Nytt material tilläggs efterhand och senaste intrycken från den låånga tågresan 2013 - KulturSkillnader längs järnvägen Moskva-Beijing - omfattar nu HusdjursSkötsel i Mongoliet och NordKinesiska jordbruket. Jag har gjort en utvidgning av materialet, där jag försöker beskriva hur litet fysiskt avstånd vi har mellan historisk och modern OdlingsTeknik och dess relation till EnergiSypunkter, allmän välfärd och global urbanisering.

Tågresans omfattning

transsib Transmongol till Beijing

Kartan visar den gamla transsib i rött, nyare delsträcka i blått, som vi åkte, samt svarta och gröna nyare sträckningar. Alla de ryska spåren var elektrifierade dubbelspår med tät trafik i båda riktningarna. Vi vek av från transsib vid Ulan Ude och färdades till Beijing på ett enkelspår med dieseldrift fram till kinagränsen.

Hela resan varade i nitton dagar med sjutton mellanliggande nätter. Den svensk-norska turistgruppen på 21 personer (som alla representerade olika områden av avancerat samhällsvetande) tillbringade sju nätter på tågen, åtta hotellnätter i fyra städer och två nätter i jurta. Järnvägen Moskva-Peking sträckte sig över ca 725 mil oräknat serpentinsvängar i bergen och vi tillbringade sammanlagt 150 timmar eller 6 hela dygn på eller vid järnvägen, som faktiskt höll tidtabellerna i stort sett på minuten hela vägen. Medelfarten mellan stationsuppehållen kunde vara ca 80 km/tim räknat på fågelvägen, och det var 3 till 6 timmar mellan de längre uppehållen där vi tilläts kliva ur vagnarna, annars var vi inlåsta och hade stängda toaletter vid korta stopp. Vid varje stopp stannade luftkonditioneringen, som tydligen drevs av en hjuldriven generator (jfr cykeldynamo) på varje vagn. Den transsibiriska sträckan bestod av elektrifierat dubbelspår, medan linjen över Mongoliet gick på enkelspår med diesellok ända till Beijing. Inom Kinagränsen fanns det dock även flera parallella elspår. Under hela resan gjorde vi kortare minutuppehåll på mindre stationer för lokala resandes på- och avstigning, samt ibland lite längre på en eller annan timme för lokbyten, då vi fick gå ut ur vagnarna och se oss omkring.

I efterhand har jag kopierat lite från de fina Google earth-bilder som finns från många delar av resvägen - bl a framträder dom karakteristiska mongoliska jurtorna tydligt på satellitbilderna.

Grundläggande klimatfaktorer

Min känsla är att vi under den här resan i princip passerade tre skilda världsdelar med var för sig helt olika historia, tre helt olika klimatområden, tre tydliga skillnader i sätten att leva och försörja sig på den ursprungliga landsbygden. Alla områdena har varit "drabbade" och kraftigt hämmade i sin nuvarande folkliga levnadsstandard av 1900-talets kommunistiska politik. Den har sänkt dem från deras tidigare nivåer, som längre tillbaka var helt jämförbar med standarden i Europa och Norden.

Min käpphäst från Busvebackens övriga sidor måste upprepas. All utveckling i alla mänskliga samhällen är och har varit beroende (och en spegling) av hur väl människosläktet på olika platser har förmått tillvarata och utveckla de energirika naturresurser som över tid bara kan tillverkas av vårt eget arbete med stöd av solljus, värme och vatten.

Naturkarta

Kartan ovan visar den transsibiriska ressträckan på en naturgeografisk kartbild. Jag har också lagt in en svagt gul markering för Stockholms och Oslos breddgrad, samt en tunnt streckad röd linje på den breddgrad som passerar Moskva och nordligaste Bajkalsjön. Utdragen västerut passerar samma linje Klaipeda i Baltikum samt Malmö och Köpenhamn. Det kan också vara värt påminna om att resans slut i Beijing landar på ungefär samma breddgrader som passerar Madrid, Sardinien och Istanbul i Europa och Söul, Pjongyang och norra Japan i Ostasien.

Den viktigaste klimatfaktorn för olika typer av fältmässig växt- och djurproduktion är när antalet gradtimmar och graddygn per år överstiger vissa värden som i första hand bestäms av solhöjden, dvs breddgraden räknat från ekvatorn. Effekten bromsas av markhöjd över havsytenivån, som sänker medeltemperaturen med någon grad per hundra meters höjdökning.

Utifrån vetskap om temperaturfaktorn och en tillräcklig nederbördsfördelning måste man utgå ifrån att möjligheterna för jordbruk längs vår resväg i Ryssland inte någonstans kan ha varit sämre än mellansveriges. I Bajkalsjöområdet var höjdnivån 400 m, vilket med tanke på den sydligare breddgraden kanske motsvarade småländska höglandet i Sverige. Mer extrema förhållanden fanns i Mongoliet pga att höjdnivån där låg på ca 1500 m över havsytan.

