hemresan, hvila i talge kl. 2 e.m. nattqvarter i slammeråsen kl ½6 e.m. Fredagen från slammeråsen kl ½2 fm. hvila i ett torp i sköändan, hvila i Stafre, nattqvarter i Refsunds prestgård der vi fick hus kl. 5 em. Lördagen från refsunds prestgård kl. 3 fm. vila hos bärtil, hvila hos P Pålsson Opetand, och kom hem Lördags aftonen kl. ½6 e.m. den 19 jan 1878. Intygar Jonas Hansson Bringåsen den 20de Jan. 1878.

I brev från hemmet d 23:e jan skrevs följande: På Lördags qvällen hemkom pojkarne ifrån Borgsjö; resan gick ganska bra, det svåraste var att få ordentligt stallrum åt våra hästar till nätterna, och de som ej passade på i god tid, måste köra hela nätterna; kölden var äfven ganska skarp, så att det ej gick för sig att sätta hästarne under bar himmel; då vi var i Storkrogen visade termometern 23 grader. Utefter hela vägen emellan Erikslunds jernvägsstation och Brunflo, var så fullproppadt med folk som på en marknad, från Rödön voro cirka 100 hästar, från Häggenås öfver 30 och från Kyrkås 32; dessutom voro en hel hop andra forbönder från Lockne, Brunflo och Ås ute på förtjenst. Kornet som vi fått från Erikslund är ganska bra, och rågmjölet är äfven försvarligt ehuru en del är något "grofmalet". För höet som vi skjutsade till Anders Persson fick vi 1:25 per Ltt; vi hade 45 Ltt på lasset

Resebeskrifning.

Från Kläppe, Lördagen den 2. Mars kl. ½8. f.m. hvila hos P Salberg Torvalla, ankom till Pilgrimstad kl. 6. em. Söndagen från Pilgrimstad kl. ½8, fm. hvila kl. 11, vid bräcke kyrka, hvila på lillkrogen ankom till Gråsjön kl, 7 em. Från A Persson till storsvedet 1½ fjärdingsväg med höet. Måndagen från gråsjön kl, ½2 på dagen hvi körde sjön söder om gimdalen till Nyhems socken Hofsjö och fick hus kl, 5, em. 2 mil från A Persson till hofsjö, från hofsjö kl. 7, fm. 2 mil genom holmsjö Östbyn och Bjösjö till Ismund. vila vid ismundsundet hvila i Kojan vid Olof jons myren, och kom hem Tisdagsaftonen kl. ½7, em. Intygar

• Jonas Hansson Bringåsen den 10de Mars 1878

I ett brev till HA fr 5:e mars skrevs följande: Anders i Kläppe har nyss återkommit från Gråsjön, dit han skjutsat 2 lass hö, som han såldt till Anders Persson. Han har haft Jonas med sig som "körkarl" för ena lasset; det var med knapp nöd de kunde slippa fram till Gråsjön med sina lass, vägen var öfverallt emellan sjöarne, nästan alldeles bar och på sjöarne är isen mycket svag; hemvägen togs öfver Ismundsjön. På landsvägen emellan Torpshammar och Östersund begagnas nu kärra.

Jans kommentar: Om man summerar prestationerna från dessa resor på medföre, så avverkade man ca 24 mil på 7 dagar i kallt väder och ”trafikstockning” på den första, medan den andra utfördes i begynnande ”förfall” med 16 mil på 4 dagar och uppenbarligen utan returfrakt. Hästarna gick ungefär tio timmar per dygn och avverkade då 4-5 mil med lass (4 – 5 km/tim). Utan lass ökade farten till omkr 7 km/tim. ”Bränsleförbrukningen” enligt dåtidens fodringsrekommendationer motsvarade 12 kg hö/dygn för en normalstor häst på 400kg samt några kg havre vid så ansträngande arbete som detta. Värdet på detta det aktuella året kan beräknas till ca 2 – 2,50 kr/dygn och förarlönen ungefär samma summa, tillsammans en rörlig driftskostnad på 5 kr/dag eller omkr 1 kr/mil. Den andra Gråsjöresan med ett godsvärde på 190 kg x 15 öre = 27 kr per lass, borde då kosta omkr 5kr x 4 dagar = 20 kr i frakt ( det framgår inte om man debiterat extra för frakten eller om den ingick i det erhållna höpriset). Hästen förbrukade ju faktiskt hö för motsvarande en fjärdedel av nyttolasten under en sådan resa, så det var ett resurskrävande företag! Men nöden har väl ingen lag och några andra transportmöjligheter fanns inte vid den tiden.

