Once I started on an EnglishSummary for our Englishspeaking friends. I am doing that for the friends and descendants of Hans Hansson family in the US, and I will try to translate appropriate parts of the letter exchange Sweden - America published in the swedish link AmerikaFeber. The new english version is named AmericaFever and has a link to the great NormasFamily with the Swedish part of her family tree. /Jan Nilsson

The mail adress to Jan Nilsson is jan@busvebacken.se and nothing else. Consequently has the web site a new domain called http://busvebacken.se . Still comes the old domain .ath.cx (instead of .se) thro sometimes and make things work improperly. If you find it somewhere, change it to .se and everything will work much better!

Busvebacken

Här presenteras en hemsida som samlar historiskt och aktuellt material om vanligt folks dagsverken och vanliga verksamheter, som sällan syns i massmedia.

Familjens och familjegårdarnas historia

Vald utgångspunkt är platsen Busvebacken i Bringåsen, Kyrkås socken, numera Östersunds kommun. Där finns en gård av dokumenterat medeltida ursprung, som "omstartades" vid midsommartid år 1855 då Hans Andersson med hustru Brita Jonsdotter och deras nyfödda dotter Anna flyttade dit och började bygga upp allt det som vi kan se här idag.

Hans och Brita utgör en naturlig medelpunkt eller startpunkt även för de släktregister som ingår i hemsidan. Där försöker vi aktualisera alla förgreningarna av "Bringåsenfolket" på Busvebacken fram till idag och även bakåt till deras förfäder. Längre ner på sidan finns en utvidgad historieskrivning kring hela socknen Kyrkås befolkning och näringsliv, samt lite allmän jordbrukshistoria.

Det finns gott om skrivna dokument om gården och om folkets och det omgivande samhällets utveckling från i första hand den första femtioårsperioden från 1855. Hans och hans familj var skrivglada och Hans vistades under åren 1870 till 1890 vid riksdagen i Stockholm under varje års fem första månader. Den enda möjliga kommunikationen med hemmet var korthuggna telegram eller betydligt innehållsrikare och frekventare brev. Han var vid början av riksdagstiden far till en barnaskara från 0 till 15 år och drev jordbruket hemma med hjälp av hustru, barn och under de första åren en anställd "vicevärd", den med Hans jämnårige ungkarlen och torparen Sven Pålsson från Brynje.

Resandet (och även postgången) de sextio landmilen mellan Bringåsen och Stockholm vintertid skedde före järnväg som snabbast med släde och hästbyten i stafett mellan gästgiverier och skjutshåll, och tog då 6-7 dagar. Då hade han små möjligheter att hinna besöka hemmet under pågående riksdagsperiod, som varade mellan 15 januari och mitten eller slutet av maj. Han var dessutom även samtidigt ledamot av landstinget i Jämtlands län, ledamot i Hushållningssällskapets förvaltningsutkott och ingick i Ope lantbruksskolas styrelse. Det fanns alltså ett stort kontaktnät som skulle underhållas. Man får komma ihåg att brevväxlingen med hemmet var så tät att svaren på ställda frågor oftast kom först i nästnästa brev.

Utvecklingen på Busvebacken under Hans Andersson och så småningom sonen A.J. (Ante) Hansson kan nog vara en rätt god spegling av den allmänna samhällsutvecklingen åtminstone i den här delen av landet och det handlar om en expansiv period, inte minst vad jord- och skogsbruket beträffar. Från sin bas vid BusveBacken i Jämtland vill jag påstå att både Hans och sonen A J gjorde engagerade och betydelsefulla, men idag rätt så bortglömda insatser för hela det svenska samhällets utveckling av de s k modernäringarna, jord och skog. Dom mest framstående exemplen handlar om transportsektorn där Hans A själv gör en mycket klarsynt och framtidsinriktad analys i sin JärnvägsBroschyr år 1875, och för Antes del handlar det om hans avgörande insatser för WångenHistoria, WångenPlaneringen (1903) och driften under de första trettio åren av Hingstuppfödningsanstalten Wången, där den effektiva allrounddragaren NordsvenskaHästen utvecklades. Både Hans Andersson och sonen A J Hansson blev också starkt engagerade i finansieringen av Sveriges näringsliv, vilket jag ska försöka utveckla mera under BankHistoria.

