• Nybyggandet i Kyrkås från år 1900 och fram till i dag.

Inledning

Den här sidan är en direkt fortsättning till den historiska översikten av ByggVerksamhet i Kyrkås fram till år 1900.

Byöversikter från år 1900 till 2011

Följande mycket färska bildsvit från lantmäteriet visar plankartan över hela det aktuella byggnadsbeståndet i alla kyrkåsbyarna. Den bygger på satellitbilder där man också markerat bostadshus med brun färg och övriga byggnader i blått. Vad jag kan se finns här med hus som byggts i år 2011. Aktivt brukade åkrar och betesmarker är markerade i gult (i Lungre är större delen av det vita fältet i byn felmärkt - skall vara gult), skogsmark och impediment är gröna medan övriga skoglösa ytor som tomter, gamla övergivna och inte helt igenvuxna odlingar och ibland några rena kalhyggen är vita.

Här är det helt klart så att en mycket liten del av alla husen tillhör numera aktiva jordbruksföretag. Två stora tak i södra Bringåsen tillhör nya men redan nedlagda militärförråd och de stora oregelbundna taken i östra Brynje är träindustribyggnader.

Lämpligt bildmaterial från byarna Kläppe och Skjör saknas f n varför dom får vila och jag fortsätter redovisningen med dom övriga byarna. Jag ska bara notera att byggandet i Kläppe-Skjör varit likartat med resten av socknen, och att bara en gård i varje by även här byggt till och byggt om till moderna djurstallar efter 1970, vilket syns på takytorna i ovanstående kartmaterial. Det har varit en direkt utveckling på de gamla stamfastigheterna Kläppe No 1 och Skjör No 2.

Kläppe 1 (sträcker sig mot nedre vänstra hörnet på kartan ovan) är nu vid början år 2012 den enda gården i Kyrkås socken med fullskaligt traditionellt jorbruk med djurskötsel och brukningscentrum på fastigheten, dvs som innehavarens huvudsakliga näringsfång. På alla de andra fastigheterna i socknen ingår jordbruket i några fall som mindre deltidssysselsättning, men utgör mestadels sidoarealer till företag utanför sockengränsen. Följande beskrivningar kommer därför att med få undantag handla om jordbruksanläggningar som var aktiva fram till mitten av 1900-talet, för att sedan i praktiken övergå till rena bostadsfastigheter med tillhörande skogsarealer att sköta och förvalta.

Fastighetsutveckling under 1900-talet

I nov 2011 fick jag en aktuell och lokalproducerad flygfotodokumentation från Mikael Fält av de flesta jordbruksfastigheterna i byarna Lungre-Bringåsen-Brynje. Den får bli underlag för den följande genomgången av dessa byars nutida lantbruksbyggnader, fastighet för fastighet, vilket även kan avläsas på ovanstående kartor.

Lungre by

Lungre är en välbevarad och kulturmärkt by med ålderdomlig karaktär, som även historiker på riksnivån intresserat sig för.

Flygfotot visar byn sedd norrifrån idag. Fotot på kyrkan togs 1920-10-03 uppifrån sockenstugans fönster och visar även bårhuset, som Jonas Hansson var med och byggde omkring år 1903. Kring mitten av 1900 flyttades bårhuset en bit norrut till sin nuvarande plats i samband med att kyrkogården utvidgades. Man kan också ana ett antal gårdsbyggnader från Lars Ers bortom kyrkogården.

Lungre 1:2 Jonas Hansas

I det följande kommer några tidsbestämda bilder av gårdshusens utveckling på Lungre 1:2 som gått i samma släkt sedan mitten av 1700 då gården bröts ut genom delning av stamfastigheten Lungre No 1 som gränsar strax norr om.

Det var också bonden Jon Johansson, bördig från Rödön i början av 1800-talet, som från den här gården blev upphov till skapandet av gården Busvebacken i grannbyn Bringåsen (KulturBerättelse). Första invånare på Busvebacken blev år 1855 nygifta dottern Brita med sin man Hans Andersson från Kläppe. Jon hade f ö även ett stort inflytande på utvecklingen av nya kyrkans tillkomst och placeringen på en del av hans fastighet (KyrkornaiKyrkås).

De senaste brukarna Tobias och Maria Jonmeister övertog nyligen Lungregården, som under föregående generation, Gunnar och Gulli Jonsson, varit ett utpräglat professionellt skogsbruk med endast höproduktion för avsalu på inägomarken.

Bilderna visar först Lungre 1:2 sett från kyrktornet på Jonas Hanssons tid år 1905. Då fanns fortfarande den ursprungliga mangårdsbyggnaden från gårdsdelningen på 1770-talet kvar. Den här gårdsdelen var den som bröts ut och finns inte med på kartan från 1765. Följande bild visar äldsta boningshuset framifrån år 1901 med ett utbyggt mittparti som verkar vara rätt så ovanligt för den här hustypen.

Mangårdsbyggnaden med brutet tak är enligt inskription uppförd 1826. Den är av så kallad fyrdelad korsplanstyp och har välbevarad interiör, som konserverades till museum efter 1913 när den tidigare bonden och invånaren Per Jonsson dött. Ett likadant boningshus uppfördes året efter (1827) bara 100 m norr om, på stamfastigheten som senare kallades Lungre 1:3 (skymtas bakom garaget på färgfotot). Det huset är fortfarande bebott och har kvar delar av ursprunglig inredning med bl a ståtliga väggmålningar.

Bara ett par år efter 1905 gjorde Jonas Hansson med hästar ett husflytt av halva det äldsta boningshuset på sin gård till platsen för det uthus som står mitt emot Per Jonssons bostad. Där bodde Jonas medan han uppförde den nya ljusa mangårdsbyggnaden i för den tiden typisk stil på den gamla platsen enligt nästa bild. Huset är byggt i den nya stilen med fyrdelad plan runt en murstock och förhöjda mittväggar, s k espicer på både fram- och baksida, vilket ger ett korsformat sadeltak. En annan stilbrytning mot alla äldre bostadshus i trakten är att taklutningen på hus byggda efter år 1900 ökades.