Godår igen

Året 1879

Medelmåttig köld och mycket djup snö; i Februari månad föll snö nästan hvarje dag, i slutet af månaden var den fulla 2 alnar djup. Windstilla var dock nästan utan afbrott rådande allt tills i början af Mars, hvadan snödrifvor voro sällsynta.

Skogen har allt ifrån vinterns början ständigt varit nedtyngd af snö, och blef ej befriad från sin snöbörda förrän i Mars Månad då stormigare väderlek inträdde; i denna Månad var klara dagar alltjemmt och obetydligt snö föll. De första dagarne i April inträffade starkt töväder hvilket är det första under vintern; snön sjönk nu ihop betydligt men var dock ännu fullt 3 fot djup; kallare väderlek inträffade nu åter och fortfor tills i början af Maj då blidare väderlek åter inträdde, något snö låg ännu qvar på hustaken 8 dagar in i Maj.

Foderbrist börjar yppa sig, långhö betalas med 1 kr. á 1,50 pr Ltt, penningbristen är mycket svår och har alltsedan år 1868 ej varit så tryckande som den är för närvarande; fullgodt korn såldes i vinter för 12 á 14 kronor tunnan, ehuru Årsväxten sistlidet år ingalunda var riklig. Dagpenningen för arbetare, hvilken de föregående åren vanligen varit 1 krona och deröfver vintertiden har nu nedgått till 25 högst 50 öre, mången har äfven utbjudit sig för bara maten.

Kort före Eriksmässan inträffade töväder på allvar, och på inegorna var marken fullkomligt bar den 22dra Maj. Jorden har hela vintern varit upptinad under snön, och hvarigenom gräsväxten nu mycket hastigt kom i flor, och gräset började grönska redan under snön. Rågåkrarna se nu mycket dåliga ut emedan råggräset under vintern ruttnat, på många ställen äro de alldeles förstörda och måste derföre upp-plöjas. Äfven nyodlingar har på många ställen tagit skada. Wårfloden var nu ovanligt hög, t.o.m. högre än år 1867; I Refsund och Medelpad har nästan alla broar gått med floden. I tidningarna påstås att vårfloden ej varit så hög sedan år 1846.

Den 24de Maj börjades sådden under gynnsam väderlek och stark värme termometern visade 22 á 23 grader i skuggan. De sista dagarne i Maj inträffade kallare väderlek med starkt regn hvarigenom vårarbetet försenades och det kunde ej fortsättas förrän den 7de Juni så gynnsammare väderlek åter inträdde; Den 14de Juno var såningen allmännt afslutad.

En väderlek sådan man sällan får skåda inträffade nu, regn och värme omvexlande alltjemt och gräset växte med en förvånande hastighet. Höslåtten var vid midsommaren som den vanligtvis plägar vara första höanveckan. Den 18de Juni syntes de första rågaxen. I slutet af Juni och början af Juli föll mycket regn, väderleken var dock fortfarande varm; första höanveckan började kornet skjuta ax. Medelmåttig värme med regn emellanåt hela Juli månad. Höskörden blef nu ovanligt riklig, hårdvallsängar och odlingar har knappt i mannaminne gifvit så ymnig afkastning; dertill kom ett utmärkt vackert bergningsväder så att höet blef inhöstadt i ladorna ovanligt fint. Skogsslåtter och myror gåfvo dock blott medelmåttig afkastning. Hela Augusti månad var stark värme men intet regn; under sednare hälften af månaden pågick skördearbetet som mest, kornet var både till skylantal och godhet ovanligt, rågen var merendels tunn men den var dock väl mogen; äfven ärter var tunn och småväxt men den var dock af god beskaffenhet; hafre är god, potates medelmåttig.