En del av fotona är klickbara och förstoras då. Brevsamlingarna börjar med ett register över de ingående breven som ligger i kronologisk ordning. Tryck in Ctrl och klicka på önskat brev i registret så dyker det upp. Kan även påminna om att du enkelt kan förstora eller förminska både text och bilder om du håller Ctrl intryckt och reglerar med + och - knapparna eller musrullen. Med större text blir också raderna kortare och mera lättlästa.

Du som läser detta och har material eller synpunkter som anknyter till och kompletterar det här ämnet är mycket välkommen med några rader till oss ättlingar Jan Nilsson eller Anders Hansson.

• Den MänskligaBiosfären är en summering av lantbruksvetenskapens historia och nutid som jag själv lärt, praktiserat och redovisat här på hemsidan. Jag är kritisk mot företeelser som inte platsar inom den prövade och upprepningsbara naturvetenskapens ram, och jag har fyllt i med tre tidigare generationers redovisade studier och erfarenheter från mina vetgiriga förfäder och "förmödrar").

• Här ligger en arbetsfil med faktabearbetningar, och aktuella klipp ur några av de forskningsrapporter som använts som underlag för min relativt omfattande beskrivning ovan av den mänskliga biosfärens mera påtagligt "djuriska" sida (17 A4-sidor).

• BusveBacken är en beskrivning av livet och verksamheten på gården(som i bygden kallats för Backen) vid 1800-talets slut. Det mesta av materialet har samlats och sammanställts "i realtid", dvs när det skedde av den som först föddes på gården, min morfar Anders J Hansson.

• SvagÅren 1865 - 1869 i Kyrkåsperspektiv beskrivs här av samtida ögonvittne.

• KarinochNisse på Backen, mina föräldrar, förenade StuguSläkten med morfar Antes gamla Rödö- eller Tomtesläkt när dom gifte sig Karin och Nisses familjeträd. Deras livsöden i den hittills oredovisade generationen från mitten av 1900-talet får en egen avdelning, där dom får beskriva sina egna liv och levernet i bygden under ett par tämligen långa brevväxlingsperioder. Den första perioden, som jag kallat för Husmodern, varade från deras första möte hösten 1930 och fram till ett halvår efter deras förlovning som skedde strax före nyåret 1932. Den andra brevperioden började i december 1939 omfattar Nisses inkallelser under andra världskriget och pågick i olika omgångar fram t o m 1944. Kriget började samma år som Karin och Nisse efter flera års väntan fått sin möjlighet att börja etablera sej på ett eget lite nergånget jordbrukshemman uppe på "Backen". Den första dramatiska vintern, medan Finska vinterkriget varade, kommenteras i Fältpost 25/00 Tornedalen. Sedan fortsätter krigshistorien vidare fram till 1944 i Fältpost 25/45 Västjämtland. Nisse får här också vid krigets slut delta i de allra sista suckarna omkring den svenska arméns och statens långa historiska beroende av hästar i sina verksamheter, ett behov som var helt avvecklat och glömt när jag gjorde lumpen 15 år senare.

• NutidaJordbruk berättar om utvecklingen under de senaste generationerna fram tills idag. Egentligen ovetande om morfars intresse för dokumentation har jag också under hela min aktiva tid dokumenterat och samlat liknande uppgifter om samma gårds fortsatta uppbyggnad och produktiva avkastning. Nu 2015 ska jag fortsätta med presenterandet av mina och Lenas dokumentationer av detta. I LönsammaFår beskrev jag år 1988 för tidskriften Fårskötsel hur vi efter mer än tjugo år i branschen såg på fårens konkurrensförmåga i svenskt lantbruk.

• Bondenätverk är en sammanfattning på nio A4-sidor av de tre ovanstående länkarnas dokument. Jag har gjort en kort sammanfattning av samma företags energihantering under tre - fyra generationer bakåt i tiden.