Bilden från kyrktornet år 1919 togs av Paul Norling och visar en skymt av alla byns mangårdsbyggnader vid sen tiden.

Under något av 1900talets första år byggde Jonas Hansson också kornladan som står vid överkanten på den sista flygbilden.

Den ljusa byggnaden har nu renoverats med bibehållen stil av den senaste nytillträdde hemmansägaren, vilken har alla förutsättningar att vidareutveckla det stora skogsbruksintresse som funnits hos alla företrädarna på gården sedan skogsträden börjat bli intressanta som självständig produktionsgren för 150 år sedan. Här syns också tydligt hur man här, liksom på alla sentida renoveringar av de här hundraåriga husen bygger ut frontespicen med inglasade förrum och täckt altan på andra våningen.

Det omflyttade halva huset finns kvar i bortre delen av den synliga garagebyggnaden t h på färgbilden och syns ännu bättre på nedanstående vy över Lars Ers, där den andra halvan av samma parhus står kvar på gårdstunets västra sida tillsammans med en tredje byggnad.

Den vita murstenslagården med höskulle och körbro byggdes 1943, samtidig med en likadan lagård på Bringåsen 4:1/Wadsbys och är typisk för den tiden. Omkring 1975 tillträdde Gunnar Jonsson och byggde då i vinkel en modern höglada med lasthiss och kallufttork för sin höproduktion medan djurstallet ändrades till reparationsverkstad och garage.

Lungre 1:3 Lars Ers

Här är det fortfarande existerande och bebodda gårdstunet till den gamla gården Lungre No 1 (numera Lungre 1:3 eller 1:10), som en gång (se ByggVerksamhet ) var helt kringbyggd med en mängd hus, t o m i dubbla rader. Då var den s k ruststam, d v s var så stor att den kunde hålla en beriden dragon åt den svenska och en gång även den norsk-danska krigsmakten. Ryttarens utrustning förvarades då i det tidigare nämnda ryttarhärbret från 1600talet som då låg vid en korsning mellan gamla vägar strax nedanför den andra bildens vänstra nedre hörn. På den första bilden syns två mindre byggnader i överkant. Den vänstra är en pietetsfullt renoverad smedja och den mindre högra en renoverad s k salpeterlada från 1600talet på ungefär samma plats som ryttarhärbret. Salpetertillverkning av gödsel och urin för krutfabrikation var ju också en del av den krigstjänst kronan tidigare ålade hemmanen att utföra och leverera som skatt.

Gården, som tillsammans med Lungre 1:2 tillhört samma släkt sedan år 1710, delades mellan bröder efter 1750 varvid även tunet längst upp till höger (Lungre 1:2) uppstod. Efter Lars Ersa övertogs gården av systerdottern Helen och Gösta Persson, som bott här och underhållit fastigheten de senaste femtio åren. För några år sen övergick gården till sonen Per Åke Persson med familj. Efter Lars Ersa har här inte bedrivits något aktivt jordbruk i gårdens eget regi utan inägorna har varit utarrenderade. Det kan väl också vara värt notera att både Lars Ersa på sin tid och Gösta Persson därefter haft snickaryrke som en del av sina professioner.

Här är, som tidigare nämnts, det yngsta bostadshuset från 1827, medan resterna av parhusen till h från mangården är 1700-talsbyggnader. Stallet närmast till v från mangården, liksom uthusen längre ner är troligen 1800-talshus. Nedanför stallet står trälagården, som byggdes av Lars Ersa 1911 och då ersatte en riven gjuthuslagård som byggdes 1867 innan fadern Erik Jonsson tillträdde gården. Den hundra år gamla trälagården är den enda nittonhundratalbyggnaden på gården om man bortser från några mindre garage och förråd som byggts i nutid. ( Gjutlagården skymtar t v om grannens nya ljusa bostadshus på den fjärde svartvita bilden från Lungre 1:2 ovan.)

Lungre 2:3 Norlings och 2:4 Jonas Påls

På det svartvita fotot nedan från 1948 kan man följa utvecklingen från de gamla sammanbyggda fastigheterna Lungre 2 och 3. Vid laga skiftet 1830 drogs gränsen rakt över gårdstunet, som då låg hitom den låga rustmästargården i bildens övre del. Samtidigt delades No 2 mellan två bröder så att fastigheten 2:3 längst i väster flyttade ut sina byggnader till ett nytt gårdstun vid nuvarande Norlings. Fastigheten 2:4 låg ju på rätt mark, men hade antagligen en del byggnader kvar på "fel" sida om gränsen. Dessa flyttades efterhand ett litet stycke till ett nytt gårdstun ungefär mitt emellan rustmästarbostället och Norlings. Den flyttningen pågick antagligen nästan hundra år eftersom den vita mangården av sen 1800talstyp på Jonas Påls sägs vara ditflyttad en bit in på 1900talet. Bostadsförhållandena komplicerades ju också av att bostället (Lungre 3:2) skulle ha både en tjänstebostad åt officerens familj och en åt den landbonde med familj och egna anställda, som vanligtvis skulle sköta själva jordbruket för officerens räkning.

Färgbilden visar hela byggnadsbeståndet på Lungre 2:4 Jonas Påls där ingen av de nuvarande byggnaderna är från 1900talet. Jonas nöjde sig uppenbarligen med att nöta vidare på en hel uppsättning byggnader där det mesta inklusive stall och lagård var äldre än 1850, och en del även från 1700. Den vita mangården kan vara byggd av Jonas far Paulus Pålsson på 1860-70tal medan det röda parhuset torde vara från 1700-talet.

Lungre 2:3 Norlings Gårdsbilden har tagits av Paul Norling på 1920-talet innan han själv tillträdde. Det finns en del äldre hus även här,bl a lagården till höger, men den ljusa mangården är typisk tidigt 1900-tal med espicer fram och bak och korsformigt tak. På 70-talsbilden står han själv framför mangården. Paul gifte sig 1925 med Britta Andersson från Hans Ersgården i Bringåsen, och 1927 byggde han en ny stor trälagård på den gamlas plats. Den står fortfarande kvar, men har inte använts till kor sedan Paul slutade (omkr 1960?).

