• Nybyggandet i Kyrkås från år 1900 och fram till i dag.

Den här sidan är en direkt fortsättning till den historiska översikten av ByggVerksamhet i Kyrkås fram till år 1900.

Följande mycket färska bildsvit från lantmäteriet visar hela det aktuella byggnadsbeståndet i alla kyrkåsbyarna. Den bygger på satellitbilder där man också markerat bostadshus med brun färg och övriga byggnader i blått. Vad jag kan se finns här med hus som byggts i år 2011. Aktivt brukade åkrar och betesmarker är markerade i gult, skogsmark och impediment är gröna medan övriga skoglösa ytor som tomter, gamla övergivna och inte helt igenvuxna odlingar och ibland några rena kalhyggen är vita. Här är det helt klart så att en mycket liten del av alla husen tillhör aktiva jordbruk, vilket inte hindrar att inledningens "takregel" (ByggVerksamhet) fortfarande kan vara giltig.

Lämpligt bildmaterial från byarna Kläppe och Skjör saknas f n varför dom får vila och jag fortsätter redovisningen med dom övriga byarna. Jag ska bara notera att byggandet i Kläppe-Skjör varit likartat med resten av socknen, och att en gård i varje by även här byggt till och byggt om till moderna djurstallar efter 1970, vilket syns på takytorna i ovanstående kartmaterial. Det har varit en direkt utveckling på de gamla stamfastigheterna Kläppe No 1 och Skjör No 2.

Kläppe 1 (sträcker sig mot nedre vänstra hörnet på kartan ovan) är nu vid början år 2012 den enda gården i Kyrkås socken med fullskaligt traditionellt jorbruk med djurskötsel och brukningscentrum på fastigheten, dvs som innehavarens huvudsakliga näringsfång. På alla de andra fastigheterna i socknen ingår jordbruket som mindre deltidssysselsättning eller utgör sidoarealer till företag utanför sockengränsen. Följande beskrivningar kommer därför att med få undantag handla om jordbruksanläggningar som var aktiva fram till mitten av 1900-talet, för att sedan i praktiken övergå till rena bostadsfastigheter

I nov 2011 fick jag en aktuell och lokalproducerad flygfotodokumentation av de flesta jordbruksfastigheterna i byarna Lungre-Bringåsen-Brynje. Den får bli underlag för den följande genomgången av dessa byars nutida lantbruksbyggnader fastighet för fastighet, vilket även finns med på ovanstående kartor.

Lungre by

Lungre är en välbevarad och kulturmärkt by med ålderdomlig karaktär, som även historiker på riksnivån intresserat sig för.

I det följande kommer några tidsbestämda bilder av gårdshusens utveckling på Lungre 1:2 som gått i samma släkt sedan mitten av 1700 då gården bröts ut genom delning av stamfastigheten Lungre No 1 som gränsar strax norr om.

Det var också bonden Jon Johansson, bördig från Rödön i början av 1800-talet, som från den här gården blev upphov till skapandet av gården Busvebacken i grannbyn Bringåsen (KulturBerättelse). Första invånare på Busvebacken blev år 1855 nygifta dottern Brita med sin man Hans Andersson från Kläppe. Jon hade f ö även ett stort inflytande på utvecklingen av nya kyrkans tillkomst och placeringen på en del av hans fastighet (KyrkornaiKyrkås).

De senaste brukarna Tobias och Maria Jonmeister övertog nyligen gården, som under föregående generation, Gunnar och Gulli Jonsson, varit ett utpräglat skogsbruk med endast höproduktion för avsalu på inägomarken.

Bilderna visar först Lungre 1:2 sett från kyrktornet på Jonas Hanssons tid år 1905. Då fanns fortfarande den ursprungliga mangårdsbyggnaden från gårdsdelningen på 1770-talet kvar. Den här gårdsdelen var den som bröts ut och finns inte med på kartan från 1765. Följande bild visar äldsta boningshuset framifrån år 1901 med ett utbyggt mittparti som verkar vara rätt så ovanligt för den här hustypen.

Mangårdsbyggnaden med brutet tak är enligt inskription uppförd 1826. Den är av så kallad fyrdelad korsplanstyp och har välbevarad interiör, som konserverades till museum efter 1913 när den tidigare bonden och invånaren Per Jonsson dött. Ett likadant boningshus uppfördes året efter (1827) bara 100 m norr om, på stamfastigheten som senare kallades Lungre 1:3 (skymtas bakom garaget på färgfotot). Det huset är fortfarande bebott och har kvar delar av ursprunglig inredning med bl a ståtliga väggmålningar.

Bara ett par år efter 1905 gjorde Jonas Hansson med hästar ett husflytt av halva det äldsta boningshuset på sin gård till platsen för det uthus som står mitt emot Per Jonssons bostad. Där bodde Jonas medan han uppförde den nya ljusa mangårdsbyggnaden i för den tiden typisk stil på den gamla platsen enligt nästa bild. Huset är byggt i den nya stilen med fyrdelad plan runt en murstock och förhöjda mittväggar, s k espicer på både fram- och baksida, vilket ger ett korsformat sadeltak.