Allt ifrån sommarens början (i slutet af Maj) och tills början af September har vi ej haft ”kallvind” en enda dag och termometern har knappt någon dag visat under 20 graders värme i skuggan, och det äfven vid regnig väderlek; detta kan man säga är ovanligt, sådana somrar får man ytterst sällan skåda; detta år var alltså i ordets rätta bemärkelse både rikligt och godt. I September månad inträdde ostadig väderlek med kyligare luft; ovanligt litet regn föll denna höst och brunnarna började på många ställen torka ut.

Häftiga stormar rasade i början af Oktober och i medium af månaden föll en half alns djup snö och afven skarp köld inträffade några dagar. De första dagarne i November inträffade ett lindrigt töväder som straxt derefter åtföljdes af nära 20 graders köld, ostadig väderlek den öfriga delen af månaden. De första åtta dagarne af December var kölden mycket skarp, termometern visade 26 grader under noll (i Östersund var 30 gr.); derefter inträdde starkt töväder af ända till 6 á 7 grader blidt, i 14 dagar hvilket tillika åtföljdes af häftiga stormar, så att nästan all snö på inegorna smälte bort och blott något is återstod. Under Juldagarne inträffade kallare väderlek som likväl straxt aflöstes af töväder.

Året 1880

Starkt töväder fortfor under hela Januari och förra hälften af Februari månad, på inegorna var nästan alldeles bar mark, blott litet is fans qvar; äfven i skogen var marken på många ställen alldeles bar. Under sednare hälften af Februari inträffade kallare väderlek och cirka qvartersdjup snö föll, så att slädföret blef någorlunda hjelpligt. Hela Mars månad var töväder nästan utan afbrott rådande, och i slutet af månaden var näsan fullkomligt bar mark på inegorna och slädföret började öfverallt att taga slut. Lithselfven var ingen gång fullständigt tillfrusen denna vinter.

Aldrig i mannaminne har så litet snö fallit någon vinter som under den nuvarande; från slutet af Oktober och allt intill April månad har endast en gång fallit qvartersdjup snö, och ingen gång efter Jul steg kölden till mer än 15 grader under noll. 1878 års vinter var visserligen äfven blid och snöfattig, men då föll likväl betydligt mera snö under vinterns lopp än under den nuvarande.

Märkvärdigt är dock att denna vinter varit ovanligt sträng i Europas sydligare länder och efter hvad det påstås i tidningarne, en af de alldra strängaste under detta århundrade; snö har fallit i mellersta Italien och Tiberfloden vid Rom har legat tillfrusen. Bodensjön i Schveitz har varit betäckt med stark is, äfven Renfloden har legat tillfrusen. I Frankrike har äfven mycket skarp köld varit rådande och djup snö har fallit, många menniskor fröso äfven ihjäl derstädes. Seinefloden och flera af Frankrikes största floder var en längre tid betäckt med tjock is.

Uppe i Lappland har deremot varit fullkomligt sommarlik väderlek hela vintern med 7 á 8 graders blidväder som oftast, och nästan ständigt bar mark.

Hela April månad var klar väderlek men dock ej någon egentlig värme, ej en enda gång föll något regn och redan nu började brunnarna allestädes att sina ut. Wårfloden var så godt som ingen och sågarna häromkring fingo allestädes stå af brist på vatten. Nattfroster fortfor ännu in i Maj månad; den 6te Maj börjades vårarbetet på många ställen och emellan den 10de och 18de Maj pågick såningen som mest. Den 20de Maj var såningsarbetet öfverallt afslutadt; i slutet af månaden kom några små regnskurar hvarigenom den högst torra jorden uppfriskades något, det var dock långt ifrån tillräckligt. Under hela Juni månad föll intet regn och vårsäden äfvensom hövallarne ledo mycket af torkan. Skogseldar rasade på flera håll, och nästan alla brunnar här i Kyrkås voro uttorkade.