Längst ut mot kanten skymtar även den timrade vinkelbyggda lagården av samma tidiga 1900talstyp, och längre ner i jämnhöjd med Jonas Påls står en ganska stor kornlada med magasin.

Lungre 3:2 Rustmästarbostället

Remsan med träd och hjulspår till v på andra bilden ovan leder in på det nu huslösa tunet för rustmästarbostället Lungre 3:2 strax utanför bild. Bostället hade fram till 1800talet sitt gårdstun gemensamt med Lungre No 2 ( Se ByggVerksamhet), som därefter flyttades ut och delades till Jonas Påls och Norlings. Den vita mangården uppe t v från senare 1800 hör till Jonas Påls, och stod till omkring år 1900 på det gamla tunet, ungefär rakt nedanför bildens mittlinje.

Rustmästargården flyttades 1950 till Kyrkbyn och blev där hembygdsgård. Kvar i nederkant på tunet i byöversikten ovan står en kornlada och ett härbre. Det gula huset med brutet tegeltak längre upp, är det hus som byborna byggde som pensionärsbostad åt den ogifta lärarinnan Ida Gladh, när hon måste flytta från sin tidigare tjänstebostad som hörde till småskolan i Sockenstugan. Här bor sedan många år Lars och Siv Mårtensson som nu äger hela fastigheten Lungre 3:2.

Gården Lungre 3:2 friköptes från kronan år 1900 av dåvarande arrendatorn Jöns Persson, som då sannolikt byggde ovanstående bostadshus i den sena 1800talsstilen plus en liten lagård uppe vid nya sockenvägen, som en form av undantag i kombination med uthyrning av lägenheter. Jordbruket övertogs något år senare av sonen Per Jönsson. Enligt församlingsböckerna flyttade Karin Eriksdotter från Lars Ersgården och Per Olofsson Lindberg från Bringåsen No 1 in till en lägenhet i det nya huset i samband med giftermålet 1900. Några år senare hade de övriga invånarna dött eller flyttat och den driftige Lindberg köpte huset med tomt och startade sin affär, som ganska snart även hade en filial vid vägskälet i Kläppe med tillhörande egenbyggd telefonförbindelse mellan affärerna. Den kunde då anslutas till den stamlinje mellan Östersund och Lit, som gick förbi Kläppe. 1920 på den sista bilden finns Lindbergs fortfarande kvar i Lungre, medan bonden Per Jönsson på jordbruket är borta. Jordbruket köptes som sidoareal av Lars Mårtenssons far Ante i Bringåsen vid mitten av 1920-talet. Även Lindbergs flyttade så småningom (mellan 1922 och 1925 till Köpmangatan 47 i Östersund och etablerade affär där medan bostadsfastigheten i Lungre bytte ägare och framför allt hyresgäster många gånger fram tills i dag.

Lungre-Kyrkbyn, Prästbordet, Åslejden och Thorhus

Tingsprotokoll fr 1666 om skogsbetestvister

Till Lungre by hör även den gamla kyrkbyn ca en km väster om nya Kyrkan. Här finns de två lite skymda gårdarna Prästbordet till vänster och Lungre 1:11 Lundhem/Thorhus längst till höger. Kyrktomten med gamla kyrkan och Rustmästargården/Hembygdsgården i mitten och den näst intill obebyggda fastigheten Lungre 2:5 Åslejden en bit till höger om kyrkan. Alla gårdarna bebyggdes sannolikt från 1800 till början av 1900 eftersom Kyrkbyn tidigare haft en lång ödegårdsperiod, då den gamla odlingsmarken nyttjades som skogsbeten av bönderna i Lungre. Mer om värderingen av denna slåttermark kan ses i andra delen av Protokoll år 1666 från en tvist med Åsbönder (angående "Åslejden").

Myrmarkerna och Gällsjön i bakgrunden spelade förmodligen en ganska viktig roll med sin myrmalm när den här bygden en gång etablerades, och de R-märkta områdena runt byn på kartan ovan är skogbeväxta gamla fornåkrar från den tid då kyrkan byggdes och byn var ett sockencentrum.

Bringåsen by

I Bringåsen har den gamla byn utsatts för större förändringar, bl a för att byn de senaste 150 åren vuxit betydligt mera i areal och antal gårdar än någon av de andra Kyrkåsbyarna, och ffa Lungre. Busvebackens gamla huvudfastighet Backen är ett av undantagen i Kyrkås på så sätt att hela byggnadsbeståndet där har förblivit näst intill oförändrat sedan början av 1900-talet i likhet med gården Lars Ers i Lungre här ovan. Backen är en sammanhållen gårdsbild med de flesta husen nyuppförda inom en femtioårsperiod medan Lars Ersgården representerar en tidigare och långvarigare uppbyggnadsperiod.

På översikten nedan har jag märkt ut sammanlagt 18 fastigheter i Bringåsen med namn på dom som varit aktiva under 1900-talet. 13-14 st av dessa gårdar har före 1950 fungerat som hemman med full jordbruksdrift och djurbesättning, medan de övriga varit s k odelstorp med mindre arealunderlag. Det har här liksom i alla övriga byar funnits ytterligare ett flertal torpställen som varit aktiva under 1800-talet men som senare försvunnit i och med att de gamla indelta soldaterna dog ut.

Gårdsbeskrivningarna börjar från väster/vänster där också byns senast uppodlade och bebyggda gårdar ligger.

Bringåsen 2:2 och 2:11 Backen

Den här platsens historiska namn Busvebacken (moderniserad stavning) har fått ge namn åt min hemsida och åt det jordbruksföretag som jag och hustru Lena drivit från 1976 till 2008 (se NutidaJordbruk).

Hela gårdsbilden på den kulturmärkta Backen (Bringåsen 2:2) med magasin och kornlada (syns i första bildens nedre vänstra kant). Här brukade den siste bonden Erik Hansson gården fram till början av 1970-talet.

