Ante, som han kallade i familjen beskrev sin far Hans som en mycket vetgirig, kunnig och respekterad man på många områden. Hans blev ju riksdagsman som dessutom valdes om för många perioder vilket inte var alla förunnat. Ante nådde inte riksdagen och jag har inte sett att han hade några ambitioner åt det hållet heller, men när man rotar i hans efterlämnade papper som verkar mest ha varit orörda sedan han dog 1932, så undrar man om han inte hade ett ännu större register än fadern och på flera olika områden. Hur hann han egentligen, när man betänker att det mesta också skedde innan det fanns motortrafik. Allt som inte nåddes med järnväg fick ske med häst, som torde ha haft en hastighet om ca 7 km/tim? Det var ett vidlyftigt resande med förrättningar på olika håll i länet och ganska ofta även i hela Sverige, och hela tiden bodde han i Bringåsen på närmare två timmars avstånd från stan och järnväg.

AJH blev formellt självägande bonde på hemmanet Bringåsen No 2 år 1887 vid 30 års ålder. Han gifte sig samma år med den 10 år yngre Ingeborg från en gård i samma by, och hade fram till den här tidpunkten redan skaffat sig en imponerande kunskap om historia och många praktiska ting förutom själva jordbruksdriften. Mycket av detta redovisar han själv i olika privata dokumentsamlingar från åren innan 1887. Mycket av det finns under länken BrevSamling tillsammans med lite tidiga familjebilder - bilderna på far och barnen från 1868-69 ser ut att vara bland de allra äldsta porträttfoton jag har sett från Östersund.

Själva gårdens och jordbrukets utveckling fram till -87 och ytterligare några år har han själv skrivit om under KulturBerättelse och jag har gjort en kompletterande beskrivning under BusveBacken. Det finns lite mer glimtar från hans liv på 1900-talet i KarinsMemoarer.

Hans stora historiska kunskaper och intresse visade sig bl a i ett föredrag Om våra Förfäders lefnadssätt som hölls i gamla kyrkan år 1926, som finns tillsammans med andra uppsatser av AJH under länken KyrkornaiKyrkås. Ungefär vid samma tid skrev AJH ett manus som handlade om de gamla indelta HästJägarna, troligen avsett för Dialekt och fornminnesarkivet i Uppsala, där han beskriver deras roll ute i bondesamhället.

Historieintresset ledde till att AJH år 1927 blev engagerad i det nybildade Jämtlands biblioteks diplomatariekommitté där han för Landsarkivet tillsammans med borgmästaren och länsarkivarien påbörjade uppspårning, avskrift, översättning och publiceringen av ett fullständigt Jämtlands och Härjedalens Diplomatarium. Det första häftet i den planerade serien trycktes först 1943 och utgivningen pågår fortfarande. Diplom är gamla historiska urkunder som myndighetsbrev, brev från kyrkliga överheter ända ner till påven i Rom och gamla tingsprotokoll. I AJH:s papper finns noteringar om sådana diplom ända tillbaka till år 817. Före 15 - 1600talet skrevs dessa på kalvskinnspergament, de världsliga avfattades på dansk-norsk fornnordiska eftersom vi tillhörde den regimen och de kyrkliga breven skrevs mest på latin. Det finns en mängd avskrifter och fotokopior av sådana diplom i AJH:s samlingar och han refererar flitigt till dem i sina historiebeskrivningar. Från medeltiden lär det förresten finnas fler diplom från Jämtland än från något annat område i Sverige. Under PergamentBrev finns bilder av ett ej översatt orginalpergament och kopior av köpebrev för Bringåsen och Busved år 1435 och 1525.

En hel del av diplomsamlandet lämnade material till den historiska inledning som utgör början till StuguBoken år 1927, en "Släktbok innehållande familjetabeller för släkter härstammande från Stuguns socken". Hela projektet var ett uppdrag som han åtog sig utan att någon i hans egen släkt härstammade härifrån. Slumpen gjorde att min far Nils H Nilsson kom in i familjen några år efter bokutgivningen, och både farfars och farmors släkter går i närmast rakt nedstigande led tillbaka i Stugun på 1400-talet och bokens början. Då bestod hela Stuguns nuvarande socken endast av ett gästgiveri och skjutshåll som anlagts 1290 på order från, och för ärkebiskopens i Uppsala behov. För denna tjänst fick den förste gästgivaren Gjurd Bodakarl fribrev från andra skatteuppbörder, och några år senare anvisade ärkebiskopen avkastningen från ett indraget prästboställe i Hölje, Lit (på ett drygt skjutshålls /fyra mils/ avstånd) som ytterligare försörjning för gäststugan(Stugun)

Detta skedde bara fem år efter att kung Magnus Eriksson år 1285 utfärdat en gästgiverilag som förbjöd överhetens hittillsvarande tvångsgästningar och påbjöd inrättande och finansiering av ett regelbundet nät av gästgiverier och skjutshåll i landet där gästningar och hästbyten i fortsättningen skulle ske ända fram tills motortrafiken tog vid en bit in på 1900talet.