På förstoringarna här nedanför kan dom olika järnvägsstationerna utefter resvägen avläsas. Färgerna på kartan kodas med grönt för skog, gult för odlad mark och brunaktigt för skoglösa grässtäpper, som övergår i ljust rosa toner där ökenklimat dominerar.

Europadelen Ural-Krasnojarsk

Bajkalområdet Nordkinaområdet

Tre olika kulturgeografiska områden

Därmed får jag tre huvudavsnitt av reseberättelsen i kronologisk ordning, först del I, Ryssland från Moskva till sibiriska Irkutsk och Bajkalsjöns utlopp Angara mot floden Jenisej. Det andra avsnittet (del II) behandlar det betydelsefulla historiska kulturnavet, Mongoliet, på två websidor (del II:1 och del II:2) enligt beskrivningen nedan, medan det tredje avsnittet (del III) visar mötet med nordliga delar av Kina och järnvägens fysiska kontakt med delar av de gamla så kallade "sidenvägarna", ett namn som dom fick på 1800-talet. En bredare teknikjämförelse som även fokuserar på urbaniseringen finns under avdelningen OdlingsTeknik.

Min version av kulturskillnaderna utgår från de olika områdenas förutsättningar för lantbruk eller kanske mera allmängiltigt, naturbruk. Enligt kartografen ovan (~1990) är alla odlade områden markerade med gul färg medan skogsmarker är gröna och grässtäpper brunaktiga.

Under del I korsade vi en stor del av det eurasiska inlandet längs breddgrader på Götalands nivå i Sverige. Pga det kontinentala klimatet skulle jag vilja likna jordbruksförutsättningarna längs hela vår del av transsibiriska spåret till något liknande Jämtland, dvs ganska korta, om än betydligt hetare somrar, måttlig nederbörd och en naturlig urskog här i taigabältet av barrträd och björk. Människor har traditionellt levt och försörjt sig på gräsodling och skogsprodukter minst lika länge som i Norden. Tidiga spannmålssorter odlades tillsammans med ett stort och nödvändigt inslag av gräsätande husdjur, ett naturbruk som kombinerar och integrerar växt- och djurproduktion. Förmodligen samtidigt som hos oss tillkom också potatis, som nu verkade vara det enda som befanns odlingsvärt på alla små inhägnade datjalotter (~500m2) som vi passerade i utkanterna på de stora industristäderna. Jordbrukandet utanför datjabyarna verkar för närvarande vara nästan avsomnat, vilket beskrivs närmare vid bilderna längre ner på sidan.

Del II:s mongoliska kultur byggde på ett sofistikerat nomadiserande naturbruk i en kortsomrig och nederbördsfattig stäppmiljö på hög höjd, vilken endast avkastade en mer eller mindre gles gräsväxt. Den kan bara förädlas till ensidig animalisk kost av idisslande HusdjursSkötsel i en traditionell miljö, som pga transportavstånden i princip helt saknade tillgång till vegetabiliska livsmedelsalternativ. Det självmedvetna mongoliska samhället drabbades också av ett långvarigt kamratförmyndarskap från det sovjetiska broderskapet under 1900-talet, vilket slutade med "befrielsen" 1990. Spår efter den tiden kvarstår, men i huvudsak verkar det som om man nu försöker återfinna sina försovjetiska KulturSkillnader.

I del III kom vi så in i de nordliga utkanterna av det NordKinesiska jordbruksområdet omkring Gula flodens lopp. Där har marken varit uppodlad och intensivt brukad med terrasserade sluttningar som erosionsskydd och vattensamlare under hela den mångtusenåriga kinesiska högkulturen. I de odlade områdena finns det lite plats för gräs och därmed också få gräsätande husdjur. Kött produceras med svin och fjäderfä av rester från vegetabilieproduktionen, men blir pga det starka befolkningstrycket en mindre del av den allmänna kosten än i de tidigare kulturområdena. Mark är en dyrbar bristvara, vilket märks av att bebyggelsen ligger tätt sammantryckt och samlad i de gamla samhällena och att odlingarna däremellan fyller ut alla tomrum i landskapet. I nya större städer byggs alla folkets bostäder på höjden i väldiga områden med täta skyskrapesamlingar på 20 till 30 våningars höjd.