Dom äldsta husen är vedboden till höger på andra bilden, sommarlagårn längst t v och den nämnda kornladan - alla hitflyttade 1845 från det gamla gårdstunet i östra byn. Framför lagården ser man det nya traktorgaraget och t v om lagården den s k bryggstun med bakugn, svinhus o gödselstad. Mellan lagård och mangården skymtar stenvalvskällaren från 1800talet och vid stallkörbryggan syns det välbyggda dasset. På det gamla stallets tid hade den funktionen sin plats uppe på körbryggan med fall ut mot gödselhuset. Efter nittonhundratalets byggnationer fanns det alltså totalt fyra olika inbyggda gödselstäder på gården. Hela den kända historien kring kring gården Backen och dess föregångare Bringåsen No 2 (före Laga skiftet) finns beskrivet av dem som var med från början i avsnitten KulturBerättelse och BusveBacken.

Dom stora ekonomibyggnaderna, stallet t v med 4-5 spiltor och lagårn t h med ca 15 båsplatser på tredje bilden är byggda 1909 och 1912. Härbret i tre plan är byggd 1891, medan den del av kornladan intill som finns kvar, troligen först uppfördes nere i byn före utflyttningen. För några tiotals år sedan revs en större del av kornladan som innehöll körvandringen och stifttröskverket, byggt 1867.

År 1924 planerade A J Hansson på Backen för en avstyckning till sin då hemmavarande 30-årige son Nicolaus Andersson. Det blev fastigheten Bringåsen 2:11 , som pga ekonomiska problem (eller möjligen Nickes oförmåga) gick år 1938 vidare till Nickes syster Karin med man Nisse Nilsson och vidare till undertecknade sonen Jan och Lena Nilsson 1976, vilka tog upp det gamla platsnamnet Busvebacken. 1938 övertog samtidigt Karins yngre bror Erik med hustru Elsa huvudfastigheten Backen (nr 2:2).

På den nybildade 2:11 var det nog AJH som svarade för byggena av dels mangårdsbyggnaden (gul på den första bilden) i den typiska sekelskiftesstilen med fyrdelad plan och korsformat tak. Pga de bistra ekonomiska tiderna blev inte huset brädfodrat förrän 1950, så fotot från 1941 visar husets orginalutförande från 1924. Den timrade lagården från samma år (nedan) har också den typiska stilen från början av nittonhundra med separat stallavdelning för tre hästar, ca tio båsplatser i lagårn och givetvis inbyggd gödselstad. En intressant omständighet med lagårn är att AJH köpte den färdigtimrade stommen av sin bror Lars Petter Hansander från Singjön, som ligger ungefär två mil bort. Den skulle då plockas ner och fraktas med häst till Bringåsen. Mjölkmaskin satte Karin och Nisse in här strax före 1950, men hemma på granngården hade Karin mjölkat med maskin sedan början av tjugotalet. Mycket mer än så här hann inte Nisse med att göra på ekonomibyggnaderna efter andra världskriget innan han blev sjuk i mitten av 1950-talet med följd att jordbruksdriften gick ner på sparlåga. Bostadshuset började han med att brädfodra 1950 och det blev sedan renoverat och moderniserat invändigt första gången i slutet av femtiotalet.

1976 blev nästa generation med Jan och Lena Nilsson klara att överta jordbruksfastigheten och börja med att bygga upp en tidsenlig verksamhet vid en tidpunkt när alla övriga fastigheter i både Bringåsen och Lungre sedan flera år eller årtionden slutat med den traditionella mjölkproduktionen och många odlingar hade börjat förfalla. Den ursprungliga fastigheten delades så att bostadshuset med tomt övertogs av Jans bror medan resten av jord, skog och en redan utrangerad lagård behövde förses med en helt ny uppsättning hus för hela jordbruksdriftens behov. Detaljerna i detta beskrivs i avsnittet NutidaJordbruk. Här pekar jag bara på att bostadshuset av vanlig 1½ plans 70-talsvillatyp syns t v om den gula bostaden på bilden ovan, medan ekonomibyggnaderna beskrivs här nedanför.

Fårhuset är från 1979, då byggt med hötorkar för löshö och höfördelare. På 90-talet omgjort till nötkreatursboxar på hötorksidan och fåren kvar på andra sidan. Först var det alltså utfört med hela foderlagret under samma tak på traditionellt vis. När "plastkonserveringen" blev möjlig på nittiotalet, kunde man plötsligt med gott resultat lagra fodret utan tak. Det sparade in stora investeringskostnader, och de tak som redan fanns kunde i fortsättningen nyttjas helt för att skydda en större mängd djur än som tidigare fått plats.

Rundbalsutfodring och ströning till samtliga djur sker med traktordragen ensilagerivare. På nästa bild syns även t h om gamla lagården från 1925 den nya byggnaden från 1995 med verkstad och nötstall. Alla nötboxar har skrapgång närmast fodergrinden och strödda liggytor bortanför (tredje bild med utfodringstraktorn till vänster). När Jan och Lena avslutade verksamheten 2008 var detta socknens största djurbesättning ca 50 djurenheter enligt EU-definition och 1200 kvadratmeter djurstallyta och den enda i området Bringåsen-Lungre. I Kläppe fanns fram till år 2000 tre mjölkkobesättningar med 20 - 30 kor var och i Skjör en mjölkbesättning av samma storlek.

Nu 2012 är alla mjölkkor i Kyrkås borta. I Kläppe har en av gårdarna gjort om och utökat utrymmena för dikor och ungnöt. I Bringåsen på Busvebacken hålls ett mindre antal ungnöt vinterstallade medan fler går här på sommarbete, och i Brynje finns sedan ett femtontal år en dikobesättning på ett tiotal kor. Därutöver finns i socknen ett par mycket små fårbeättningar och ett antal mindre företag med sporthästar av olika slag.