• Bioenergin på Busvebacken och dess förändringar, dvs produktionsjämförelser på vårt eget moderna företag (NutidaJordbruk) under 40 år samt lite nybearbetad energistatistik från andra jämförbara svenska jordbruk och några tankar kring samhällets syn på det moderna jordbrukets energihantering. Nio utskrivbara A4-sidor.

• EmPower - modern energihistoria, hållbar politik. Tankar och bearbetningar omkring några relevanta vetenskapliga hållbarhetsstudier.

• Att klippa får innehåller en svit på 18 teckningar med förklaringar och några foton som, från en australisk förlaga, förklarar i detalj hur alla svep i en helt genomförd fårklippning går till. En kompletterande instruktionsvideo på tre minuter länkas från tidningen Atl: Så klipper du ett får Jag har under åren ägnat en del intresse åt rationell ullhantering och medverkade bl a till tryckning av en fårklipparinstruktion i boken Ull och pälsskinn. Här har jag modifierat bokens instruktioner till en smarttelefonanpassad variant som den nutida nybörjaren kan ha med sig i fickan och ta fram vid behov.

• HansEricssonFoton En exklusiv och intressant samling glasplåtfoton(ca 250 st) tagna av Hans Anderssons dotterson, en på den tiden tämligen ung Hans Ericsson, för omkring 100 år sedan. En osorterad samling gamla foton från olika källor redovisas under FotoSamling. Nu år 2012 lägger jag ut ett 60-tal nyfunna glasplåtar av Hans Ericsson under NyaBilder. En av godbitarna härifrån beskrivs utförligare under Bilhistoria Cadillac

• I BrevSamling finns ett större antal avskrivna brev med anknytning till Busvebacken från perioden 1869 till 1946 att läsa eller ladda hem som pdf:er. Ett BringåsenBrev från 1702 ger lite vardagsliv från en tidigare epok. Bringåsen nämns i brevet, men anknytningen är än så länge oklar.

• NormasFamily is a link to her relatives and ancestors in and from Kyrkas in Jamtland, Sweden. The family tree is found in Släkter i Kyrkås, and I will try to put in some more information on demand at that link.

• SläktRegister är en enkel uppställning byggd på AJ Hanssons efterlämnade register från familjen i Kläppe där Hans Andersson växte upp. Större, modernare och datoriserade register med foton och uppgifter om en mängd personer med anknytning till Kyrkås presenteras dels i Släkter i Kyrkås,förklaringar i länken KyrkåsBor och ett alternativt urval med mina anor från Busvebacken och Stugun samt min hustru Lenas anor från Torpa, Västmanland finns under Karin och Nisses familjeträd.

• KulturBerättelse, en uppsats om gårdens tillkomsthistoria och de första årtiondenas uppbyggnad med sonen AJ Hanssons ord, och hans version av hembygdens äldsta historia i några föredrag Om våra förfäders lefnadssätt.

• Om Politiken vid tiden. Här finns bl a länken till Hans Anderssons faktaspäckade JärnvägsBroschyr som Hans skrev omkring 1875 innan det fanns ett järnvägsnät norr om Dalälven. Här finns också tidningsartiklar om gamla JämtländskaRiksdagsmän, som behandlar Hans Anderssons i Bringåsen och Anders Nilssons i Stugun politiska insatser under 1800-talet.

• TeleHistoria

• BankHistoria

• OmräkningsFaktor är en ny sida med prisindexserier som kan underlätta omvärderingen av historiska prisuppgifter från ända ner mot år 1290 till nutida kronor.

Hur gick det för Hans och Britas sex barn, där den yngste hann både födas och bli vuxen under de år som Hans fullgjorde sina riksdagsperioder?

• AnnaHansdotter, den första i Hans Anderssons och Brita Jonsdotters barnaskara. Var först bondhustru i Bringåsen och sedan borgarfru i Odenslund/Östersund med stort intresse för textilhantverk och konst. Mor till ovannämnda fotografen Hans Ericsson och upphov till nuvarande rikskänd kulturperson, som bl a gjort en ny utredning om bygdens gamla "Kyrkåstäcke" (se nedan).