Den ljusa byggnaden har nu renoverats med bibehållen stil av den senaste nytillträdde hemmansägaren, vilken har alla förutsättningar att vidareutveckla det stora skogsbruksintresse som funnits hos alla företrädarna på gården sedan skogsträden börjat bli intressanta som självständig produktionsgren för 150 år sedan. Här syns också tydligt hur man här, liksom på alla sentida renoveringar av de här hundraåriga husen bygger ut frontespicen med inglasade förrum och täckt altan på andra våningen.

Det omflyttade halva huset finns kvar i bortre delen av den synliga garagebyggnaden t h på färgbilden och syns ännu bättre på nedanstående vy över Lars Ers, där den andra halvan av samma parhus står kvar på gårdstunets västra sida tillsammans med en tredje byggnad.

Den vita murstenslagården med höskulle och körbro byggdes 1941 och är typisk för den tiden. Omkring 1975 tillträdde Gunnar Jonsson och byggde då i vinkel en modern höglada med lasthiss och kallufttork för sin höproduktion medan djurstallet ändrades till reparationsverkstad och garage.

Här är det fortfarande existerande och bebodda gårdstunet till den gamla gården Lungre No 1 (numera Lungre 1:3 eller 1:10), som en gång var helt kringbyggd med en mängd hus, t o m i dubbla rader. Då var den s k ruststam, d v s var så stor att den kunde hålla en beriden dragon åt den svenska och en gång även den norsk-danska krigsmakten. Ryttarens utrustning förvarades då i det tidigare nämnda ryttarhärbret från 1600talet som då låg vid en korsning mellan gamla vägar strax nedanför nedre bildens vänstra nedre hörn. På den övre bilden syns två mindre byggnader i överkant. Den vänstra är en pietetsfullt renoverad smedja och den mindre högra en renoverad s k salpeterlada från 1600talet på ungefär samma plats som ryttarhärbret. Salpetertillverkning av gödsel och urin för krutfarbrikation var ju också en del av den krigstjänst kronan tidigare ålade hemmanen att utföra.

Gården delades mellan bröder efter 1750 varvid även tunet längst upp till höger (Lungre 1:2) uppstod. Efter Lars Ersa övertogs gården av systerdottern Helen och Gösta Persson, som bott här och underhållit fastigheten de senaste femtio åren. För några år sen övergick gården till sonen Per Åke Persson med familj. Efter Lars Ersa har det inte bedrivits något aktivt jorbruk i gårdens eget regi utan inägorna har varit utarrenderade. Det kan väl också vara värt notera att både Lars Ersa på sin tid och Gösta Persson sedan haft snickaryrke som en del av sina professioner.

Här är, som tidigare nämnts, det yngsta bostadshuset från 1827, medan resterna av parhusen till h från mangården är 1700-talsbyggnader. Stallet närmast till v från mangården, liksom uthusen längre ner är troligen 1800-talshus. Nedanför stallet står trälagården, som byggdes av Lars Ersa 1911 och då ersatte en riven gjuthuslagård som fadern Erik Jonsson byggt 1867 när han tillträtt gården. Den hundra år gamla trälagården är den enda nittonhundratalbyggnaden på gården om man bortser från några mindre garage och förråd som byggts i nutid.

Remsan med träd och hjulspår till v på nedre bilden leder in på det nu huslösa tunet för rustmästarbostället Lungre No 3 strax utanför bild. Bostället hade fram till 1800talet sitt gårdstun gemensamt med Lungre No 2, som därefter flyttades ut och delades till Jonas Påls och Norlings. Den vita mangården uppe t v från senare 1800 hör till Jonas Påls, och stod omkring år 1900 på det gamla tunet, ungefär rakt nedanför bildens mittlinje. Rustmästargården flyttades 1950 till Kyrkbyn och blev där hembygdsgård. Kvar i nederkant på tunet i byöversikten ovan står en kornlada och ett härbre. Det gula huset med brutet tegeltak längre upp, är det hus som byborna byggde som pensionärsbostad åt den ogifta lärarinnan Ida Gladh, när hon måste flytta från sin tidigare tjänstebostad som hörde till småskolan i Sockenstugan. Här bor sedan många år Lars och Siv Mårtensson som nu äger hela fastigheten Lungre 3.

Gården Lungre 3 friköptes från kronan år 1900 av dåvarande arrendatorn Jöns Persson, som då sannolikt byggde ovanstående bostadshus i den sena 1800talsstilen plus en liten lagård uppe vid landsvägen, som en form av undantag i kombination med uthyrning av lägenheter. Jordbruket övertogs något år senare av sonen Per Jönsson. Enligt församlingsböckerna flyttade Karin Eriksdotter från Lars Ersgården och Per Olofsson Lindberg från Bringåsen No 1 in till en lägenhet i det nya huset i samband med giftermålet 1900. Några år senare hade de övriga invånarna dött eller flyttat och den driftige Lindberg köpte hus med tomt och startade sin affär, som ganska snart även hade en filial vid vägskälet i Kläppe med tillhörande egenbyggd telefonförbindelse. Den kunde då anslutas till den linje mellan Östersund och Lit, som gick förbi Kläppe. 1920 finns Lindbergs fortfarande kvar i Lungre, medan Per Jönsson på jordbruket är borta. Jordbruket köptes som sidoareal av Lars Mårtenssons far Ante i Bringåsen vid mitten av 1920-talet. Även Lindbergs flyttade så småningom till Östersund och etablerade affär där medan bostadsfastigheten i Lungre bytte ägare och framför allt hyresgäster många gånger fram tills i dag.