Bringåsen 3:8 Hans Ers, 3:13 Per Kalls och 4:1 Wadsbys

Här på Bringåsen 3:8 Hans Ers byggde Arthur Eriksson i slutet av 1950-talet den enda lagården i Kyrkås jag kan komma på från den tiden med modern höskulle med höga hissbärande takstolar, kalluftstork och utstickande balk och hiss som kunde ta hela lass från marken utanför. Även här är själva djurstallet av mursten. Till v skymtar Wadsbys murstenslagård på Bringåsen 4:1 från 1940, och t h syns Per Kalls timrade lagård från början av 1900 på Bringåsen 3:13.

Dom nyaste mangårdsbyggnaderna på alla gårdarna är från 1900-talets början, medan det ståliga parhuset i två fulla våningar (påbyggt vid flytten 1840?) revs 1930 när Hans Eriksson kommit hit från Kläppe som måg i huset. På den tredje bilden ser man även spåren efter den delning mellan 3:8 och 3:13, som gjordes på 1860-talet, i de två härbren som syns i övre bildkant. Gårdstunen gränsar direkt till varandra och sannolikt låg det mellan härbrena en större kornlada som delades av gårdarna.

Bringåsen 1:20 Ol Ers och 1:15 Valls

Omkring 1910 uppfördes nya trälagårdar på Bringåsen 1:20 Ol Ers och på Bringåsen 3:4 Backmans (svartvita bilden nedan), lite senare en mindre lagård även på Ol Ers avstyckning Bringåsen 1:18 Björklid, alla liggtimrade och med rymlig höskulle, körbrygga och sannolikt med fler mjölkkoplatser än i den förra generationens byggnader. Backmanslagårn står kvar men har inte varit använd sedan mitten av trettiotalet när siste bonden på den gården, Jöns Backman dog. Det mäktiga parhuset i mitten såldes för avflyttning omkr 1950, men 2011 har de nya ägarna till gårdtunet uppfört en ny mangårdsbyggnad i samma stil på platsen, så att det 100 år gamla fotot är faktiskt fortfarande giltigt, fastän huset inte finns med på flygfotot ovan.

Ol Erslagårn byggdes om och användes till travhästallar under senare delen av 1900-talet, men är numera endast förråd och verkstad och lagårn på Björklid är ombyggd till bostad och verkstad.

Sista bilden ovan visar Bringåsen 1:15 Valls, som flyttades ut från Per Jakobskullen vid skiftet 1840. I mitten med gaveln hitåt står det halva parhuset från utflyttningen medan den större bostaden till v är från senare 1800-tal. Även här finns en murstenslagård från omkr 1940, men förlängningen åt vänster är en nutida verkstadstillbyggnad.

Bringåsen 3:4 Backmans, 3:5 Bygdegården och 3:6 Berget

Fastigheten Bringåsen 3:5 Erik Persa köptes i början av 1900talet som sidoareal av Jonas Hansson i Lungre (bror till ägarna Anna och hennes man Per Ericsson som tio år tidigare flyttat till Östersund). Jonas sålde av byggnaderna till kommunen Kyrkås år 1913 att användas till fattiggård (bostäder åt medellösa, tidigare s k inhyses) , och stenlagårn revs. Ungefär 1950 bildades i Kyrkås en bygdegårdsförening som tog över den nu överflödiga fattiggården och byggde om och till så att det av mangårdbyggnaden blev en modern bygdegård med intilliggande fotbollsplan.

Det tidigare odelstorpet under Bringåsen No 3 växte på 1900-talet ut till hemmanet Bringåsen 3:6 Berget där denna lagård med 7-8 båsplatser och separat stallrum byggdes före andra världskriget. Den är nog ganska typisk för den tiden med stallutrymmen i putsad mursten och en körbar brädskulle ovanpå. Här fanns också en täckt gödselstad på baksidan vilket annars verkar vara mindre vanligt från den här tidpunkten.

Bringåsen 2:15 Olovs (Ljunggården), 2:3 Magnussons, 2:5 Lundbladstorpet, 2:6 Karl Ers, 2:7 Davids

Dom här Bringåsenbilderna visar det som blev kvar i östra byn av den gamla stamfastigheten Bringåsen No 2 efter delningar både före och efter laga skiftet 1840. På den första bilden syns i förgrunden den röda mangården och lagårn, som bör ha blivit uppförda i samband med att Olov Olovsson tog över driften omkring 1907 på Bringåsen 2:15 Olovs och brukade med mjölkkor fram till 1950. Gården uppstod omkring 1784 då den bröts ut som hälvten av den ursprungliga stamfastigheten Bringåsen No 2 vilken hade sitt centrum ca hundra meter rakt ut till vänster utanför bilden. Resten av det gamla gårdtunet försvann ju efter 1840, då det blev flyttat västerut till Backen-Busvebacken. Den lilla ladan och härbret på åkern kan vara kvar från den tiden. Parallellt med lagårn till höger om bostadshuset stod för bara några år sen kvar rester av en mycket gammal bostad som också kan ha härstammat från det gamla gårdstunet. Efter en förfalloperiod under den näst senaste brukaren har nu Bonita och Tord Wiksten rustat upp till en prydlig hästgård (andra bilden) med nytt stall och en ridplan. På 1800talet hette en av hemmansägarna Salmon Ljung varför gården lite längre tillbaks även i bygden kallats för Ljunggården.

På den tredje bilden ser man tydligare husen på nästa gård Bringåsen 2:6 Karl Ers som uppstod när Olovs delades en gång till (1803) mellan två systrar. Den har också kvar en del äldre hus. Bostaden med gaveln hitåt är förmodligen två hundra år och det yngre bostaden till vänster bör ha byggts före år 1900. Resten byggdes nog i sitt nuvarande skick med trälagård i samma stil som de flesta andra i byn av Karl Eriksson som tillträdde 1910. Efter honom har sonen Erik Eriksson med hustru Helga brukat gården fram till 1960-talet, men därefter har den i stort sett varit obebodd eftersom Erik och Helga var barnlösa.

Vid den första delningen (1784) uppstod troligen även det s k Lundbladstorpet Bringåsen 2:5 längre österut, till höger på den tredje bilden. Sitt nuvarande utseende har det fått av de senaste brukarna Sven och Barbro Hedlind.