• AndJohHansson bonde i Bringåsen ("Ante", AJH, A.J. Hansson)och hans omfattande insatser på både läns- och riksnivå vid sidan om det egna jordbruket. Fortsättningen beskrivs i dottern (min mor) KarinsMemoarer, som även innehåller ett släktträd för hennes familj och maken Nisses anor och ättlingar ifrån Stugun (StuguBoken och Karin och Nisses familjeträd). Nu är den också kompletterad med Karins barnbarn Anders, Johan och Annas gedigna bondeanor från mamma Lenas släktträd från Torpa/Västra Mälardalen. Karin har också skrivit en berättelse om utvecklingen på hemgården fram till nutid sedan jag och Lena tagit över. Jag har kompletterat den bilden med egna berättelser om StuguSläkten och mina minnen av BilensIntåg på gården och en del andra händelser som t ex pionjärtraktorhistorian med FordsonTraktorn.

• JonasHansa, förblev ogift och barnlös, men var en mycket socialt aktiv bonde, köpman och gårdsutvecklare på "gräsrotsnivån" i kyrkbyn Lungre.

• Hans Hanssons AmerikaFeber, om småbonden och evangelisten i Bringåsen och Iron River, Michigan USA. Short version in english translation, AmericaFever and NormasFamily.

• BritaKristina Hansdotter, bondhustru i Lungre men dog i tbc medan barnen var unga.

• LarsPetter Hansander, yngste sonen, född några veckor efter att HA åkt till sin första riksdag 1870, först gruvbolagstjänsteman i Gällivare-Malmberget, sedan nybyggarbonde på svärfars mark i Singsjön. Lars Petter skrev några återfunna välskrivna brev om sina upplevelser i olika skeden av livet och ännu mera finns i form av memoarer efter sonen IngvarHansander.

I slutet av 1920-talet, och året 1930 fick folket på Busvebacken i Bringåsen nya betydelsefulla kopplingar till den skogsdominerade Stuguns socken som gränsade till Kyrkås och Lit i sydost. Först A J Hanssons släktkrönikeuppdrag StuguBoken, och därefter dottern Karins möte 1930 med blivande mågen och stugusonen Nils H Nilsson och hans historia som jag nu samlat under

• StuguSläkten och dess historia från Nils Nilsson (den äldre) och Katarina Sahlin med anor och ättlingar ( Karin och Nisses familjeträd). Jag har kompletterat den bilden med egna berättelser om mina minnen av BilensIntåg på gården och en del andra händelser som t ex pionjärtraktorhistorian med FordsonTraktorn och den stora Nilssonsläktens SkidMinnen och TorstaMinnen. En liten sammanfattning av alla Nilssönernas olika gärningar får man kanske i denna 18 minuters film om tusenkonstnären Otto båtbyggaren. Sommaren 2013 upprepades på nytt en släktträff och foto från den finns på NilssonSläkten och KusinBilder.

Hembygdshistoria

Här nedanför följer några avdelningar som handlar om mina och andras tolkningar av allmän Kyrkåshistoria och relationerna till omvärlden ur olika synvinklar. Hur och vilka gjorde det? Varför kom man på ide´n att bosätta sig här? Vad har den historiska utvecklingen avsatt för några synliga spår och samhällsnyttor?

• Jonsgård i Lungre , med sitt gamla gårdsmuseum och arkiv finns kvar i en av Hans Anderssonsläktens centrala hembyar, Lungre i nuvarande Östersunds Kommun. Berättelsen om Jonsgård är fokuserad kring Jon Johanssons och dottern Brita Jonsdotters historia.

• KyrkåsBor och utflyttade ättlingar till dem har det funnits ganska många av under de cirka tusen år som Kyrkås socken existerat. Här i Släkter i Kyrkås har jag listat ett urval från de senaste sjuhundra åren med lite av deras historia i ett släktträd med mer än 2000 personer. Av dessa är drygt 500 personer kända bönder på alla någorlunda kommersiella jordbruksföretag som finns skriftligt belagda i socknen Kyrkås från 1400-talet och framåt. Dessa har jag försökt ge en egen kronologisk listning på respektive gårds utvecklingsgren. Mer om länkarna under KyrkåsBor.

