• A J Hansson

• Anders Johan var Hans och Britas äldste son och det barn som först föddes år 1857 på den nystartade gården Backen i Bringåsen.

Ante, som han kallade i familjen beskrev sin far Hans som en mycket vetgirig, kunnig och respekterad man på många områden. Hans blev ju riksdagsman som dessutom valdes om för många perioder vilket inte var alla förunnat. Ante nådde inte riksdagen och jag har inte sett att han hade några ambitioner åt det hållet heller, men när man rotar i hans efterlämnade papper som verkar mest ha varit orörda sedan han dog 1932, så undrar man om han inte hade ett ännu större register än fadern och på flera olika områden. Hur hann han egentligen, när man betänker att det mesta också skedde innan det fanns motortrafik. Allt som inte nåddes med järnväg fick ske med häst, som torde ha haft en hastighet om ca 7 km/tim? Det var ett vidlyftigt resande med förrättningar på olika håll i länet och ganska ofta även i hela Sverige, och hela tiden bodde han i Bringåsen på närmare två timmars avstånd från stan och järnväg.

AJH blev formellt självägande bonde på hemmanet Bringåsen No 2 år 1887 vid 30 års ålder. Han gifte sig samma år med den 10 år yngre Ingeborg från en gård i samma by, och hade fram till den här tidpunkten redan skaffat sig en imponerande kunskap om historia och många praktiska ting förutom själva jordbruksdriften. Mycket av detta redovisar han själv i olika privata dokumentsamlingar från åren innan 1887. Mycket av det finns under länken BrevSamling tillsammans med lite tidiga familjebilder - bilderna på far och barnen från 1868-69 ser ut att vara bland de allra äldsta porträttfoton jag har sett från Östersund.

Själva gårdens och jordbrukets utveckling fram till -87 och ytterligare några år har han själv skrivit om under KulturBerättelse och jag har gjort en kompletterande beskrivning under JordbruksHistoria. Det finns lite mer glimtar från hans liv på 1900-talet i KarinsMemoarer.

Hans stora historiska kunskaper och intresse visade sig bl a i ett föredrag Om våra FörFäder s lefnadssätt som hölls i gamla kyrkan år 1926. Det framgår av anteckningarna att han även levererat innehållet till Dialekt- och fornminnesarkivet i Uppsala.

Historieintresset ledde till att AJH år 1927 blev engagerad i det nybildade Jämtlands biblioteks diplomatariekommitté där han för Landsarkivet tillsammans med borgmästaren och länsarkivarien påbörjade uppspårning, avskrift, översättning och publiceringen av ett fullständigt Jämtlands och Härjedalens Diplomatarium. Det första häftet i den planerade serien trycktes först 1943 och utgivningen pågår fortfarande. Diplom är gamla historiska urkunder som myndighetsbrev, brev från kyrkliga överheter ända ner till påven i Rom och gamla tingsprotokoll. I AJH:s papper finns noteringar om sådana diplom ända tillbaka till år 817. Före 15 - 1600talet skrevs dessa på kalvskinnspergament, de världsliga avfattades på dansk-norsk fornnordiska eftersom vi tillhörde den regimen och de kyrkliga breven skrevs mest på latin. Det finns en mängd avskrifter och fotokopior av sådana diplom i AJH:s samlingar och han refererar flitigt till dem i sina historiebeskrivningar. Från medeltiden lär det förresten finnas fler diplom från Jämtland än från något annat område i Sverige. Under PergamentBrev finns bilder av ett ej översatt orginalpergament och kopia av ett köpebrev för Busved år 1525.

En hel del av diplomsamlandet lämnade material till den historiska inledning som utgör början till StuguBoken år 1927, en "Släktbok innehållande familjetabeller för släkter härstammande från Stuguns socken". Hela projektet var ett uppdrag som han åtog sig utan att någon i hans egen släkt härstammade härifrån. Slumpen gjorde att min far Nils H Nilsson kom in i familjen några år efter bokutgivningen, och både farfars och farmors släkter går i närmast rakt nedstigande led tillbaka till bokens början.

AJH:s nästa projekt blev RödöBoken som trycktes 1929 och redovisade hans egna anor på moderns sida till gården Tomte i Rödöns socken. Boken innehåller också en utförlig historieskrivning om den centraljämtska Rödöbygden och dess tidigare näringsliv,vilket var en direkt motsats till den ovannämnda Stugubygden.

AJH blev år 1914 ordförande i styrelsen för det nybildade Jämtlands läns moderata valmansförbund, hade även kassaansvar och som bankman blev han även inblandad i partiets investeringar i tidningsbranschen (Jämtlands-posten), vilket liksom all annan affärsverksamhet under 1920-talets depressionsvågor ledde till problem med konkurser mm. I hans dokument låg bl a manus till ett innehållsrikt politiskt FöreDrag om försvarsfrågan som han bör ha hållit inför 1918 års riksdagsval.