Det lilla torpet strax till vänster om Lundblads Bringåsen 2:7 Davids verkar ha uppstått i början av 1900-talet som en avstyckning från Karl Ers till Anders Davidsson som bör ha utfört orginalbyggnationerna. Detta är nu väl upprustat till bostadsfastighet av den nutida släktingen Anders Hedlind.

Mitt på de stora översiktsbildens högra kant döljer sig under träden ett hemman Bringåsen 2:3 Stig Magnusson/Arntsens, som jag saknar bilder på. Detta avskildes troligen omkr 1915 från Olovs åt Per Kallsas syster Emma och hennes man Magnus Johansson från Kläppe, som byggde det som nu finns kvar där. Hemmanet brukades till fram på 1970-talet av deras ogifte son Stig och nyttjas sedan dess mera som fritidsbostad av Stigs systersöner med efternamnet Arntsen som är uppväxta i en villafastighet på samma gårdstun.

Folkkoleområdet med Knutssons, Bringåsen 2:10 Josefs, 3:10 Ante Mårssas

Slutligen lite historia kring det nya sockencentrum som började växa fram ur skogen mitt på bygränsen mellan Bringåsen och Lungre, när sockenbönderna i Kyrkås strax före 1884 bestämde sig för att bygga en fast folkskola. Skoltomten blev det nordligaste hörnet av gården Backen, som här nådde fram till den sockenväg som förband byarna med varandra. Då var förmodligen den enda byggnationen här ett litet soldattorp vid överkant på den andra bilden. Skolan blev med skänkt tomt, virke och dagsverken klar 1884. En utbildad och duktig lärarinna, Alma Lignér hade dåvarande rikdagsmannen Hans Andersson på Backen rekryterat från Stockholm. Hon arbetade här fram till 1898 då hon värvades över till en ny skola i den nya stadsdelen Odenslund i Östersund av Hans Anderssons svärson från Erik Persas, Per Ericsson, som blivit stadsbo några år tidigare.

Första fotot ovan togs sannolikt 1897 av fotografen Sven Westin från Häggenås, och det bör vara Alma som står mitt framför skolbyggnaden med samma form som bostadshusen på Backen och Erik Persas. Avvikelsen är espiserna fram och bak, som bör vara några av de första i Kyrkås. Då fanns lärarbostaden på övervåningen. 1918-20 byggdes så (mot A J Hanssons vilja enl skrivelse till kommunalnämnden, för dyrt!) en separat lärarbostad med brutet tak i vinkel mot skolhuset. Den dåvarande läraren Karl Wiklund var mycket intresserad av jordbruk, och fick sockenborna till att förse lärarbostaden med en liten lagård för en ko i nordvästra hörnet och höskulle ovanpå. Stallrummet har murväggar och en bakugn med egen murstock, som är upprustad och fortfarande kan nyttjas av baksugna sockenbor. Wiklund själv slutade i Kyrkås efter några år som både lärare och kofösare och vidareutbildade sig till agronom i Tyskland. Hans lilla "herrgård" syns från två håll i precis nyfärdigt skick på Paul Norlings foton ovan. Observera även den fiffiga påbyggda toalettlösningen där kossans gödselstad byggts ihop med nya dass för skolelever och personal. När Viklund och hans ko försvann, försvann även gödselstan och dassen hamnade i en separat vedbod strax bakom lärarbostaden.

Skolans direkta påverkan på Bringåsens bönder slutade dock inte här. 1930 kom en ny ung och ogift lärare, Torsten Svensson från Vad i Vingåker, Sörmland. Han hämtade omgående hit sin syster Elsa att hjälpa honom med hushållet, och efter några år (1938) stod Elsa som hustru till Erik Hansson och dessa två som nytillträdda bönder på gården Backen och föräldrar till nuvarande ägaren Anders Hansson. I samma veva fastnade en bror till Elsa och Torsten, Bengt, för dottern Lisa i granngården Per Kalls och de bildade några år senare ett nytt bondepar som byggde upp Vadsbys (vilket även blev Torstens och Bengts nya efternamn).

Bringåsen 3:10 Ante Mårsas är en mindre avstyckning som såldes från Per Kalls 1884 med bostaden från den tiden, men har också en murstenslagård från omkr 1930.

Tre år efter skolbygget, 1887, var det dags för generationsskifte på Backen och samtidigt arvskifte mellan de sex barnen (beskrivs i BusveBacken) medan föräldrarna fortfarande var vid full vigör. Yttre och inre lösöre värderades och fördelades lika mellan alla barnen, av vilka endast Anna sedan 1883 var gift och utflyttad. Själva hemmanet övertogs av nygifte, äldste sonen Ante J Hansson, som hade att betala lika andelar av dess värde till övriga syskon. Alla syskonen hamnade senare som ägare och brukare på egna gårdar i Bringåsen och Lungre och längst bort två mil söderut till Singsjön i Brunflo. Av någon anledning bestämdes samtidigt med arvskiftet att en av sönerna, Hans Hansson skulle tilldelas ett nyavstyckat odelstorp med en mindre skogsareal intill skolan. Det kan ha betydelse att Hans ämnade utbilda sig till predikant vilket han arbetade med i Åretrakten under 1890-talet, och han flyttade inte in på den nya fastigheten Bringåsen 2:10 Josefs förrän han gift sig år 1900. Byggnationerna (utom garaget och lusthuset) som syns på tredje bilden uppfördes under 1890-talet och användes av Hans och Karin fram till Hans död 1945 med avbrott för en sejour med ett litet jordbruk i Michigan, USA under första världskriget.

Familjen kom tillbaka första gången 1919 och gårdsbilderna är tagna året efter hemkomsten.