• KyrkornaiKyrkås innehåller insamlad dokumentation om det historiska kyrkobyggandet i socknen, bl a AJHs detaljerade redogörelse från sin farfars och morfars noggranna bokföring av hela byggnadsförloppet för den nya kyrkan. När den nuvarande gamla kyrkan byggdes i mitten av 1500talet kan det inte ha varit mer än 150 - 200 personer i församlingen, och den nya kyrkan byggdes 1840-45 när församlingen vuxit och passerade 300 invånare. Den nya kyrkan byggdes med egna krafter och en på den tiden nyuppfunnen s k gjuthusteknik, som kyrkåsbönderna ganska omgående och självsvåldigt snappade upp och tillämpade tillsammans med en likaledes egendesignad förändring och anpassning av de officiella projektritningarna. Ett par decennier efter kyrkobygget fortsatte en ganska stor del av sockenbönderna att under en begränsad period bygga lagårdar med samma teknik, vilket beskrivs närmare i KläppeLagårn.

• I Berättelsen om den stora Elven - Storå´a har jag samlat kartmaterial, utdrag ur dokument och folkminnen som ger en bild av att det fanns en tidig historia från Indalsälvens vattenavrinnings- och timmerflottningsområde genom Jämtland. Berättelsen ger pusselbitar till stråket som blev den kortaste och snabbaste av tre huvudleder för den högmedeltida trafiken sommartid från i första hand mälarområdet och ärkestiftet i Uppsala till Pontifikatet i Rom via Sankt Olavskyrkan vid Nidaroskatedralen.

Ärkebiskopens lejdebrev från år 1290 (se StuguBoken) till stugukarlen Gjurd blev startskottet som låste upp den dittills för samfärdsel ogenomträngliga och folktomma Ragundaskogen, som nu fick ett påvligt subventionerat "resecentrum" med den tidens resandes alla nödvändiga tekniska hjälpmedel, samt kroppens och själens behov av mat, vila, skydd och vägledning till nästa anhalt samlade på ett ställe. Den tidiga bebyggelsen på skogshöjden i Kyrkås med kapellet på Busvebacken blev därmed ett naturligt dagsetappmål på landsträckan mellan Stugun och den dåtida jämtländska centralbygden runt Åssjön i nordöstra Storsjön (Ås, Västerhus, Rödön).

• KyrkåsTäcket eller det gamla antependiet(altarduken)från KyrkornaiKyrkås. En spännande och lite mytomspunnen historia om en vävnad som för närvarande anses vara en av de äldsta i Sverige funna textilierna som återfunnits ovan jord. Den senast publicerade versionen från 2010 om hur det kan ha gått till finns i Christina MattssonsBerättelse.

• KyrkåsHistoria Socknen Kyrkås och dess tillkomst och utveckling som jag ser det utifrån de här redovisade dokumentsamlingarna. Ett par äldre dokument från Kyrkås beskrivs närmare under PergamentBrev. Förutom kyrkobyggandet finns det även med utvecklingen mot KläppeLagårn och den något senare uppförda flerbladiga ramsågen i GilleråSågen i Bringåsen, som exempel på de ganska omfattande och väldokumenterade ekonomiska aktiviteter, som kyrkåsbönderna i praktiken utförde gemensamt och helt i egen regi.

• MarkAnläggningar och historisk ByggVerksamhet i socknen Kyrkås innehåller beskrivningar av de olika typer, stilar och funktioner i gamla anläggningar för jordbruksproduktion jag kunnat spåra och som kyrkåsbönderna med egna resurser i alla tider byggt, underhållit och ersatt med nyare fram till sekelskiftet år 1900. De senaste ett hundra årens moderna lantbruksbyggande redovisas under NybyggandetiKyrkås och i avsnittet SammanFattning.