Åtta dagar före midsommaren började rågen gå i ax. De första dagarne i Juli föll ändtligen ett ymnigt regn som betydligt upphjelpte växtligheten. Fjorton dagar efter midsommaren syntes de första kornaxen, och samtidigt började ärterna blomstra. I Juli månad föll regn som oftast, hvilket i förening med medelmåttig värme gjorde att kornåkrarne friskade sig till och sågo frodiga och låfvande ut; i slutet af månaden pågick slåtterarbetet som mest; hårdvallsängar och odlingar gåfvo ytterst ringa afkastning, knappast hälften så mycket som föregående år, och på många ställen ej mer än en tredjedel. I medium af Augusti börjades skördearbetet och afslutades äfven på många ställen före september månads ingång. Kornet steg ovanligt till skylantal och var äfven af god beskaffenhet ehuru ej fullt så jemnt moget som föregående år. Rågåkrarna blefvo under sista vintern på många ställen skadade af isbrand och gåfvo derigenom en ringa skörd, på andra ställen åter var den utmärkt bra både till skylantal och godhet. Ärter gåfvo en riklig skörd. Potates var medelmåttig, Hafre likaså.

Många påstå sig knappt minnas en så riklig skörd som innevarande års. Säkert är dock att detta års skörd, isynnerhet hvad kornet beträffar, i mängd ej haft sitt motstycke på öfver 20 år. I Augusti månad föll intet regn; icke heller i September. Jorden var nu till ytterlighet uttorkad och här i Bringåsen funnos endast 2ne brunnar som gåfvo vatten tillräckligt till husbehof. Alla väntade att något regn skulle komma före vinterns inbrott men detta hopp slog fel, hvadan äfven stor brist på qvarnvatten inträffade. Öneqvarnen här i Bringås-ån gick också nästan intet, hvarföre man måste fara till Krokomsqvarnen för att mala.

I början af Oktober inträffade kyligare väderlek och den 15de i samma månad föll en 3 tum djup snö som åtföljdes af 6 á 7 graders köld; jorden var dock nästan alldeles upptinad under snön. Wintern började temmeligen bistert i slutet af Oktober månad och i November föll snö som oftast, dock ej mycket för hvarje gång men alltid åtföljd af 10 till 15 graders köld, ett par gånger visade termometern 20 grader under noll. Under sednare hälften af denna månad var Storsjön isbelagd och äfven körbar på många ställen. Äfven Lithselfven låg fullständigt tillfrusen och kunde äfven köras på många ställen. Snön var nu cirka ½ aln djup. Den 26te November inträffade starkt töväder hvilket fortfor i 8 dagar. Wäderleken förblef temmeligen ostadig, med omvexlande köld och snö i December månad; under Juldagarne föll mycken snö så att densamma vid årets slut var öfver alnsdjup.

Året 1881

Det nya årets första dagar utmärkte sig med starkt töväder derefter föll något snö och under trettondagsmarknaden inföll skarp köld med kalla och bitande nordvestliga vindar hvilket fortfor till denna månads slut; mycket skarp köld med kalla och bitande nordvestliga vindar hvilket fortfor till denna månads slut; mycket skarp köld var sedan rådande under hela Februari och förra hälften af Mars, men helt obetydligt med snö föll, vid denna tid var den knappt 5 qvarter djup; på andra orter lär snön likväl varit ovanligt djup denna vinter; på många ställen i mellersta och södra Sverige blef jernvägstrafiken flera gånger stoppad af snöhinder detsamma var förhållandet vid Norska gränsen hvarest å Merakerbanan jernvägstrafiken måste inställas i två månader, och endast på skidor kunde man komma gram efter den vägen. Äfven i mellersta Europa var mycken snö. I medium af Mars inträffade starkt töväder i två dagar så att hustaken blefvi i det närmaste bara. Wattenbristen började allestädes bli temmeligen kännbar; här i Bringåsen måste man allmännt köra till Hästdrolkällan efter vatten; intet brunn här i byn gaf vatten tillräckligt till husbehof. Under dednare hälften af Mars och förra hälften af April varvarmt solsken o dagarna men kalla nätter. I medium af sistnämnde månad inträffade lindrigt töväder några dagar; under sednare hälften af April var kall nordanvind rådande och äfven något snö föll.