Sönerna Josef och Martin återvände till USA och skogsindustri i Seattle 1928. Josef och Maja kom 1946 tillbaka till Bringåsen efter Hans´död, varefter Josef under några årtionden förmodligen hade socknens högst avkastande mjölkkor och några mjölkgetter nästan staplade på varandra i den som synes mycket småväxta lagårn med körbygga till vänster i bilden. Driften (med sidoarrenden plus Majas lilla hemgård i Lillsjöhögen 2 mil bort) sköttes i huvudsak med häst och lite inlejd traktorkraft fram till en viss avtrappning på slutet (sjuttiotalet) då en liten traktor fick ersätta både häst och bil. Bil hade dom haft i USA men det blev aldrig av att skaffa någon i Sverige.

En av spetsarna i triangeln runt skolgården i det lilla nystartade samhället blev bostadsfastigheten Knutssons/G och V Eriksson) på sista bilden. Tomten förvärvades och bebyggdes från 1896 med detta hus plus det bakomvarande uthuset, och allt är till det yttre oförändrat enligt översikten på bild två. 1903 köptes fastigheten av en E. Knutsson som inrättade den affär som man kan ana på kortet från 1905, men konkurrensen måste ha varit stor eftersom Lindbergs affär i Lungre bara 500 meter därifrån började ungefär samtidigt. Efter några år fick den här affären sluta, och fastigheten blev enbart en eller ett par bostäder. Nu äger och bor här den förre folkskolläraren Gillis och Viviann Eriksson i fastigheten.

Skolan finns som synes ännu kvar mot alla odds, tack vare att upptagningsområdet för 30-40 år sedan utökades med byarna från Halåsen till Lillsjöhögen på andra sidan sockengränsen mot Lit. Dom gamla byggnaderna används fortfarande fast i nya funktioner och man har kompletterat med ett nytt hus för skolsalarna och ett hus för en förskoleverksamhet under 1980-90talet. Hemmanen Josefs och Ante Mårsas är numera renoverade bostadsfastigheter, och sedan 1975 har det vuxit upp 15-20 nya villafastigheter inom ½ kilometers radie från skolan. I dom tre avlägsnare byarna finns det sammanlagt ungefär lika många nya villor, så man kan väl säja att vi har lite av ett centrum numera runt skolan. Kyrkås sockens folkmängd toppade dock omkring 1910 med drygt 400 invånare, den dök till efter 1950 och stiger något nu, men har i alla fall ännu en bit kvar till 1910 års nivå. Under det första decenniet efter 1900 fanns det ungefär femton aktiva hemman bara i Bringåsen, vilka tillsammans under den perioden nybyggde ungefär lika många stora huvudbyggnader (bostad, stall, lagård) som var ägnade bara för jordbruksdriftens behov. Arealen aktivt brukad jordbruksmark i dagens Bringåsen är nog ungefär lika stor, men under de senaste fyra-fem decennierna har det i stort sett uppförts bara en motsvarande nybyggnad i Bringåsen under varje decennium. Antalet villafastigheter har ju ökat en del, men utslaget på tioårsperioder blir även det ett väsentligt glesare nybyggande än vi hade för 100 år sedan.

Brynje by

Om man scrollar ner till mitten av föregående sida ByggVerksamhet syns en murrig grön och gul kartering över Brynje, daterad 1835, som visar byns tre stamfastigheter med de byggnader som ansågs viktigast. Översikten nedan är orienterad i motsatt väderstreck och har hoptryckt perspektiv, men de tre stamfastigheternas gårdstun låg vid dagens 1:7, 2:3 resp. 3:2. Fram till mitten av 1700talet var Brynje No 1 dubbelt så stort som Kyrkås normala hela hemman, nästan fyra skattetunnland mot det vanliga två tld, och hemmanet stod ensam för underhållet av en ryttare.

Brynje 1:7 Perssons och 1:8 Hemmingssons

Sedan 1750 har Brynje 1 delats upprepade gånger, men gården Brynje 1:7 Perssons till höger påde två första bilderna ovan innehåller spår av det gamla gårdstunet och var tills för några år sen fortfarande byns största fastighet. Den brukades senast av Pelle Persson fram till 1970-tal, därefter var åkermarken utarrenderad och för några år sedan såldes skogen åt ett håll till en skogs- och jordbrukare strax utanför sockengränsen mot Lit och byggnader med några hektar inägor såldes som hästgård till andra ägare.

Omedelbart till vänster bredvid 1:7 ligger det mindre hemmanet Brynje 1:8 Hemmingssons (till höger på den tredje bilden), som nu är det enda aktiva brukningscentrumet i Brynje med familjen Jacobsson som relativt unga ägare/brukare. Dom har de senaste 20 åren byggt nya stall- och utfodringsanläggningar nedanför vägen för omkring tjugo dikor, vilket tillsammans med skogsbruket och inkomster av anställning försörjt familjen. De senaste åren har dom även rustat gårdens röda härbre till ett B & B och i en byggnad nedanför vägen ordnat en liten samkvämslokal med bakugn för bröd och pizzor.

På båda gårdarna ser det ut som om man byggt upp den senaste generationens timrade mangårdar och lagårdar ungefär samtidigt i början av 1900-talet, och i samma stil som i övriga Kyrkås från den tiden. Man upprätthöll dock en viss statusskillnad eftersom den mindre gården (1:8) till vänster har satt upp tydligt mindre byggyta på mangårdshus och lagård, men i övrigt ungefär samma stil.

Brynje 1:11 Pålssons, 1:24 Jonssons, 1:21 Häggmarks

Fastigheten Brynje 1:11 Pålsson delades troligen ifrån stamfastigheten i början av 1800. De senaste brukarna var Paul Julius och Kjerstin Pålsson, som hade kor i 1900talslagården fram till 1990-talet. Bostäderna är av äldre datum, den minsta längst upp ser ut att vara en halv parstuga från tidigt 1800-tal. Nu har sönerna Per och Mats tagit över gården och åkrarna är utarrenderade. Den tredje bilden visar torpet strax ovanför Brynje 1:24 Jonssons, som köptes av Sven och Karin Jonsson 1955 och rustades upp till en mycket välskött liten fårfarm som deltidsjordbruk, vilket upphörde och arrenderades ut för några år sedan. Ytterligare ett stycke mot höger på byöversikten skymtar torpet Brynje 1:21 Häggmarks, vilket nu endast har kvar ett nyrenoverat bostadshus och där åkern sedan lång tid varit utarrenderad.