• JordBruk Alla är vi helt beroende av matkonsumtion och någonstans härstammar vi alla från dom som producerat maten. Men historieskrivningen omkring bönderna som gjorde det är tunn och dålig, och allmän historia handlar mest om dom som utnyttjade och oftare bröt ner än hjälpte till att bygga upp böndernas verkstad. I JordBruk försöker jag förklara hur jag anser att den för all historia helt avgörande jordbruksproduktionen egentligen fungerat under historisk tid och med mera fokus på energiinsatser och företagsekonomi i den del av Sverige där Kyrkås ligger. Ett eget avsnitt om vårt äldsta och mest allsidiga och effektiva husdjur fåret finns under länken ColuMella.

• JordbrukiJämtland under 120 år 1885 - 2005, några olika författares ögonvittnesskildringar. Man kan med visst fog säja att den nya tiden för Jämtlands nuvarande jordbruk inleddes i och med bygget av Mejeriskola i Fäviken år 1885

• HagstaLarssons i Torpa, Kungsör. En del av vår nya hembygd och tillika Lenas gamla rötter.

• NordsvenskaHästen och WångenHistoria har egna avdelningar med kompletterande dokumentation kring aveln med de dåtida böndernas viktigaste och dyraste husdjur. Jag vill försöka visa att den svenska aveln med Nordsvenska hästen, som startade och fick sitt namn just omkring år 1900, under de första trettio åren utvecklades och stabiliserades med bonden A J Hansson på Busvebacken, Bringåsen i Jämtland (AndJohHansson) som en av de numera bortglömda nyckelpersonerna.

Hästaveln i det här fallet är också ett av de första exemplen på hur en modern och effektiv avel med produktionsdjur kunde utvecklas och bedrivas framgångsrikt med de vanliga bondeägda husdjuren som aktiv avelsbas. Svenska och norska bönder deltog här aktivt på sina gårdar i själva avelsarbetet och norska hingstar tillfördes hela tiden, men finansieringen, prövningarna och styrningen byggde på att projektet hade ett svenskt riksintresse och engagemang från regering, riksdag och inte minst från den svenska armén. Man ska inte glömma att Sverige och Norge var i union med varandra fram till 1905 medan Wången planerades och startades upp.

Mina vyer från nutida jordbrukskulturer i olika världsdelar

• OstAfrika, lantbruksstudenter på Safari i Kenya och Tanzania år 1970.

• IslandsFår. Reserapport från Island med bakgrundsresearch från år 1975.

• FranskaFår med Erik Sjödin. Reserapporter i Fårskötsel från en get och fårstudieresa över hela Frankrike 1988.

• AustralienJordbruk, reserapport från en studieresa i South Australia år 2000.

• Mexicos historiska MayaJordbruk är en extremt odlingsberoende jordbruksekonomi Mayakultur och energi som blomstrade tidigt och mycket långt från Sverige. Där finns också länkar till mera näraliggande jordbrukshistoria. Jag och Lena besökte södra Mexico i början av 2011 och såg rester av gamla avancerade samhällen som sannolikt utvecklats helt utan impulser från de forna högkulturerna i Afrika, Europa och Asien, och faktiskt hade en fungerande energiproduktion med ren stenåldersteknik och mycket litet inslag av husdjur - t ex inga dragdjur. År 2012 gjorde vi en lång rundtur längre upp i den nordamerikanska västerns högplatåer med sina lämningar av indiansk stäpp- och barrskogskultur, som i hög grad byggde på beskattning av de vilda bisonoxarnas gräsförädling. Miljön med sitt kontinentala inlandsklimat och låga produktion av bioenergi har många gemensamma drag med Mongoliets stäppområden, men den kultur som utvecklades här byggde förstås också på samma hantverk med stenåldersteknik och brist på husdjur som fanns i Mexico och söderut. Indianböckernas häst- och ryttarkultur utvecklades först EFTER att spanjorerna infört europeiska hästar på 1500-talet. Energikoncentrationen blev här alltför låg för att räcka till något samhällsbyggande som liknade deras släktingars verksamheter längre söderut.