Rödatorget Utanför GUM GUM Statligt Universal Magasin

Vårt transsibiriska äventyr började med att resegruppen samlades upp i Moskva för ca 1 ½ dags guidad sightseeing. Ur bildskörden därifrån har jag stannat för några ryska specialiteter som jag haft lite personlig anknytning till. Här har Lena, vår son Anders och jag den sista eftermiddan tagit skydd för en plötslig regnskur med var sin rysk pivo på en servering utanför det berömda varuhuset GUM, som dominerar blickfånget från Leninmausoleet mitt emot vid kremlmuren på andra sidan av Röda torget.

Det nuvarande varuhuset byggdes 1893 på en traditionell saluhallsplats från 1600-talet och det innehöll 1200 olika butiker när ryska revolutionen utbröt 1917. Efter lite olika öden återuppstod det som "Statligt Universal Magasin (GUM)" 1953 - en av de få platserna i sovjetstaten som vid den tiden inte hade brist på de varor som var tillåtna i sortimentet. Efter sammanbrottet har varuhuset återkommit som privatbolagsägd lyxgalleria på 2000-talet. Den gamla välkända loggan har bibehållits genom att man bytt ut ordet för "statlig" mot ett ryskt ord "Glavnyj" (Främsta eller på engelska Main).

Bakom min rygg har jag lagt ett foto som jag tog 1967, där man kan se hur några av mina årskurskamrater från Lantbrukshögskolan (SLU) nu står ganska nära för att stiga in och göra det nästan obligatoriska sovjetryska besöket vid kamrat Lenins dödsbädd. Numera är besöksfrekvensen mycket lägre, men man kan fortfarande betala in sig vid en entre längst nere där den gamla kön började, och sedan smyga upp längs kremlmurens vägg till mausoleet (till höger på den större bilden nedan). Vi avstod, och flanerade i stället bort förbi Vassilijkatedralen med lökkupolerna på andra änden av torget.

1967 gjorde vi agromomstudenter en rundresa med flyg inom europeiska sovjet - tyvärr nästan uteslutande i stadsmiljö, och med "överrockar" som begränsade rörelsefriheten. Kontentan av dom jämförelser jag försökt göra här nedan blir i alla fall att av hela den utveckling som vi och resten av Europa upplevt sedan 60-talet, har ryssarna på gräsrotsnivån, dvs landsbygden, egentligen inte sett nånting. Det pågår upprustning av den synliga fasaden i stadskärnorna. Den ekonomiska överklassen lever i lyx och samlar pengar på utländska konton genom att exploatera råvarulagren och bygga storskaliga infrastrukturer, medan det mindre glamorösa vardagsarbetet med att investera i och producera dagligvaror har förfallit än mer sedan 1967 efter att den sovjetiska storindustristrukturen kollapsat.

Det blir ju t ex ett nästa oöverstigligt steg även för en driftig och välutbildad egenföretagare att försöka starta ett familjejordbruk i en miljö där all odlingsmark tidigare brukats i statligt styrda, mer än sockenstora enheter på 5-6000 hektar, där hela infrastrukturen stod och föll med själva kolchosbyn. Om man ska dela upp den marken till 10 eller 20 moderna nystartande bönder, så krävs först ett återinfört lantmäteri. För det andra saknas allt av tidigare uppbyggt och familjeärvt investeringskapital och upparbetade markvärden, som är en grund i traditionellt familjejordbrukande. För det tredje krävs nystart för en mängd lokalt företagande för lantbrukets alla behov av maskiner, byggnader och förnödenheter samt motsvarande resurser för att ta hand om lantbrukarnas alla olika växtodlings- och djurskötselprodukter. Av dom gamla invånarna i kolchosbyn är dom flesta arbetare som vill ha anställning, få är lämpade att driva företag, och ingen har något av det ekonomiska grundkapital som krävs för att över huvud taget kunna börja diskutera eventuella banklån. Troligen saknas även banker inom rimliga avstånd från de aktuella odlingsmarkerna, och skulle bankerna finnas, så saknar dom alldeles säkert tillgång till den oerhörda mängd investeringskapital som skulle krävas men som sovjethushållningen har förskingrat genom åren.

Det är i den här miljön vi har fått läget med all övergiven prima åkermark i Sibirien medan de bästa markerna i svartajordsområdena (t ex Ukraina) köps upp av kapitalstarka danska storbönder (och någon svensk). Dom kan direkt ta över och renovera gamla kolchoser och sovchoser och driva dem som dotterföretag till egna i hemlandet utan att vara beroende av bristfällig lokal försörjning.