I Stuguboken har AJH även bifogat en biografi av Wilh. Forsberg om en av Stuguns berömda profiler på 1700-talet, PålPerssonKyrkobyggare.

AJH:s nästa projekt blev RödöBoken som trycktes 1929 och redovisade hans egna anor på moderns sida till gården Tomte i Rödöns socken. Boken innehåller också en utförlig historieskrivning om den centraljämtska Rödöbygden och dess tidiga jordbruksdominerade näringsliv,vilket var en direkt motsats till den ovannämnda helt skogtäckta Stugubygden.

AJH blev år 1914 ordförande i styrelsen för det nybildade Jämtlands läns moderata valmansförbund, hade även kassaansvar och som bankman blev han även inblandad i partiets investeringar i tidningsbranschen (Jämtlands-posten), vilket liksom all annan affärsverksamhet under 1920-talets depressionsvågor ledde till problem med konkurser mm. I hans dokument låg bl a manus till ett innehållsrikt politiskt FöreDrag om försvarsfrågan som han bör ha hållit inför 1918 års riksdagsval. I samma länk finns även ett kort inlägg som AJH förberett till bondetåget 1914 där AJH ledde jämtlandsdelegationen, och som erkänsla för sin insats fick en stor mässingljusstake med inskription av jämtlandsbönderna.

Hingstuppfödningsanstalten Wången var AJH:s största livsprojekt som utgjorde en stor del av hans arbete med början på 1890-talet och pågick ända fram till hans sista dagar 1932. Ett omfattande arkivmaterial kring den verksamheten publiceras under NordsvenskaHästen och WångenHistoria, samt ett antal senare utskrivna brev även under WångenPlaneringen.

http://busvebacken.se/GamlaFotografier?action=AttachFile&do=get&target=webnail_albumsida_08.jpg AJH 60 år 1917

Faxe kom ut som Vångenhingst 1911 varför kortet bör kunna vara taget något år därefter inne i Östersund. Klicka på förstoring och begrunda bakgrunden med inresta hästkarlar och åkdon! Nästa bild är ett litet odaterat klipp ur ÖP med en vers från en serie veckobrev som ska ha publicerats mellan 1917 och 1923 med humoristiska beskrivningar över kända personer. Den ger nog en ganska god bild av hur AJH uppfattades av sin samtid. Jordbrukandet på hemgården sköttes vid den här tiden av hans hemmavarande vuxna barn, även om AJH själv aldrig släppte rodret innan han dog.

Hästar och Vången var ju A J:s verkliga skötebarn. Han var med och utredde och startade (år 1903) Hingstuppfödningsanstalten Vången, och var dess föreståndare under några av de första åren. även i fortsättningen var han djupt engagerad i verksamhetens driftsledning och hade uppenbarligen ekonomiansvar för verksamheten ända fram till sin död 1932 vid 75 års ålder. Han medverkade lika länge vid de årliga besiktningarna och inköpen av föl till anstalten och försäljningen av de färdigprövade hingstarna. Mer om detta finns under länkarna NordsvenskaHästen och WångenHistoria. Här har hans arbete lämnat spår som fortfarande kan ses i dels Vångenanläggningarna i Alsen och dels i den fortfarande livaktiga nordsvenska hästaveln som dock nu sedan 1996 har flyttat bort från Vången.

I BankHistoria ska jag rekapitulera lite mer om AJH:s och fadern Hans Anderssons ganska intensiva engagemang för framför allt jordbrukets kapitalförsörjning under den snabba utveckling som pågick från 1870-talet och fram till första världkriget och de därpå följande konjunkturproblemen fram till Kreugerkraschen i början på 1930talet.

Busvebacken: AndJohHansson (senast redigerad 2016-10-26 17:19:57 av JanNilsson)