• TransSib, (del I), får bli intrycken från en låång tågresa genom Ryssland under sommaren 2013 längs med en del av transsibiriska järnvägen från Moskva till Irkutsk vid Bajkalsjön. I fortsättningarna, KulturSkillnader (del II:1), går resan vidare från Irkutsk på ett grenspår till kinesiska gränsen i Gobiöknen, stannar några dagar i mongoliets huvudstad där vi upplevde en del av traditionell HusdjursSkötsel i Mongoliet, (del II:2). I den sista delen NordKinesiska jordbruket, (del III), passeras ett intensivt och mycket gammalt jordbrukslandskap i norra Kina på vägen fram till Beijing.

• OdlingsTeknik är en utvidgning av materialet ovan, där jag med olika EnergiSypunkter, försöker beskriva hur litet fysiskt avstånd vi har mellan historisk och modern OdlingsTeknik (bland annat från risodling i Sydkina 2010 och Nordvietnam 2012) och dess relation till allmän välfärd och global urbanisering.

• Pastoralism är en del av bondens betesdrift med idisslande husdjur på naturbeten. Mongoliets HusdjursSkötsel är en liten berättelse med källmaterial från en resa på transsibiriska järnvägen från Moskva till Beijing, som Lena och jag deltog i sommaren 2013. Höjdpunkten blev ett tredagars uppehåll i Ulan Bator med safari till Djingis Kahns hembygd i bergen en halvdagsresa utanför huvudstan. Husdjuren i Mongoliet med ridhästarna i fronten har spelat en avgörande roll för Djingis bedrifter på 1200-talet och försörjer än i dag 40 procent av hela landets befolkning. Jag gör här ett försök att utreda betesdriftens eller som det också heter, pastoralismens bidrag till vår mänskliga historia. Typiskt är att naturbeten alltid har gett alltför utspridd och låg lokal energiproduktion för ett mänskligt samhällsbyggande. Ulan Bator, ett gammalt administrativt centrum mitt i betesområdet, är fortfarande i princip staten Mongoliets enda stad och försörjs med fjärrtransporter av odlade livsmedel. Historiska data säger att staden ända fram till 16-1700-talet var ett nomadiserande tältläger av jurtor som flyttade runt mellan ett antal livsmedelslager som också hade förbindelser med den så kallade sidenvägens transportsystem. Jurtorna är fortfarande ett tydligt inslag i den numera fasta stadsbebyggelsen.

  Den här formen av naturbruk med husdjur är en diametral motsats till den utveckling som pågick parallellt i mellanamerikas MayaJordbruk (animaliskt protein och fett från marsvin och kalkoner) och i de nordamerikanska jägarkulturerna, som i huvudsak var nomader och livnärde sig på jaktbyten av bison, hjortdjur och fiske. Alla amerikanska kulturer saknade metallen järn och vår gamla uppfinning hjulet som transportredskap. De saknade också våra eurasiatiska stora gräsätande husdjur (ko, jak, buffel, häst, kamel) som förutom att ge biologiska råvaror kunde leverera dragkraft till både transporter och jordbearbetning. Därför hade man inte heller plogen utan använde enbart stenåldersredskap och grävkäppar för odlandet. Ett litet undantag fanns i Andernas domesticerade lamadjur, vilka kunde fungera som packdjur i karavaner och därmed ersätta kanske ungefär en mänsklig bärare per lama, men de var för små (mindre än renar) att ge någon dragkraft för jordbearbetning. I mellanamerikanska jordbrukskulturer saknades lamadjuren och alla landtransporter utfördes av mänskliga bärare som bar bördorna på ryggen, upphängda i pannband.

• Lite färska HållbarhetsTankar åstadkom jag här under mars-april 2014 efter en treveckors resa genom stora delar av Indien.

• I SammanFattning försöker jag summera den den mänskliga utveckling som jag kunnat redovisa i ovanstående dokumentation och som så väl speglas även i min lilla och tämligen anspråkslösa hembygd Kyrkås. Jag reflekterar också kring nyckelorden konsumtion, produktion, arbete, företagande, energihantering, industri och hantverk i relation till miljöskydd, klimat och långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion. I HållbarUtveckling har jag ställt upp ett bildgalleri som illustrerar ovanstående även i ett mer omfattande historiskt och geografiskt sammanhang.