I Bringåsen har den gamla byn utsatts för större förändringar, bl a för att byn de senaste 150 åren vuxit betydligt mera i areal och antal gårdar än någon av de andra Kyrkåsbyarna, och ffa Lungre. Busvebackens gamla huvudfastighet är ett undantag i Kyrkås på så sätt att hela byggnadsbeståndet har förblivit näst intill oförändrat sedan början av 1900-talet, och då var det en sammanhållen gårdsbild med de flesta husen uppförda inom en femtioårsperiod.

Hela gårdsbilden på den kulturmärkta Busvebacken (Bringåsen 2:2) förutom kornlada och magasin (skymtar i andra bildens vänstra kant och visas på bilden med korna lite längre upp på sidan). Dom äldsta husen här är vedboden hitom bostäderna, sommarlagårn längst t h och den nämnda kornladan - alla hitflyttade 1845 från det gamla gårdstunet i östra byn. Framför lagården ser man det nya traktorgaraget och snett upp t v den s k bryggstun med bakugn, svinhus o gödselstad. Mellan lagård och mangården skymtar stenvalvskällaren från 1800talet och t v om stallet syns det välbyggda dasset. På det gamla stallets tid hade den funktionen sin plats uppe på körbryggan med fall ut mot gödselhuset. Efter nittonhundratalets byggnationer fanns det alltså totalt fyra olika inbyggda gödselstäder på gården.

Dom stora ekonomibyggnaderna, stallet t v och lagårn t h är byggda omkring 1910. Vid samma tid uppfördes nya trälagårdar på Bringåsen 1:20 Ol Ers (tredje bilden) och Bringåsen 3:4 Backmans, alla liggtimrade och med rymlig höskulle, körbrygga och sannolikt med fler mjölkkoplatser än i den förra generationens byggnader.

Det tidigare odelstorpet under Bringåsen No 3 växte på trettio-talet ut till hemmanet Berget där denna lagård med 7-8 båsplatser och separat stallrum byggdes före andra världskriget. Den är nog ganska typisk för den tiden med stallutrymmen i putsad mursten och en körbar brädskulle ovanpå. Liknande lagårdar uppfördes på 30-40-talet på Mårsas vid skolan, vid Lungre 1:2 när Ingeborg och Viktor Jonsson tog över och hos Bengt Wadsby på Bringåsen 4:1 (del av den gamla fastighet No 3 som Anders Nilsson flyttade ut, nuv. Hans Ers).

Här på Bringåsen 3:8 Hans Ers byggde Arthur Eriksson i slutet av 1950-talet den enda lagården i Kyrkås jag kan komma på från den tiden med modernare höskulle med höga hissbärande takstolar, kalluftstork och utstickande balk och hiss som kunde ta hela lass från marken utanför. Nästa bild visar alla fem fastigheterna i västra byn. Nere t v skymtar Wadsbys lagård på 4:1, i mitten Hans Ers 3:8 och t h syns Per Karls timrade lagård från början av 1900 på Bringåsen 3:13. Upptill ser man Busvebackens byggnader på Bringåsen 2:2 och allra längst upp lyser det ljusa taket på mitt fårhus på Bringåsen 2:11.

Här är fårhuset från 1979, då byggt med hötorkar för löshö och höfördelare. På 90-talet omgjort till nötkreatursboxar på hötorksidan och fåren kvar på andra sidan. Rundbalsutfodring och ströning till samtliga djur sker med traktordragen ensilagerivare. På nästa bild syns även t h om gamla lagården från 1925 den nya byggnaden från 1995 med verkstad och nötstall. Alla nötboxar har skrapgång närmast fodergrinden och strödda liggytor bortanför (tredje bild med utfodringstraktorn till vänster). När vi avslutade verksamheten 2008 var detta socknens största djurbesättning ca 50 djurenheter enligt EU-definition och 1200 kvadratmeter djurstallyta och den enda i områder Bringåsen-Lungre. I Kläppe fanns fram till år 2000 tre mjölkkobesättningar med 20 - 30 kor var och i Skjör en mjölkbesättning av samma storlek.

Nu är alla mjölkkor i Kyrkås borta. I Kläppe har en av gårdarna gjort om och utökat utrymmena för dikor och ungnöt. I Bringåsen på Busvebacken hålls ett mindre antal ungnöt vinterstallade medan fler går här på sommaren, och i Brynje finns sedan ett femtontal år en dikobesättning på ett tiotal kor.