Starkt töväder inträffade den 6te Maj, så att backarne började titta upp; den 12te Maj hördes åskan gå, medan ännu alla sjöar voro belagda med körbar is, detta anses af de gamle som ett mycket dåligt tecken och det säges: "att när åska går på isarne är värre än då en fiendtlig krigshär går genom landet." Ända tills den 18de Maj frös det duktigt alla nätter och marken blef ej fullkomligt bar på inegorna förr än den 20de Maj.

Den 24de i samma månad börjades sådden och den gynnades af utmärkt vacker väderlek med 16 á 18 grades värme i skuggan. Den 1ste Juni var såningen på de flesta ställen afslutad. Regnig väderlek och kall nordanvind var derefter rådande till den 10de Juni; klara, vackra dagar jemte medelmåttig värme inträdde nu åter och fortfor tills Midsommaren. Kort före Midsommarsdagen syntes de första rågaxen. Kornåkrarna började lida af torka och gräsväxten, synnerligast på nyodlingar, såg mycket dålig ut. Warma och torra vindar som allt ifrån vårens början nästan ständigt blåste bidrog ock att ytterligt uttorka jorden. Några små regnskurar kom väl i början af juli, men det var dock långt ifrån tillräckligt; först i medium af denna månad föll ymnigare regn som dock åtföljdes af kall nordanvind hvadan växtligheten ej derigenom blef synnerligen upphjelpt.

De första kornaxen blefvo synliga i medium af Juli, men på en del åkrar sköt ej kornet ax förr än i början af Augusti. Såväl i Juli som Augusti månader var ständigt låg temperatur; middagsvärmen steg icke många gånger till 20 grader i skuggan. Under sednare hälften af sistnämnde månad föll äfven ovanligt mycket regn, till stort mehn för foderbergningen som ännu ej var afslutad. Höskörden blef ytterst dålig och var på många ställen ännu sämre än föregående år, synnerligast på nyodlingar hvilka knappast förut i mannaminne gifvit så ringa afkastning. Dertill kom ett ytterst ogynnsamt bärgningsväder så att höet på de flesta ställen blef förskämdt, skogsslåttna gåfvo dock öfverallt fullt medelmåttig afkastning, men den blef, tillfölje af regnig väderlek under bergningstiden, för det mests af dålig beskaffenhet; mycket skogsfoder blef ochså nästan totalt förstördt.

Ostadig väderlek med låg temperatur under September, i medium af månaden inträffade flera, på hvarandra följande frostnätter hvarigenom säden skadades på många ställen, under sednare hälften af denna månad pågick skördearbetet som mest, korn och råg voro merendels af dålig beskaffenhet förutom på några orter omkring Storsjön der säden lämnat fullt medelmåttig skörd; på andra ställen åter erhölls icke ens frökorn af årsväxten. Potates blef öfverhufvud taget medelmåttig, men på Ärter blef total missväxt. Under sista veckan af September och i början af Oktober var vackert väder men kylig luft; mångenstädes på skogsslåtterna stodo foderhässjor ännu ute den 10de Oktober och den 17de i samma månad var en del korn och råghässjor ännu ute på många ställen. Hela hösten har utan undantag varit ovanligt lugn, hvarken i September eller Oktober har någon nämnvärd blåst förekommit. Under senare hälften af Oktober inträffade stark frost så att myrarna blefvo fullt körbara medan marken ännu var bar; den 26te i samma månad föll en tre tums djup snö varefter skarp köld inträdde. Starkt töväder inträffade den 8de November så att det ånyo blef bar mark.