Röda torget Röda torget

OS-stadion 1967 OS-arenan 2013

Moskvauniversitet Moskvauniversitet Vid Moskvafloden

I urvalet av specifikt ryska bilder tog jag här med två identiska foton av moskvauniversitetet. Vi stod på samma plats som överblickade OS-stadion ovan och vände kameran till vyn bakom ryggen. Samma foto tog jag 1967 som diabild, och byggnaden är till det yttre helt oförändrad. Arkitekturen är den speciellt sovjetiska "stalinkrokanen" från 1950-talet, som skulle manifestera den sovjetiska kommunismens överlägsenhet som konkurrent till de betydligt tidigare byggda och berömda amerikanska skyskraporna i New York och Chicago. Det finns ytterligare omkring sex liknande krokaner i Moskva och även ett antal utspridda "gåvor" till de kommunistiska broderfolken utanför sovjetområdet, bl a ett som upptar flera hektar mitt i Warsava och som polackerna gärna vill "skänka" tillbaka mot att ryssarna själva kommer och hämtar den.

Bilden med Lena och Anders framför Moskvafloden får symbolisera de viktiga vattenvägarna som nu med kanalbryggor mellan Volgas, Dons och Nevas områden förbinder Moskva vattenvägen med alla hav och stora sjöar i norr, väster och söder. Bakom Lena syns ett nyryskt och kontroversiellt monument över tsar Peter den store som uppfördes 1997. Det anses inta en ledande position som en av världens fulaste statyer, är med sina 98 meter världens tredje högsta och många ifrågasätter det lämpliga i att här hedra den härskare som faktiskt på sin tid flyttade huvudstaden till Sankt Petersburg.

Bolshojteatern Moderna Moskva

Moskvas operahus, Bolshojteatern (bolshoj=stor), byggdes i neoklassisk stil på 1820-talet och härbergerar ett av världens äldsta, mest berömda och största opera- och ballettsällskap. Det är nyligen återöppnat efter en sexårslång och rekorddyr renovering. Bilden bredvid visar en del av Moskvas växande moderna skyline.

Moskva omkr 1900 Moskva 1900 och 1930

Dom här fotona från 1900-talets början maskerade en byggarbetsplats. Här kan man se godstrafik på moskvafloden vid 1800-talets slut, ett par brogator med spårvagnar från olika tidpunkter, den senaste från omkr 1930 enl bilmodellerna. Dessutom två gatubilder helt utan bilar, en med hästtrafik på hjul som i nästa bild ersätts av slädtrafik så fort det fallit lite snö.

Kvass 1967 Kvass 2013 Bajamajor

Tsarkanonen Tsarklockan

Tågresan startar från Moskva i Volgaflodens vattenområde

OSbyn-hotellet Avresan Moskva

Före Galitj Galitj före Galitj

Före Sjarja Före Sjarja

Före Sjarja Sjarja

Sjarja Sjarja

Kotelnitj Kotelnitj

Kotelnitj Kotelnitj-Vjatka

Kirov Kirov Kirov

Glazov Perm

Ural Ural

Ural Ural

Europagräns - porten till Sibirien vid Uralbergen

Jekaterinburg Jekaterinburg

Jekaterinburg Jekaterinburg skyline

Här börjar Obflodens vattenområde med bifloden Irtysj

Före Tjumen Tjumen

Tjumen Tjumen

Omsk Stationen i Omsk

Novosibirsk, Sibiriens regionhuvudstad vid Obflodens huvudfåra

Ob Novosibirsk Novosibirsk

Novosibirsk Novosibirsk

Novosibirsk grundades vid järnvägsbron över floden Ob år 1895 då transsib byggdes. Den blev med namnet Novonikolajevsk ett centrum för omlastning från flodtrafik (se bilderna) till järnvägen och växte på bara sjuttio år till världens yngsta miljonstad. Nu är den Rysslands tredje största (efter Moskva och St Petersburg) med 1,5 milj invånare. Som industristad fick den stor betydelse under och efter andra världskriget då Stalin av strategiska skäl flyttade hit de viktigaste krigsindustrierna från västra Ryssland och byggde en jättedamm (Obsjön) för elförsörjning ovanför staden.

Novosibirsk Taiga

Marinsk Marinsk

Marinsk Marinsk Marinsk Varma piroger

Marinsk Marinsk Marinsk Restaurangen

Krasnojarsk, början och centrum för Jenisejs vattenområde

Taschin Nizjneudinsk

Taschin Krasnojarsk Nizjneudinsk

Nizjneudinsk Nizjneudinsk

Nizjneudinsk Tulun

Tulun Tulun

Tulun Tulun

Tulun Tulun

Tulun Tulun

Tulun-Zima Zima 2012-05-06

Tulun Zima

Zima Zima

Zima Zima

Zima Zima

Angarafloden avvattnar Bajkalsjöområdet genom Irkutsk till Jenisejfloden

Tjuna-Jenisej Stationen Angarsk

Irkutsk Irkutsk

Irkutsk

Irkutsk Irkutsk Irkutsk