Brynje 1:13 Nilssons, 1:9 Hedbergs

Om man går byvägen medsols förbi stamfastigheten No 1 ligger två gårdar som tidigt brutits ut. Längst bort finns Brynje 1:13 Nilssons som varit ett relativt stort hemman med två bostadshus. Storleken speglas av att det även här har funnits en gjuthuslagård som förmodligen också byggts på 1860-talet. Själva jordbruksdriften på gården upphörde troligen omkring andra världskriget, men gården med skogsbruket finns kvar och bebos av samma familj som troligen startade gården i början av 1800-talet.

Mellan Nilssons och Hemmingssons ligger en mindre gård Brynje 1:9 Hedbergs som förmodligen delades från endera sidan något senare. Även här torde brukandet ha upphört vid mitten av 1900-talet, och det enda som byggts på 1900-talet ser ut att kunna vara bostaden - kanske i samband med att N P Magnusson och Lilly Cederberg startade här omkring 1915.

Brynje 2:3 Nils Larsas, 2:7 Bergs, 2:8 Engströms och 2:2 Karl Larstorpet

Om man fortsätter den gamla byvägsrundan medsols förbi Nilssons, når man den gamla stamfastigheten Brynje No 2 med centrum vid den gula mangården på Brynje 2:3 Larssons och det avdelade halvhemmanet intill med röd mangårdsbyggnad, Brynje 2:7 Bergs. Mangårdarna här kan vara från början av 1900talet medan ekonomibyggnaderna är äldre. På Larssons finns det kvar en halv, restaurerad gjutlagård från omkring 1860 och en likaledes restaurerad enkelstuga av betydligt äldre datum (bild 2 och 3). Djurskötseln på båda dessa fastigheter upphörde sannolikt på 1950-talet, liksom på den där bortom belägna lilla Brynje 2:8 Engströms vars gårdstun helt överbyggts av moderna träindustrianläggningar inklusive några nya bostäder. Jämsides till vänster om sågen ligger så det gamla torpet Brynje 2:2 Karl Lars (bild 4) där sonen Åke Larsson sedan flera decennier tillbaka på deltid fortsatt en traditionell jordbruksdrift med en liten fårbesättning i de gamla byggnaderna.

Brynje 3:2 John Engströms, 3:3 Karl Ors, 3:4 Pelle Påls och 3:6 Borgs

I västra byn ligger den tredje stamfastigheten med Brynje 3:2 John Engströms på andra bilden som centrum. Här upphörde nog djurskötseln på 1960-talet, marken är utarrenderad och gården ägs och förvaltas nu av dottern Gudrun Molund, som byggde en villa bredvid till sin familj på 70-talet. Av dom övriga byggnaderna är kanske några från början av 1900, men där finns även betydligt äldre hus. Ett av 1900-talshusen är en välbyggd hölada i förgrunden som användes till sommardanser på 50-60talen under namnet "Engströms loge".

I skogskanten bortom sågen ligger ett torp under Brynje No 3 (första bilden) som utvecklades från 1895 av timmermannen Håkan Borg, Brynje 3:6 Borgs. Här upphörde sannolikt brukandet redan på 30-talet och den har sedan dess varit bostadsfastighet med flera hushåll.

Till höger om Molunds (tredje bilden) ligger två små gårdar som styckades av kring mitten av 1800talet, Brynje 3:3 Olle Olssons och Brynje 3:4 Paul Antons där troligen mjölkkorna försvann med den förra generationen på 60-talet, och förmodligen hade även där tankhämtningens införande en viss roll. Få kor i gamla byggnader var det inte lönt att bygga om för. F ö har ungkarlarna Olle och Paul Anton skött sina gårdar utan djur tillsammans med arbete på sågen i byn.

Skjör by

Några foton av Paul Norling från 1920-talet visar några av Skjörgårdarnas utseende vid den tiden. Han fotograferade de gårdar som idag ägs och bebos av Sune Nilsson, Stefan Andersson och Ola Sjöberg, och som förmodligen varit dom största och mest aktiva jordbruken mellan 1920 och 1950. Sunes far Manne Nilsson måste efter tillträdet på trettiotalet ha byggt den betongstenslagård som nu står på gården. Manne blev också den siste åbon som brukade sin gård. Stefans farfar Lars Julius byggde sin lagård under första världskriget, då han satte upp en timrad lagård i samma stil som byggts på hans födelsegård Backen i Bringåsen några år tidigare. Jonas Sjöbergs gårdbyggnader verkar mera orörda, men jag har sett uppgifter om att han och kanske även andra i byn hade pälsdjursfarmning bredvid jordbrukandet, som då låg i skogen ett stycke ifrån gårdstunet. Även denna gård utarrenderades när Jonas slutade.

Skjör No 1

Skjör No 2

De vita mangårdsbyggnaderna på både Mannes och L J Anderssons är av samma typ som uppfördes på många gårdar i början av 1900-talet. Sjöbergs gård verkar inte ha förändrats något under 1900-talet.

Skjörbuan

Den här bilden som togs 1920 får visa hur starkt getskötselns ställning som produktionsgren levde kvar långt in på 1900-talet i Kyrkås. Här och kanske på ytterligare någon fäbod i närheten samlades varje sommar getter från många av socknens hemman, som alltid hade några getter och några får vid sidan av storboskapen fram t o m andra världskriget. Mjölkning och osttillverkning sköttes av några lejda kvinnor. Här var det Ingeborg Pettersson och Rapp Olga. Jag minns från 1950-talet en annan butös som kallades Ottolina på Brana - en liten skinntorr gammal gumma som ständigt gick med ryggen framåt böjd i samma ställning som hon använde vid getmjölkningen, då man brukade stå bakåtvänd grensle över getens hals och sträcka ner en hand på varje sida till juvret.

Den allra senaste utvecklingen av jordbrukandet och några reflexioner omkring varför landskapet ser ut som som det nu gör, finns på den här sidans fortsättning under SammanFattning.