Stormig väderlek inträffade nu och natten den 15de och 16de i samma månad rasade en bland de svåraste och mest förödande stormar man på lång tid skådat; märkvärdigt var att under denna storm hvilken började kl. 7 e.m. steg temperaturen till 12 grader blidt men sänkte sig småningom och på morgonen, då fullkomligt lugn rådde, visade termometern några grader under fryspunkten. En stor mängd skog blef nedbruten och äfven hustaken blefvo aflyftade på många ställen. Blid väderlek fortfor derefter till denna månads slut.

Med december månads ingång blef luften kyligare och äfven tumsdjup snö föll, hvarpå åter följde ett par dagars blidväder, så att det åter blef nästan bar mark. Derefter var väderleken stormig och ostadig till den 18de December då åter något snö föll. Wid denn tid blef Storsjön isbelagd. Ostadig väderlik den öfriga delen af månaden. Temperaturen höll sig fortfarande omkring fryspunkten; endast en enda gång visade termometern 16 gr. köld. Wid nyårstiden var snön knappt tre tum djup.

Året 1882

Skogsfoder

Beskrivning av den omfattande skogsslåttern,sådan den försiggick på Hans Anderssons hemgård i Kläppe där brodern Lasse var brukare. Karin är Lasses dotter och gift med Erik Bengtsson på en granngård. Jfr även Minnen.. av L P Hansander med beskrivning av skogsslåttern på Backen i KulturBerättelse.

Gårdens dragkraft

En av gårdens hästar framför mangårdsbyggnaden omkring sekelskiftet 1900.

På den andra bilden poserar AJ Hansson med nordsvenska stoet Fanny framför I5 i Östersund. Fanny är efter Bringel (som var född på Backen), en av de första Vångenhingstarna som kom ut 1906. Kortet borde vara taget omkring 1910-15.

Faxe kom ut som Vångenhingst 1911 varför kortet bör kunna vara taget något år därefter inne i Östersund. Klicka på förstoringen och begrunda bakgrunden med inresta hästkarlar och åkdon!

Hästar och Vången var ju A J:s verkliga skötebarn. Han var med och utredde och startade(år 1903) Hingstuppfödningsanstalten Vången, och var dess föreståndare under några av de första åren. (Utförliga redogörelser finns under NordsvenskaHästen och WångenHistoria.) Sedan var han djupt engagerad i verksamheten och hade uppenbarligen ekonomiansvar för verksamheten ända fram till sin död 1932 vid 75 års ålder och medverkade lika länge vid de årliga besiktningarna och inköpen av föl till anstalten och försäljningen av de färdigprövade hingstarna.

På gården Backen hölls vid slutet av 1800talet 4 - 5 hästar för fölproduktion och för att klara behovet av dragkraft för både jord- och skogsbruk samt person- och förnödenhetstransporter mellan gården och t ex Lit och Östersund. En hel del av detta arbete skildras i KulturBerättelse .

Kor och småfä

Förutom hästarna vinterutfodrades på gården 10 - 12 nötkreatur och 12 - 15 får inkluderat några mjölkgetter för osttillverkning. I fårhuset fanns även svin. Av Jonas Hanssons bokföring framgick att både AJH och Jonas höll en eller annan sugga, och alternerade med galthållningen.

Större bild

Så här såg får och fårklippning i Bringåsen ut omkring 1925. En av flickorna är Anna, dotter till A. J. Hansson, och föreställningen ges på gården "Backmans" vars åkrar numera tillhör "Busvebacken". Fåren ser välnärda och välklippta ut och kan väl i storlek motsvara de olika varianter av skogs- eller allmogefår som blivit vanliga igen de senaste åren. Det kan kanske noteras att "Backmansfåren" är helvita, vilket möjligen tyder på inslag av mer "förädlade" importraser. Skogsfåren verkar oftast ha inslag av pigmenterad ull.

I Jonas ungdomsanteckningar finns en provmjölkningsrapport från 1882-83 med ett antal mjölkmätningar på sex kor från Backen, "Hvad kreaturen mjölkar". Då innehöll fähusen alltså sex mjölkande kor som hette Grefvinna, Pryd, Svanlin, Lyckros, Ganlin och Prinsessa. Dom kalvade in från dec till mars och vid första provningen mjölkade en av de bättre 10 liter per dag. Hela laktationen summerades för ett av åren till mellan 800 och 1600 liter för de olika korna, vilket kan bli ett besättningsmedeltal på ca 1200 kg per ko.

Nu har vi även funnit provmjölkningsnoteringar från gårdens ungdomar i nästa generation, åren 1909 - 10. Dom torde ha startat i samband med att den nya lagården togs i drift. Nu mjölkades först nio och senare elva kor, varav två uppenbarligen var förstakalvare. De äldre korna mjölkade mellan 1600 och 2400 kg mjölk beräknat på en 300dagars laktation, och medeltalet blev 1850 kg för dessa. Avkastningen per ko har alltså ökat mer än 50 procent på 25 år, och likaså har gårdens kobesättning vuxit i antal med drygt 50 procent. Sammanlagt har gårdens mjölkproduktion under den här 25-årsperioden ökat från omkring 7 ton till 19 ton per år och man ska även tillägga att 1910 kördes byns mjölk dagligen in till mejeri i Östersund, med häst förstås, en tur på närmare 15 kilometer enkel resa.

En bidragande orsak till produktionsökningen, förutom den nya och större lagården har säkert varit att byn 1897 startade en tjurförening som enligt AJH:s undertecknade protokoll skulle hålla en utvald och välskött tjur, vilken stallades på de olika gårdarna ett år i taget enligt ett uppgjort sexårsschema.

Följande notis ur Östersundsposten från 9 december 1885 Mejeriskola i Fäviken anknyter till brev från 4 april s å Brevväxling till hemmet med följande utdrag där landshövdingen, för tillfället vid riksdagen i Stockholm, skriver hem till landstingskollegan Hans Andersson som svar på HA:s brev angående någon förundersökning hemma i länet som HA (samma år "ledig" från riksdagsuppdraget pga strul vid valet föregående höst) ansvarat för: Tack för brefvet af 31 sistl. Mars. – Fäviken är det enda ställe som är antagligt till skola, ty det är det enda af de ifråga satta som har garanti för tillräckligt mjölk året om, - Det fägnar sig att vi alla härom äro öfverrens och jag har idag tillskrifvit Rundgren att på våra vägnar träffa de nödiga öfverenskommelserna med Engberg samt uppgöra förslag till kontrakt. Att mången blir missbelåten med skolans förläggande till Fäviken är nog troligt, men det finnes ingen plats i verlden som kan vara alla till lags och att folk klandra hvad man än gör är lika naturligt som klandret är likgiltigt, då man vet sig hafva handlat efter bästa förstånd.

Det är imponerande hur snabbt man gick från ord till handling, när det här beslutet från 4 april kunde resultera i en färdiguppbyggd skolanläggning med stall för 100 kor, svinhus för vassleförädling, skolmejeri och elevinternat sent på hösten samma år, och lagården dessutom halvfylld med producerande kor. Detta måste vara samma stall som fortfarande står i Fäviken, Kall vid Åreskutan och nu används bl a för en del operaevenemang och "Fäviken Game Fair" varje år.

Detta borde även kunna spegla kreatursskötseln vid den här tiden och förmodligen även i Bringåsen. Det förekom uppenbarligen en hel del inslag av importerade engelska och tyska koraser tillsammans med fjällkorna i länet. De långväga kreatursimporterna underlättades säkert betydligt sedan järnvägsförbindelsen med Trondheim samt Stockholm och södra Sverige blivit klar 3-5 år tidigare. Om korna i Bringåsen vid den här tiden vet vi också att en Stugubonde förväntade sig kunna köpa en bra nyburen (nykalvad) ko av Hans A, vilken då borde mjölka 10 - 13 liter per dag, motsvarande uppåt 2000 liter/år (brev från 9 december 1869). Man kan jämföra med den i notisen nedan nämnda Alnarpskons 3300 liter eller dagens medelkor i bättre besättningar som ger 10000 liter eller mera per år.